Efter ett gäng säsonger i Hockeyallsvenskan fick Arvid Aronsson chansen i SHL säsongen 23/24, då Linköping HC valde att värva den defensiva backen från BIK Karlskoga. Det blev sedan drygt 60 matcher i klubben, innan man under säsongen 2024/2025 valde att bryta kontraktet sedan LHC plockat in Max Martin från Mora.
LHC-backen flyttade istället till finska Esbo, för spel i Kiekko-Espoo i Liiga. För hockeysverige.se minns 28-åringen tillbaka till de omskakande dagarna i februari 2025.
– Det var en väldigt speciell tid. Det tog fem dagar från det att beslutet med LHC fattades, tills att jag var i ett nytt lag. Det var ganska turbulent, kan jag väl säga när jag ser tillbaka på det nu. Det var inte jätteroligt där och då, säger backen och fortsätter:
– Samtidigt var det nog jobbigare för alla runt omkring. Jag fick säga till alla polare att "Bara så ni vet, nu sticker jag till Finland", och min sambo fick stanna kvar och packa ur lägenheten själv och sådana saker. Det var inte så kul. Samtidigt...i slutet av dagen ville jag bara spela hockey och jag kände att det där var rätt steg för mig. I det långa loppet blev det också väldigt bra.
"Har alla förutsättningar att lyckas"
Arvid Aronsson var med i en LHC-upplaga som gjorde sin bästa säsong på många år då de blev sexa och gick till kvartsfinal, men säsongen därpå blev turbulent med tränarbyten och en kamp runt det negativa kvalstrecket.
– Det var generellt en otroligt rolig tid i Linköping. Sen var det ju lite rörigt. Jag var med om ett tränarbyte, jag lämnade mitt under en säsong...Det är klart det påverkar en. Samtidigt kom vi sexa första året och åkte mot Skellefteå. Vi gjorde det ändå bra.
– Egentligen tycker jag Linköping har alla förutsättningar att lyckas. Supporterkulturen är helt galen, det finns otroliga sponsorer och faciliteterna är fantastiska.
– Jag kom ju från BIK och där var vi ett topplag hela tiden. När jag lämnade för Linköping kände jag liksom att man gjorde något mer än spelade hockey. Hela staden levde verkligen för det.
Överlag ser han ändå tillbaka på tiden med glädje, det abrupta uppbrottet till trots.
– Det var extremt lärorikt. Jag växte mycket som spelare och person och hade väldigt roligt. Jag har också två av mina bästa vänner, Adam Hofbauer och Marcus Högberg, kvar i klubben.
"Ligan är lite mer som HockeyAllsvenskan"
Flyttlasset gick sen till Kiekko-Espoo, som då var nykomling i Liiga. I högstaligan har man snabbt gjort resultat och det har blivit en åttondeplats och en niondeplats sedan uppflyttningen.
Han själv kommer från en säsong med 15 poäng (5+10) från sin backplats. Det gör det till hans poängstarkaste säsong i seniorkarriären.
– Jag har haft väldigt kul där. Jag tycker att livet har varit ganska likt hur det var när man bodde i Sverige. Esbo ligger väl tio minuter från Helsingfors, så det är nära till flygplatsen och allt sånt också. Plus att det har varit väldigt enkelt att acklimatisera sig till den finska kulturen, berättar Arvid Aronsson.
Hur är hockeyn?
– Den är lite mer "rock n roll". I Espoo har vi spelat på stor rink, och det är bara något lag till som har det. En majoritet har små ringar eller hybridrinkar. Så det kan bli lite konstigt när man har isvärmning på hemmaplan och sen möter typ Pelicans borta. Då känns det som att man spelar på halvplan. Men det är sånt man får lära sig med tiden.
Och om du jämför med hur allt är i SHL?
– Överlag ligger ju SHL extremt långt fram, men vi har ändå haft alla faciliteter och det man behöver. Ska jag säga något tycker jag kanske att ligan är lite mer som HockeyAllsvenskan, för det är mycket högt och lågt. Ena dagen spelar vi i Nokia Arena (Tammerfors), som väl är Europas fräschaste och bästa arena. Nästa dag spelar vi mot Jukurit i Mikkeli och ja...inget ont om hallen i Tingsryd men då får man lite mer den vibben.
– Jag har ju spelat rätt många år i allsvenskan så jag kan tycka att det har sin charm. Jag känner att jag ändå gjorde rätt som valde att hoppa på det här äventyret.
Blir man lite bortskämd i SHL och den proffsighet som finns där?
– Jag skulle inte säga att SHL är proffsigare kanske. Men svenskar är generellt...jag skulle säga att man i Finland är lite mer obrydda. Man går dit, kollar på hockey, går hem. I Sverige är det en annan arenakultur, en annan typ av supportrar. Där är Sverige väldigt bra. Man är väldigt måna om sina spelare och supportrar.
Sommartränar - på innebandyplanen
Nu är Arvid Aronsson hemma i Sverige igen - men han håller sig så långt bort ifrån ishockeyn som han bara kan.
– Nu när jag varit utomlands blir man nästan lite chockad över hur det är. Mellan april och augusti är man liksom ledig. Eller ja, "ledig" är väl fel ord. Det är frihet under ansvar såklart. Jag kan inte åka och lägga mig på playan i fyra månader, utan jag behöver göra de här riktigt roliga grejerna som att gå ut och springa och sånt.
– Jag har tagit hjälp av PT i Göteborg och så spelar jag faktiskt innebandy i ett division 3-lag ett par gånger i veckan också. Jag tänkte när jag började att "det kommer väl bli lugnt" men när bollen väl släpps är det tävling och det räcker att någon gör något lite över gränsen för att det ska bli kaos. Det är "prison rules", skrattar han.
Men du kör inget på is?
– Nej, sen jag flyttade utomlands har jag inte gått så mycket på is på somrarna. I Finland spelar de liksom 60 matcher per säsong, så det blir extremt mycket hockey ändå. Jag vill ha ett litet brejk på ett par månader, så att jag verkligen börjar känna suget över att få dra på mig grejerna igen.
Arvid Aronsson om framtiden
Och när det gäller framtiden är Arvid Aronsson fåordig.
– Det jag vet är att jag kommer spela hockey nästa säsong. Jag kan nog inte säga så mycket mer än så.
Tolkar jag dina tidigare svar rätt så låter det inte uteslutet att det blir en fortsättning i Finland?
– Jag trivs väldigt bra i Finland. Men jag är 28 år och kommer ta det steget som känns rätt för mig. Sen om det blir Finland eller Sverige eller vad det blir...det jag kan säga är att jag har väldigt bra hjälp av min agent (Pontus Norén), med de där bitarna.
Det låter som att du kommer ha något klart inom kort?
– Det ligger nog inte bara i mina händer - vi får se, helt enkelt, avslutar han hemlighetsfullt.
