Budskapet till spelarna: "Den attityden måste bort"

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Förra säsongen gjorde Andreas Johansson comeback som elitcoach då han tog över Södertälje i Hockeyallsvenskan. Senast han hade ett tränaruppdrag på seniornivå var säsongen 2016/17 då han coachade MoDo.

Det blev en stormig comeback för 53-åringen från Hofors där han fick både ris och ros.

– Jag blev snabbt påmind om att man inte kan ta någonting för givet. Nu är jag egentligen ingen person som gör det, men när man tror att saker funkar får man en käftsmäll, säger Andreas Johansson med ett lätt skratt och fortsätter:
– Det är en bransch där man rycks fram och tillbaka. Nu hade vi en tuff säsong, en väldigt tuff start och fick gräva djupt i fickorna. Största lärdomen från säsongen är att det går att vända på någonting om man är tajta tillsammans.
– Resan vi gjorde är jag väldigt stolt över. Oavsett fakta varför det gick dåligt i början, för det gick dåligt och vi låg nästan sist i november…
 – Att vända skutan därifrån, spelare och ledare, är min största lärdom från säsongen. Ibland kan det vara bra att spotta i händerna och ta tag i saker för att sedan göra en bra resa på slutet.

Vad var de tuffaste bitarna kring den turbulens som var inledningsvis?
 – Tuffaste biten för mig som huvudtränare är att jag aldrig kan säga: ”Kolla våra skador”.
– Hela försäsongen var förstörd och vi hade nio juniorer i våra träningsmatcher. Vi fick aldrig träna ihop vårt powerplay. Det är saker ingen vill höra på även om det var sant.
– Statistiken från våra matcher visade att vi borde ha vunnit en massa matcher. Vi borde varit topp fyra, men kunde till exempel inte göra mål. Det var sådana saker som ändå gjorde att vi hade en tilltro till det.
– Klart att media skriver på ett sätt. Ibland var det sant, ofta inte sant, vilket jag är helt ärlig med. Dessutom spreds det rykten om att jag inte bodde på plats utan att jag och ”Zacke” (Patrik Zackrisson) pendlade.
 – Både jag och ”Zacke” var 100 procent ”devoted” och flyttade våra familjer till Södertälje. ”Zacke” satte till och med sina barn i skolan här nere. Vissa trodde på ryktena och det skapade en hets. Hetsen blev sedan till hot i slutet av november, vilket inte var något roligt.

Väldigt stor support från laget

Trots dålig inledning och hetsen mot spelare och ledare var det aldrig några problem inom gruppen.

– Vi var tajta. Killarna kom fram, gav mig en kram och sa ”vi tror på dig”. Jag hade en väldig support från laget, vilket var det som fick mig att känna att det faktiskt fanns något där.

Var det skillnaden mellan att må bra och inte må bra i läget som var?
 – Ja, jag mådde inte bra då, men kände varje dag när jag vaknade att det skulle bli kul att åka ner till ”boysen” för vi var en familj.
– Vi var väldigt tajta, trodde på det vi gjorde och visste att om vi bara kunde ta oss förbi den där lilla spärren, få tillbaka en eller två spelare och få lite självförtroende så…
– Inför åttondelsfinalen sa alla runt om att det gick inte att vinna mot Mora eftersom Södertälje inte gjort så på fem år. När vi spräckte det så såg man hur axlarna åkte ner på killarna och vi började spela den hockey vi hade gått och väntat på, vilket vi också sett sporadiskt att vi kunnat.
– Därifrån tog det sedan fart. Sedan hade vi en lite för tunn trupp för att rå på Björklöven. Vi hade mycket skador och så vidare.
 – Jag lärde mig otroligt mycket förra säsongen som jag kommer ha med mig den här.

Tog laget till semifinal

Från att ha legat i nedre delarna av tabellen i november tog sig trots allt Södertälje till semifinal.

– Jag tror att vi var ett topp fyra-lag från omgång 20 och gjorde det ganska bra. Däremot hade vi svårt att få en stretch på fem, sex matcher där vi vann.
– Det som hände mot Mora var att vi kände att det inte fanns något jäkla spöke. Vi åkte upp dit och vann första matchen, vilken var ganska tajt. Sedan körde vi över Mora fullständigt hemma.
– Jag sa till (Nicklas) Grossmann innan matchen att vi inte skulle behöva coacha idag för killarna har fått självförtroendet. Människan är så simpel så när man klarat av något man inte trott var möjligt kan man bestiga berg.
– Klart att det var en tuff serie mot Kalmar. Det gick till sju matcher och de var favoriter. Vi lyckades med en ganska enkel hockey vinna den serien.
 – Sedan var vi det enda lag som slog ”Löven” i hela slutspelet. Vi förlorade en match efter sudden där uppe, så vi var nära. Sedan fick vi ”Hank” (Henrik Eriksson) borta och en massa annat.

Jobbig försäsong: "Knappt kul att coacha"

Försäsongen 2026/27 inledde Södertälje med fem raka förluster, vilket såklart fick coach Johansson att fundera lite.

– Det var inte kul och blev lite grinigt. Samtidigt har jag varit med om att vinna med 12–1 en försäsong men ändå kommit sist. Jag har också varit med om att förlora med 0–7, men ändå vunnit serien.
– Jag är inte en sådan person som väger in det där så jättemycket och tycker personligen att försäsong är ganska tråkigt. Knappt att jag tycker det är kul att coacha då. Turen är då att jag har spelat och kan sätta på mig spelarkepsen och förstå spelarna lite. Att jag inte kan kräva samma saker av dem på försäsongen som jag gör i omgång 27.
– Det vi har varit dåliga på är disciplin och ödmjukhet, men vi har spelat ganska bra. Mot Linköping gjorde vi en kanonmatch och vi har gjort några kanonperioder här och där. Sedan har vi tappat ödmjukheten och tagit mycket utvisningar. Vi har under våra sex matcher varit utvisade en hel match för att det verkar som att vi känt att vi varit skitbra.
 – Den attityden har vi pratat om, att den måste bort och vi måste bli mycket ödmjukare. Det tror jag vi kommer se när serien drar i gång på fredag.

Hur tänker du då kring att ni vann senaste träningsmatchen?
 – Vi vann genrepet mot Karlskoga. Där var det bättre. Vi gjorde en bra första- och sistaperiod, så vi är redo.

Rutinerade tapp: "Stort hål att fylla"

Tre rutinerade spelare i form av Jonas Ahnelöv, Henrik Eriksson och Patrik Zackrisson har lämnat SSK inför den här säsongen.

– ”Zacke” och ”Hank”, som varit kaptener… Klart att det är ett stort hål att fylla. Jonas också. Båda kaptenerna som var min vänster- och högerarm. Som vanligt får då andra ta vid.

Vilka tänker du närmast på då?
 – Ska Nolan (Stevens) vara kapten måste han göra allt, vilket vi pratat om. Det är också dags för (Daniel) Norbe att ta på sig en ledarroll. Han har skrivit på för tre nya år och har blivit en kulturbärare i Södertälje. Även (Hampus) Harlestam behöver leda. Nu gör de det när de spelar, men behöver också göra det lite mer…
– Om man vill vara ledare kan man inte bara fokusera på sitt utan behöver omfamna hela rummet. Det kan man göra på olika sätt, men vi har gett de här tre stafettpinnen och jobbat med den processen med kaptenerna.
 – Jag tror även (Niklas) Arell är med där. Han har tidigare varit kapten i olika lag och länder. Senast i Finland. Sedan tar det tid, precis som allt annat, innan de blir bekväma i det. Jag tror det kan behövas sju, åtta matcher för det.

Om du tittar på det lag ni har, adderar styrkor och svagheter, vilka förväntningar ska vi ha på den här säsongens SSK?
 – Man kommer inte undan att de ska vara höga. Nu tycker jag att vi har ett bra och intressant lag. Det är också många spelare som behöver ta ett kliv i sin utveckling.
– Jag säger inte att det kommer ta tid, för det finns ingen tid, men det är alltid en utmaning att sätta allting.
 – Vi vill och ska vara ett topplag. Sedan det vanliga: att vi får börja med match ett och vara ödmjuka. Just ödmjukheten kommer vara vårt mantra, avslutar Andreas Johansson.