Från hjärnskakningarnas mörker till huvudtränare i Hockeyallsvenskan

"Jag ville ju bara bli bäst" löd rubriken på en gästkrönika som hockeysverige.se publicerade i augusti 2014.

I den berättade en då 21-årig Albin Blomqvist om sitt personliga helvete efter att ha tvingats avsluta en lovande hockeykarriär på grund av hjärnskakningsproblem han drabbats av under juniortiden. Den sista hjärnskakningen fick han under sin tid i Lethbridge Hurricanes i den kanadensiska juniorligan WHL.

I krönikan beskrev han ilskan och uppgivenheten som i slutändan ledde till en depression.

"När jag fick den sista smällen tog det SÅ hårt, inte bara fysiskt – utan även psykiskt. Jag led i flera veckor borta i Kanada innan jag slutligen fick åka hem till Sverige igen. Jag hade inget hopp om livet, och om jag ska vara helt ärlig så bestod min vardag under dessa veckor av att dricka alkohol. Jag gjorde det i ren sorg och desperation. Jag ville inte längre kämpa för något, jag hade inget kvar. Jag lade till en början hela ansvaret för vad som hänt på mig själv, jag vägrade att se situationen ur olika perspektiv. Det enda jag kunde tänka på var att jag själv hade satt mig i skiten och att jag bara hade mig själv att vara arg på. För arg, det var jag", skrev Blomqvist.

Två år senare följdes krönikan upp av ett nytt vittnesmål från Blomqvists fru Stephanie. I en gästkrönika beskrev hon livet med den före detta hockeyspelaren och den tuffa vardag som paret genomled till följd av bieffekterna efter makens huvudtrauma.

"Ständig huvudvärk, minne som en 80-åring, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, ångest och en rad synfel är bara några av de bekymmer han brottas med dagligen", skrev hon bland annat.

Albin Blomqvist reste sig efter skadehelvetet

Tio år senare möter hockeysverige.se Albin Blomqvist på Hockeyallsvenskans upptaktsträff – nu som nybliven huvudtränare för Nybro Vikings IF. 

Det har hänt en hel del sedan den jobbiga tiden efter hemkomsten från Kanada.

I dag är Blomqvist 33 år och har tillsammans med Stephanie blivit tvåbarnsförälder. Rehabiliteringen har gett utdelning och han mår bra.

– Ja, när vi pratade mycket så var det ju turbulent och det var tufft. Men jag har ändå tacklat det, hanterat det och gått igenom det, vilket jag tycker har gjort mig starkare, konstaterar han.
– Jag har på något sätt låtit livet ta mig dit jag är faktiskt. Och jag har nog blivit ganska bra på att bara finna mig i nuet och leva därefter.

Tränarkarriären tog fart tidigt. Först på hockeygymnasiet i Olofström, sedan i HC Dalen och vidare till Malmö via Pantern.

– Malmö hörde av sig när (storebror) Anton skulle bli tränare i J18 och de behövde en fystränare. Jag hade pluggat lite sådant och hoppade på det. Sedan följde jag med Anton upp i J20 och blev assisterande tränare när han tog över där.

"En bra kravställare"

Resan har på senare år tagit honom vidare till IK Oskarshamn innan han hamnade i Nybro inför förra säsongen. Då som assisterande tränare till Hampus Sylvegård. När klubben ville få till en förändring befordrades Albin Blomqvist till huvudtränare – för första gången i sin karriär.

Att gå från assisterande tränare till huvudtränare är ett stort steg i sig. Dels för att ansvaret och pressen är mycket större, dels för att rollen gentemot spelarna kan förändras. Som assisterande tränare kan man ofta vara "good cop" medan huvudtränaren blir "bad cop".

– Ja, jag vet inte..., svarar Albin Blomqvist avvaktande. Jag skulle väl vilja säga att det inte är någon skillnad på hur jag är som människa. Det är enklare att fråga spelarna. 

Då gör vi det. Hans lagkapten Joachim Rohdin, som är ett drygt år äldre än sin tränare och har mängder med erfarenhet från spel i SHL och utomlands, gillar tydligheten i Blomqvists ledarskap.

– Han är rak och en bra kravställare, säger Rohdin. Det handlar om att ha så bra daglig verkstad som möjligt och kunna göra de dagliga vanorna bra. Gör man det brukar man få resultaten med sig också.

"Alltid gillat struktur, ordning och reda"

Albin Blomqvist är inne på samma spår.

– Jag har alltid gillat struktur, ordning och reda, att sätta upp en verksamhet och en vardag som fungerar, säger han. Men jag gillar också sidan som en assisterande tränare håller på med, det individuella och att utveckla spelare. Och jag tror att det passar ganska bra in där vi är med Nybro.
– Vi kan inte ta de dyraste spelarna utan vi behöver utveckla spelarna och jobba med vad de kan bli och inte vad de är.

Men han konstaterar samtidigt att han är långt ifrån fullärd.

– Det är tidigt, det är nytt och det är mycket annorlunda. Sånt här är jag ju inte alls van vid, skrockar han och nickar mot intervjumikrofonen.
– Det kommer att bli lite av en ny värld.

Får stöd av sina bröder

Då är det bra att ha en storebror som redan hunnit gå igenom ett riktigt elddop som tränare. Anton Blomqvist har befunnit sig i stormens öga under sin tid som huvudtränare för AIK Hockey, men framför allt i HV71 där han tvingades genomlida två kval för att rädda klubben kvar i SHL – innan han fick lämna posten efter förra säsongen. Dessutom är lillebror Axel Blomqvist U20-tränare i Växjö Lakers, vilket ger honom två olika bollplank att studsa idéer och tankar med.  

– Vi pratar dagligen, berättar Albin Blomqvist om samarbetet med bröderna.
– Vi är extremt olika som personer men har i grund och botten samma värderingar, så jag kan få ut ganska mycket av att prata med dem. Axel är väldigt bra på juniornivå och utvecklar spelare, där kan jag bolla saker med honom. Anton har varit i den här bubblan med framförallt med press och media. Där kan jag bolla hur mycket som helst med honom för att lära mig hantera de bitarna. Så jag försöker utnyttja dem båda två på olika sätt.

Är du förvånad över att ni alla tre blivit tränare?
– Nej, det är jag inte. Sen hade det inte nödvändigtvis behövt vara hockey. Jag tror bara att ledarskap legat oss nära till hands.
– Vi är uppväxta med föräldrar som har ett starkt ledarskap och en tydlighet. Och vi har haft struktur genom vår uppväxt. Så ledarskap i sig kommer naturligt.

Hur skulle du beskriva din egen ledarskapsfilosofi?
– Lugn, tydlig, strukturerad. Jag tycker att jag är rak och ärlig. Jag är nog inte så knusslig, jag är nog ganska enkel skulle jag säga. 

"Jag försöker verkligen se människan"

När undertecknad pratade med Albin Blomqvist under hans tyngsta period i livet i samband med att den aktiva karriären tog slut hade han ett mantra han återkom till. Han önskade att tränare skulle se människan bakom spelaren och inte bara behandla den som en spelpjäs man kunde ta in och ut från banan. Har han själv lyckats få in det i sin ledarskapsfilosofi?

– Jag har nog också fått förstå att det är så (att spelaren är en "pjäs", reds. anm.) men sen så försöker jag verkligen se människan, och det försöker nog alla tränare. Men jag tror att jag är bra på att skilja på det som sker på isen och det som är utanför.
– Och det är väl där jag tror nyckeln ligger. Jag har inte svaret på om jag är bra på det men jag försöker.

Men bara utifrån de erfarenheter du har själv som spelare, vad har du kunnat ta med dig in som ledare tycker du?
– Jag fick inte spela så jättelänge själv, så jag kan inte riktigt förstå vad alla spelare går igenom, som min kapten (Rohdin) som har varit elva år i SHL. Jag förstår ju inte det slitet.
– Men jag har ganska stor respekt för att det finns andra sidor som inte syns utifrån. Sen försöker jag ta med mig delar från andra ledare jag har stött på som spelare. Och jag har tillbringat ganska mycket tid själv med att reflektera över det. Så det kan jag använda mig av.

Hittills har Albin Blomqvist fått bra resultat i sin nya roll. Under försäsongen gick Nybro obesegrade med sju raka vinster – och nu har man vunnit de två inledande matcherna i Hockeyallsvenskan och har fyra poäng efter en straffseger mot Vimmerby (7–6) i premiären och en förlängningsseger (3–2) mot Östersund på söndagen.

– Målet är att gå till slutspel. Sen tror jag att vi har en kapacitet och en potential i laget. Så om vi kan utveckla spelarna och utveckla gruppen tror jag att vi kan bli luriga.