Analys: Vinnare och förlorare efter Trade Deadline

Trade Deadline har passerat i NHL.
Nu ger experten Matt Larkin sin syn på övergångarna – och pekar ut vilka lag som agerade bäst respektive sämst på marknaden.

• ”De är den stora favoriten att vinna Stanley Cup”
• Analysen efter Gidlöf-trejden: ”Kan bli förstamålvakt i NHL”
• Var det ett misstag att släppa svensken?
• ”Har spänt fast stjärnan vid ett sjunkande skepp”
• Sågar beslutet: ”Har misskött situationen”

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.

Det där var… intressant. Trade Deadline Day 2026 spelade verkligen ett högt spel. Totalt blev det 19 affärer, färre än i fjol, och siffran såg ut att bli ännu lägre innan ett gäng general managers hann få in sina bytesamtal precis innan deadline.

Vad hände? Aktiviteten på marknaden bromsades sannolikt av en kombination av (a) det nya lönetaket i slutspelet, (b) blockeringen av dubbel lönretention inom en 75-dagarsperiod och (c) det faktum att så många av de bästa tillgängliga spelarna hade flera år kvar på sina kontrakt och således inte var spelare som klubbar var tvungna att göra sig av med redan i fredags om det begärda priset inte möttes.

Så även om vi såg några betydande trejder genomföras, handlar bedömningen av vilka lag som lyckades bäst eller sämst lika mycket om affärerna som inte blev av.

Välkomna till mina vinnare och förlorare efter NHL:s Trade Deadline 2026.

Först några brasklappar:

(a) Listan tar hänsyn till alla byten som gjorts under de senaste två månaderna, eftersom jag ändå betraktar dem som “deadline-affärer” i andemeningen. Man ska trots allt inte straffa ett lag för att de gjorde sin shopping tidigt.
(b) Om ett lag inte finns med på listan betyder det att jag bedömde dess deadline-resultat som helt okej – varken tillräckligt starkt eller svagt för att motivera en plats här. Ett bra exempel är Tampa Bay Lightning som plockade in Corey Perry. De gjorde det helt okej genom att addera en rutinerad 40-åring, som kan kliva fram och göra mål i avgörande lägen, till ett omklädningsrum som han redan känner till från sin tidigare sejour med Bolts 2021/22, men det är inget säsongsdefinerande tillskott. I dag fokuserar vi på lagen som verkligen blomstrade – eller floppade – i större skala.

---

VINNARE

Anaheim Ducks

Även om han inte förlänger med Anaheim Ducks efter säsongen är John Carlson en fantastisk rental. Han är en enorm uppgradering för ett powerplay som ligger 23:a i NHL, och han kan dessutom fungera som en utmärkt mentor för den unge Jackson LaCombe. Ducks fördjupade en redan stark backsida, och de har så pass många talanger att ett villkorligt förstarundeval och ett tredjerundeval var småpengar för GM Pat Verbeek. Dörren står öppen för att vinna Pacific Division och Ducks tog nu ett stort kliv framåt gentemot konkurrenterna.

Colorado Avalanche

Med tanke på hur blek deadline var för de flesta av ligans toppkandidater till Stanley Cup hade det nästan räckt för Colorado Avalanche att få in Nicolas Roy som tredjecenter samt värva den stabila backen Brett Kulak för att de fortfarande skulle anses vara den stora favoriten att vinna. Men Chris MacFarland – konsekvent en av ligans mest aggressiva general managers – överglänste fältet med ett sent tillskott i Nazem Kadri, som senast bar Colorados tröja när laget lyfte Stanley Cup-bucklan 2022. Kadri tillför både tuffhet och, lika viktigt, målskytte till ett redan slagkraftigt lag som, märkligt nog, har haft ett svagt powerplay den här säsongen. Betyder det här att Roy nu är… fjärdecenter? Bra jobbat, Colorado. Som bonus behöll Calgary Flames dessutom 1,4 miljoner dollar per år av Kadris lön fram till kontraktets slut 2028/29.

Edmonton Oilers

Innan du dömer – titta runt bland övriga lag i ligan. Att få in Jason Dickinson och Connor Murphy kanske inte känns sexigt, men Oilers adresserade ändå sina största behov: en tredjecenter, en högerfattad back och de fick inte bara en; utan två spelare från NHL:s bästa boxplay som ska hjälpa ett krisande penalty kill. Det var ingen idé att jaga en målvakt om han inte hette Sergej Bobrovskij, och med tanke på det klarade sig Oilers bra – särskilt när man ser hur få slutspelslag som faktiskt stärkte sina trupper och blev bättre med sina byten under veckan.

St. Louis Blues

Blues hade utan tvekan den bästa, djupaste och mest intressanta samlingen av tillgångar att erbjuda på deadline-dagen. Många av dem blev kvar – från Colton Parayko till Jordan Binnington, Jordan Kyrou och Robert Thomas – men det är viktigt att komma ihåg att de alla har flera år kvar på sina kontrakt och fortfarande kan erbjudas ut fram till draften 2026, när GM Doug Armstrong och tillträdande GM Alexander Steen kommer att ha fler intressenter att förhandla med. De gjorde ändå ett snyggt jobb genom att flytta Brayden Schenn och Justin Faulk, som kommer att vara 36 respektive 35 år gamla när deras kontrakt löper ut. Den totala utdelningen från New York Islanders och Detroit Red Wings innehåller två förstarundeval (ett av dem villkorligt) samt två spännande talanger i Marcus Gidlöf och Dmitrij Butjelnikov. Gidlöf, som kom från Isles, är en reslig målvakt med potential att kunna bli förstemålvakt i NHL en dag i framtiden, medan Butjelnikov är en av KHL:s bästa unga spelare. Blues gjorde ett starkt arbete – och har fortfarande gott om marker kvar att spela med i juni.

Toronto Maple Leafs

Kontext är allt vid deadline. Leafs är stora förlorare sett till hela säsongen 2025/26 – det går inte att undkomma. Men de är ändå vinnare vid deadline eftersom de till slut erkände sin situation. De gjorde rätt i att förvandla tredjecentern Roy till ett förstarundeval under vad som har varit en svag säsong för honom, och de var också kloka som cashade in på sina kommande UFA:s i Bobby McMann – en sensation men som redan är 29 år gammal som en “late bloomer” – och Scott Laughton, en uppskattad profil i omklädningsrummet men i praktiken bara en breddforward. Ingen av de två gav GM Brad Treliving ett förstarundeval, men Leafs fick åtminstone något för båda; ifall deadline hade passerat utan att Toronto gjort någon affär hade varit katastrofalt. Leafs trejdade sig inte in i första eller andra rundan den här säsongen, men de kan fortfarande nå dit genom att byta bort tillgångar som fortfarande har tid kvar på sina avtal. Kanske flyttar de Oliver Ekman-Larsson, Max Domi och Anthony Stolarz i sommar i stället.

Utah Mammoth

Visst finns det risk i att ta in MacKenzie Weegar, som är 32 år och har kontrakt tills han är 37. Men jag gillar aggressiviteten från Mammoths GM Bill Armstrong, som samlat på sig mer än tillräckligt med draftval och talanger och samtidigt insåg att det var dags att trycka på gasen. Weegar kan fortfarande spela viktiga minuter som en mångsidig toppback. Med honom i laget förbättrade sig Mammoth mer än något av lagen runt dem i kampen om slutspelsplatserna i väst.

---

MELLANMJÖLKEN

Buffalo Sabres

Vi hade kanske sett Sabres närmare vinnarsidan om vi inte visste vad som kunde ha blivit. Colton Parayko hade varit ett mycket mer intressant tillskott än både Logan Stanley och Luke Schenn. De två backarna tillför storlek och hårdhet, och Schenn har dessutom några av ligans bästa egenskaper utanför isen som en veteran och ledare, men ingen av dem bedöms egentligen vara särskilt bra backar här och nu. Båda är rentals som kommande free agents, och Buffalo gav upp en bra talang i Isak Rosén som har gjort 25 mål på 38 matcher i AHL i år. Jag hatar inte affären i sig – den ger ändå mer djup till Buffalos backuppsättning – och Sam Carrick, hämtad från New York Rangers, kommer att ge energi längre ner i hierarkin. Men jag hade förväntat mig att Buffalo skulle göra någon mer spektakulär förstärkning när laget faktiskt har chansen att kunna vinna en eller flera slutspelsrundor.

Dallas Stars

Stars har nått tre raka konferensfinaler i väst. De kunde flytta Tyler Seguíns lönetaksträff på 9,85 miljoner till långtidsskadelistan för resten av säsongen vilket skapar ett stort lönetaksutrymme. Samtidigt behövde de få in en topp nio-forward samt en högerfattad back. Är inte allt detta kännetecken för ett lag som borde gå all in vid deadline? De bockade tekniskt sett av båda punkterna – genom att byta till sig vänsterforwarden Michael Bunting och backen Tyler Myers – men jag förväntade mig ett större drag från GM Jim Nill. Samtidigt fick deras direkta konkurrent i Colorado Avalanche den spelare som Dallas verkligen hade kunnat behöva i Nazem Kadri. Den måste svida.

Detroit Red Wings

…Okej, “Yzerplan”, vi ser dig. Vi följde dig noga inför årets deadline. Det gjorde även lagkaptenen Dylan Larkin efter att offentligt ha uttryckt sin besvikelse att laget inte förstärkets vid förra årets deadline. Det såg ut att bli ännu ett år utan att något hände, men Red Wings drog fram Faulk-affären sent på dagen. Hans förmåga att spela tunga minuter kommer att ge välkommen avlastning till Moritz Seider och Simon Edvinsson. Jag hade gärna sett att Detroit också stärkte upp med en offensiv spetsforward, men de gjorde åtminstone något av betydelse.

Nashville Predators

Snacka om att sitta fast i limbo. Predators har ännu inte utsett Barry Trotz efterträdare som GM. Samtidigt är de kvar i slutspelsracet även om de ligger utanför just nu. Så de… stod med ena foten på varje sida och valde att skicka iväg några spelare med utgående kontrakt som Michael Bunting, Michael McCarron och Cole Smith. Det försvagade laget så pass att det ser svårt ut att nå slutspel – och borde “Preds” därför också ha undersökt möjligheten att göra större utförsäljningar kring spelare som Steven Stamkos, Jonathan Marchessault eller Ryan O’Reilly? Det är komplicerat, eftersom det både beror på om spelarna själva ville flytta eller inte – samt hur nästa GM:s vision ser ut. Jag kan därför förstå varför Preds valde en mellanväg.

New York Islanders

Jag förnekar inte att känslan kring Islanders är fantastisk den här säsongen, med den framväxande superstjärnan Matthew Schaefer på backsidan som tar andan ur oss nästan varje kväll. Brayden Schenn är ett stabilt och rutinerat tillskott, en Stanley Cup-vinnare och ledare som kan spela antingen center eller ytter och kanske kan ge unge Calum Ritchie en mer skyddad roll längre ner i kedjehierarkin. Men GM Mathieu Darche gav upp ett förstarundeval och ett tredjerundeval plus en bra talang i Marcus Gidlöf för att få in Schenn som passerat sina bästa år. “Isles” är inte i samma läge som Red Wings eller Sabres – lag som kryllar av talanger och är desperata efter att avsluta sina långa slutspels­torkor. Islanders torka är bara ett år. De trejdade Brock Nelson och Noah Dobson så sent som i fjol för att sätta fart på sin “retool”. Därför känns det lite tidigt att ge upp ett förstarundeval och en talang i jakten på framgång. Men Darche får ändå viss kredd för att han förbättrade laget under en dag när större delen av Metropolitan Division satt still.

New York Rangers

Här är ett exempel på varför man inte kan bedöma lag enbart för själva deadline-dagen. Rangers får fortfarande pluspoäng för Artemij Panarin-affären som gav dem talangen Liam Greentree, medan utbytet för Sam Carrick och Carson Soucy inkluderade ett par tredjerundeval. Jag trodde att GM Chris Drury skulle skapa större rubriker i fredags, men Vincent Trocheck behövde inte flyttas eftersom han har tid kvar på sitt kontrakt. Detsamma gäller Adam Fox. Allt arbete behövde således inte göras innan årets deadline.

Vancouver Canucks

Vancouver lyckades ta sig ur Conor Garlands sexårskontrakt innan det ens började. Han är en bra spelare, men ett bottenlag som Canucks vill inte vara bundet till ett sådant långt kontrakt. Därför var det bra gjort att skicka honom till Columbus Blue Jackets. Canucks lyckades också sälja av Tyler Myers, David Kämpf, Lukas Reichel och tidigare i vinter lämnade även Kiefer Sherwood. Därmed har lagets rebuild åtminstone lämnat landningsbanan. Men kommande UFA:s som Teddy Blueger och Evander Kane är fortfarande kvar i Canucks, medan berg-och-dalbanan runt Elias Pettersson fortsätter, så det var ingen perfekt deadline för GM Patrik Allvin.

---

FÖRLORARE

Carolina Hurricanes

“Canes” har varit stora aktörer vid de två senaste deadlines och plockade då in ett antal stjärnnamn. Inför årets deadline hade de lönetaksutrymme, flera talanger som hade kunnat offrats, samt en vilja att gå för Stanley Cup… och allt de adderade var en oslipad tuffing för fjärdekedjan i Nic Deslauriers. Det är väldigt nedslående för ett lag som tydligt är i behov av en andracenter, eftersom lovande Logan Stankoven ännu inte visat att han konsekvent kan producera på den nivån.

Los Angeles Kings

Kings skickade ett tydligt budskap när de betalade dyrt för Panarin strax före OS. De förstod att de behövde en stjärnforward för att komplettera sitt defensivt viktade lag. De fyllde upp laget med tillräckligt mycket talang för att ge Anze Kopitar en sista slutspelsresa innan han lägger av efter säsongen. Dagarna efteråt blev däremot mycket tunga. Först fick stjärnan Kevin Fiala en fruktansvärd benfraktur under OS vilket avslutade hans säsong. Sedan åkte laget på sex förluster på åtta matcher vilket ledde till att att tränaren Jim Hiller fick sparken. Slutspelsoddsen sjönk därmed till 31,6 procent och sedan trejdades Warren Foegele bort för ett draftval bara ett år efter hans bästa säsong i karriären samt att Corey Perry skickades bort för ett andrarundeval i fredags. Aj. De verkar ha spänt fast Panarin på ett sjunkande skepp. Kanske hade GM Ken Holland velat ha tillbaka sin största talang i Liam Greentree om LA hade kunnat göra om allt? Sedan, för att röra till det ytterligare, tog Kings också in Scott Laughton sent. Nettobytena blir alltså Fiala, Foegele och Perry ut – Panarin och Laughton in. Glöm då inte att de också trejdade bort Phillip Danault tidigare under säsongen. Kan någon förklara vad Ken Hollands plan egentligen är?

Minnesota Wild

Om vi zoomar ut över hela Minnesotas säsong är de helt klart vinnare. De förlängde kontraktet med Kirill Kaprizov, trejdade till sig Quinn Hughes och har varit ett av NHL:s bästa lag större delen av säsongen. Men när GM Bill Guerin offrade centern Marco Rossi samt talangerna Zeev Buium och Liam Öhgren i Hughes-affären signalerade han tydligt att Wild gick all-in som Stanley Cup-utmanare i år. Att byta bort Rossi skapade också ett stort hål i lagets djup på centersidan vilket behövde adresseras. För att kunna hålla jämna steg med divisionsrivalerna Colorado och Dallas hade Minnesota behövt plocka in en producerande center innan deadline. Det gjorde de dock inte. Ryan Hartman, Joel Eriksson Ek, Danila Jurov och Michael McCarron är inte en tillräckligt bra centersida för ett lag som avser att vinna Stanley Cup. Deadline var en missad möjlighet – och nu måste Wild, precis som Stars, möta Kadri som divisionsrival, en spelare de verkligen hade kunnat ha användning för själva.

Montréal Canadiens

Canadiens knäpptysta deadline hade känts rimlig för ett år sedan när de just började bryta igenom som en slutspelsutmanare under GM Kent Hughes. Men i år? De hade möjligheten att kunna göra något speciellt. De har fler spännande talanger än vad de kan få plats med i NHL-truppen. Om de hade få in en andracenter och kanske även stärkt upp målvaktssidan hade de kunnat ta steget till att vara en äkta Stanley Cup-kandidat. Men här satte lönetaket för slutspelet käppar i hjulet. För ett år sedan hade kanske Patrik Laine och hans cap hit på 8,7 miljoner få användning först i slutspelet, men nu behövde de räkna in hans AAV och hittade därför ingen köpare i fredags. Det stoppade dem sannolikt från att landa sitt huvudmål – som enligt rapporter var Nazem Kadri. Man vill aldrig se ett bra lag misslyckas bara för att de inte lyckas täppa till ett så tydligt hål.

Seattle Kraken

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; att nå slutspelet redan i deras andra säsong var det värsta som hade kunnat hända Kraken. Det förvrängde förväntningarna och de lade till för många veteraner för tidigt vilket gjorde att de blev precis bra nog för att inte kunna drafta tillräckligt högt för att kunna få in verkliga franchise-talanger. Här står de nu, och lyckas knappt ens hålla kvar sin slutspelsplats, och är så mediokra att deras poängkung Jordan Eberle bara har gjort 42 poäng. De skulle egentligen må bättre av att ta ett steg tillbaka men nu är de lite för bra för att avveckla laget. De valde därför att inte flytta några av sina kommande UFA:s – från Jamie Oleksiak till Eeli Tolvanen och Jaden Schwartz – och de förlängde dessutom med Eberle med två nya år i fredags. Kraken riskerar nu att få genomlida flera säsonger av medelmåttighet om de fortsätter att kämpa så hårt för att behålla sin mediokra kärna av veteraner. Att plocka in McMann som rental lade bara ännu en typisk Kraken-spelare på högen.

Washington Capitals

Usch! Om vi tar bort känslorna: visst, ”Caps” fick en okej ersättning för John Carlson. Hans kontrakt går ut och med tanke på att Aleksandr Ovetjkins avtal också är på väg att löpa ut – utan garanti att han fortsätter i NHL – måste GM Chris Patrick börja förbereda inför nästa era. Men när Ovetjkin, klubbens största ikon genom tiderna, kallar dagen för den sorgligaste i sin karriär? Ja, då kan man mycket väl ha misskött situationen. Capitals är bara fyra poäng från en wild card-plats i öst – och de skickade iväg spelaren som har gjort näst flest matcher i klubbens historia. Var det verkligen värt att skada moralen på de ledande kärnspelarna för ersättningen som de fick för att släppa Carlson? Det är högst tveksamt.

---

Source: NHL League Page @ Elite Prospects