Guide: Allt inför Stanley Cup-finalen 2025
Edmonton Oilers och Florida Panthers möts i Stanley Cup-finalen för andra året i rad. Anthony Trudeau bjuder på en stor guide till hockeysäsongen 2024/25:s sista strid.
Foto: Jeff McIntosh/The Canadian Press via AP
Den här texten är tidigare publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.
Edmonton Oilers: 3:a i Pacific Division, 101 poäng
Besegrade LA i första rundan (4–2)
Besegrade Vegas i andra rundan (4–1)
Besegrade Dallas i tredje rundan (4–1)
Florida Panthers: 3:a i Atlantic Division, 98 poäng
Besegrade Tampa Bay i första rundan (4–1)
Besegrade Toronto i andra rundan (4–3)
Besegrade Carolina i tredje rundan (4–1)
Spelschema (svensk tid)
| Datum | Match | Tid (svensk tid) |
|---|---|---|
| Torsdag 5 juni | 1. Edmonton – Florida | 02:00 |
| Lördag 7 juni | 2. Edmonton – Florida | 02:00 |
| Tisdag 10 juni | 3. Florida – Edmonton | 02:00 |
| Fredag 13 juni | 4. Florida – Edmonton | 02:00 |
| *Söndag 15 juni | 5. Edmonton – Florida | 02:00 |
| *Onsdag 18 juni | 6. Florida – Edmonton | 02:00 |
| *Lördag 21 juni | 7. Edmonton – Florida | 02:00 |
* = Vid behov
Snabbanalysen
The Thrilla in Manilla. The Bite Fight. “No mas.” Upptrappade insatser och infekterad rivalitet har lett till en lång rad omtalade returmöten i boxningens historia. Inom hockeyn är det inte lika enkelt att säkra en finalrepris – det krävs mer än att bara skriva under ett kontrakt efter några månaders bråk om pengar.
Ekonomiskt kunde fjolårets finalister inte hindra kvalitativa spelare som Brandon Montour och Philip Broberg från att bli offer för lönetaket. Fysiskt var superstjärnor som Connor McDavid och Matthew Tkachuk extra sårbara för skador efter ett utmattande slutspel och en kort sommar. Mentalt tömdes båda lagen – det ena efter att ha firat hela sommaren, det andra efter att ha sett en 100 matcher lång resa sluta precis innan mållinjen.
Att ta sig tillbaka till Stanley Cup-finalen efter en sådan resa är svårt nog för ett lag. Att båda konferensmästarna lyckas är extremt ovanligt. Det har hänt endast fyra gånger under expansions-eran: tre gånger sedan Original Six-eran tog slut 1971, och endast en gång sedan lönetaket infördes efter lockouten 2004/05.
Och ändå är vi här – bara dagar från första matchen i den andra raka Stanley Cup-finalen mellan Edmonton Oilers och Florida Panthers. Med tanke på hur de har spelat hittills skulle man nästan kunna tro att finalrepriser är något helt normalt.
Connor McDavid, Leon Draisaitl och Ryan Nugent-Hopkins har lett Oilers till makalösa 12–2 i segermarginal sedan den trevande starten på slutspelet och fått ett starkt Dallas Stars att se alldeles vanliga ut för andra året i rad. Det enda som återstår nu är att få sina namn ingraverade på bucklan.
Sergej Bobrovskij, Aleksander Barkov och resten av Panthers förtjänade den äran i fjol, men framgången verkar inte ha gjort dem bekväma – sedan de låg under med 0–2 mot Toronto Maple Leafs i andra rundan har de vunnit åtta av tio matcher. Efter att ha kört över Carolina Hurricanes (nej, det blev faktiskt inte en svepning den här gången) är de nu det fjärde laget sedan 1980 att nå tre raka konferensfinaler.
Kan den här tungviktsdrabbningen verkligen toppa fjolårets moderna klassiker, då Oilers hämtade upp ett 0–3-underläge och tvingade fram en Game 7 som tog andan ur publiken? Det får vi snart veta.
Inbördes möten
Edmonton: 0–2
Florida: 2–0
Fans som rensade sina kalendrar för att se Panthers och Oilers mötas i vintras ångrade sig knappast: de regerande mästarna besegrade sina gamla rivaler med totalt 10–8 över två underhållande och jämna matcher som avgjordes först på slutet.
Connor McDavid stod för fyra assist i säsongsserien, medan Leon Draisaitl nätade i båda mötena. Zach Hyman fanns också med i poängprotokollet i båda matcherna – inklusive två mål den 16 december – vilket gör hans säsongsavslutande överkroppsskada än mer smärtsam för Edmonton.
Panthers visade prov på sin välkända bredd i offensiven, där åtta olika spelare hittade nätet. Förstaformationens målsprutor Sam Reinhart och Carter Verhaeghe nätade i båda matcherna. Niko Mikkola fortsatte sitt smått bisarra målproduktion mot just Oilers (fyra av hans 21 NHL-mål har kommit mot dem), medan landsmannen Anton Lundell sänkte Edmonton med ett mål och totalt fem poäng.
Sergej Bobrovskij ”vann målvaktsmatchen” mot Stuart Skinner i båda matcherna, men ingen av dem lär vilja sätta upp insatserna på väggen – de släppte i snitt in fyra respektive fem mål per match.
Florida förstärkte laget kort efter att lagen möttes senast den 27 februari, då de plockade in både Brad Marchand och Seth Jones. Edmonton kontrade genom att värva den eftertraktade vänsterskjutande backen Jake Walman. Det gör att ingen av klubbarna lär lägga särskilt stor vikt vid hur det såg ut i grundserien – inte minst med tanke på hur mycket bättre båda lagen blivit defensivt under slutspelets gång.
Poängligan – topp fem
Edmonton
Connor McDavid – 26 poäng
Leon Draisaitl – 25 poäng
Ryan Nugent-Hopkins – 18 poäng
Evan Bouchard – 17 poäng
Evander Kane – 11 poäng
Florida
Aleksander Barkov – 17 poäng
Sam Bennett – 16 poäng
Matthew Tkachuk – 16 poäng
Carter Verhaeghe – 14 poäng
Brad Marchand – 14 poäng
X-faktorn
Connor McDavid är världens bästa spelare. De flesta av Sasha Barkovs nuvarande och tidigare lagkamrater rankar honom som nummer två. Konsensus är att Leon Draisaitl inte hamnar lägre än femma. Under stora delar av 2023 fanns Matthew Tkachuk med i de flesta topp 10-listor. Så – skulle du tro mig om jag sa att 40-årige Corey Perry är X-faktorn i den här finalserien?
Jag kan visserligen kalla honom för ”tidigare MVP:n Corey Perry” för att stärka mitt case, men hans All-Star-dagar ligger ett decennium bakom honom.
Perry var aldrig tänkt att spela en så avgörande roll i Oilers mästerskapsjakt – inte ens efter att ha stått för sin mest produktiva målmässiga säsong (19 mål, delad ledning i laget) sedan 2015–16. Han är fortfarande mästare på att röra upp känslor, men han åker inte skridskor, gör mål eller tacklas som han gjorde under sina bästa dagar i Anaheim Ducks.
Hans avslut från nära håll har ändå varit tillräckligt bra för att tränaren Kris Knoblauch ofta ska använda honom på McDavids och Draisaitls högersida när de spelar ihop fem mot fem. På powerplay har hans näsa för mål varit ännu vassare. ”The Worm” satte sitt fjärde powerplaymål i slutspelet när han öppnade målskyttet i Game 5 mot Dallas.
Perrys sju slutspelsmål är redan det tredje högsta antalet i hans långa karriär, men han behöver sätta några till om Edmonton ska ta sig hela vägen. Hyman är borta för säsongen, och Perry är den enda andra högervingen i Oilers med tillräcklig avslutsförmåga – och kemi med McDavid – för att kunna ersätta honom bredvid Draisaitl eller, oftare, Nugent-Hopkins.
Kan Perry hålla sagan vid liv och rida in i solnedgången med en efterlängtad andra Stanley Cup-ring – eller kommer hans höga skottprocent (33,33 %) istället förvandlas till en pumpa i precis fel ögonblick?
Offensiven
Vid det här laget känner du till historien om McDavid, vars explosivitet från kortsarg till kortsarg bara kan jämföras med Bobby Orr i NHL:s historia. McDavids blixtrande fart fick den normalt sett snabba Roope Hintz att likna Derian Hatcher halvvägs in i Game 5. Att han leder slutspelets poängliga kommer knappast som någon överraskning.
Om Draisaitl är mindre fruktad än sin kapten så är det med minsta möjliga marginal. Tysken har storleken, farten och ett av ligans farligaste direktskott – han är kanske den mest kompletta offensiva spelaren i NHL. Kasperi Kapanens skridskoåkning och arbetsmoral gav honom en permanent plats på Draisaitls högersida i semifinalen, och om den pånyttfödde powerforwarden Evander Kane (5+6 på 15 matcher) etablerar sig som ett fast inslag till vänster om dem, går Edmonton in i finalen med sin farligaste andrakedja på många år.
Och reserven i kulisserna är inte heller fy skam. Trots att han pendlat mellan att spela förstakedjans vänsterforward och andrakedjans center under hela slutspelet, spelar Ryan Nugent-Hopkins (5 mål, 18 poäng på 16 matcher) kanske den bästa hockeyn i sin långa karriär. Corey Perry har vridit tillbaka klockan, och tvåvägsvingen Connor Brown – som missade match 4 och 5 med en misstänkt hjärnskakning – håller på att bygga ett rykte som en riktig slutspelsspelare (5 mål, 8 poäng på 14 matcher).
Backarna vill också vara med i leken (19 av 21 Edmontonspelare noterades för poäng i semifinalen mot Dallas). Evan Bouchard är förstås navet i det hela. Bara 25 år gammal har han redan gjort sig ett namn som en playoffgigant – och har smällt in ytterligare sex mål den här våren. Den så kallade ”Bouch Bomb” är ett självklart inslag i NHL:s mest fruktade powerplay.
Panthers saknar en offensiv spets som kan mäta sig med Edmontons stora tre – Draisaitl, McDavid och Bouchard – men deras kollektiva offensiv har ändå gått i takt med Oilers genom tre rundor (66 mål mot Edmontons 71), mycket tack vare vad som kanske är lönetakserans mest välbalanserade forwardbesättning.
Den evigt jagande Eetu Luostarinen, tvåvägsesset Anton Lundell och framtida Hall of Fame-spelaren Brad Marchand – som formellt utgör lagets tredjekedja – skickade Toronto Maple Leafs in i en existentiell kris med minst fem poäng vardera i kvartsfinalserien. Slutspelsexperten Carter Verhaeghe (32 slutspelsmål sedan 2021, femte mest i ligan), den omstridde powerforwarden Sam Bennett (slutspelets bästa målskytt med 10 fullträffar), och Matthew Tkachuk dominerade finalen i öst med åtta mål och 20 poäng tillsammans.
Barkov, den klipske ledaren för Floridas stökiga samling, har hållit spelet på hög nivå rakt igenom och stått för minst fem poäng i varje runda – trots att högerhanden Sam Reinhart varit skadad en kortare period. Inte ens den ständigt underskattade Evan Rodrigues, som ofta glöms bort i Panthers topp nio, har gått mållös – tio poäng har det blivit så här långt. Det är en djup och svårforcerad grupp som kombinerar offensiv och defensiv från topp till botten.
Det var välkänt redan innan nedsläpp i Stanley Cup-slutspelet 2025, men trots tre raka Wales Trophy-titlar fortsätter Panthers att överraska. Det var flera år sedan Aaron Ekblad såg så här dynamisk ut offensivt (3+8 på 13 matcher). Han har gjort att laget inte behövt sakna Brandon Montour nämnvärt, trots dennes tidigare viktiga roll i slutspelet.
Defensiven
Under stora delar av McDavids tidiga karriär var Oilers det underhållande laget som aldrig kunde vinna – helt beroende av sin offensiva firepower. De öser fortfarande in mål, men under Kris Knoblauchs ledning har de också blivit specialister på att stänga matcher med järnhand. I tre av de fyra sista matcherna mot Dallas släppte de bara till fyra skott totalt i tredje perioden.
Knoblauch har också manskapet för att matcha sin defensiva ambition, särskilt nu när Mattias Ekholm är tillbaka efter en skada sent på säsongen – redo att täcka upp för den ibland svajige Evan Bouchard. Brett Kulak gjorde ett utmärkt jobb i Ekholms frånvaro, och trots bedrövlig utdelning som duo (2–6 i målskillnad, .778 i räddningsprocent med dem på isen) är han lika effektiv på sin offsida bredvid den fysiske jätten Darnell Nurse.
Jake Walman och John Klingberg, vars karriär knappt hade puls för sex månader sedan, har varit lagets hemliga vapen på backsidan – en tredje backpar i namnet, men inte i praktiken. Walman, som leder hela slutspelet med +12 i plus/minus, är lika bekväm med pucktransport som i närkamper. Klingberg, en offensiv dynamo i sina yngre dagar, har fått användning för sitt passningsspel med säkra uppspel ur egen zon.
Om Ekholm kan hjälpa till att rätta till ett oväntat svagt boxplay (66 procent) kommer Oilers största försvarsproblem vara att de spelar i samma stil som det Carolinalag som Panthers just förnedrade. Likt Hurricanes bygger Oilers sitt försvarsspel på att snabbt stänga ytor i mittzon och bryta pucken snabbt för att undvika långa anfall mot sig – lättare sagt än gjort mot Floridas kvävande forecheck. Sam Bennett och Matthew Tkachuk kommer testa både Bouchard och Nurse – två backar som kan vara vårdslösa med pucken – tidigt och ofta.
Panthers har ett mer tydligt definierat tredje backpar i veteranerna Nate Schmidt och Dmitrij Kulikov. Men de har verkligen hållit sin nivå hittills (6–4 i målskillnad, 61,9 procent av farliga målchanser i spel fem mot fem), och toppfyran flyger.
Aaron Ekblad och den evigt arbetande svenska shutdownbacken Gustav Forsling har tagit de tuffaste minuterna för Florida tre slutspel i rad. De är det tredje mest använda backparet i hela slutspelet – trots att Ekblad missat tre matcher på grund av två separata avstängningar. Den rörliga och mångsidiga duon kommer vara coach Paul Maurice självklara val mot McDavid – som sänkte deras plus/minus till –5 respektive –2 i fjolårets möte. Om någon vet hur man stoppar McDavid, lyssnar resten av NHL.
Mikkola och Jones kommer också få sina chanser mot McDavid-kedjan i andraparet, som har den fjärde bästa förväntade målprocenten (63,41 %) bland alla backpar i slutspelet (minst 70 minuter i spel fem mot fem). Även den faktiska målproduktionen talar för dem – Mikkola och Jones har vunnit sin istid med 12–4. Seth Jones, som fick axla ett orimligt ansvar under sin misslyckade tid i Chicago, har ibland varit bästa spelaren på isen för Florida. Mikkola är lika stor och snabb som Jones, med en gnutta mer elakhet i spelet. Tillsammans utgör de ett imponerande – och produktivt – backpar.
Och så har vi forwardssidan. Barkov har tagit över den ständiga Selke-stafettpinnen från Patrice Bergeron, kedjekamraten Reinhart kommer stå bredvid honom på prispallen i sommar, och Anton Lundell är i tysthet en defensiv gigant i sin egen rätt. Tillsammans med Luostarinen bär trion ett boxplay som stänger ner nästan 88 procent av motståndarnas försök – trots att Marchand och Bennett ofta drar på sig utvisningar. I fjol släppte Panthers in blott tre mål mot Edmontons fruktade powerplay.
Målvaktsspelet
Det är svårt att inte hålla på hemmafavoriten Stuart Skinner, som tagit tillbaka förstaspaden från Cal Pickard och stått för tre nollor och ett 6–2-facit. Pickards ”tillräckligt bra”-stil mellan stolparna räckte till sex raka segrar, men sedan han gick sönder har Skinner varit lysande (1,73 GAA, .931 i räddningsprocent).
Pickard var tillbaka på bänken i Game 5, och Oilersfansen hoppas att Skinner fortsätter spela så att han stannar där hela finalen. När Skinner är i zonen är han suverän på att stänga vinklar och få svåra räddningar att se enkla ut. När han inte är det, ser enkla puckar plötsligt livsfarliga ut. Men man kan inte ifrågasätta Skinners pannben – för andra året i rad har han rest sig efter motgångar och spelat sin bästa hockey när det gäller som mest.
Bara en målvakt har en bättre räddningsprocent (.938) och lägre GAA (1,51) än Skinner under de senaste åtta slutspelsmatcherna. Vill du gissa vem? ”Playoff Bob” betyder något helt annat än det gjorde 2020. Den tunnbyggda ryssen är numera en regelrätt Patrick Roy, och det är tur det. Floridas talangfulle reserv Spencer Knight gick i motsatt riktning i Jones-traden. Det är Bobrovskij eller inget – och efter 60 matcher med kanske det bästa målvaktsspel vi fått se i ett slutspel (40–19, .911 SV%, 2,41 GAA sedan 2023) är coach Maurice och kompani helt nöjda med de oddsen.
Skador
Zach Hyman spelade med hjärta och själ under de tre första rundorna (11 poäng, +10, 111 tacklingar). Men hockey kan vara grym, och en träff från Mason Marchment räckte för att skicka upp Hyman på pressläktaren fram till nästa höst.
Den tidigare storsatsningen på free agent-marknade, Viktor Arvidsson, har tagit hans plats i uppställningen – trots en tuff grundserie (15 mål, 27 poäng på 67 matcher). Han såg pigg ut i en energifylld kedja med Mattias Janmark och Vasiliij Podkolzin i den avgörande matchen. Det innebär att Jeff Skinner, 33-åringen som äntligen fick sitt efterlängtade slutspelsögonblick i torsdags, sannolikt blir den som får kliva åt sidan om Connor Brown är spelklar inför finalens första match.
Som om de inte redan vore tillräckligt bra, är Panthers fullt friska genom hela laguppställningen. Sam Reinhart var tillbaka – bättre än någonsin (2 assist) – när de stängde ner Carolina, samtidigt som fjärdekedjekämpen A.J. Greer tog plats i laguppställningen framför Nico Sturm. Om Florida skulle drabbas av nya skador bland forwards, står deras ”femte kedja” – Sturm, rookien Mackie Samoskevich och Jesper Boqvist (fem poäng på tio matcher) – redo.
X-faktorer
Det går knappt att överdriva hur desperata Edmonton är i den här finalen. Leon Draisaitl får en löneökning på 5,5 miljoner dollar den 1 juli. Evan Bouchards nya kontrakt kommer bli ännu dyrare. Evander Kane, som spenderade grundserien på LTIR, lägger ytterligare 5,125 miljoner till lönesumman – och Connor McDavid är kontraktsförlängningsbar 2026. Pengarna är redan spenderade, talangpoolen är tömd, och laget är åldrande.
Det här är Oilers sista, bästa chans att vinna den stora pokalen medan två unika stjärnor fortfarande är i sin prime. Den verkligheten har gjort dem till ett vresigt och ilsket gäng under hela säsongen – men det har också gett dem ett tydligt fokus och en kompromisslös attityd. Ingenting ska få stå i vägen för deras mästerskapsöde. Det sista hindret? NHL:s bästa lag – samma gäng som trampade sönder deras dröm framför dokumentärkameror för bara tolv månader sedan. Nu gäller det att inte hålla klubban för hårt.
Men kan Florida matcha den desperationen – när det nästan ser ut som att de börjat bli uttråkade av Stanley Cup-slutspelets hetluft? Maple Leafs var en studs från att ta en 3–0-ledning mot Panthers – och ändå stod Matthew Tkachuk och Sam Bennett där en vecka senare och gratulerade lagkamraterna mitt i en överkörning med 6–1 i Game 7. De fick påminna sig själva om att det faktiskt inte är så lätt som de får det att se ut. Coach Paul Maurice har försökt påminna alla som lyssnar om det – men tror han verkligen på det själv?
Grundserien betyder numera ingenting för det här laget, och trots att Panthers inte ens nådde 100 poäng är de bättre än de var vid samma tidpunkt i fjol. Vinner de det här, sällar de sig direkt till de största lagen genom tiderna. Slösar de bort chansen – kanske önskar de i efterhand att deras tidigare motstånd hade pressat dem lite mer.
Tippning
Var finns egentligen svagheterna i dessa båda lag, som den andra parten kan utnyttja? Edmontons boxplay, som fick tillbaka sin nyckelspelare först i torsdags? Stuart Skinner, som tydligt vann målvaktsduellerna mot både Adin Hill och Jake Oettinger? Att Panthers bästa poängplockare ”bara” har gjort 17 poäng? Med facit i hand är det anmärkningsvärt att det ens kändes rimligt att tippa att Colorado Avalanche, Tampa Bay Lightning – eller någon annan – skulle stå här just nu.
Florida har en starkare uppställning, spelare för spelare, men Edmontons bredd är betydligt bättre än den var när de pressade Panthers till sju matcher 2024 – även utan Hyman. För att kunna dra nytta av sin spetskvalitet och hemmafördel måste de överleva Floridas fysiska överkörning i inledningen av serien. Men det kommer de att göra – och det kommer räcka hela vägen i detta krig till att ge generationens bästa spelare sin slutgiltiga triumf.
4–3 till Edmonton Oilers.
Den här artikeln handlar om:
