Ranking: NHL-draftens 15 bästa centrar
Vilka är de bästa centrarna i NHL-draften 2025? Steven Ellis rankar de 15 främsta – och finner plats för tre svenskar på listan.
Den här texten är ursprungligen publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.
Läs även:
* Ranking – NHL-draften 2025:s bästa målvakter
* Ranking – NHL-draften 2025:s bästa ytterforwards
Är det någonsin fel att drafta en center?
Nästan aldrig. Och det gäller definitivt 2025. Vi kan få se upp emot fyra av de fem första valen vara centrar, men huruvida de faktiskt kommer att spela på den positionen när de väl tar plats i NHL är en annan historia. Lag föredrar ofta spelare som redan är centrar, eftersom det är mycket enklare att flytta en center till en ytterforwardsposition om det behövs – det motsatta är betydligt svårare.
I dag tittar vi på de 15 bästa centrarna inför NHL-draften 2025. Positionerna är baserade på NHL Central Scoutings slutgiltiga draftlista, och rankingen bygger till stor del på Daily Faceoffs aktuella topp 80-lista. Michael Misa, James Hagens och Caleb Desnoyers toppar en stark grupp centrar inför draften i Los Angeles:
1. Michael Misa (Saginaw Spirit, OHL)
Michael Misa kommer från en av de mest imponerande målskyttesäsongerna vi någonsin sett i OHL. Bara det kan räcka för att göra honom till förstavalet i årets draft. Misa har en enastående förmåga att hitta farliga målchanser. Om jag var coach och behövde ett avgörande mål sent i matchen, skulle Misa vara mitt val. Han har de bästa offensiva instinkterna av alla i årets draft. Jag vill se honom ta fler kamper (ibland känns det som att han tjuvar uppåt i banan), men han har den rena skickligheten som krävs för att bli en förstacenter i NHL – och det ganska snart. Vi får se om han väljer college nästa år – det vore i så fall bra för att bygga på sig fysiskt.
2. James Hagens (Boston College, NCAA)
Som renodlad center tycker jag att Hagens kanske är bättre än Misa – åtminstone just nu. På sikt behöver Hagens dock lägga på sig mer muskler för att hävda sig på nästa nivå. Han är starkare än han var för ett år sedan, men det är fortfarande en pågående process. Hagens har en fantastisk speluppfattning och är stark i båda riktningarna – dessutom är han en strålande passningsspelare. Han snittade en poäng per match som freshman i Boston College och tog dessutom guld i JVM. Lägg till rekordnoteringar i både U17 World Challenge och U18-VM så är det lätt att förstå varför han är så eftertraktad.
3. Caleb Desnoyers (Moncton Wildcats, QMJHL)
Desnoyers är ett säkert kort för att bli en tvåvägsforward i topp sex. Jag gillar hans fysiska spel, även om han inte är särskilt stor. Han är en skicklig speluppläggare och en av de smartare centrarna i årets draft. Desnoyers är kanske inte den mest spektakulära, men han gör så många kloka saker med pucken. Han är en spelare man kan vinna med – något han visat både i internationella turneringar och i QMJHL-finalen 2025. Det är synd att han inte fick spela om Memorial Cup när Moncton föll på målsnöret. Men förmågan att vara lugn under press och ändå prestera på hög nivå väger tungt för NHL-lag. Desnoyers är inte flashig – men han har allt annat.
4. Anton Frondell (Djurgården)
Anton Frondell stod för en av de mest produktiva U18-säsongerna i HockeyAllsvenskans historia – trots skador. Han har erfarenhet både som center och ytterforward, vilket gör honom extra intressant. Han har ett fantastiskt skott och blir allt bättre på att vinna puck. Frondell trivs i öppna ytor, och jag gillar att han numera går hårdare in bakom mål än tidigare. Jag önskar att han kunde dominera fler byten, men han är ändå en av de bästa spelarna varje gång han är på isen. Hans lägstanivå är högre än hos de flesta andra.
5. Jake O’Brien (Brantford Bulldogs, OHL)
O’Brien har både skicklighet och spelsinne för att bli en riktigt bra center i NHL. Hans spel utan puck är utmärkt, och han överlistar ofta sina motståndare. Han landade precis under 100 poäng (98), men blev bara bättre ju längre säsongen gick. Han kommer inte att blända med ren teknik, men hans arbetsmoral och allsidiga spel gör honom till en pålitlig framtida NHL-spelare. Jag skulle inte bli förvånad om han går tidigare än väntat i draften – hela paketet är väldigt tilltalande.
6. Brady Martin (Soo Greyhounds, OHL)
Martin är högre rankad än O’Brien i min senaste ranking, men jag tror ändå att O’Brien blir en bättre center. Martin är mångsidig och kan spela överallt i anfallet – vilket är en av anledningarna till att jag gillar honom. Han är byggd för slutspel och spelar lite som Brad Marchand. Han snittade över en poäng per match i OHL och var en av Soos viktigaste forwards. Han var också lysande i både Hlinka Gretzky Cup och U18-VM. Utan puck jagar han allt, tacklas hårt och gör mål. Han har inte alltid de bästa lagkamraterna i Soo, men ser ändå ut som en av OHL:s främsta talanger i år. Martin är center, men jag tror han passar bättre som ytterforward i NHL.
7. Roger McQueen (Brandon Wheat Kings, WHL)
McQueen är kanske det mest riskfyllda valet här eftersom han bara spelade 20 matcher totalt under säsongen. Men när han väl spelade var han produktiv, fysisk och visade egenskaper som få andra i draften har. Han är 196 cm lång men har ändå stor skicklighet. Han kan skjuta, passa och skrämma motståndare – allt under ett och samma byte. Ryggskador är svåra att komma tillbaka från, men hans råa talang går inte att ifrågasätta. Om han är skadefri nästa säsong kan han dominera WHL.
8. Cole Reschny (Victoria Royals, WHL)
Reschny avslutade säsongen på ett imponerande sätt med ett starkt U18-VM. Även när han inte producerade offensivt bidrog han i båda riktningarna och var en tillgång i powerplay. Han är inte stor, men har explosiv fart och är svår att få stopp på i fart. En skicklig speluppläggare – kanske den bästa i hela årskullen. Reschnys tävlingsinstinkt kommer att ta honom långt, och han har visat i internationella sammanhang att han kan vara en offensiv drivkraft.
9. Braeden Cootes (Seattle Thunderbirds, WHL)
Cootes visade upp många av sina bästa egenskaper under U18-VM. Jag tror han blir en energiforward som bidrar varje byte, men han har också spelsinne nog att slå smarta passningar. Cootes är en av de mest tävlingsinriktade centrarna i den här listan. Hans värde går långt utöver poängproduktionen – precis vad man vill ha av en center. Jag har verkligen börjat uppskatta honom mer ju längre säsongen gått. Hans tak kanske inte är superstort, men han har alla verktyg för att bli en stabil NHL-spelare.
10. Milton Gästrin (MoDo)
Milton Gästrin får inte tillräckligt med uppskattning för hur jämn han var under säsongen. Jag gillade honom varje gång han spelade med Tre Kronor – han är en ansvarsfull tvåvägscenter. Gästrin kommer troligen inte att vara en poängkung i NHL, men han gör så mycket annat bra. Han är stark defensivt, vinner många tekningar och kan spela ytterforward vid behov. Han har spelat med några av Sveriges bästa juniorer och aldrig sett malplacerad ut.
11. Ivan Rjabkin (Muskegon Lumberjacks, USHL)
Rjabkin är en av de mest omdiskuterade spelarna i draften. Tidigt såg han ut som ett topp fem-val, men ojämnt spel i Ryssland gjorde att han tappade i rankingen. Efter flytten till Muskegon blev han dock produktiv igen, med målform motsvarande 40 fullträffar. Han har utvecklat sin fysik och sina playmaker-egenskaper – passningsspelet och spelförståelsen är hans främsta styrkor. Självförtroendet i USHL har hjälpt honom återta mark efter att ha fallit ur första rundan i många scouters ögon.
12. William Moore (USNTDP)
Jag gillade verkligen Moore under U18-VM. Han var aldrig USA:s bästa spelare, men han var alltid stabil och involverad i tvåvägsspelet. Det är det bästa sättet att beskriva honom: pålitlig. Han är 188 cm lång, orädd och vinner många dueller. Han spelar enkelt med pucken – ofta nära mål i båda ändar. När Moore är som bäst, när han verkligen vill ha pucken och jagar avslut, är han riktigt farlig.
13. Jack Nesbitt (Windsor Spitfires, OHL)
Nesbitt var ofta en av Windsors främsta skyttar. Han nådde inte Liam Greentrees nivåer, men landade ändå nära en poäng per match. Han är en stor center (193 cm), vilket NHL-lag ofta gillar. Jag önskar att han hade mer toppfart, men hans potential är ändå god. Han visade under U18-VM hur effektiv han kan vara runt mål – han stör, skapar kaos och hugger på returer. Vissa scouter ser honom som en tredjecenter, men jag är övertygad om att han blir NHL-spelare. Storleken gör att han kan gå högt i draften.
14. Cole McKinney (USNTDP)
McKinney var en av USNTDP:s bästa forwards hela året, och också en av de mest fysiska. Han är en tvåvägscenter i medelstorlek som spelar boxplay, täcker skott och vinner många tekningar. Han blir ingen offensiv motor i NHL, men han är noggrann och klok. Han är inte rädd för att sätta in en stor tackling och sätta fart på laget. Jag hoppas att han bygger mer styrka på college för att få ut ännu mer av sin potential – men grunden finns där.
15. Eric Nilson (Djurgården)
Eric Nilson har kanske inte spetskompetens och är ingen spelmotor. Men han är en bra passningsspelare som även kan avsluta själv. Det som lockar scouter är hans engagemang i båda riktningarna. Han har varit produktiv i J20 Nationell och har även fått seniormatcher i Allsvenskan. Jag tror Nilsson kan bli en effektiv botten-sex-forward i NHL – han går in i varje duell för att vinna, utan att tappa sin position i egen zon.
Den här artikeln handlar om:
