Topp 80: Så rankas svenskarna inför NHL-draften

27-28 juni genomförs NHL-draften i Los Angeles. Här presenterar Steven Ellis sin slutgiltiga ranking över de 80 främsta talangerna i årets kull. Däribland tio stycken svenskar.

• Schaefer: ”En speciell talang – kommer bli en försteback i NHL”
• Frondell: ”En av de bästa spelarna varje gång han är på isen”
• Eklund: ”Gör saker med pucken som få andra kan”
• Boumedienne: ”Skulle känna mig trygg att lägga ett försterundeval på honom”

Den här rankingen är ursprungligen publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Vi är äntligen – på riktigt – inne på upploppet

Nästa vecka smäller det i Los Angeles då 2025 års NHL-draft genomförs i L.A. Live Peacock Theatre.

Här följer den slutgiltiga listan över de 80 främsta talangerna inför NHL-draften 2025:

1. Matthew Schaefer, vänsterback (Erie Otters, OHL)

Schaefer kom aldrig tillbaka efter skadan han ådrog sig vid JVM och spelade därför bara 26 matcher den här säsongen. Trots det anser många scouter att han är den bästa spelaren i draften. Han är otroligt smart, tekniskt skicklig och har levererat resultat på i stort sett varje nivå. Schaefer är svår att slå i en-mot-en-situationer, och trots att han snittade nära 30 minuter per match i Erie, lyckades han ändå ha imponerande underliggande siffror. Schaefer är en speciell talang och kommer att bli en försteback i NHL förr snarare än senare.

2. Michael Misa, center (Saginaw Spirit, OHL)

Misa kommer från en av de mest imponerande målskyttesäsongerna vi sett i OHL. Han vet precis var han ska befinna sig för att få pucken och kan avlossa skott när som helst. Jag tror också att hans förmåga att spela både center och ytter kommer att ta honom långt, även om jag förväntar mig att han blir ytterforward i NHL. Han hittar hela tiden sätt att komma till avslut och påverka sitt lag på bästa sätt. Om jag var tränare och behövde ett sent mål för att vinna, skulle jag välja Misa. Han har de bästa offensiva instinkterna av alla spelare i den här draften. Jag vill se honom kämpa hårdare oftare (det känns ibland som att han tjuvar upp i banan), men han har den rena skickligheten som krävs för att bli en toppforward i NHL inom kort.

3. James Hagens, center (Boston College, NCAA)

Hagens var rankad etta inför säsongen men har halkat ner något, delvis för att andra spelare stuckit ut på olika sätt. Men Hagens har blivit lite för förbised, på sätt och vis. Han snittade en poäng per match som freshman i Boston College och gjorde samtidigt ett bra JVM där han var med och tog guld. Lägg därtill rekordnoteringar i både U17-turneringen och U18-VM, så är det lätt att förstå varför han är högt rankad. Hagens är smart, spelar ett bra tvåvägsspel och kan fungera ihop med nästan vem som helst. Han har alla verktyg för att bli en förstacenter i NHL.

4. Porter Martone, högerforward (Brampton Steelheads, OHL)

Vissa älskar honom, andra är mer osäkra. Jag tror att Martone kommer få en lång och framgångsrik NHL-karriär. Han har en utmärkt kombination av teknik, storlek och styrka, och är lika farlig som målskytt som passningsspelare. Han är inte din typiska kraftforward, eftersom han också kan slå sin motståndare med ren skicklighet. Han föll precis under 100 poäng i sin tredje OHL-säsong, men var ändå en sevärdhet varje kväll för Steelheads. Jag ser Martone som en framtida topp 6-forward som både kan avsluta och spela fysiskt.

5. Caleb Desnoyers, center (Moncton Wildcats, QMJHL)

Om du letar efter en anledning att följa Memorial Cup, låt Desnoyers vara den. Han är ett säkert kort för att bli en tvåvägsforward i topp 6. Jag gillar hans fysiska spel, även om han inte är jättestor. Han är en skicklig playmaker och en av de smartare centrarna i den här draften. Desnoyers är kanske inte den mest spektakulära spelaren, men han gör många kloka saker med pucken varje kväll. Han är en spelare man kan vinna med, vilket han visat i flera internationella turneringar och i QMJHL-finalen 2025. Förmågan att hålla sig lugn och leverera under press väger tungt hos NHL-lag.

6. Anton Frondell, center (Djurgården)

Frondell stod för en mycket stark säsong. Han gjorde en av de mest produktiva säsongerna någonsin av en U18-spelare i HockeyAllsvenskan, trots att han missade en del tid på grund av skador. Frondell har erfarenhet både som center och ytter, vilket gör honom extra intressant. Han har ett fantastiskt avslut och blir allt bättre på att attackera pucken. Jag önskar att han dominerade fler byten, men han är ändå en av de bästa spelarna varje gång han är på isen.

7. Brady Martin, center (Soo Greyhounds, OHL)

Det har pratats mycket om huruvida Martin hör hemma bland topp 10. Jag säger så här: det här är en spelare du vinner med. Han är byggd för slutspel, som Brad Marchand – så underskatta honom på egen risk. Martin snittade över en poäng per match i OHL och bar ett tungt lass i Soo. Han var också en av de bästa spelarna i både Hlinka Gretzky Cup och U18-VM. Utan puck tacklar han allt i sin väg, kämpar hårt för pucken och är dessutom en bevisad målskytt. Han har inte alltid haft toppspelare runt sig i Greyhounds, men han framstår ändå som en av de bästa spelarna som kommit från OHL i år – tack vare sin arbetsinsats över hela isen. Martin är center, men jag tror han kommer passa bättre som ytter i NHL.

8. Jake O’Brien, center (Brantford Bulldogs, OHL)

O’Brien har både skickligheten och spelsinnet för att bli en mycket bra center i NHL. Han är stark utan puck och tänker alltid ett steg före sina motståndare. O’Brien stannade precis under 100 poäng med sina 98, men blev bara bättre ju längre säsongen led. Han kommer kanske inte att imponera med spektakulär teknik, men hans arbetsmoral och förmåga att vara effektiv i alla tre zoner kommer att ge honom en stabil karriär. Jag skulle inte bli förvånad om han går ännu högre i draften.

9. Victor Eklund, högerforward (Djurgården)

Eklund är otroligt skicklig. Han gör saker med pucken som få andra kan, och dessutom har han ett riktigt bra skott. Jag gillade verkligen vad han visade på JVM – det kändes som om han alltid var inblandad i spelet. Han är kanske inte särskilt stor (181 cm), men har ändå en viss styrka. Han behöver förbättra det defensiva spelet, men det bör inte hindra honom från att spela högt upp i en kedja. Hans skridskoåkning blir allt bättre och jag är nyfiken på vad en NHL-coach kan få ut av honom där.

10. Jackson Smith, vänsterback (Tri-City Americans, WHL)

Många ser Smith som det näst bästa backlöftet i årets draft. Som helhetspaket har han mycket som talar för honom: han är fysisk, åker skridskor väldigt bra och är rörlig för att vara en 191 cm lång back. Jag tycker också att han har ett starkt spelsinne, och det är bara en tidsfråga innan han får sitt offensiva genombrott. Ibland kan han bli lite osäker i egen zon – något som märktes i U18-VM – men det finns stor utvecklingspotential här. Han ser ut att bli en stabil topp 4-back i NHL.

11. Kashawn Aitcheson, vänsterback (Barrie Colts, OHL)

Aitcheson är en av mina personliga favoriter i årets draft. Han har potentialen att bli en skräckinjagande kraft i NHL – en spelare som helt enkelt inte ger motståndarna något att jobba med. Fysiken är hans starkaste tillgång, eftersom han inte tvekar att ge sig in i närkamper med vem som helst. Han avslutade grundserien med 26 mål och 59 poäng samt 88 utvisningsminuter – vilket gör honom till en mardröm att möta varje gång han kliver ut på isen. Aitcheson är inte en fantastisk skridskoåkare, och hans speluppfattning kan variera, men den råa talangen och den rena intensiteten finns där för lag som vill bli tuffare att möta.

12. Roger McQueen, center (Brandon Wheat Kings, WHL)

McQueen kan vara det mest riskfyllda valet med tanke på att han bara spelade 20 matcher totalt under grundserien och slutspelet. Men han var produktiv, fysisk och bidrog med egenskaper som väldigt få andra i årets draft. Med sin 196 cm långa kropp spelar han med samma skicklighet som en 180 cm snabb tekniker. Han kan skjuta, passa och skrämma motståndare – allt i ett och samma byte. En ryggskada är svår att fullt återhämta sig från, men hans talang är obestridlig. Få spelare har samma höga potential som McQueen.

13. Radim Mrtka, högerback (Seattle Thunderbirds, WHL)

Mrtka inledde säsongen i den högsta ligan i Tjeckien, men flytten till WHL inför JVM blev ett lyft för hans utveckling. Han har producerat starkt för Thunderbirds och hade sannolikt nått 50 poäng över en hel säsong. Lägg till att han är 198 cm lång, högerfattad och rörlig – det finns mycket att gilla. Jag skulle inte bli förvånad om han går topp tio, med tanke på alla delar av hans spel som borde kunna fungera utmärkt i NHL.

14. Carter Bear, center/vänsterforward (Everett Silvertips, WHL)

En säsongsavslutande skada innan slutspelet var ett rejält bakslag. Men han var en av CHL:s mest explosiva forwards i år, med 40 mål, 82 poäng och 77 utvisningsminuter på bara 56 matcher. Han är jobbig att möta och hans atletiska förmåga är av högsta klass. Jag tror fortfarande han går högt i draften, men det blir intressant att se om skadan påverkar hans draftstatus. För min del är jag fortfarande övertygad – och jag vet att flera scouter ser honom som ett potentiellt topp tio-val.

15. Justin Carbonneau, högerforward (Blainville-Boisbriand Armada, QMJHL)

Carbonneau har många spetskvaliteter i sitt spel som borde vara överförbara till NHL. Bra skridskoåkning? Absolut. Utmärkt skott? Jajamän. Carbonneau älskar att göra stora, iögonfallande spel och lyckas ofta med det. Han skulle kunna använda sina kedjekamrater lite mer, men hans vilja att göra vad som helst för att skapa offensiv kommer gynna honom i NHL. Han behöver förbättra sitt skottval och precision, men potentialen finns där för att bli en spelartyp lik Brock Boeser.

16. Cole Reschny, center (Victoria Royals, WHL)

Reschny kommer från en lysande insats i U18-VM. Han missade inledningen av turneringen, men var en stor anledning till att Kanada tog guld. Hans förmåga att producera i alla tänkbara situationer gör honom väldigt spännande. Han är inte storvuxen, men kompenserar med explosiv fart och svårfångad spelstil, vilket gör honom farlig i omställningar. Han är en fantastisk playmaker, kanske en av de bästa i hela årskullen. Reschnys tävlingsinstinkt kommer ta honom långt, och han har visat internationellt att han kan driva offensiven i ett lag med stjärnspelare.

17. Logan Hensler, högerback (University of Wisconsin, NCAA)

Hensler var tidigare ett namn som nämndes bland topp fem inför 2025, men andra spelare har kommit ikapp. Det finns dock mycket att gilla. Han är 188 cm lång, rörlig och har bra räckvidd samt fysiskt spel. Han är ännu bättre i egen zon. Du kommer inte missta honom för en offensiv back som rusar upp i anfallen, men han har goda chanser att bli en trygg back i ett andra backpar. Jag skulle dock vilja se honom ta fler initiativ med pucken.

18. Cullen Potter, vänsterforward (Arizona State University, NCAA)

Potter tog det ovanliga beslutet att gå på college i förtid – och det betalade sig. Han spelade omkring 20 minuter per match i ASU, och scouter blev imponerade av hans förmåga att driva spelet. Han är bara 175 cm lång, men hans teknik och förmåga att skapa med pucken borde hålla honom kvar högt i diskussionen. Jag gillar hans helhjärtade insats i alla tre zoner, och han läser spelet bättre än de flesta i klassen. Taket för Potter är högre än för många andra i det här draftområdet, men han måste visa att han klarar den fysiska utmaningen. Att snabba på utvecklingen genom att börja i ASU var ett genidrag som hjälpte honom klättra på listorna.

19. Cameron Reid, vänsterback (Kitchener Rangers, OHL)

Reid avslutade grundserien med några av sina bästa matcher för året. Han har börjat producera poäng mer regelbundet och skjuter från farligare lägen också. Reid är inte särskilt stor, men han kan ändå stänga ner motståndare. Han kan lite av allt – spelet i alla tre zoner är stabilt, och han har spelsinnet för att vinna 1-mot-1-dueller. Jag är inte säker på att taket är jättelikt för Reid, men om du söker en smart och rörlig back som kan slåss om en topp fyra-roll i framtiden är han ett bra val.

20. Benjamin Kindel, högerforward (Calgary Hitmen, WHL)

Kindel har varit en av WHL:s hetaste spelare i år och har snabbt blivit ett namn på allas radar. Han är lika skicklig som skytt som i rollen som framspelare och driver Calgarys offensiv. Kindel hittar öppna ytor och utnyttjar dem väl, och hans skott kan komma från nästan var som helst. Hans skridskoåkning är något under medel, och han saknar ett tydligt fysiskt element i spelet, vilket gör att han faller några placeringar. Men hans puckhantering och jämna utveckling gör honom till ett väldigt spännande namn.

21. Braeden Cootes, center (Seattle Thunderbirds, WHL)

Cootes kan mycket väl bli en energiforward i NHL – och en riktigt bra sådan. Det som verkligen sticker ut är hur gärna han vill ha pucken, och att han är villig att göra vad som helst för att vinna tillbaka den. Cootes är också en skicklig speluppläggare som ofta hittar öppna medspelare med lätthet. Jag tycker att hans värde sträcker sig långt bortom siffrorna – precis det man vill ha av en center. Han är inte liten med sina 183 centimeter, men inte heller stor – något som inte verkar hämma honom eftersom han inte drar sig för att spela tufft. Jag har verkligen börjat gilla Cootes spel mer och mer under säsongen och skulle inte bli förvånad om vissa lag tar honom tidigare än väntat.

22. Malcolm Spence, vänsterforward (Erie Otters, OHL)

Jag är övertygad om att Spence kommer att bli en bra NHL-spelare. Kanske inte en topp-sex-forward, men en spelare du kan ge ett uppdrag – och som alltid levererar. Mississauga-sonen är inte särskilt flashig, men han jobbar stenhårt, älskar att dela ut tacklingar och kliva under skinnet på motståndare. Spence är inte någon stor poängmakare i OHL, men har ändå hållit ett poäng-per-match-tempo under stora delar av de två senaste säsongerna. Han är väldigt mångsidig, även om han kanske inte driver spel i en toppkedja. Jag tror att han blir en riktigt stark middle-six-spelare, minst. Jag blev dock besviken på hans spel mot London i andra rundan av slutspelet – men det var till viss del också ett Erie Otters-problem.

23. Joshua Ravensbergen, målvakt (Prince George Cougars, WHL)

De flesta scouter är överens om att Ravensbergen hör hemma i förstarundan. Och det saknas inte lag som borde använda ett val på den här mycket lovande målvakten. Med sina 196 centimeter har han ett imponerande målvaktsformat, är atletisk och har ett lugn i spelet som inger förtroende. Det är en spännande kombination. Hans statistik är inte iögonfallande, men han vann matcher regelbundet för ett lag som hade haft betydligt större bekymmer utan honom. Ravensbergen har potential att bli en NHL-starter i framtiden.

24. Milton Gästrin, center (MoDo)

Gästrin har imponerat i spel med svenska juniorlandslagen och utvecklats till en väldigt ansvarsfull tvåvägsspelare. Han kommer förmodligen inte att bli en poänggörare i NHL, men han gör så mycket annat som sticker ut. Han är defensivt stabil, vinner massor av tekningar och kan spela ytterforward om det behövs. Vi har sett honom spela tillsammans med några av Sveriges bästa juniorer internationellt, och han har aldrig sett malplacerad ut.

25. Lynden Lakovic, vänsterforward (Moose Jaw Warriors, WHL)

Lakovic är otroligt rolig att se på isen. Även om hans offensiva produktion inte är överväldigande, så läser han spelet väldigt bra och har ett vasst skott. Det händer ofta något när han kommer med pucken i fart, och med sina 193 centimeter har han också imponerande storlek. Vissa scouter tror att han i bästa fall blir en andrakedjespelare. Han driver spelet lite som Dmitri Voronkov, men jag skulle vilja se det mer konsekvent. En del tycker att hans skridskoåkning inte är tillräckligt bra för att han ska gå högt i draften, men jag ser potentialen.

26. Blake Fiddler, högerback (Edmonton Oil Kings, WHL)

Med sina 193 centimeter är Fiddler en storvuxen back som gärna rensar framför eget mål och styr motståndare mot sargerna. Han snittar runt 22 minuter per match den här säsongen och ser redan trygg ut med pucken. Han är rörlig och även om han inte är den snabbaste backen, så åker han skridskor bra för sin storlek. Fiddler kommer troligtvis inte att bli en förstaparsback, men hans storlek och hockey-IQ borde kunna bära honom till en stabil NHL-karriär.

27. Ivan Rjabkin, center (Muskegon Lumberjacks, USHL)

Rjabkin är en av de mest omdiskuterade spelarna i årets draft. Han såg länge ut som ett potentiellt topp-fem-val, men föll tillbaka under tiden i Ryssland och behövde en ny miljö. Sedan han flyttade till Muskegon har han varit produktiv och hållit ett måltempo motsvarande 40 mål över en hel säsong. Han har också utvecklat sin fysik och sitt spelupplägg – hans passningsspel och spelförståelse är två av hans främsta styrkor. Självförtroendet har fått ett uppsving i USHL, och det har hjälpt honom att åter klättra på draftlistorna efter att ha fallit ur förstarundan i många experters ögon vid säsongens mittpunkt.

28. Sascha Boumedienne, vänsterback (Boston University, NCAA)

Boumedienne är den spelare som klättrat mest på den här listan – och det är inte bara tack vare ett starkt U18-VM. Han imponerade även i NCAA-slutspelet och visade upp sitt bästa spel hittills. Han är stark, skridskoskicklig och har bra teknik med pucken. Han spelade ofta 18–20 minuter per match och blev allt bättre ju längre säsongen gick. När han är som bäst är han riktigt bra – även om han har en del svackor. Jag skulle känna mig trygg med att använda ett förstarundeval på honom, särskilt om laget redan har ett annat val i rundan.

29. Jack Murtagh, vänsterforward (USNTDP)

Murtagh är en skicklig puckhanterare med ett vasst skott och en rejäl arbetsmoral. Han är en bra skridskoåkare och har den spelförståelse man vill ha av en andra- eller tredjelinjespelare. Jag har blivit imponerad vid de flesta av mina tittningar under året, och han är en av de främsta anledningarna att följa det amerikanska utvecklingsprogrammet. Han är snabb, jobbar hårt och är en svår spelare att hantera när allt klickar. Jag tror att han kan bli en middle-six-forward.

30. William Moore, center (USNTDP)

Moore bjuder inte på flashiga dragningar eller bländande teknik, men han är en spelare som vet vilken roll han har – och som utför den. Den tvåvägscenterstarka forwarden är 188 centimeter lång och räds inte att spela fysiskt. Han gör inget märkvärdigt med pucken, men han rör sig ofta kring målburen – både offensivt och defensivt. När Moore verkligen är påkopplad, när han vill ha pucken till varje pris och går på andra, tredje och fjärde returer, då är han farlig. Jag skulle bara vilja se den versionen av honom oftare – men han har förbättrat just det under säsongens slutskede.

31. Jack Nesbitt, center (Windsor Spitfires, OHL)

Nesbitt var ofta en av Windsors främsta skyttar, och även om han inte producerade som Liam Greentree kommer han ändå att avsluta säsongen med nära ett poäng per match. Han är en stor center på 193 cm – vilket brukar tilltala NHL-klubbar. Jag önskar att han hade högre toppfart, men jag tror att Nesbitt har en solid potential. Han visade hur effektiv han kan vara runt målburen under U18-VM, där han skapade oreda och tryckte bort motståndare samtidigt som han högg på returer. Vissa scouter tror inte att han blir mer än en tredjecenter, men jag är övertygad om att han blir NHL-spelare.

32. Bill Zonnon, vänsterforward (Rouyn-Noranda Huskies, QMJHL)

Jag gillar Zonnon. Han är energisk, en fantastisk spelfördelare och börjar även se allt mer bekväm ut som avslutare. Han är fysisk, smart och en utmärkt passningsspelare som kan göra farliga saker med pucken. När han har pucken skapar han chanser i öppna ytor. När han inte har den, öppnar han upp ytor för sina lagkamrater och tar sig till nätet. Det känns som att Zonnon är underskattad och förtjänar mer uppmärksamhet för sin arbetsmoral och sitt spelsinne. Han är den typ av spelare du kan placera bredvid skickliga lagkamrater och få det att fungera. Jag skulle inte bli förvånad om han går tio val tidigare i draften om ett lag ser något de tror att de kan utveckla.

33. Cameron Schmidt, högerforward (Vancouver Giants, WHL)

Schmidt är visserligen liten med sina 173 cm, men han kompenserar det med ren skicklighet. Han inledde säsongen som en av ligans mest produktiva forwards. Hans poängproduktion avtog något under säsongen, men han visade ändå sina fantastiska puckfärdigheter och spelförståelse kväll efter kväll. Schmidt är en offensiv forward med hög fart och gillar att befinna sig framför mål. Jag är inte helt övertygad om att hans spelstil fungerar i NHL, men potentialen finns där.

34. Cole McKinney, center (USNTDP)

McKinney var en av USNTDP:s bästa forwards hela året och också en av de mest aggressiva. Han är en medelstor tvåvägscenter som kan spela boxplay, täcka skott och vinna massor av tekningar. Han kommer inte att vara en spelmotor i NHL, men han är noggrann och taktiskt smart. McKinney är heller inte rädd för att sätta in en stor tackling för att väcka laget. Jag hoppas att han bygger på sig lite muskler när han kommer till college, för att verkligen kunna utnyttja sin kraft – men grunden han står på nu är väldigt stabil.

35. Eric Nilson, center (Djurgården)

Nilson har legat kring plats 30–35 för mig större delen av året. Jag tycker inte att han har spetskompetens, och han driver inte spelet själv. Men han är en riktigt bra passningsspelare som även har ett vasst skott. Han har producerat i J20 Nationell och fått lite speltid i Djurgårdens lag i Hockeyallsvenskan. Jag tror att han kan bli en effektiv botten-sex-forward tack vare sin kompromisslösa inställning i varje närkamp, samtidigt som han alltid håller sin defensiva position.

36. Shane Vansaghi, högerforward (Michigan State University, NCAA)

Vansaghi har precis det man vill ha av en bottom-six-forward: han tacklas hårt, spelar med energi och ger aldrig upp på en puck. Han har fått hoppa runt i MSU:s laguppställning under säsongen, men har hela tiden hittat sätt att bidra offensivt. Jag tror att han kommer vara intressant för ett NHL-lag som vill bli tuffare att möta i de lägre kedjorna – han har redan flera proffsverktyg i sin repertoar.

37. Henry Brzustewicz, högerback (London Knights, OHL)

Med sina 185 cm är Brzustewicz en allroundback som kan transportera pucken upp i banan och hela tiden söker ytor. Han är bra på att styra spelet mot sargerna i egen zon och har goda instinkter offensivt. Han gör fortfarande en del misstag med pucken och jag hade gärna sett mer produktion framåt. Men i det stora hela finns det en stabil grund att bygga på.

38. Ryker Lee, högerforward (Madison Capitols, USHL)

Lee har varit en av USHL:s bästa spelare den här säsongen. Han använder sina snabba händer och sin höga spelintelligens för att vinna mängder av dueller i offensiv zon. Han är inte särskilt stor och kan bli bortknuffad lite för lätt ibland, men han låter sig inte påverkas av det och är väldigt tävlingsinriktad. Jag hoppas att han blir snabbare när han börjar college – om han bara kan använda sina fötter bättre för att vinna puckkapplöpningar skulle han bli ännu effektivare.

39. Nathan Behm, center/högerforward (Kamloops Blazers, WHL)

Behm fick ett rejält genombrott i år med över 30 mål och mer än 60 poäng för Blazers. Han har alltid varit en skicklig målskytt, men nu har han lagt mer kraft bakom skotten och blivit bättre defensivt. Skridskoåkningen är fortfarande något han behöver jobba på – han är inte särskilt kvick och kan bli ifrånsprungen av genomsnittliga skrinnare. Men hans spel med puck har varit strålande i år och jag tycker att han har stor potential som sekundär målskytt.

40. Jakob Ihs Wozniak, högerforward (Luleå)

Ihs Wozniak fick en trög start på säsongen, men avslutade som en av Sveriges främsta unga spelare. Han avslutade starkt i U18-VM, något som scouterna var väldigt glada över se efter en blek insats i Hlinka Gretzky Cup. Det hjälpte honom tillbaka in i samtalet som en möjlig förstarunda. Ihs Wozniak är ojämn, men målskyttet sitter i ryggmärgen. Han behöver bara hitta ett sätt att prestera mer konsekvent för att kunna lyckas på nästa nivå.

41. Kurban Limatov, vänsterback (Dinamo Moskva, KHL)

Det finns mycket att gilla i Limatovs helhetspaket. Den 191 cm långa backen är rörlig, tacklas stenhårt och är en skicklig passningsspelare. Han är en av de bästa skridskoåkarna i Europa just nu, och han använder farten för att slå sin gubbe och ta sig ur trånga lägen. Limatov kan trycka till vem som helst – och blir han träffad först, så ger han igen med en tung tackling eller ett hårt skott. Han behöver bli smartare med pucken under press, men råmaterialet finns där.

42. Jack Ivankovic, målvakt (Brampton Steelheads, OHL)

Jag var väldigt högt på Dustin Wolf inför draften 2019 – jag tyckte att han var värd ett val i andrarundan. Han (183 cm) var lite större än Ivankovic (180 cm), men jag känner likadant för Steelheads-målvakten som jag gjorde för Wolf. Om det inte vore för Ivankovics korta räckvidd skulle vi prata om honom som ett topp-20-val i år. Ivankovic spelade till sig en plats i Kanadas JVM-trupp och såg bra ut i sin enda match. Den atletiska målvakten har ett fantastiskt skottseende och är oerhört tävlingsinriktad. Hans räddningsprocent i OHL var inte lysande, men han har blivit lämnad vind för våg alldeles för ofta. Han har ofta burit sitt lag till segrar. Men om han inte växer mer… blir det en rejäl uppförsbacke för honom.

43. Haoxi ”Simon” Wang, vänsterback (Oshawa Generals, OHL)

Boston University-backen dominerade mot OJHL-motstånd med King Rebellion, men behövde lite tid att ställa om till OHL-spel i Oshawa. Men en sak är scouterna eniga om: det finns en hög potential här. Han började spela organiserad hockey på hög nivå för bara några år sedan, och lär sig nu att använda sin 198 cm långa kropp till sin fördel. Den Beijing-födde backen är rörlig och har goda offensiva instinkter. Det han behöver jobba på framöver är hur han läser spelet i omställningarna – men råämnet finns där. Man får bara ha tålamod.

44. Adam Benák, center (Youngstown Phantoms, USHL)

Benák är en av de mest högoktaniga chansningarna i hela draften – och det handlar främst om hans litenhet. Den 170 cm långa forwarden har gjort flest poäng i Hlinka Gretzky Cups historia och har varit dominerande på juniorlandslagsnivå. Efter en långsam start i USHL kom han igång på allvar med över en poäng per match, samtidigt som han blev mer fysisk i spelet. Jag vill inget hellre än att Benák slår sig in i NHL och visar vad han kan göra i öppna ytor – men hur mycket kommer klubbarna väga in hans storlek?

45. Luca Romano, center (Kitchener Rangers, OHL)

Romano har legat kring den här platsen på listan ganska länge för mig. Han är en bra skridskoåkare, har ett kraftfullt skott och kan hävda sig fysiskt trots sin medelstorlek. Det som gör honom intressant är hur energisk han är – han jagar motståndare över hela isen. Jag tror att han kan bli en bra bottom-six-forward, och mer muskler kommer att hjälpa honom. Jag hoppades på bättre poäng i år, men han har ändå etablerat sig som en legitim målskytt i OHL.

46. Václav Nestrašil, högerforward (Muskegon Lumberjacks, USHL)

Nestrašil är redo att ta steget till UMass ett år tidigare, redan säsongen 2025–26. Han har varit solid i USHL, men man måste gräva djupare än poängproduktionen för att se hur farlig han verkligen är. Den tjeckiske forwarden är 196 cm lång, skridskoskicklig och extremt teknisk med pucken. Han är lång, men inte särskilt stark fysiskt. När han lägger på sig lite muskler kan han bli en rejäl powerforward. Det finns tillräckligt mycket att gilla här för att se honom som ett val i den andra rundan.

47. Aleksandr Zjarovskij, högerforward (Ufa, MHL)

Zharovsky är en annan stor klättrare på listorna i år – och det med all rätt. Han stod för starka siffror i MHL och var ett konstant hot i spelvändningarna. Han behöver definitivt bygga på sig, men om han ens lägger på sig 7 kilo blir han mycket svårare att ta pucken ifrån. Han är listig, smart och farlig i öppna ytor – utan tvekan en av de mest sevärda spelarna i Ryssland.

48. Eddie Genborg, högerforward (Timrå)

Han vill tackla allt som rör sig – punkt slut. Jag ser inte mycket offensiv spets i honom, men han är åtminstone jobbig att möta. Han gör mycket utan puck, vilket jag värdesätter högt. Genborg är fullständigt kompromisslös, spelar ett stabilt tvåvägsspel och såg inte ett dugg malplacerad ut i SHL. Jag är övertygad om att han kommer spela i NHL en dag i en fjärdekedjeroll, eftersom han kan vara en plåga utan att dra på sig för mycket utvisningar

49. Will Horcoff, vänsterforward (University of Michigan, NCAA)

Will älskar att trycka spelare genom sargen så fort han får chansen. Han har inte gjort så många poäng i år, men är pålitlig i egen zon. Horcoff anslöt till Michigan först i januari, men gjorde direkt avtryck med två poäng i utomhusmatchen mot Ohio. Han stod för helt okej siffror i Michigan och såg bra ut på U18-VM, även om han inte hade någon bärande roll där.

50. Michael Pradel, målvakt (Tri-City Storm, USHL)

Pradel var en av de bästa målvakterna från start till mål i U18-VM, och en stor anledning till att Slovakien spelade om medaljer för tredje året i rad. Den 196 cm långe målvakten täcker mycket nät och är samtidigt kvick och rörlig. Han har hyllats för sin förmåga att vinna matcher på egen hand i USHL – något han tog med sig till turneringen också. Pradel kämpar hårt, läser sidledspassningar väl och skakar snabbt av sig insläppta mål. Han lär bli en av de första målvakterna som väljs i sommar tack vare sin kombination av storlek och rörlighet.

51. Conrad Fondrk, center/vänsterforward (USNTDP)

När han är het kan Fondrk verkligen göra skillnad. Första halvan av säsongen var lite svag, men jag gillade honom i CHL USA Prospects Challenge, och tycker han är bättre än vad statistiken visar. Han är en solid tvåvägsspelare som varje kväll bidrar med fart och ett farligt skott. Jag tycker han är mer tävlingsinriktad nu än för ett år sedan, då han mest kändes som en spelare som stod still i skottlägen utan att ta kampen.

52. Viktor Klingsell, vänsterforward (Skellefteå)

Klingsell är en intressant spelare. Å ena sidan ser man tydligt hans skicklighet. Han är bara 178 cm lång (och lite tung för den längden), men slår fina passningar i fart och kan även dela ut rejäla tacklingar. Han gjorde bra siffror i J20 men det kändes som att han passade mer än han behövde. Han kan se riktigt snabb ut i sekvenser, men har fortfarande en bit kvar till att bli en genomsnittlig skridskoåkare. Det finns helt klart något där – men lagen måste kunna bortse från hans storlek och vara beredda att jobba med hans åkning.

53. Vojtěch Čihař, vänsterforward (HC Energie Karlovy Vary, Tjeckien)

Čihař hittar ofta medspelare i farliga lägen. Han är snabb, teknisk och behövde knappt någon tid alls för att anpassa sig till seniorspel i tjeckiska högstaligan. Jag gillar hur hårt han jobbar längs sargerna, även om jag önskar att han visade samma engagemang i defensiven. Trots det har vi sett tillräckligt både internationellt och på hemmaplan för att vara exalterade – Čihař är alltid i rörelse och försöker påverka varje byte.

54. Kristian Epperson, vänsterforward (Saginaw Spirit, OHL)

Epperson är den högst rankade omvalsspelaren i årets draft. 18-åringen blev inte vald i fjol efter att ha tappat sin plats i USNTDP:s U18-lag och lånades ut till U17 under sista säsongen. Han bytte sedan till Saginaw, där han blev en 80-poängsspelare i toppkedjan. Han är en vass spelfördelare med ett smart spel utan puck.

55. Mason West, center (Edina, Minnesota High School)

West har fått mycket beröm från scouthåll på sistone. Han är en 198 cm lång center som gärna kör över motståndare och besegrar dem med skicklighet. Han spelade största delen av året på high school-nivå men avslutade säsongen starkt med USHL:s Fargo Force. Varje gång jag ser honom tycker jag att han blir bättre. Potentialen är enorm, och han lider inte av de typiska svagheter som ofta drabbar stora forwards – som långsamma händer och trög skridskoåkning. Ett lag som vill chansa kan välja honom betydligt tidigare än så här i andra rundan.

56. Ethan Czata, center (Niagara IceDogs, OHL)

Czata inledde året svagt på Hlinka Gretzky Cup, men visade sedan att han kan vara lika farlig som målskytt som spelfördelare i OHL. Han är en bra tvåvägsforward som kan spela i många olika situationer, men jag tror han främst kommer användas i en tredjekedjeroll. Han gjorde fina siffror i år, men jag vill se mer finess och kreativitet i spelet nästa säsong. Jag tror dock att Czata kommer spela i NHL förr eller senare.

57. Charlie Trethewey, högerback (USNTDP)

Trethewey är en solid tvåvägsback som ibland blixtrar till rejält. Förra året ledde han faktiskt USNTDP:s U17-lag i poäng. I år har han varit mer tillbakadragen, både i USHL och mot collegelag. Men det finns mycket att gilla i hur han transporterar pucken och hittar avslutslägen. Han är en av de yngsta i draften, högerfattad – och smart. Han har en tendens att försöka göra för mycket och kan göra misstag, men är fortfarande en rimlig utvecklingsspelare.

58. Pjotr Andrejanov, målvakt (Krasnaya Armiya Moskva, MHL)

Andreyanov, den högst rankade internationella målvakten, har varit dominerande i den ryska juniorligan. Hans räddningsprocent låg över 94 % stora delar av säsongen, och även om hans lag gör mycket mål trivs han när han får mer att göra. Han har en snabb plockhandske, är reaktionssnabb och blir inte skärrad av att släppa in mål.

59. Aleksej Medvedev, målvakt (London Knights, OHL)

Som många växande målvakter behövde Medvedev tid att anpassa sig till sin nya storlek. Han draftades till OHL 2023 som 180 cm lång, men mäter nu 188 cm. Som rookiemålvakt var han en nyckel till Londons starka grundserie, där han delade på ansvaret med rutinerade Austin Elliot. Medvedev är kvick, har en lite ovanlig puckstil med framåtlutad hållning, men hans renodlade atletiska förmåga väger ofta tyngre. Det finns inte mycket att anmärka på i hur han styr sitt målområde – scouterna älskar honom.

60. Peyton Kettles, högerback (Swift Current Broncos, WHL)

Kettles gjorde inte mycket poäng i Swift Current, men han tvekade aldrig att smälla på. Den 196 cm långe backen täcker mycket is, försvarar effektivt och är rätt rörlig för sin storlek. Han spelar boxplay och jag tror faktiskt att han är bättre offensivt än vad hans 14 poäng antyder. Kettles loggar också mycket istid, vilket aldrig är negativt.

61. Max Pšenička, högerback (Portland Winterhawks, WHL)

Ett klubbyte till Portland under säsongen gav Pšenička den istid han behövde för att visa vad han verkligen går för. Han är 193 cm lång, tävlar hårt och är dessutom rörlig. Defensivt är han klart över genomsnittet. Offensivt? Det är fortfarande frågetecken – än så länge. Men han har en stabil grund som påminner lite om Blake Fiddler.

62. Benjamin Kevan, högerforward (Des Moines Buccaneers, USHL)

Kevans spel saknar ett tydligt spjutspetsdrag. Det som gör honom intressant är i stället hans arbetsmoral, snabbhet och spel utan puck. Vissa scouter är oroliga för om han har tillräcklig spelförståelse och spets för att bli mer än en djup rollspelare i NHL. Jag gillar dock var han står just nu.

63. L.J. Mooney, center (USNTDP

Mooney har talang för första rundan – han är en av de mest energiska och skickliga yttrarna i hela draftklassen. Men med sina 170 cm finns förstås en uppenbar oro kring storleken. Han är i vilket fall fantastiskt rolig att titta på. En skada tidigt på säsongen begränsade hans produktion, men han var kanske USA:s viktigaste playmaker på U18-nivå. Den blivande Minnesota-spelaren var även den mest produktive i USHL av alla i USNTDP:s U18-lag. Ingen kommer ifrågasätta hans skicklighet – frågan är bara om han är för liten.

64. Matthew Gard, center (Red Deer Rebels, WHL)

Gard såg bra ut i Rebels i år som en allroundcenter med många verktyg. Han är 193 cm lång och kan göra highlight-spel. Hans verkliga värde ligger dock i hur hårt han jobbar i egen zon, där han sällan ger motståndarna något gratis. Gard blir troligen ingen topp 6-forward i NHL, men med sin storlek och som en pålitlig spelare längre ner i laguppställningen har han ett tydligt värde.

65. Carlos Händel, högerback (Halifax Mooseheads, QMJHL)

Efter att ha glänst i JVM för Tyskland imponerade Händel stort även i U18-VM. Faktum är att jag tycker han var Tysklands bästa back i varje internationell turnering han spelade i under säsongen, oavsett nivå. Han tvekar inte att följa med i anfallen och kan leda ett powerplay. Händel snittade en halv poäng per match i Halifax, och jag skulle inte bli förvånad om han dubblar den produktionen nästa säsong. En spännande utvecklingsback att hålla koll på.

66. Theo Stockselius, högerforward (Djurgården)

Stockselius spelade sin mest effektiva hockey i slutet av säsongen, särskilt under U18-VM. I huvudsak i en tredjekedjeroll använde han sin 191 cm långa kropp till att vinna närkamper – något som också gav resultat i poängprotokollet. Jag gillar hans positionsspel i egen zon och hans engagemang i att stänga ner motståndare. Stockselius har börjat nämnas som ett möjligt val i den andra rundan, och det beror mycket på att han fortfarande är på väg uppåt i sin utveckling.

67. Michal Svrcek, center/vänsterforward (Brynäs IF)

Svrcek var en av de största raketerna i årets draftklass. Den 178 cm långe forwarden är något liten till växten, men han kompenserar det med sin snabbhet och spelförståelse. Han är också mycket effektiv i spelvändningar och bidrar i alla tre zonerna. Svrcek har spelat i boxplay och tvingar ofta motståndarna att snabba upp sina beslut. Jag är inte lika högt på honom som vissa andra – jag tror inte att taket är jättehögt – men det finns definitivt något att bygga vidare på här.

68. Carter Amico, högerback (USNTDP)

Amico ådrog sig en säsongsavslutande skada före CHL USA Prospects Challenge i november, vilket tyvärr sänkte hans draftaktier. Han är en stor högerfattad back på 196 cm som gör det till sin uppgift att stoppa dig i en-mot-en-situationer. Han är stark, smart och har hygglig skridskoåkning. Hans spel med pucken behöver fortfarande utvecklas, och det tappade året lär inte hjälpa. Men lag älskar stora backar som kan spela på högersidan – bli inte förvånad om han väljs tidigt i den andra rundan.

69. Reese Hamilton, vänsterback (Regina Pats, WHL)

Det Hamilton saknar i fysisk tuffhet tar han igen med sin skridskoåkning. Han är snabb, rörlig och vinner ofta kamper genom sin rörlighet. Han lyckades inte riktigt bygga vidare på sin imponerande rookiesäsong i WHL och hans aktie dalade under året. Men han är stabil i egen zon och tillräckligt tävlingsinriktad för att man ska gilla honom. Det känns som att han har mer naturlig talang än han visade – nästan som att han spelade med nerver. Jag ser fram emot att följa hans utveckling nästa säsong.

70. Tomas Pobezal, center (HK Nitra, Slovakien)

Pobezal har varit en av Slovakiens tongivande spelare i sin åldersgrupp ett bra tag, och det var kul att se honom i JVM. Han är smart, snabb och gör bra val med pucken. Han var en av Slovakiens mest konsekventa spelare redan vid U18-VM förra året och stod alltid för energin. Jag kan se honom som en tredjekedjespelare i NHL som är defensivt pålitlig men tillräckligt skicklig för att skapa något framåt också.

71. Luka Radivojevic, högerback (Muskegon Lumberjacks, USHL)

Radivojevic spelar ett starkt tvåvägsspel. Han har spelat mot äldre motstånd i många år, särskilt internationellt. Han hade bra produktion i Muskegon och var en nyckelspelare på Slovakiens blålinje i JVM. Hans 178 cm långa kroppshydda kommer att vara en begränsning, om han inte blir starkare och snabbare under sin tid på Boston College.

72. Owen Conrad, vänsterback (Charlottetown Islanders, QMJHL)

Conrad är en atletisk, fysisk back som både kan flytta pucken och stänga ytor. Hans offensiv är kanske inte det som sticker ut, men han spelar med mer aggressivitet nu än på tidigare nivåer – och han är riktigt bra i egen zon. Han lär åtminstone få uppskattning för sin tuffhet. Motståndarna i QMJHL verkar inte direkt gilla att möta honom.

73. Filip Ekberg, högerforward (Ottawa 67’s, OHL)

Min största invändning mot Ekbergs säsong var hur lite han användes av Ottawas tränare Dave Cameron. Men han exploderade i U18-VM med fyra mål och fem poäng och var en av de bästa spelarna på isen varje kväll. Han förtjänade verkligen MVP-utmärkelsen där. Jag tycker han är en av de mest renodlat skickliga forwardsen i årets draftklass och att han bara behöver rätt möjlighet. Förhoppningsvis fortsätter han på den vägen nästa säsong.

74. Alex Huang, högerback (Chicoutimi Saguenéens, QMJHL)

Vissa scouter älskar honom – andra är mer tveksamma. Huang är en produktiv back som ser ut att nå 40 poäng samtidigt som han är en av Chicoutimis mest kreativa puckförflyttare. Han är inte stor eller stark, men rör sig bra, följer med i anfallen och är användbar i alla tre zoner. I Hlinka Gretzky Cup såg han lite beroende ut av Matthew Schaefer för att få saker att hända. Men i QMJHL har han visat mer självförtroende, och resultatet har varit gott. Han är dock lite ojämn för min smak.

75. Mace’o Phillips, vänsterback (USNTDP)

Phillips är en massiv back på 196 cm och 97 kg som använder varje centimeter för att trycka bort motståndare och sno pucken. Han är stark och försöker nästan alltid få in en stor tackling per match. Han åker dessutom bra skridskor, vilket gör honom till ett intressant alternativ för lag som söker storlek kombinerat med viss rörlighet. Spelare som honom kan bli gedigna tredjeparsalternativ i framtiden.

76. Bruno Osmanis, högerforward (Björklöven)

Osmanis klättrade i draftlistorna efter ett starkt JVM. Den snabbe yttern är full av skicklighet och såg bra ut mot seniormotstånd i Hockeyallsvenskan. Mot J20-motstånd är han rentav dödlig. Den hårt jobbande och orädda forwarden gillar att ha pucken och är fysiskt stark trots att han inte är särskilt stor. Jag ser honom som en potentiell tredjekedjespelare med hög energi som kan komplettera skickligare kedjekamrater.

77. Dakoda Rheaume-Mullen, högerback (University of Michigan, NCAA)

Den defensivt lagde backen är en utmärkt skridskoåkare och nästan alltid en av Michigans bästa spelare i egen zon. Han är som bäst när han möter skickliga motståndare som försöker trixa sig förbi – han går inte på showen. Däremot är han inte särskilt vass med pucken, vilket dragit ner hans värde något. Taket är inte särskilt högt här, men hans defensiva stabilitet kan räcka till en plats i tredje backpar i NHL.

78. Semjon Frolov, målvakt (MHK Spartak Moskva, MHL)

Frolov har spelat för tre olika lag i år, men en sak har varit konstant – han har varit bra överallt. Den 191 cm långe målvakten har idealisk storlek, är atletisk och har bra spårning, vilket gör att han ofta vinner i två-mot-noll-lägen. Det är fortfarande tidigt, men vissa scouter tror att han kan gå i andra eller tredje rundan i juni, eftersom han visar alla tecken på att bli en lugn och stabil NHL-målvakt.

79. Daniil Prochorov, högerforward (Dynamo St. Petersburg, MHL)

Det råder delade meningar om Prokhorov. Statistiken från den ryska juniorligan är udda – 20 mål, men bara 27 poäng på 43 matcher. Men man draftar honom inte för allroundspel. Det handlar snarare om hans 196 cm långa kropp, hans ruggiga skott och hans råstyrka. Är han ett riskval? Kanske. Han är inte tillräckligt skicklig just nu, men han har bra fart och kan bli ett långsiktigt projekt. Hans spel är ibland ganska grundläggande, men fysiken gör honom intressant i det här skedet.

80. Shamar Moses, högerforward (North Bay Battalion, OHL)

Moses var en av mina favoriter i OHL-draften 2023 tack vare sin arbetsmoral. Han gjorde beskedliga 48 poäng på 66 matcher i OHL i år, men han spelade hårt, jobbade hårt – och tacklade ännu hårdare. North Bay-forwarden är precis den typen du vill ha som förstör för motståndarna i en bottenkedja – han låter dig inte komma i närheten av pucken. Moses har kanske inte mycket topp-potential, men flera av hans egenskaper skriker proffshockey.

Andra nämnvärda spelare:

• Quinn Beauchesne, vänsterback (Guelph Storm, OHL)
• Lucas Beckman, målvakt (Baie-Comeau Drakkar, QMJHL)
• Lasse Boelius, vänsterback (Ässät, Finland U20)
• Jan Chovan, center (Tappara, Finland U20)
• Mateo Nobert, center (Blainville-Boisbriand Armada, QMJHL)