Svensken som stärker sina draftaktier: "Kan gå i första rundan"

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.

Förra veckan publicerade vi våra första rankningar av NHL-draften 2027 under pågående säsong.

Listan innehöll 40 spelare, med Landon DuPont på förstaplatsen – helt enligt förväntningarna. De tidiga rankningarna brukar dock inte ge den mest träffsäkra bilden av hur draften i juni kommer att se ut. Mycket kommer att förändras innan dess.

Ett exempel är Caleb Malhotra, som många ansåg vara alldeles för högt rankad när vi placerade honom på plats 27 på vår topp 40-lista i september förra året. Det slutade med att han valdes som nummer tre, samtidigt som flera spelare som rankades före honom fick vänta till senare under den andra draftrundan innan de blev valda. Det är just det som gör draftåret så fascinerande. Det handlar om att identifiera trender, utveckling och allt annat som kan bidra till att skapa en av de mest träffsäkra rankingarna som finns.

I dag återupptar vi artikelserien NHL Draft Prospect Roundup. Vi tittar närmare på fem spelare som inte fanns med på topp 40-listan tidigare den här månaden, men som ändå har fått mycket beröm av scouter.

Noah Laus, VF (Soo Greyhounds, OHL)

Ryan Kaczynski och Trevor Daley Jr. förtjänar båda att uppmärksammas för sina offensiva prestationer. Men Laus har varit en av OHL:s mest inflytelserika forwards sett till helheten under säsongsinledningen. Den 17-årige forwarden, som har en medelstorlek för sin position, har gjort fem mål och totalt nio poäng på åtta matcher. Han delar lagets interna poängligaledning med Kaczynski och har samtidigt snittat ett mål per match under nästan en månads spel.

Laus är spelaren som konsekvent får saker att hända. Han letar hela tiden efter sina kedjekamrater i farliga målchanser och verkar sällan hamna på efterkälken.

Det finns inte särskilt många utpräglade spetskvaliteter i Laus spel. I stället är han en allroundspelare som alltid arbetar hårt för att vinna tillbaka pucken, tacklar rejält och har ett bra skott. Jag tycker att hans skridskoåkning som bäst är godkänd, men det är knappast något som kommer att hålla honom tillbaka alltför mycket på NHL-nivå.

Jag ser en spelare med spelsinne och arbetsmoral nog för att bli en energiforward i en tredjekedja eller fjärdekedja, med möjlighet att klättra i hierarkin emellanåt i en mer spelfördelande roll. Som läget är nu tror jag att Laus kan gå i den andra draftrundan.

Maxmilian Mareš, C (Rimouski Océanic, QMJHL)

Mareš var fullständigt ostoppbar med Tjeckiens lag i Hlinka Gretzky Cup. Han dominerade fysiskt och skapade gång på gång högkvalitativa målchanser. Sedan dess har han fortsatt på samma spår i Rimouski, där han är på väg mot över 70 poäng under sin första säsong i nordamerikansk hockey.

Han noterades för två poäng i sin QMJHL-debut och följde upp det med flera matcher där han gjorde mer än en poäng. Han har dessutom varit en av Océanics främsta spelare även i lagets förlustmatcher.

Mareš är redan en fysisk kraft att räkna med, med sina 198 centimeter, men han rör sig också exceptionellt bra. Många större spelare har svårt att hitta rätt i unga år, men Mareš – som var Tjeckiens förstacenter i augusti – visar att han tillhör de mest tävlingsinriktade spelarna och inte räds någon.

Stora forwards är eftertraktade i dagens hockey, och Mareš passar uppenbart in i den profilen. I nuläget vill jag framför allt se förbättringar i hans skridskoåkning, men hans grundförutsättningar är mycket intressanta.

Oliver Sundberg, HF (Djurgården, U20)

Oliver Sundberg var Djurgårdens främsta spelare i U18-laget förra säsongen och har även utmärkt sig i U20-laget. Han har varit med och utmanat Hampus Zirath och Viktor Hedlund om poängligaledningen, men det är framför allt Sundbergs snabba skott och skickliga händer som har varit fascinerande att följa.

Sundberg var dessutom en av Sveriges bättre spelare i Hlinka Gretzky Cup – en sällsynt ljusglimt i en turnering där Småkronorna som helhet inte imponerade.

Sundberg är en av de mer sevärda och tekniskt begåvade spelarna i den svenska juniorligan, men han är också en hårt arbetande forward. Hans tvåvägsspel har utvecklats rejält under det senaste året, vilket har gjort honom mer delaktig i försvarsspelet.

Sundberg är minst lika bra som någon annan spelare i den här draftklassen på att hitta fria ytor. Han har dessutom fotarbetet som krävs för att hela tiden placera sig i lägen där han kan komma till avslut.

Fortsätter han på den inslagna vägen kan jag mycket väl se Sundberg bli vald i slutet av den första draftrundan.

Odin Vauhkonen, B (Victoria Royals, WHL)

Vauhkonen ser enligt min bedömning ut som en fullt realistisk kandidat att väljas bland de 64 första spelarna. Harvard-åtagandet har en intressant säsong bakom sig i Victoria, där han noterades för 23 poäng förra året. Den här säsongen är han på väg mot hela 90 poäng och har etablerat sig som en av WHL:s farligaste offensiva backar.

Han spelar över 20 minuter per match och får dessutom förtroende i powerplay. Vauhkonen har gjort poäng i samtliga matcher hittills under säsongen, vilket är anmärkningsvärt.

Backen, som kommer från Newport Beach i Kalifornien, är inte särskilt stor, men han är fysiskt stark och bra defensivt. Han låter sig inte överlistas av mer tekniskt skickliga ytterforwards, utan befinner sig oftast på rätt plats vid rätt tillfälle.

Sammantaget tycker jag att Vauhkonens största svaghet är skridskoåkningen. Han ser ut att ha vissa problem med att åka baklänges, även om han besitter en hygglig grundhastighet.

Scouter har också noterat att han är mer passiv än aggressiv i försvarsspelet. Om han kan vända på den utvecklingen skulle det öka hans möjligheter att bli vald under de två första draftrundorna avsevärt.

Vauhkonen har puckkontrollen och de allroundegenskaper som krävs för att göra avtryck. Med rätt utveckling och finslipning av sitt spel kan jag se honom bli en back för ett NHL-lags andrapar.

Easton Walos, C (Sarnia Sting, OHL)

Walos föddes bara några månader efter åldersgränsen för NHL-draften 2026, vilket innebar att förväntningarna på honom från början var högre. Forwarden från Hartland i Wisconsin noterades för 25 mål och totalt 48 poäng i Sarnia förra säsongen. Nu är han på väg mot över 50 mål och 90 poäng.

Han har redan stått för fem tvåpoängsmatcher den här säsongen, varav tre innehållit flera mål. Och det bästa av allt? Walos defensiva spel är redan betydligt bättre än det var för ett år sedan.

I grunden handlar det om en forward som älskar att ha pucken och som är beredd att arbeta hårt för att vinna den.

Samtidigt finns det en oro bland scouter kring Walos bristande fysik. Han kan ha svårt att vinna individuella närkamper, vilket gör att han ibland hamnar utanför händelsernas centrum. Skridskoåkningen är godkänd och skottet är bra, så de delarna har han redan på plats.

Men om han ska bli vald bland de 75 första spelarna i draften 2027 behöver vi se mer intensitet och bättre förmåga att hantera pucken.

Jag kan åtminstone se honom utvecklas till en defensivt inriktad forward i NHL. För att nå dit behöver han dock utveckla sina fysiska egenskaper ytterligare.