Desktop ad in article Mobile ad in article
Natten mellan den 17 och 18 januari1978 inträffade det som hade kunnat bli idrottsvärldensstörsta katastrof genom alla tider. På tisdagskvällen hade 4 746människor bänkat sig i Hartford Civic Center Coliseum för attkolla på collegebasket. University of Massachusetts Amherst slogUniversity of Connecticut med 56-49. Ungefär sex timmar senarerasade taket in över 10 000 tomma stolar.
– Vi hörde bara ettmuller, berättade en anställd i komplexet för NYTimes dagen efter.
Byggetav komplexet Hartford Civic Center hade påbörjats 1972 och när detstod färdigt innehöll det, förutom arenan Coliseum, även hotelloch shoppingcenter. Det hela var ett led i att pigga upp citykärnani staden. Juvelen i kronan var hockeylaget New England Whalerssom flyttade till Hartford och Coliseum den 11 januari 1975.WHA-organisationen, som 1979 gick in i NHL som Hartford Whalers(numera Carolina Hurricanes), startades upp i Boston 1972. Menintresset för laget där var klent och när Hartford dök upp somintressenter slog man till. Faktum är att man inte kunde väntalänge nog för att komma bort från Boston, utan man mellanlandade iSpringfield under slutspelet 1974 och första halvan av säsongen74/75.
TAKET KLARADE INTE SNÖN
Organisationen hade vunnit det första WHA-mästerskapet1973, men sedan sinade framgångarna under några år. Även om man tog sig till slutspel under alla de år WHA existerade. 1977 skulleman dock skönja framgångens sötma igen när självaste Gordie Howe anslöt till klubbenoch man var återigen ett topplag.
Natten mellan den 17 och 18januari 1978 snöade det ymnigt i Hartford. I kombination med regn,blev snön väldigt tung när den samlades på arenans tak. Men detvar inte enbart snöns tyngd som fick taket att rasa in. Det beroddeockså på ett konstruktionsfel vid byggandet. Lagom till minnet av40-årsdagen av kollapsen skrev den amerikanske journalisten TimJensen på patch.com att om taket rasat in tidigare på kvällenunder basketmatchen så hade troligtvis fler människoliv gått tillspillo än Pearl Harbor och 9/11.
En svindlande och hemsktanke. Tre dagar tidigare hade New England tagit emot Houston på hemmaplan och förlorat med 4-5 på övertid. Då hade ännu fler människor befunnit sig i arenan. Vid denna händelse befann man sig på resande fot i Edmonton som man skulle möta den 18:e. Itidningsartiklar går att läsa att speakerbåset, som varbeläget mellan avbytarbåsen, var helt demolerat av all stål ochbetong som rasat ner. Det var inte bara speakerbåset som vardemolerat, utan ävenläktarna.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Arenanrasade på grund av ett konstruktionsfel i taket. De delar som skullebära upp taket höll helt enkelt för tyngden av snön. Men hurkunde det ske? I en artikel i Engineers journal går de igenomhändelsen och utredningen. En av slutsatserna är att konstruktörerna satte förstor tilltro till ett datorprogram. Det här var 1971 och att man medhjälp av ett datorprogram kunde räkna ut olika saker tillhördeinte vanligheterna och när man skulle göra det till det här byggetså satte man helt enkelt för stor tilltro till kalkylen.
Viska inte gå in på detaljer, men värt att känna till var atttaket, som mätte 91,4 x 110 meter och hängde 25 meter upp i luften, endaststöttades av fyra pyloner. Engineers journal skriver att utredareslagit fast att byggnadsstrukturen började falla så snart den stodklar. Men att det stora raset kom först flera årsenare.
SKULLE UTMANA NHL
LiganWHA slog upp sina portar 1972 och målet var att ta upp kampen medNHL. En rad stjärnor hämtades från den större ligan, däriblanddet stora dragplåstret Bobby Hull som spelade för Winnipeg Jets. Wayne Gretzky inledde faktiskt sin proffskarriär där med spel förIndianapolis och Edmonton säsongen 78/79. Under åren spelade ävenen del svenskar i piratligan, bland annat Kenta Nilsson, Willy Lindström, Anders Hedberg och Ulf "Lillpröjsarn" Nilsson.
SVENSK INVASION. Lars-Erik SJöberg, Anders Hedberg, Curt Larsson och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson i Winnipeg på 1970-talet.Arkivbild
Till en början gick det bra förligan, men sedan började ekonomin knaka och från att ha innehållittolv lag 1972, så var den siffran nere på nio säsongen 77/78.Säsongerna efter, som skulle bli den sista för projektet, deltogsju gäng. I takt med att ligan försvagades börja Quebec, Edmonton,Winnipeg och New England snegla mot NHL.
Det var bara ren tur att ingamänniskoliv gick till spillo den där natten för 42 år sedan. Ochmåhända blev kollapsen den avgörande pusselbiten till att NewEngland fick en plats i NHL. Omgående meddelade staden att Coliseumskulle byggas upp igen, men för att försäkra sig om att samma sakinte skulle hända ännu en gång så höjde man taket ytterligare ikombination med förstärkningar av konstruktionen.
– Det ärnästan lite lustigt att säga, men mycket bra kom ut ur kollapsen.Det gamla Coliseum hade bara 10 500 sittplatser och det hade aldrigvarit tillräckligt för att få en NHL-franchise, berättade NewEngland Whalers team executive Bill Barnes för amerikansk media på10-årsdagen 1988.
Michael Nylander. Foto:Bildbyrån
1979 upphörde WHA att existera. Edmonton,Quebec, Winnipeg och New England blev accepterade av NHL, men förWhalers kom det med ett extra villkor. Boston Bruins, i staden därWhalers inledde sin existens, motsatte sig att de fortsatt skulleheta New England. Istället blev det ett namnbyte till HartfordWhalers och de kom att spela i NHL under 17 säsonger innanorganisationen flyttades till Carolina och blev Hurricanes. UnderHartford-eran så hann fem svenskar med att spela för klubben: Ulf Samuelsson, Mikael Andersson, Michael Nylander, Thommy Abrahamsson och Jörgen Pettersson.
Desktop ad in article Mobile ad in article
New England flyttade tillbaka till Springfield och slutförde säsongen i sina gamla jaktmarker. Man gick hela vägen till final i Avco Cup som WHA-slutspelet hette. Men där blev Winnipeg för svåra. 1980 var man sedan tillbaka i Hartford när arenan var återuppbyggd.
Nuförtiden huserar New York Rangers farmarlag Hartford Wolf Pack i arenan, som dessutom är omdöpt till XL Center.
