Florida Panthers är världens bästa hockeylag. Det blev otroligt tydligt i den här Stanley Cup-finalen. De har lärt sig konsten att inte vara bäst över en hel säsong - utan vara bäst när det gäller. Ja, de förlorade finalen för två år sedan men då ska vi komma ihåg att de kom in i slutspelet som det lägst rankade laget. Detta efter att man säsongen dessförinnan varit grundseriens bästa lag - men då åkt ut redan i den andra slutspelsrundan.
"Fiaskot" 2022 och den förlorade finalen 2023 lär ha gett Panthers nyttiga lärdomar som antagligen legat till grund för mästerskapstitlarna 2024 och 2025.
Det finns några grejer som sticker ut med det här laget jämfört med alla andra.
Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona! {{ PAYWALL LIMIT }}
De bästa spelarna har varit just bäst
Det här är inget man ska ta för givet. Det finns otaliga tillfällen då de bästa spelarna vikt ner sig eller plockats bort när matcherna betytt som mest. Så har det inte varit i Florida.
- Gustav Forsling har gjort tre av sina bästa matcher i karriären i match sju ifjol samt match fem och sex i år.
- Sam Reinhart gör mål i de fyra avslutande Stanley Cup-finalerna - och hattrick i natt. Samme Reinhart som avgjorde match sju i fjol.
- Brad Marchand gör sex mål på sex finaler.
- Sergej Bobrovskij spikar igen.
- Aleksander Barkov är majestätisk och plockar bort motståndarnas bästa spelare.
- Sam Bennett gör 15 (!) mål i slutspelet och imponerar även i finalen.
- Matt Tkachuk gör 3+3 sista fyra finalmatcherna.
Jag kan fortsätta egentligen hur länge som helst.
I Edmonton går det inte att gnälla på Connor McDavid och Leon Draisaitl, även om de försvunnit helt och hållet i match fem och sex. De bär det här laget på sina axlar, och när andra nyckelspelare som Stuart Skinner, Evan Bouchard, Mattias Ekholm med flera inte nått sin högstanivå (dessutom är ju Zach Hyman skadad) har man helt enkelt ingen chans.
En galen bredd
Det går att argumentera för att Florida inte bara har det bästa laget på isen - utan också på pappret. De har en av de bästa målvakterna, en backsida som få kan matcha bredden på, och sen har man mer eller mindre tre förstakedjor. En topp-nia med Reinhart, Bennett, Barkov, Tkachuk, Verhaeghe, Marchand, Lundell, Luostarinen, Rodrigues...det är inget man stoppar hur som helst.
Den eviga diskussionen är den om spets kontra bredd. I andra sporter, som basket, har det genom åren blivit allt tydligare att du kan vinna med några få superstjärnor. I ishockey har det varit bredden som varit den stora faktorn. Något vi inte minst sett de två senaste åren, där Edmonton varit beroende av att tre, fyra spelare ska göra precis allting.
Normalt är det ganska enkelt att peka ut vem som ska prisas som MVP. Men i Floridas fall är det inte så. Och det är en styrka. Jag menar, ifjol var det ju till och med en spelare i motståndarlaget som van.
En otrolig fingertoppskänsla
General Manager Bill Zito har lyckats med nästan allting sedan han tog över som general manager i Florida Panthers 2021. Han plockade upp Gustav Forsling vid waivers. Han har trejdat till sig Sam Reinhart. Brad Marchand. Seth Jones. Han har stått för kontroversiella satsningar och trejdat bort Jonathan Huberdeau för Matt Tkachuk. Han har satsat på Niko Mikkola, Carter Verhaeghe, Evan Rodrigues. Med flera.
När Joel Quenneville tvingades avgå när skandalen i Chicago uppdagades satsade Zito på Andrew Brunette som head coach. Brunette vann grundserien i NHL. Belöningen? Han fick inte vara kvar i Florida. Zito valde istället att plocka in Paul Maurice, som på tre säsonger gått till tre finaler och vunnit två Stanley Cup. Här och nu kan det ju ses som ett givet beslut att gå med Maurice, men efter Brunettes succé var det faktiskt ett beslut som kritiserades på sina håll.
Zito har byggt sitt lag på att plocka in spelare som varit ganska kantstötta och inte fått det att lyfta fullständigt i sina tidigare klubbar, som komplement till en redan existerande kärna med Aaron Ekblad och Aleksander Barkov i spetsen. Det, tillsammans med beslutet att välja Maurice som coach, har lett till den här sanslösa framgångssagan.
På något sätt kan Gustav Forsling och Sam Reinhart symbolisera det här laget, tillsammans med Brad Marchand och Matt Tkachuk. Forsling var som sagt oönskad i sina tidigare klubbar, och blev världens kanske bästa defensiva back. Reinhart var en okej spelare i ett uselt Buffalo - men blev en 57-målsskytt och en världsstjärna i Florida.
Tkachuk var som sagt en trejd som här och nu är klockren på alla sätt och vis - men som när den gjordes var omdiskuterad. Men han är född att spela i det här laget. Detsamma kan sägas om Brad Marchand, som visade sig vara den perfekta sista pusselbiten tillsammans med Seth Jones, som verkligen studsat tillbaka fint efter ett par minst sagt påfrestande år där hans karriär varit på nergång. Även han höjde sig markant när han satte på sig Floridatröjan.
Zito har byggt sanslöst bra lag varje år han varit GM i Florida. Och han har lyckats med bedriften att ständigt hitta små sätt att justera laget till att bli ännu bättre till året därpå. Ja, han har hjälp av den här delstatsskattsfrågan som just nu är den stora snackisen i NHL - men det är ju inte hans fel att reglerna är som de är. Och hade det varit lätt att bygga vinnande lag hade alla kunnat göra det. Och tro mig - alla såg inte direkt framför sig att Gustav Forsling skulle bli en världsback, för att ta ett exempel. Det krävs fortfarande en enorm kunskap och kvalité för att du som GM ska kunna bygga ett så här bra lag.
Årets Florida Panthers är en av de bästa lagmaskiner jag sett. Det tillskriver jag, till stor del, till Zito.
