– Så är det ibland. Mycket var det upp till mig, att jag måste vara bättre, säger Djoos om den tuffa fjolårssäsongen.
Christian Djoos flyttade över till Washingtons organisation 2015 och har sedanjobbat sig upp i hierarkin även om han ännu inte fått det riktigt storagenombrottet. Nu har han haft en lång sommar hemma och närhockeysverige.se träffar honom utanför Gavlerinken är det bara några dagar kvartill han ska åka över till USA igen. Men han ser tillbaka på sommaren i Sverigemed både värme och glädje.
– När jag var yngre spenderadevi ganska mycket tid i Mora. Sedan har jag också min moster, mormor, morfar,farmor och farfar som bor där, berättar Christian Djoos när vi satt oss i solenutanför hans gamla hemmarink och kommer in på ämnena Mora och Dalarna.
– Jag brukar åka upp diteftersom det inte är så långt, tar två timmar, och jag var uppe förra helgenoch hälsade på.
Känner du dig som gästrike eller mas?
– Inte mas ha ha…
Och Vasaloppet?
– Nej, det har jag intefunderat på att åka. Jag har inte heller åkt så mycket skidor i mina dagar.
"SÅDANT PRATAR VI INTE OM"
Pappa Pär Djoos har betytt en hel del för Christian somhockeyspelare, framförallt då han var yngre.
– Nu lade han av då jag varganska ung, tyvärr, så jag hann inte se honom spela allt för mycket. Han harsåklart betytt mycket. Nu när jag blivit äldre lägger han sig inte i hockeyn.
– Idag har vi inte denrelationen att han ringer mig och talar om vad jag ska göra på isen efter atthan sett en match. Sådant pratar vi inte om, men, absolut, har jag några frågorså ställer jag dom.
När du satt på läktaren och publiken skrek på pappa, hurupplevde du det?
– Jag kollade bara matchernahär hemma på rinken och då var det lugnt. Det kanske var tur att jag inte varpå någon bortamatch, säger Christian Djoos med ett leende.
Pär Djoos.Foto: Bildbyrån
Att det skulle bli hockey var naturligt för Christian Djoosefter hans pappa spelade, men också för att han tillsammans med bästa kompisarnaEmil Larsson och Emil Molin som barn spelade egna matcher i Gavlerinkenskorridorer.
– Det var nog naturligt att detskulle bli hockey. Från det jag var liten var jag med väldigt mycket med uppepå hallen. Den var jag, Janne Larssons son Emil och Ove Molins son Emil. Visprang här så mycket vi fick tills dom blev less på oss (skratt). Efter varjehemmamatch var vi nere i omklädningsrummet och spelade bandy.
– Som jag minns det var vi trehär uppe jämt. Däremot spelade vi aldrig i samma lag innan U16. Det var förstdå vi för första gången spelade i samma lag. Jag spelade i Brynäs från börjanmedan dom var i Strömsbro respektive Sätra. Jag tror att båda två spelade iSätra sedan innan U16.
Har ni fortfarande mycket kontakt?
– Ja, det har vi. Nu har visom hockeyspelare fyra veckor på sommaren hemma i Gävle. Då får vi maxa dentiden och träffas så mycket som möjligt.
HAR MYCKET ATT TACKA "BÄCKIS" FÖR
Pär Djoos åkte över till NHL redan 1990 medan Christian åkteöver 2015, alltså 25 år senare. En del har förändrats även om mycket fortfarandeär lika.
– Det var nog lite tuffare ochfulare då. Nu är det en annan respekt för varandra och det spelas en finarehockey. Du kom undan med lite mer på tidigt 90-tal. Vad jag har fått berättatför mig så tyckte han det var kul att få testa på det livet.
Hur upplevde du själv att det var då du kom över?
– Jag tyckte också att detvar bra. Det passade mig bra. Jag hade spelat tre säsonger här och kände attdet skulle vara en bra tid att åka över. Washington tyckte samma sak samtidigtsom jag var helt inställd på att spela i Hershey, hade inga problem med det ochkände ingen besvikelse även om jag ville spela i NHL direkt.
– Vi var många yngre som komtill Hershey samtidigt. Vi tog hjälp av varandra. Bland annat var (Jakub) Vrána med. Han hade spelat i Linköping och kunde lite svenska, vilket var skönt. Vilärde känna varandra bra och bodde ihop under första säsongen där. Han är en riktigtsnäll och rolig kille.
Hade du bra hjälp av att Nicklas Bäckström redan fanns iorganisationen?
– Ja, han har alltid varitbra mot mig och ställt upp. Han har jag mycket att tacka för. Min farsa speladefaktiskt med Anders, Nicklas pappa, här i Brynäs.
Nicklas Bäckström och Christian Djoos lyfter Stanley Cup-bucklan i Gävle.Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån
TÄNKER INTE PÅ PENGARNA
Det har varit en extrem utveckling då det gäller löner iNHL från början på 1990-talet till idag, hur ser du på den dollarrullning somär i NHL idag?
– Det blir så när marknadenblivit större och det är den som styr ganska mycket. Det är bara att jämföramed basket, baseboll och amerikansk fotboll. Ishockeyn är ganska liten jämförtmed dom, men ändå så pass mycket större än vad den är här hemma.
Har du sett spelare som blivit fartblinda ekonomiskt ochköper allt dom kommer över?
– Om man är bilintresseradoch verkligen vill ha en speciell bil, får man dom här pengarna då så kanskeman kan unna sig den bilden. Däremot har jag inte stött på någon som gjort slutpå allt.
Har du själv känt att du varit nära att bli fartblindekonomiskt?
– Nej, jag har inte hunnitskaffa mig några sådana intressen som jag lägger pengar på.
Tänker man pengar när man skriver på ett NHL-kontrakteller ser man bara till själva hockeyn?
– Nej, det tror jag faktisktinte någon gör. Alla vill spela i NHL. Får man chansen så tror inte jag att pengarnahar någon betydelse.
Skulle du själv kunnat tänkt dig att åka över till NHL omdu fick samma lön som i Brynäs?
– Ja, det hade jag gjort.Hade jag fått chansen att spela i NHL så hade jag tagit den direkt. Det skullejag nog till och med gjort gratis, säger Christian Djoos med ett skratt ochfortsätter:
– NHL är NHL och det är dit, nukan jag inte tala för alla, dom flesta hockeyspelare i vill.
"RÄTT SOM DET VAR SÅ VAR VI I FINAL"
Säsongen 2017/18 fick alltså Christian Djoos vara med om detstörsta han upplevt som hockeyspelare, att vinna Stanley Cup.
– Vi var några yngre som kom ini laget samtidigt. Dom andra hade varit om att åka ut i andrarundan massvis medgånger, men jag tror aldrig vi andra förstod allvaret i det riktigt.
– Vi kom till hallen, tränadeoch försökte göra det bästa för laget varje dag. Rätt som det var så var vi ifinal. Då slog det mig att det var riktigt nära. Allt gick så fort och jag togdet som en vanlig dag hela vägen till finalserien. Där blev det lite merspeciellt såklart.
– När vi sedan tog ledningen påhemmaplan med 3-1 i matcher kände alla att vi bara behövde en match till ochatt vi skulle ta den så snabbt som möjligt.
Går det att klä ord på känslan då matchen var över och nihade vunnit Stanley Cup?
– För mig var det förstasäsongen, men för dom som hade kämpat tillsammans under många år måste känslanvarit helt sjuk. Samma grupp av killar som hade hållit ihop under nio, tio år.Det var dom killarna var jag mest glad för, att dom äntligen fick vinna.
Hur är en spelare som Aleksandr Ovetjkin i omklädningsrummet?
– Han är en ledare, positiv,schysst mot alla och har alltid varit jättebra.
Christian Djoos.Foto: IBL Bildbyrå
TUFFT FJOLÅR
Hur ser du på din egen utveckling senaste säsongen?
– Första säsongen iWashington var lärorik medan förra var upp och ner. Det blev en ryckig säsongdär jag spelade, var skadad, spelade, satt på läktaren, spelade…
– Jag fick inte något flow idet, vilket var synd. Jag hade behövt det.
Är du besviken över att du hamnade på läktaren ibland?
– Så är det ibland. Mycket vardet upp till mig, att jag måste vara bättre. Det finns bara sex platser och jagvisste att jag var sjätte, sjunde back. Var jag inte bättre då så fick jagsitta på läktaren. När det sedan gäller skadan kunde jag tyvärr inte göra någotåt det.
Påverkade skadan din prestation då du var tillbaka ispel?
– Nej, jag kände mig 100procent efter skadan så det var inga problem. När jag var skadad innebar det attdom fick spela några andra under den tiden. Så funkar det och är överallt iNHL-lagen, säger Christian Djoos som har höga förväntningar på kommandesäsongen.
– Det ska bli kul att åka övernu efter en lång sommar. Jag är riktigt taggad på att säsongen ska dra igång och hoppaspå att få vara skadefri.
Hur gärna lyfter du Stanley Cup-bucklan nästa vår?
– Det gör jag gärna igen,avslutar Washington-backen med ett leende.
