ASPUDDEN/HOCKEYSVERIGE.SE
Johnny Oduya har haft en mycket fin karriär som han mestadels tillbringadei NHL. På sitt konto har han bland annat två Stanley Cup-ringar,vilka han vunnit med Chicago. Totalt har han spelat 850 NHL-matcher,men nu tycks karriären på isen vara över, eller…
- Dom harett lite ”hockeycommunity” i Thailand. Det är inte baraThailändare med utan även lite annat folk från övriga världen somär där av olika anledningar, berättar Johnny Oduya som speladelite hockey förra säsongen i det av många populära turistlandet.
- Många är där för att jobba eftersom Bangkok är en ganskastor ”hub” i Asien för många stora företag. Då har dom enmindre mini-liga där som dom kör. Det blev en bra gemenskap ochnågot som blir väldigt annorlunda då vi är på en hockeyrink somligger på sjunde våningen i ett köpcentrum samtidigt som det är35 grader varmt ute.
Johnny Oduya har en ny ishockeykarriär i Thailand. Foto: Arkiv
Hur hamnade du där från början?
-Jag åkte dit tidigare på lockouten med en kompis och letade mereller mindre is. Jag hade inget lag klart och tänkte kombinerasemester med att spela hockey.
- Jag gillar Thailand, kulturen,folket och maten samtidigt som jag har varit där mycket. På denvägen var det. Sedan hittade jag den här gruppen ”farang” sombetyder utlänning på Thai. Dom hade någon turnering som jag varmed och spelade i. När jag nu åker dit har jag redan minahockeygrejer där.
- Vi försöker också ha en välgörenhetsmatchvarje år. Marcus Krüger var faktiskt med där förra året ochspelade. Det här är något jag ska försöka ha lite återkommandenågon vecka efter midsommar.
- Just nu har det varit för RödaKorset, men tanken är att vi ska kunna använda matcherna till detsom behövs. Jag ska försöka bygga det där lite mer eftersom detär ett bra sätt att få uppmärksamhet kring saker som händer. Detär också ett kul sätt behålla kontakten med hockeyn.
Hardu lagt karriären på hyllan nu?
- Officiellt har jag intedet, men jag spelade inte förra säsongen och jag har inga planer påatt spela den här heller… om inte något världsomskakande skullehände, säger Johnny Oduya med ett leende och fortsätter:
- Jagtror inte jag kommer spela något mer och det finns inte med i minplanering. Förra sommaren ville jag ändå förbereda mig och se omdet kunde vara aktuellt för mig att spela, men jag kände mig klarpå något vis.
"KANSKE LITE NÖRDIG"
Hockeysverige.se träffar Johnny Oduya isolen på Aspuddens IP. Där tränar och förbereder han fleraNHL-spelare inför kommande säsong tillsammans med Vladimir Egorov,men om det skulle vara aktuellt för honom att i framtiden ta sig anett ledarjobb inom hockeyn har han idag svårt att svara på.
-Jag tror att det här mer är mitt stuk. Jag gillar träning, kost…Egentligen gillar jag lika mycket saker runt hockeyn som hockeyn isig. Det är antagligen där största uppsidorna finns.
- Underåren har jag hållit på mycket med förberedelse och återhämtningför att jag skulle kunna spela länge, ha en bra karriär ochsjälvklart må bra både fysiskt, mentalt och utanför. Det ärockså vad vi ser hela tiden, att saker runtomkring hockeyn blir meroch mer intressant.
- Mängdträningen där du gnuggar två passom dagen, bara jobbar med mycket volym, tror jag försvinner mer ochmer. Det som är bra med oss är att vi försöker erbjuda meralternativ för spelare. Det är den biten som jag försökerutveckla här.
Nivån i NHL har höjts markant senastesäsongerna, krävs det idag att man gör något utöver det vanliga,fysiskt och mentalt, för att ta det här sista lilla steget?
-Ja, absolut. Något vi försökte göra i Chicago ganska mycket varatt optimera allt som går. Då var det bland annat många sakerruntomkring. Självklart ville vi utveckla saker på isenhockeymässigt också, men där ligger det ganska mycket fokus ändå.Det är också vad folk och organisationen bryr sig om mest, vad dulevererar och presterar på isen.
- Ibland måste man även tittautanför organisationen och normala ramarna för att hitta det sompassar dig själv bäst och kanske kan utveckla andra delar. Sedanfår det inte bli så att man gör saker runtomkring bara för sakensskull.
- Jag är kanske lite nördig på det sättet att jagtycker det är väldigt roligt att hålla på med grejer runtomkringoch försöka utveckla andra sidor. Jag tycker också att det gerresultat, vilket om inte annat syns på dom som kör här.
Förutomatt ni var skickliga hockeyspelare och ett bra lag, var det just dethär att optimera alla delar på och vid sidan av isen som tog ertill två Stanley Cup-titlar?
- Ja och nej skulle jag säga.Har du en organisation där vissa spelare är väldigt måna om domhär bitarna, självklart kommer det uppifrån men även genomledarskap i gruppen, vi hade (Jonathan) Toews som var kapten,intresserad och väldigt seriös, då sprider det sig runt om. Detblir då andra karaktärer som också gör ungefär samma saksamtidigt som du har en organisation som stöttar i det här.
-Nu hade vi turen att vara i en organisation som hade ekonomiskamedel. Nästan var det att vad vi än ville göra så kunde vi göradet. Så länge vi såg till att man själv utvecklades och blevbättre samtidigt som laget blev bättre så sågs det som någotpositivt.
- Det var aldrig ”Vad håller ni på med, detkostar bara en massa pengar”. Kommer du till en organisation,oavsett vad det är för någon, där ingen vill någonting är detsvårt att bli bättre. Det är så det fungerar. Har du någonuppifrån som hela tiden ska trycka ner och ha locket på då trorinte jag att det kommer fungera i längden.
- Sedan är det mångaaspekter som gör om du har en vinnande organisation eller inte. Jagtror inte någon har något recept på det. Där och då föll i allafall många av dom här bitarna på plats.
Bredvid oss påfotbollsplanen krigar NHL-killarna på med ett fys-pass som kommerkännas dagen efter. En av spelarna är Oliver Kylington som tillvardags spelar i Calgary, men också är nära vän till JohnnyOduya.
- Jag behöver inte tjata så mycket på honom om det här.Han gillar att köra och har varit med här sedan han var 17 år.
Oliver Kylington. Foto:Ronnie Rönnkvist
Har han gått lite i dina fotspår då det gällerträning?
- Han gör lite som han vill (skratt)…
OliverKylington har själv sagt att du är lite av en förebild för honom.
- Jag har känt honom sedan han var 12 år så jag tror attdet skulle vara svårt för honom att inte se det så.
- Vipratar om alla möjliga grejer. Sedan är han sin egen typ avkaraktär och vi är väldigt olika. Helt klart är han med på sammatyp av upplägg och det han är van vid. Ska jag vara helt ärlig såvet han inget annat.
Om vi blickar framåt, hur går dinatankar kring hockey, driva gym och så vidare?
- Jag vetegentligen inte, men jag kände i år att jag ville köra det här ialla fall. Vara med för att se och lära lite. Det är annorlundaatt instruera och försöka få andra att förstå. Dessutom kör jaglite privatträning på isen för backar, men även försökerförbereda en del spelare för lite nya idéer och saker som kanskedyker upp där borta.
- Det gör jag också för att jag självska utvecklas. Jag har en del i mitt huvud från alla år som spelareoch jag vill försöka göra någonting av det så andra kan få tadel av min erfarenhet. Det är inte lätt eftersom det är mångasaker som är väldigt självklara för mig själv, men kanske inteför någon som är 18 år.
- Jag minns hur det var då jag självvar i den åldern och oavsett om jag är här eller på isen kan jagbara utgå från mig själv. Jag försöker tänka hur jag skullevelat att ett sådant typ av upplägg skulle vara.
ÅKTE TILL KANADA SOM 19-ÅRING
JohnnyOduya var själv väldigt ung, 19 år, då han åkte över förstagången till Nordamerika för att spela i ligan QMJHL.
- Jag hadeegentligen velat ha mer information då. På den tiden fanns detnästan inte någon information eller knappt ett internet. Tvärtomså finns det idag jättemycket information. Vi försöker sålla utmed den erfarenheten vi har när det gäller vad folk säger. Detgäller på is, ”off ice”, näring eller återhämtning. Det ärdå vi försöker använda erfarenheten.
- Det jag tycker är bradär är att jag prövar allt på mig själv först. Jagrekommenderar inte heller folk att göra saker som jag inte provat.Dom flesta sakerna har jag dessutom testat under min karriär.
-Sedan är självklart alla olika och allt fungerar inte på alla. Jagförsöker bygga en förståelse för deras egna kroppar, vad domvill göra och utveckla. Man måste skapa sin egen bild av vem man äroch vad man vill göra.
Hade du själv det tankesättet dådu åkte över till Kanada som 19-åring?
- När jag åkteöver till juniorligan, på den var det inte jättemånga andra somgjorde det. Jag gjorde det för min äldre bror (Fredrik Oduya, avled2011) hade gjort så tidigare. Han var en av dom absolut första somprovade på att åka över dit.
- Jag tror att jag hela tiden harhaft ett liknande typ av tänk, men det fanns inte lika mycketinformation eller möjligheter då. Det är också vad vi försökerbygga och utveckla nätverk för här.
- Ganska tidigt förstodjag att min talang kanske inte var extra ordinär utan jag vartvungen att göra andra saker, försöka bli bäst på det jag kundebli bäst på.
Niklas Wikegård
Oduya i hetluften. Foto: Bildbyrån
Som jag minns dig som hockeyspelare var detmycket bråk kring dig på isen, men när du kom över till NHLförvandlades du till framförallt en väldigt bra hockeyback.Kände du själv att det hände något speciellt med dinutveckling då du kom över dit?
- Snarare tvärtom. Det varmedia som valde att porträttera en viss del av mitt spel då jag vari Sverige.
- Jag skulle säga att det var en del av mitt speläven då jag spelade i juniorligan, men jag var redan då jag varännu yngre en fysisk spelare. Sedan tror jag fokuset låg på det imedia eftersom det spelet inte var så vanligt i Sverige under börjanav 2000-talet. Nu tror jag det är mycket mer vanligt och ingen sombrytt sig om du kastade handskarna och slogs, men då var det ettramaskri. ”Lås in dina barn”, det var på den nivån,säger Johnny Oduya med ett lätt skratt och fortsätter:
- Jagtycker att jag var en ganska bra spelare även när jag spelade medHammarby i allsvenskan och kvalserien då jag fortfarande var rättung. Sedan kom jag till Djurgården och den säsongen hände det inteså mycket, men säsongen i Frölunda var den då jag gick in mycketmer för spelet samtidigt som vi hade ett väldigt bra lag där. Jagtror det var mer där jag tog klivet över och blev mer spelande.
Hur var då steget över till NHL?
- Jag förstodatt det hade varit tufft att ha en sådan typ av roll när jag komöver till NHL vid den tiden. Det hade inte varit aktuellt för migeftersom jag var alldeles för liten samtidigt som det inte hellerriktigt var det jobbet jag ville ha.
- Jag hade minskridskoåkning som var min starka sida. Under och efter lockouternavar det fortfarande många tunga äldre spelare kvar. Då kunde jaganvända min skridskoåkning och det fungerade ganska bra.
- Omjag ska vara helt ärlig ville media fokusera på i Sverige var detsom var intressant att skriva om. Sedan tror jag, som sagt var, attjust speltänket hos mig förändras under min tid i Frölunda.
Detgår också en story om att Niklas Wikegård i en match beställde av Johnny Oduya att han skulle starta en fight med Per Ledin, men attdet skulle vara ett beställningsjobb skrattar idag Oduya åt.
-Det var någon sorts stämplingsdom mot mig och Wikegård, skrattarOduya och fortsätter:
- Det var så många turer fram ochtillbaka kring det där, men det var väl intressant att skriva om påden tiden. Jag hade en fight per år. Då var det som hela jordenhade gått under och fascinerande att följa. Säsongen innan, dåjag spelade juniorhockey, hade jag fyra eller fem fighter så förmig var det inget annorlunda. Det var så det var och jag tror attbåde Wikegård och jag fortfarande garvar lika mycket åt det där,avslutar Johnny Oduya samtidigt som Victor Rask, Marcus Krüger,Oliver Kylington och Carl Hagelin kastar en tung medicinboll fram ochtillbaka över ett fotbollsmål.
