Idag: Växjö. Siffrorna som visar Larmis dundersuccé. Därför går det att vara lite orolig för backsidan. Där är Sylvegård en av ligans bästa. “Ett faktum som borde skrämma konkurrenterna” “Bästa laget man haft efter ett guld” Så kan de ställa upp. Tabelltipset. . . Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }} SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler: 1 = Oprövad/På gränsen till SHL-klass 2 = Okej SHL-spelare 3 = Bra SHL-spelare 4 = Riktigt bra SHL-spelare 5 = En spelare på hög Europanivå MÅLVAKTER Snittbetyg: 4,0 Kommentar: Inför förra säsongen var jag orolig för det här målvaktsparet. Nu går det inte att göra annat än klassa det som ett av SHL:s allra bästa. i var förra säsongens stora hjälte, och en av de största positiva överraskningarna i hela SHL, men jag tror baske mig Växjö hade kunnat vinna guld med i kassen också. Dels med tanke på deras så stabila och “äckligt disciplinerade” försvarsspel, men också med tanke på att Åhman nu verkligen visat att han håller i SHL. Både Larmi och Åhman imponerade stort och gjorde ett redan urstarkt defensivt lag till än mer svårgenomträngligt Men det är ändå Emil Larmi som fokuset riktas mot. Han var säsongen igenom en av SHL:s bästa målvakter. Växjö hade säsongens bästa räddningsprocent, 91,3 (vilket ju ytterligare understryker att även Adam Åhman var bra), och Larmi hade bäst räddningsprocent i både serien och slutspelet. Han släppte också in minst antal mål per match. Bara var bättre på räddningar i skottsektorn. Hur man än vrider och vänder på det var Larmi, den på pappret kanske svagaste förstemålvakten i SHL, i stället en av de allra, allra bästa. Och sen höjde han sig ju ytterligare i slutspelet. I 16 av 18 slutspelsmatcher släppte han in två mål eller färre. Räknar vi in avslutningen av grundserien också så avslutade Larmi säsongen med nio nollor på de 25 sista matcher. Det säger en del om vilken nivå han, och laget han hade framför sig, höll under säsongen. Dessutom stod ju Larmi för åtminstone en räddning i finalserien, som blev en omedelbar klassiker. Han belönades sen också med Stefan Liv Memorial Trophy, som första målvakt, och med förstaspaden i det finska VM-laget. Det såg jag inte komma inför säsongen, kan jag erkänna. Växjö har ett riktigt bra målvaktspar, med både en av de bästa förstamålvakterna och en av de mer pålitliga reserverna. Larmi & Åhman. Foto: Bildbyrån. BACKAR Snittbetyg: 3,22 Kommentar: Växjös backsida ifjol var något i hästväg. Det var en av de bästa vi sett i SHL på senare år - och den direkta nyckeln för att man vann guld. Ja, Emil Larmi var den där matchvinnaren som helt välförtjänt prisades som MVP, men hela grunden till Växjös framgångsrika grundspel låg i den så fruktansvärt spelskickliga och fruktansvärt smarta backsidan. Växjö hade fyra backar som hade gått in i första backpar i alla andra lag, och gick faktiskt otroligt jämnt mellan sina sex toppbackar. Alla låg mellan 18:27 och 19:55 i istid. Kommer det se ut så även i år? Det är väl mer tveksamt. Jag tror Växjö måste matcha Carlsson, Persson och Cooper mer än man matchade Häman Aktell, Cooper, Persson och Bengtsson ifjol. För nu är bredden inte riktigt lika vass. har en del att bevisa, är oprövad i SHL och detsamma kan sägas om och , som tillsammans med Arvid Hurtig lär få slåss om rollen som sjundeback när alla är skadefria. Det som krävs för att Växjös backsida ens ska vara nära att mäta sig med fjolårets är ju att Eric Martinsson hittar den nivå han hade första svängen i Växjö och HV. Det blir egentligen hela nyckeln. Fortsätter hans nedåtgående trend ser det faktiskt ganska svagt ut bakom de tre toppbackarna som nämndes ovan. Eftersom det är just Växjö det handlar om skulle jag dock inte bli förvånad om någon av Giuttari, Rosén eller Nordberg överraskar positivt och tar en större roll än man kunnat ana. Likt , som successivt bara blev bättre och bättre och mycket överraskande till och med spelade sig till ett nytt kontrakt efter en grym säsongsavslutning. Nu vill det dock till att Lowe tar en något mer framträdande roll än han gjorde ifjol. Det tror jag dock han kommer klara. Lowe är en spelare jag gillar skarpt, och sett till hans starka säsongsavslutning tycker jag han förtjänar en fyra i betyg. Elias Rosén är däremot ett helt oskrivet kort för mig - och en spelare jag är nyfiken på att få se. och är för mig två backar som man kan argumentera för är topp-fem i ligan. De är åtminstone givna på topp-tio i mitt tycke. Jag tror också att Gabriel Carlsson mycket väl kan visa sig vara en topp tio-back i ligan. Ser vi till den karriär han ändå haft borta i Nordamerika var han uppe och nosade på en femma i betyg, men faktumet att han inte spelat i Sverige på sex år gör ändå att jag är en aning reserverad. Han skulle dock kunna vara en potentiell VM-back framåt vårkanten. Det säger också någonting om Växjö att man plockar in en 26-årig svensk, med 81 matcher i NHL, på ett treårskontakt - bara dagar efter att man sagt att truppen är stängd. Hade Lakers inte fått in Gabriel Carlsson hade jag sett backsidan som för svag för att kunna tillhöra ett guldlag. Nu går det inte att komma runt att backsidan återigen är bland de främsta i ligan - men inte lika bra som den man hade ifjol. Sett till hur mycket av Växjös spel som går ut på att backarna sätter igång spelet från egen zon, och sett till hur mycket av Växjös spel går ut på att stänga ned motståndarnas anfall i mittzonen snarare än med en hög press, går det ändå att vara lite “orolig” för om årets backsida är bra nog för att spela det spelet. Det säger jag alltså trots att backsidan tillhör SHL-toppen. Och låt oss vara ärliga: Det var mer eller mindre omöjligt för Henrik Evertsson att bygga en lika bra backsida som den man hade ifjol. Persson & Carlsson. Foto: Bildbyrån FORWARDS Snittbetyg: 3,14 Kommentar: Tre av de fyra främsta, och fyra av de åtta främsta, i Växjö Lakers poängliga förra säsongen var…backar. Robert Rosén vann den interna poängligan på 38 poäng. Näst bäste forward var Kalle Kossila, som gjorde 25 poäng på bara 28 matcher och naturligtvis hade gjort en bra bit över 40 om han varit skadefri. Sen var det Joachim Blichfeld och Dan Sexton som var bäst av Växjös forwards. Blichfeld som mer eller mindre sågs som en flopp. Och som nu lagt av. Det mesta talar väl för att kommer vara bättre nu. har väl på sitt sätt ersatts av , som borde göra upp emot 40 poäng. är utbytt mot , och det skulle faktiskt också kunna vara en uppgradering. är glädjande nog borta - och hans poäng borde kunna göras av Emil Sylvegård. Och då har jag inte ens nämnt , som ser ut att få en stor roll och som gör Växjös centersida till en av de bredaste i ligan. Lakers backsida är som sagt något sämre än förra säsongen - men det tar man igen genom att ha en på pappret klart bättre forwardssida. Även utan Kalle Kossila tycker jag att det finns kompetens i det här laget, och även om man knappast kommer tillhöra lagen som gör flest mål i ligan så borde man åtminstone vara vassare än ifjol. Det lär knappast vara så att tre av de fyra bästa i den interna poängligan är backar, om man säger så. De tre senaste säsongerna har Växjö gjort exakt 153 mål - nu tror jag på minst 154… Värvningen av Marcus Sylvegård gör mycket för att jag ska tro mer på Växjös offensiv i år. Han gjorde exempelvis bara en poäng färre än betydligt mer hyllade och - trots att han spelade i ett direkt svagt Malmölag. Ser vi till hela säsongen gjorde bara nio spelare fler poäng i SHL, och ser vi till produktionen i lika styrka var bara , André Petersson, , och bättre. Drar vi gränsen vid årsskiftet var han en av SHL:s hetaste spelare, och de elva mål han gjorde under säsongsavslutningen överträffades bara av och just . Kan han fortsätta på den inslagna vägen kommer Växjö Lakers ha en enorm nytta av honom. Dessutom är han sannolikt underbetald, eftersom Växjö säkrade upp Sylvegård innan han blev som allra hetast förra säsongen. Annars är det väl egentligen bara Kalle Kossila som känns som en potentiell topptopptopp-spelare i ligan - och han har ju tyvärr haft problem att hålla sig hel. Lyckligtvis har man som sagt en så pass bra centersida att man kan ställa upp med Östlund, McLaughlin, Rosén och Lundberg ändå, och i stället peta ut Kalle Kossila på en kant. Då blir man inte lika sårbara om det skulle vara så att den finske stjärnan återigen får problem med att hålla sig hel. När jag ändå är inne på den breda center- och forwardssidan så kan jag komma in lite på den laguppställning jag skrivit ihop nedan. Där är det svårt att hitta någon given leading line. Jag ser egentligen tre starka offensiva kedjor, och en enormt bra fjärdekedja med idel beprövade namn som de flesta sportcheferna nog gärna hade haft som checking-line. Precis som på backsidan matchade de också sina kedjor väldigt jämnt förra säsongen. Enligt sajten var Växjö det lag som satte in sin toppkedja på isen minst av alla. Detta trots att de, sett till målskillnad, var ligans tredje bästa förstakedja och hade bäst corsi av alla toppkedjor. Det understryker ytterligare att Växjö aldrig gjorde sig beroende av sina toppspelare, trots att man hade möjligheten till det. Betygmässigt är årets forwardssida faktiskt lite sämre än ifjol (3,14 vs 3,23) men då övervärderade jag spelare som Blichfeld, Rieder och Kellman. Den forwardssida Henrik Evertsson byggt i år känns både spetsigare och bredare - och klart bättre balanserad. Det är ett faktum som borde skrämma konkurrenterna. Växjö har också lyxen av att, mer eller mindre rakt igenom, ha forwards man vet vad man kommer få av. Visst är Dylan McLaughlin ett litet wild card sett till hans skadeproblem på senare tid, men han har sett fin ut på försäsongen. Noah Östlund är den andra osäkra spelaren, men jag blir inte förvånad om han blir en av lagets ledande centrar. Jag tycker han var så pass bra i Djurgården förra säsongen, och tycker han är en så pass smart spelare. Han borde passa in i Växjö. En av Växjös tänkbara toppkedjor. Foto: Bildbyrån Totalt betyg: 10,29 Summering Växjö Lakers 22/23 var det kanske minst stjärntäta guldlaget man haft. Men det var verkligen ett lag. Växjö hade, spelare för spelare, långt ifrån sin bästa trupp men man var ändå relativt ohotade. Henrik Evertsson valde också att inte värva en enda spelare under säsongen, trots att flera av de spelare han värvade inför säsongen inte levde upp till förväntningarna. Han höll sig kall, och ledda av Emil Larmi och den sanslösa backsidan hade man ändå en av sina bästa säsonger någonstin. Växjö tog 102 poäng - den näst högsta poängsumman de haft. De hade bäst corsi och bäst boxplay. De var överlägset bäst på att stänga till i egen skottsektor. De var bara tionde bäst offensivt - men hade ändå 90 fler skott i offensiv sektor än i den egna. Ser vi rent procentuellt på det var inget lag bättre än Växjö vad gäller att skapa målchanser i en match, kontra de man släppte till. Man var kort och gott bäst. Visst ligger det någonting i det här “tråkiga Växjö”-snacket, men det ligger i första hand på motståndarna att försöka luckra upp dem - än på Växjö som alldeles uppenbart knäckt koden och på ett närmast hänsynslöst effektivt sätt lyckats neutralisera motståndarnas stjärnor. Hur många målchanser släppte de ens till mot Skellefteå under de sista finalmatcherna? Det stjärntäta Skellefteå som i mitt tycke spelade den bästa och mest fartfyllda hockeyn i serien, dessutom. Med s vinnarskalle och den taktiska ishockey han redan nu fått på plats i Småland kommer inte direkt Växjö bli speciellt mycket mer lättspelade den här säsongen, även om backsidan inte håller samma klass. Jag har också svårt att tänka mig att speciellt många lag har ett bredare lag. I våras gjorde tolv spelare mellan sex och nio poäng i slutspelet. Jag kan tänka mig att vi får se något liknande säsongen som kommer. I min snitt-tabell hamnar Växjö i topp. Växjö och Skellefteå, förra säsongens etta och tvåa och finallag, är tämligen överlägsna. Speglar det vad jag verkligen tror? Ja, jag tror nog att de lagen har bäst förutsättningar för att vara där uppe i år igen. Jag tror däremot inte det kommer vara så stor skillnad som snitt-tabellen visar. Den stora skillnaden består i att lagens målvaktssidor får 0,5 poäng mer än Rögle. Det skiljer 0,49 poäng mellan Växjö och Rögle i min tabell. Ser vi till utespelarpoängen är det alltså väldigt jämnt mellan lagen. Växjö har slutat på platserna fem till sju säsongen efter de tre tidigare gulden, och har bara gått förbi kvartsfinalstadiet vid ett tillfälle när de varit regerande mästare. Man har gett sig själva chansen att vara bättre än så den här gången. Vilka är svagheterna i Växjös lag då? Well, jag har varit inne på att backsidan är bra men inte lika bra som den man hade ifjol. Och vad händer om Joachim Blichfeld inte får det att lossna den här säsongen heller? När börjar karriärskurvan gå nedåt för Tobias Rieder och Robert Rosén? Klarar de av att vara ledande spelare i SHL även framöver? Robert Rosén bara fortsätter leverera. Foto: Bildbyrån. Ni ser: Jag får gräva ganska djupt för att hitta orosmoln i det här laget. Det är definitivt det bästa laget Växjö haft säsongen efter ett guld. Och det säger kanske också en del om att förra säsongen verkligen var ett lag, som drogs av ett ostoppbart grundspel snarare än leddes av några stjärnor. I så fall hade ju fler nyckelspelare hamnat i andra lag och ligor. Med det i åtanke blir jag lite förvånad att så få pratar om Växjö som en guldkandidat. De flesta pratar om Frölunda och Färjestad, med Rögle som främsta utmanare. För mig går Växjö in i säsongen som favorit. Det är svårt att vinna guld två år i rad, men jag tror det motiverar Växjö att det är något man inte lyckats med hittills. Det vore liksom den sista spiken i dynasti-kistan. Då har de gjort precis allting för att erövra den svenska hockeyn fullständigt. Så länge de har Jörgen Jönsson i båset kommer jag aldrig räkna ut dem. Han har blivit för Växjö det Manchester United hoppades att David Moyes skulle bli när Sir Alex Ferguson försvann, om ni ursäktar fotbollsreferensen. Jag säger inte att Sam Hallam är lika stor och oersättlig som Sir Alex Ferguson visat sig vara i Manchester United, men jag tror ni förstår parallellen. Jörgen Jönsson klev dock in i båset och var så självklar som bara Jörgen Jönsson kan vara. Det är inte direkt en slump att han som spelare vann fem SM-guld, två VM-guld och två OS-guld. Eller att han under sin tränarkarriär nu vunnit tre SM-guld. Ett SM-guld för Växjö skulle dock innebära att Jönsson petas ned från tronen över spelarna med flest SM-guld sedan Elitseriens start på 70-talet. och Jönsson har fem guld, precis som , och . Nu kan alltså Lundberg gå upp på sex. Jag tror det kommer bli så. Så kan de ställa upp Målvakter: Larmi (Åhman) Backpar: Persson - Carlsson Cooper - Martinsson Giuttari - Lowe (Rosén, Nordberg, Hurtig) Kedjor: Kossila - Östlund - E. Sylvegård Gustafsson - McLaughlin - M. Sylvegård Rieder - Rosén - Blichfeld Ågren - Lundberg - Nilsson (Stjernborg, Eriksson) Tabelltipset Växjö - 10,36 i snittbetyg --------------------------------------- ---------------------------------------- ----------------------------------------- TV: “Älskar att se honom spela - tappa honom är otroligt jobbigt”
