Tränarna som har lyckats bäst så här långt 22/23

{{ PAYWALL LIMIT }} Det blir ofta mycket fokus på tränare när det grinar emot och går dåligt. När de tvingas lämna sina poster eller av andra orsaker försvinner ut ur rampljuset. Den här säsongen har till exempel och själva valt att kasta in handduken i bottenlagen Segeltorp respektive Köping. Vi har sett storheter som och tvingas bort från sina troner och är under ständig kritikstorm i Karlskrona. Det blir lätt att fokus hamnar på det negativa, men faktum är att det också är många som gör ett riktigt bra jobb och som har rattat sina gäng både till starka resultat och till imponerande spel. Idag är det dags att rikta fokus mot de fem tränare som (så här långt) lyckats bäst med sitt jobb i Hockeyettan säsongen 22/23. Utan inbördes rangordning. , Piteå Vi ska inte ta bort faktumet att Piteå medvetet har gjort en större satsning och ställt ett bättre lag på isen till den här säsongen, men grundplåten för att det skulle kunna fungera var att man lyckades locka hem Aaro till mammas gata. Ett bra lag på papperet kan alla ha, det krävs en stark ledare för att få det att prestera. Så här långt kan inte sägas annat än att den 42-årige tränaren som kom direkt från en skakig SHL-säsong med Djurgården har uppfyllt alla förväntningar klubben kunnat tänkas ha på honom. Aaro har kommit in med en målmedvetenhet och kravbild som höjt helheten. En professionalism skulle man väl kunna kalla det, vilket också har synts i spelarrekryteringarna där killar klubben kanske inte haft chans på tidigare nu valt att stämpla in under coachen. Spelet värmer (ibland), resultaten värmer och framförallt är det uppenbart att coachen har rutin nog för att styra sitt garde i rätt riktning. Det är inte alltid viktigt att det är så himla vackert, ibland kan de tre poängen på bortaplan vara det enda viktiga även om ett spel byggt på snustorrt analyserade avvägningar kan vara tråkigare att se på än torkande målarfärg. Under Mikael Aaros ledning är Piteå inte bara ett lag i toppen av Hockeyettan, man är ett topplag på riktigt. Mikael Aaro. Foto: Bildbyrån , HC Dalen Det fanns många frågor inför den här säsongen. Ärligt talat, åttonde raka säsongen vid rodret, borde inte Dalen bli lite trötta på rösten från Pelle G vid det här laget? Och hur skulle man klara sig utan hela den förstakedja (, och ) som ledde laget ifjol? Men det där frågeformuläret har bara varit att kasta i papperskorgen. Faktum är att allt egentligen blivit tvärtom. Att den gamle HV71-profilen Per Gustafsson (tillsammans med parhästen ) är så pass viktig för HC Dalen att det är mycket möjligt att allt skulle rasa om han försvann. För årets HC Dalen är faktiskt, trots att stjärnorna lämnat, bättre än det fjolårslag som nådde kvalserien. Det är ingen slump att man vann den västra grundserien och har startat Allettan södra starkt. Under sina år i klubben har Gustafsson byggt upp en träningskultur som gör att man alltid är förberedda, men att han kan upprätthålla en hög kravbild trots knappa resurser beror förmodligen också på att han vurmar för sina spelare. Det är inte bara ett jobb för honom att ställa sig i båset, han vill verkligen bygga de företrädesvis unga individerna i laget. Det är en dedikation som imponerar och de brister som tidigare kanske fanns i matchcoachningen har pluggats igen säsong för säsong. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att HC Dalen framstår som ett av Hockeyettans allra starkaste kollektiv. Per Gustafsson. Foto: Bildbyrån , Boden Det fanns garanterat farhågor att Roger Forsberg skulle kunna bli en ny när klubben efter ett idogt sökande landade i att det skulle vara han som tog över efter uppskattade . Den sista tiden i Troja-Ljungby blev ju inte helt lyckad och Boden är inget lätt ställe att komma till. Med facit i hand kan dock inte sägas annat än att Roger Forsberg visat sig vara helt rätt man för jobbet att lotsa in Boden på ett nytt spår. Efter några år i skuggan av tvisten med Hockeyettan är det hockeyn som hamnat i fokus igen och Boden presterar som ett riktigt topplag. Det som imponerar mest är hur 57-åringen lyckats inkorporera sin egen syn på hur hockey ska spelas utan att göra avkall på det som sitter i Bodens dna. Hur han har balanserat den aggressiva fysik som alltid varit klubbens signum med ett kontrollerat försvarsspel utan att någon form av själ gått förlorad är imponerande. Boden spelar fortfarande tillräckligt tufft för att hemmapubliken i gamla Björknäshallen ska vara nöjd, men gör det med betydligt mer stabilitet i spelet än i alla fall under fjolåret. Det är en maskin som kommer vara svår att besegra under våren och som fått oförtjänt lite cred under hösten. Roger Forsberg. Foto: Bildbyrån , Strömsbro Förvandlingen från flärdfullt lyxgäng till hårt arbetande kollektiv har varit imponerande under Magnus Janssons ledning. För ärligt talat, jämför man spelartrupperna har den 53-årige stockholmaren haft ett betydligt mer gråmelerat spelarmaterial att arbeta med än sina föregångare under Strömsbros tid i Hockeyettan. Det var ingen självklarhet att det skulle bli lyckat, Jansson kom in i Gävle-klubben utan några direkt iögonfallande resultat från sina tidigare sejourer i Hockeyettan. Men han började ganska omgående jobba med struktur och försvarsspel när han kom in ifjol och den här säsongen började det verkligen ge resultat. Strömsbro saknar fixstjärnorna numera, men spelar som ett lag och det kan vi sortera in på tränarens konto. För att exemplifiera med den senaste skalpen borta mot Hudiksvall. Den typen av match hade det gamla flärdfulla Strömsbro förmodligen förlorat med 8-4 eller något i den stilen. Nu vann det vilt kämpande kollektivet istället med 3-2. Det säger mycket. Ibland kan tråkigt vara kul. Magnus Jansson har skapat stabilitet i Strömsbro. Foto: Skärmdump , Halmstad Var han den mest underskattade tränaren i hela Hockeyettan inför den här säsongen? I så fall passade det ju väldigt bra i och med att han tog över ett av ligans mest underskattade lag. Jens Berggard övertalades att ta klivet tillbaka in i a-lagshockeyn efter tio år i Hammers juniorverksamhet och där hade han förmodligen en stor fördel. Rutinen från seniorhockey må ha rostat lite, men eftersom Halmstad varit duktiga på att lyfta in spelare från den egna verksamheten i a-truppen hade han redan en relation till många av dem han skulle coacha. Berggard etablerade tidigt ett förtroende genom att ringa runt till spelarna och fråga hur de ställde sig till att han tog över. Någonstans där ligger förmodligen nyckeln. Den nye coachen kanske inte förespråkar den mest flärdfulla hockeyn (som Halmstad ändå inte har material till att spela), men han har helt sömlöst tagit över efter och fått Hammers att jobba vidare som en tight enhet. Spelare som offrar sig för varandra och laglojalt håller sig till de planer som har ritats upp. En snäll man som fått gruppen med sig men ändå inte bangar för tuffa beslut. Att helt och hållet ställa andrekeepern åt sidan och bara spela en uttalad förstekeeper () skulle kunna vara kontroversiellt, men för Berggard har det varit en självklarhet. Jens Berggard har varit framgångsrik med sitt Halmstad. Foto: Skärmdump

Tränarna som har lyckats bäst så här långt 22/23

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

"Han kommer inte ta en dollar mindre än Leo Carlsson"

Vägen öppen för ny arena: "Glädjande"

"Nödlösningen"

Avslöjar nästa steg: "Det kan jag säga"

Sajnar backen - med Carlsson-pengarna