Det började i NFL 1976. Den före detta spelaren Paul Salata bestämde sig för att uppmärksamma den som valdes sist i draften till den amerikanska fotbollsligan. Resultatet blev titeln ”Mr. Irrelevant” på grund av spelarens ringa status. Salata lade därigenom grund för det som kallas för ”Irrelevant week”, där sistavalet i NFL-draften tillsammans med sin familj blir inbjuden att tillbringa en lyxig vecka på Newport Beach i Kalifornien. Där anordnas det bland annat en golfturnering, en seglats och utdelningen av priset Lowsman Trophy, en skämtsam replika av Heisman Trophy som varje år delas ut till den bästa collegespelaren i amerikansk fotboll. I NHL existerar inga betalda lyxsemestrar eller skämtpriser för den som väljs sist i draften. Men uttrycket ”Mr. Irrelevant” är lika relevant där. Genom åren har flera spelare som valts allra sist i draften gått vidare och skapat fina NHL-karriärer för sig själva. Inte minst några svenskar. Här är en genomgång av de tolv svenska spelare som någon gång valts allra sist i draften. Fyra av dem har skaffat sig fina NHL-meriter, men flera av de andra har också lyckats väldigt bra under sina hockeykarriärer.{{ PAYWALL LIMIT }} 1989: , back, Calgary Flames Tolfte rundan, 252:a spelare Kultspelaren Kenneth Kennholt kom aldrig att spela i NHL, men hans karriär går det knappast att beklaga sig över. Den hårdskjutande backen från Märsta vann fyra SM-guld med Djurgården och HV71 och var dessutom med om att vinna VM-gulden med Tre Kronor 1991 och 1992. Hur nära var det att det blev NHL för Kennholt då? Calgary Flames ville ha över honom till Nordamerika i början av 1990-talet, men han stoppades av Djurgården. På den här tiden fanns det inga avtal mellan hockeyförbundet och NHL som det finns i dag. Ville man flytta till Nordamerika blev det ofta hot om avstängningar från landslagsspel och annat. Så också i Kennholts fall. Medan lagkamrater som Mats Sundin och Johan Garpenlöv stack över till Nordamerika blev han kvar i Djurgården. – Visst, jag skulle ha stuckit, men jag hade det så bra i Sverige och spelade i landslaget så jag tackade nej. Det beslutet är ingenting jag ångrar även om Tommy Söderström sa att jag skulle ha passat perfekt där borta när han kom hem från NHL, har Kennholt berättat i . Kenneth Kennholt efter VM-guldet 1992. Foto: Bildbyrån 1992: , målvakt, Ottawa Senators Elfte rundan, 264:e spelare Jodå, Petter Rönnqvist draftades en gång i tiden – och även om han aldrig kom att göra några säsonger i Nordamerikan fick han ett kontraktsförslag från Ottawa Senators som han valde att tacka nej till. – NHL-kontraktet var bra, men AHL-kontraktet var sämre såklart, precis om det är nu. Trots det var det aldrig aktuellt att jag skulle åka över då, har han berättat för kollega Ronnie Rönnkvist i . – Ottawa hade kanske intentionen att jag skulle åka över och det fanns också en möjlighet för mig att åka över dit och spela. Hade jag stuckit över för att bara spela AHL-hockey så hade jag försvunnit från radarn i Sverige. Det är ändå bara 1990-tal vi pratar om, men så var det då. I stället kom han att göra flera starka elitseriesäsonger med bland annat Djurgården och Modo. På meritlistan finns ett VM och mängder med landskamper. I dag jobbar Rönnqvist som SHL-expert på C More och är vd för SeaSam Food AB i fiske- och skaldjursbranschen. Petter Rönnqvist i Modo 1997. Foto: Bildbyrån 1993: , back, Pittsburgh Penguins Elfte rundan, 286:e spelare Här har vi den första svensken som draftades allra sist och som slutligen kom att spela i NHL. Hans "Majestät" Jonsson, som han kallas i Örnsköldsvik, gjorde i första hand 525 elitseriematcher med Modo och var med om att vinna SM-guldet med klubben 2007. Den enda klubb han spelade i som senior bortsett från Modo var just Pittsburgh Penguins som draftade honom. Mellan 1999 och 2003 kom Jonsson att spela 242 NHL-matcher för Penguins. Som bäst svarade han för 22 poäng (4+18) på 58 matcher under säsongen 2000/01. På meritlistan finns även VM-guldet i Zürich med Tre Kronor 1998. I dag jobbar han som personlig tränare och har bland annat hjälpt med hans sommarträning. Hans Jonsson i Pittsburgh 1999. Foto: Bildbyrån/Björn Lindgren 1994: , back, New York Rangers Elfte rundan, 286:e spelare Han är en av våra kanske mest bortglömda och underskattade svenska backar som har spelat i NHL. Kim Johnsson var en fotnot när New York Rangers plockade upp honom som sista spelare i draften samma sommar som de vunnit Stanley Cup. Det kom att dröja fem år innan han var redo att flytta över till Nordamerika, men när han väl gjorde det 1999 blev det starten på en elva år lång NHL-karriär som innefattade 739 matcher med New York Rangers, Philadelphia Flyers, Minnesota Wild och Chicago Blackhawks, Skåningen, som spelade för moderklubben Malmö innan karriären fortsatte på andra sidan Atlanten, tillbringade två säsonger i Rangers innan han gick till Flyers i den omfattande om omtalade -trejden tillsammans med SHL-bekantingarna och . Där kom han att ha sina mest produktiva NHL-säsonger med 41, 39 respektive 42 poäng mellan 2001 och 2004. Trejdades till Chicago av Minnesota 2010 och blev tekniskt sett Stanley Cup-mästare med Blackhawks den säsongen. Men en karriärsavslutande hjärnskakning begränsade honom till åtta matcher för nya klubben innan han försvann ur bilden helt och hållet. Har hållit sig borta från rampljuset sedan karriären tog slut och nekat alla journalister som sökt honom intervjuer om karriären. Arbetar i dag i finanssektorn. Värlsmästare med Tre Kronor 1998, OS-spelare 2002 och World Cup-spelare 2004. Kim Johnsson i Minnesota 2006. Foto: Bildbyrån/Andreas Hillergren 1995; , back/forward, Detroit Red Wings Nionde rundan, 234:e spelare Han kom aldrig nära NHL-spel, men David Engblom lyckades ändå uppnå kultstatus genom att vara AIK trogen under i stort sett hela sin seniorkarriär. Till och med när klubben tvångsdegraderades till Hockeyettan 2004 stannade han kvar och var en av de ledande spelarna – och lagkapten – när laget tog sig tillbaka på en gång. Engblom kom till "Gnaget" från Vallentuna 1995/96 och bortsett från en kort sejour i Skellefteå och en utlåning till Hammarby spelade han för AIK tills han lade av 2011. Därefter tillbringade han ytterligare sju år i klubben som materialförvaltare och senare assisterande tränare. Har sedan dess återvänt till Vallentuna och jobbar numera med klubbens juniorlag. Med sina 622 grundseriematcher i AIK är han klubbens meste spelare genom tiderna. Finns representerad på klubbens "Wall of Honour" i form av ett porträtt i taket på Hovet. David Engblom på Hovet 2010. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund 2001: , back, Tampa Bay Lightning Nionde rundan, 289:e spelare Storvuxen och fysisk back som kom upp och spelade åtta elitseriematcher med Södertälje 2002/03. Så mycket mer än så blev det inte på elitnivå för Djurgårdsforwarden äldre bror. Spelade i USA ett tag innan han återvände hem till Sverige för spel i Hockeyettan med Botkyrka. Gjorde en säsong i norska Comet Halden innan han varvade ned med i division två och division tre. 2002: , back, Detroit Red Wings Nionde rundan, 291:a spelare När han draftades av Detroit 2002 var Jonathan Ericsson en okänd juniorback i Vita Hästen. Red Wings scout Håkan Andersson sprang på den gänglige östgöten av en ren slump när han skulle scouta en annan spelare. – Jag åkte ned till Linköping för att kolla på en spännande kille som heter som vi senare plockade i draften 2003. I det andra laget (Vita Hästen) fanns det en back som jag tyckte var intressant. Han var stor, slog enkla precisa passningar och släppte inte in någon motståndare på mål. Jag tyckte det fanns potential i killen, har Andersson berättat för hockeysverige.se. Efter att klubben hade valt honom dröjde det fyra år innan han flyttade till Nordamerika. Då hade han aldrig fått något genombrott i Sverige, utan hade svårt att platsa i Södertäljes elitserielag. Att han skulle bli NHL-spelare var vid den tidpunkten ett långskott. Men det visade sig att hans spelstil passade utmärkt på de små rinkarna och redan under första säsongen i Red Wings farmarlag Grand Rapids Griffins gjorde den fysiske svensken avtryck. – Han var inget etablerat namn när han kom över, men jobbade sig uppåt. och Jim Nill tyckte det såg bra ut utan att det för den sakens skull var spektakulärt på något sätt. Det jag också minns är att de tyckte det var kul att han ville fajtas. De var inte så vana att se det från svenska spelare, så de fick till och med säga åt honom att hålla igen lite grann, säger Håkan Andersson. 2009 spelade han till sig en ordinarie tröja i Red Wings laguppställning och kom sedan att tillbringa ytterligare elva år i organisationen. Totalt blev det 680 NHL-matcher för klubben innan han lämnade Detroit efter fjolårssäsongen. Har inte spelat under säsongen 2020/21 och karriären, som hämmats av skador sista åren, är rimligen över. Jonathan Ericsson. Foto: Richard A. Whittaker/Icon Sportswire 2005: , forward, Nashville Predators Sjunde rundan, 230:e spelare I draften 2005 valdes Sidney Crosby som första spelare och Patric Hörnqvist som sista spelare. Elva år senare (2016) vann de Stanley Cup tillsammans efter att ha förenats i Pittsburgh Penguins. Och sedan ytterligare en året därpå. Men det var Nashville Predators och deras svenska scout Lucas Bergman som först plockade upp den attitydstinne forwarden. – Det var sättet han tävlade på och inte lämnade något åt slumpen som stack ut, har Bergman berättat om varför han föll för Hörnqvist och "krävde" att Nashville skulle plocka honom i draften. – Eftersom de höll draften på ett hotell (på grund av NHL-lockouten 2004/05) fick vi bara ha tre eller fyra killar på draftgolvet, så resten av oss satt i en svit och hade all kontakt med de övriga via telefon. – I slutet där satt vi och gick igenom draften inför det sista valet. Jag lyfte luren och skrek att vi måste ta Hörnqvist. Jag sålde in hur bra han var som spelare och fick dem att lyssna. Det var ett bra samtal (skratt). Hörnqvist flyttade över till Nashville 2008 och kom att göra sex säsonger i klubben innan han trejdades till Pittsburgh i utbyte för James Neal 2014. Där blev det också sex säsonger innan han för två år sedan fick se sig trejdad för andra gången i karriären. Nu till Florida Panthers. 35 år gammal har "Bengan" hunnit göra 540 poäng på 879 NHL-matcher. På meritlistan finns även VM-guldet med Tre Kronor i Köpenhamn 2018. Patric Hörnqvist. Foto: Icon Sportswire 2008: , forward, Detroit Red Wings Sjunde rundan, 211:e spelare Som sistaårsjunior slog Jesper Samuelsson till med 62 poäng på 40 matcher för Vita Hästen i Hockeyettan. Det gjorde att Detroit-scouten Håkan Andersson fick upp ögonen för centern. Samuelsson värvades i samma veva till Timrå i Elitserien, men fick aldrig fäste där utan återvände hem till Norrköping efter två säsonger. Sedan dess har han varit Vita Hästen trogen elva år i sträck. Var lagkapten för den allsvenska klubben mellan 2017 och 2020 innan omfattade höftoperationer gjorde att han missade hela fjolårssäsongen. Dock förväntas han göra comeback kommande säsong. Nu 34 år gammal har Jesper Samuelsson aldrig kommit i närheten av NHL-spel, men han kan se tillbaka på en fin karriär som trotjänare i sin moderklubb. Efter han den spelare som gjort flest grundseriematcherför Vita Hästen i klubbens historia. Jesper Samuelsson. Foto: Josefine Loftenius/Bildbyrån 2011: , målvakt, Chicago Blackhawks Sjunde rundan 211:e spelare Huddinge IK är moderklubben, men det var i Södertälje SK som Johan Mattsson blev upptäckt – och draftades av Chicago Blackhawks. Något NHL-spel har det inte blivit för Mattsson, men han spelade i såväl OHL som USHL i Nordamerika i unga år innan han återvände hem till Sverige och började sin resa mot den välmeriterade målvakt han är i dag. Det krävdes fyra allsvenska säsonger med Djurgården, Björklöven Timrå innan han värvades till Frölunda 2017. Där hann bli ett SM-guld och två Champions Hockey League-titlar under hans fyra säsonger i klubben. På meritlistan finns även ett JVM-guld med Juniorkronorna från 2012, då han var tredjekeeper bakom och . Gjorde den senaste säsongen sitt första år i KHL, då han spelade för Dinamo Riga och Avtomobilist Jekaterinburg. Johan Mattsson. Foto: JESPER ZERMAN/Bildbyrån 2013: , back, Chicago Blackhawks Sjunde rundan, 211:e spelare När Chicago Blackhawks la sitt sista val i draften på Robin Press 2013 var han en junior som just fått testa på spel i Hockeyallsvenskan ordentligt med Södertälje SK. Den Almtuna-fostrade backen fick sitt stora genombrott i ligan två år senare då han som förstaårssenior pangade in 13 mål och 30 poäng på 51 matcher för SSK och fick ett kontrakt med Djurgården. Men SHL har hittills i karriären inte varit någon höjdare för den storevuxne högerskytten. Efter en dryg säsong med lite speltid i Djurgården stack Press till Nordamerika och tillbringade två år i Chicagos organisation, mestadels med spel i ECHL-laget Indy Fuel. Han gjorde ett nytt försök i SHL när han värvades till Färjestad 2018, men inte heller där fick han något större förtroende. I stället är det i Finland som den nu 26-årige Uppsalasonen fått allt att stämma. Under sin andra säsong i Lukko Rauma svarade Robin Press för mäktiga 48b poäng på 58 matcher. Det var tilräckligt för att vinna backarnas poängliga – och bli utsedd till ligans bästa back och bästa spelare. Som om inte det gjorde succésäsongen nog tillfredsställande var han även med om att föra Lukko till mästerskapstiteln – och fick därefter skriva KHL-kontrakt med Severstal Tjerepovets. Förlängde nyligen sitt kontrakt med Severstal. Robin Press. Foto: Bildbyrån 2015: , forward, Chicago Blackhawks Sjunde rundan, 211:e spelare Den senaste svensken att väljas sist i draften är IK Oskarshamns målfarlige forward. Dahlström var en stor talang i junioråren, men hade svårt att leverera på seniornivå när han tog klivet över dit. Efter att ha varit en rätt endimensionell offensiv spelare som junior fick han omforma sig som spelare och bli en defensivt pålitlig botten sex-spelare i Hockeyallsvenskan när han kom till Oskarshamn. – När jag kom till Oskarshamn som hade de ett bra lag och jag fick köpa en annan roll än jag kanske varit van vid som junior, berättade han för hockeysverige.se i vintras. – Man hade hört att det var ett annat spel på seniornivå, att man måste ta mer ansvar och tänka mer. Nu kan jag ju bara snacka för mig själv, men jag tror kanske inte att jag förstod vad det handlade om. Det har jag fått inse och det är väl den insikten som har tagit mig framåt. Den insikten har gett utdelning. Den senaste säsongen gavs han chansen högre upp i hierarkin när IKO fick skadeproblem och gick från tre mål 2019/20 till 16 mål 2020/21. Med det var han bäst i laget. Tillhör alltjämt Oskarshamn. John Dahlström. Foto: Uffe Bodin
