Jag har en kompis i Edmonton, vi kan kalla honom The NationDan, som under de senaste säsongerna haft ett stående löfte om att promeneratio kilometer för varje match Oilers ligger under .500 i vinstprocent. Låt ossäven föra till protokollet att Dan alltid går klädd i shorts och att enlångpromenad i Edmonton i januari inte är att leka med ens i fullstridsmundering.
Dan har promenerat en del på sistone. Och frusit.
EN LITEN HISTORIALEKTION
Mina barn påminner mig ofta om att alla inte var med på90-talet, även kallat Stenåldern. Historiska referenser landar inte alltid väl.Så vi drar en snabb recap, inklusive videolänkar för de allra yngsta kidsen.
Efter Stanley Cup-segern 1990, den femte på sju år, varEdmonton Oilers NHL:s främsta dynasti. Men när den gyllene generationensplittrades i spåren av WayneGretzky-affären tvingades klubben ta ett steg tillbaka och hamnade utanförslutspelet i flera säsonger. Under sena 90-talet vädrades ny morgonluft medspelare som Ryan Smyth och Doug Weight i spetsen, men de räckte aldrig till föratt leda laget ända fram till riktig utmanarstatus. 2006 tog sig Oilers mycketöverraskande till Stanley Cup-final, men förlorade den naturligtvis på allra mesthjärtskärande vis i en sjunde och avgörande match.
Sedan väntade en lång, lång ökenvandring som en av ligansslagpåsar. Under de här åren lyckades de dessutom förvalta sina många draftvalpå sämsta sätt och misslyckades i princip med alla försök till ombyggnad. I vintras skrev jag en längre pjäs om det på engelska för EPRinkside. För fyra år sedan draftade de den här generationens bästa spelareoch även om det förvisso resulterade i klubbens första slutspel på elva år såhar de också missat slutspelet tre av de fyra säsonger som Connor McDavid spelati klubben. Trots att han vunnit två Art Ross, två Ted Lindsay och en HartTrophy längs vägen.
Flera sparkade tränare. En sparkad GM. Klubbikonen Gretzkyslillebrorsa som tillfällig GM. Märkliga trejder och knepiga kontrakt.Ordförande som hänger ut spelare i fjärdekedjan. Ja, vanskötseln har förefallitmer eller mindre cementerad i väggarna i nya, flashiga Rogers Place.
Wayne Gretzky och Jari Kurri när det begav sig.Foto: Arkiv
ALLA FRÅGETECKEN KVARSTOD
Inför den här säsongen kvarstod nästan alla frågetecken ochde flesta tips jag läst, inklusive mitt eget, placerade Edmonton utanförslutspel i år igen. Klubben ställde upp utan namnkunniga nyförvärv, en ny GMsom ärligt talat inte har lyckats särskilt väl på sistone och en tränare sominte varit i slutspel sedan 2012. Jag har till och med hört poddar och lästkrönikor som handlat om hur klubben eventuellt skulle kunna bära sig åt för attgöra en Quebec Nordiques och bygga en slagkraftig utmanare genom att användaMcDavid som lockbete för en massiv tillbakakaka. Här erbjuder jag ingen länk,utan ber yngre läsare googla ”Eric Lindros trade”.
Så här långt sju matcher, sex segrar och McDavid i beastmode. Visst, det är en liten sample size och laget har också fått det perfektaspelschemat. Två inledande segrar mot förväntade bottenkonkurrenter, enframgångsrik road trip med tre vinster på fyra försök mot lag som mestadelstippats utanför slutspel och även om 6-3 mot Philadelphia imponerar så har deännu inte mött ett enda lag som förväntas tillhöra ligans övre tredjedel.Faktum är att de under oktober månad bara möter ett förväntat topplag: WashingtonCapitals.
Det bäddar för en bra start. Och en sådan start kan räckalångt, särskilt för en klubb med kroniskt uselt självförtroende.
OFFENSIVA STJÄRNOR - MEN BACKARNA ÄR NYCKELN
Connor McDavid är fortsatt ligans bästa spelare och LeonDraisaitl manifesterar sin plats i det skikt av superstjärnor som finns justunder honom. Men det är inget nytt och i fjol räckte det till en sjundeplats iligans svagaste division. Det som istället gör att jag får en känsla av hoppför Oilers är hur deras spelidé anpassats till materialet och hur ett par små,oansenliga pusselbitar kan bli mer än summan av dess delar.
Backuppsättningen är nyckeln. Dess avsaknad av djup och färghar varit ett sänke i flera säsonger, men den är betydligt mer vital i år ochbjuder på en helt annan konkurrens. Oilers tar sig ur egen zon med fart ochfantasi på ett helt annat sätt i de fyra matcher jag hittills sett i år. Adam Larsson har gått skadad sedan första matchen, och under normala omständigheterhade det kunnat sänka Oilers hela säsong. Men inte nu. Det har aldrig varitnågot fel på trion Klefbom, Nurse och Larsson när de varit friska, men bakomdem slåss nu flera spelare med kreativ uppsida och spelskicklighet som främstaegenskap om istid.
Joel Persson har haft otur med skador och går just nu igenomhjärnskakningsprotokoll, men han har ändå visat vad han på sikt kan bidra med iOilers. I hans ställe kallas nu William Lagesson upp, och även han ser ut attvara redo för NHL. Ethan Bear har varit en frisk fläkt efter en fin försäsong,han har tagit för sig och gjort mål och ser mogen ut i egen zon.
Matt Benning är en pålitlig pjäs i en defensiv roll och Kris Russell ser äntligen ut att få mer begränsade uppgifter, där det inte krävs förmycket av honom i offensiven. Caleb Jones är en annan som knackar på dörren. IBakersfield får Evan Bouchard stå på tillväxt ytterligare ett tag, men även hanfinns med i den ekvation som gör att konkurrensen om platserna är påtopp.
Oscar Klefbom sprudlade av energi från första nedsläpp påförsäsongen och är tillbaka på den höga nivå där vi hittade honom under våren2017. Skulle jag ta ut ett svenskt World Cup-lag idag hade Klefbom utan tvekanvarit med på sex backar med Hedman, Karlsson, Klingberg, Ekman Larsson och Ekholm.
Oscar Klefbom har inlett säsongen strålande.Foto: Tim Spyers/Icon Sportswire
HAR DET VÄNT? LÅT OSS HOPPAS DET
Framåt har det egentligen inte hänt särskilt mycket undersommaren, men när McDavid och Draisaitl finns på isen uppemot halva matchernabehöver man inte ha fyra kedjor med offensiv spets. Dave Tippetts spelidéverkar så här långt få ut det bästa av materialet. James Neal har pangat infler mål på sju matcher än han gjorde på 63 i Calgary ifjol och ser ut att varaden renodlade målskytt med lagom svinaktig uppsyn i offensiv zon som ConnorMcDavid gått och suktat efter. Klossen Zack Kassian används på rätt sätt ochdet ska bli spännande att se vad Joakim Nygård kan uträtta när han blir frisk.Jag blir inte förvånad om Ryan Nugent-Hopkins putsar fjolårets fina produktionoch gör sin bästa NHL-säsong.
I natt, svensk tid, mötte Oilers ett Detroit som kom till matchen med tre rakastorförluster efter en stark start. Och det är normalt sett en rätt grå post ikalendern, men det är precis sådana matcher Edmonton alltid lyckats hitta ettsätt att förlora under de senaste säsongerna. Just när man tror de fått uppfarten så kommer en skräpförlust och skickar dem i en nedåtgående spiral.
I natt vann man den matchen med 2–1.
Kanske har det äntligen vänt? Låt oss hoppas det, för närOilers och Connor McDavid går bra är hela NHL lite roligare.
