Dessutom kommentarer om alla 14 SHL-lag.
- Chockerande statistik för Timrå och Brynäs
- Siffrorna visar: Tomas Kollars succé
- Därför lär stjärnan inte hamna i Sverige
- Veckans lag
- Mycket mer!{{ PAYWALL LIMIT }}
Tio SHL-spelare som behöver studsa tillbaka
Emil Larmi, Växjö
var direkt svag sedan han anslöt från Pelicans, och var knappt ens bättre än floppen Janis Kalnins. Växjö skrev dock kontrakt även över den här säsongen och fick stå sitt kast och hoppas på att den finske burväktaren var bra nog för att ta hand om förstaspaden den här säsongen. Inför säsongen var min känsla att målvaktsparet Emil Larmi och Adam Åhman skulle kunna bli ett sänke och att de inte var bra nog för att leda Växjö till ett SM-guld. Det är helt enkelt vansinnigt viktigt att Emil Larmi höjer sig både en och två nivåer den här säsongen.
Har han gjort det då? Ja, så här långt har Larmi imponerat i de fyra matcher han stått. Han har räddat 92,5 procent av skotten och släppt in 2,2 mål per match. Det kan jämföras med de 89,2 och 2,72 han hade på åtta matcher förra säsongen. En väsentlig skillnad.
Nu är det viktigt för Växjös del att 26-åringen fortsätter på samma höga nivå.
Jonas Arntzen, Örebro
Är det verkligen rimligt att ha med en andramålvakt på en sådan här lista? Ja, i det här fallet är det faktiskt det. Örebro vann 23 av 42 matcher med Enroth i kassen - och två av tolv med Jonas Arntzen i kassen. Arntzens fina spel från säsongen dessförinnan var som bortblåst - och han bidrog alltså bara med några ströpoäng till laget när han vaktade kassen. Det håller givetvis inte att ett lag bara vinner matcher när den ena av målvakterna står.
Arntzen har bara stått en match den här säsongen, borta mot Brynäs, och gjorde då en riktigt bra insats. Tyvärr för hans del slutade dock matchen med förlust. Samtliga tio poäng som Örebro tagit under säsongsupptakten har alltså varit med Jhonas Enroth i kassen. En trend som helt enkelt inte får hålla i sig speciellt länge till.
Jonas Arntzen måste vara bättre än ifjol. Det kan vara skillnaden på en topp sex-placering och en placering betydligt längre ned i tabellen när vi summerar säsongen.
Fredrik Händemark, Malmö
har haft ett par stökiga år, där han hunnit med utflykter till både San Jose och St. Petersburg men där inte fått fäste. Det ironiska är också att trots att han lämnat Malmö två gånger om har han ändå spelat i Malmö varje säsong sedan 2015/2016.
Händemark var en av flera Malmöspelare som hade det tufft förra säsongen. Emil Sylvegård, Oliver Lauridsen och inte minst Oscar Alsenfelt kan också nämnas här. Händemark var dock ansedd som en av SHL:s allra bästa spelare inför förra säsongen, och därför kändes det konstigt att se honom ha sådana problem som han hade förra säsongen. Det blev exempelvis bara 18 poäng på 40 matcher.
Nu är Händemark, likt Emil Sylvegård, en Malmöstjärna som fått en strålande start på säsongen med fem poäng på fem matcher. Det är av yttersta vikt för Malmös del att han fortsätter vara en offensiv kraft, annars kommer de få svårt att fortsätta skrälla.
Carter Ashton, Leksand
Den storväxte forwarden gjorde succé under sin inledning i Leksand. Säsongen 20/21 kom han in sent på säsongen och smällde in 13 mål på 24 matcher. Ett facit som skulle ge honom imponerande 28 mål över en hel säsong. När vi väl fick se honom en hel säsong stannade målskörden emellertid vid ytterst blygsamma sju mål. Han gjorde inte ens 28 poäng, utan stannade vid 22.
hade en skottprocent på 18 under sin första halvsäsong i Leksand, och det är en aning för högt för att vara trovärdigt. Förra säsongen hade han i stället sju i skottprocent - och det är klart under medel. Rimligtvis borde han kunna hamna någonstans där emellan. Det skulle göra att han åtminstone blir en 15-målsskytt. Där någonstans behöver Ashton hamna för att det ska vara godkänt. Inte minst eftersom han har kontrakt över nästa säsong.
Så här långt är skottprocenten emellertid nere på noll procent för Ashton, som står på 0+1. Första poängen kom i lördagens match mot Frölunda.
Robert Leino, Örebro
Ett av förra säsongens största frågetecken. Efter att ha smällt in 15 mål under en stark debutsäsong i SHL, och sen också gjort ett bra slutspel, försvann totalt förra säsongen. Det dröjde fram till den 15:e februari innan han ens spräckte målnollan. Sen kom ett mål den 26:e februari och ett mål den 27:e. Tre fullträffar på sex matcher alltså.
Och sen hände inget mer förrän till slutspelet. Leino stannade på 3+13 i grundserien och 2+2 i slutspelet. En bisarr säsong. Och många hade nog räknat med att Leino skulle försvinna till den här säsongen.
Den finske forwarden blev dock kvar, och så här långt ser det verkligen ut som att han kommer studsa tillbaka efter mardrömssäsongen. 29-åringen har fått en flygande start och redan kommit upp i förra grundseriens målskörd. Han har även adderat tre assistpoäng och snittar så här långt en poäng per match.
Kanske den tydligaste “bounce back”-spelaren av alla så här långt.
Patrik Carlsson, Frölunda
Det finns ganska många spelare att välja på i Frölunda, och gjorde på intet sätt en dålig säsong ifjol. Han blir mer en “symbol” för vad som gick fel i det så trubbiga Frölundalaget där Ryan Lasch och Elmer Söderblom i princip var de enda som var farliga offensivt.
Carlsson är precis den typ av spelare som behöver vara bättre för den här säsongen. För två säsonger sedan gjorde han 19 poäng i lika styrka. Förra säsongen gjorde han 16 poäng - totalt. Och bara tolv med lika många spelare på banan.
Eftersom Carlsson fått en nyckelroll och centrat Ryan Lasch-kedjan behöver han upp på åtminstone 25-30 poäng för att det ska vara bra nog. Det är den nivå han normalt sett ligger på. Det kommer inte hålla att återigen hamna på ungefär hälften av de där 30.
Så här långt har “Purre" gjort tre poäng på sex matcher.
Victor Ejdsell, Färjestad
sköt 20 mål under sin SHL-säsong i HV71. Under sina två första säsonger i Färjestad sköt han 17 respektive 14 mål och gjorde 31 respektive 37 poäng. Därför var det inget annat än en jättebesvikelse att Ejdsell förra säsongen inte ens nådde tvåsiffrigt antal mål, och stannade på direkt svaga 17 poäng.
Det går att argumentera för att Ejdsell studsade tillbaka redan i slutspelet, då han var fullständigt magnifik under långa stunder. Men han, likt många andra i Färjestad, behöver inse att det knappast kommer räcka att vara så slöa under grundserien igen för att sedan blixtra till under en vårmånad. I den här enormt starka SHL-upplagan kommer inte ens sluta topp-sex om inte spelare som Ejdsell är bättre säsongen igenom.
Jag tycker han har inlett den här säsongen mer påkopplad än han gjorde ifjol. Det har också blivit 1+3 på sex matcher. En okej inledning poängmässigt, men målmässigt vet vi att det finns så mycket mer att plocka ut ur den här stundtals så dominanta spelaren.
Jag vill gärna se 15-17 mål och 35-40 poäng från 27-åringen.
Joonas Rask, Luleå
Joonas Rask var på intet sätt någon poängspelare i Örebro heller. Där gjorde han 15+25 under sina två säsonger (102 matcher). Men det vittnar i alla fall om att Rask är en 20-poängsspelare.
Men i Luleå funkade det inte alls. Rask gjorde bara 4+8 och var direkt svag under stora delar av säsongen. Men visst, för en spelare som inte är en offensiv faktor på SHL-nivå är det heller ingen katastrof. Det som dock stack ut med Rasks säsong var att tre av de fyra målen kom i powerplay. I lika styrka gjorde han ett enda mål - slutspelet inräknat. Ett enda mål på 63 matcher är givetvis ett direkt uselt facit. Speciellt eftersom han åtminstone fick spela tredjekedjeminuter och hade nionde mest speltid av Luleås forwards i lika styrka.
Rask har den här säsongen gjort 1+0 på de fem inledande matcherna - och det målet kom faktiskt med lika många spelare på banan. Han är redan ikapp förra säsongens målskörd där, alltså…
Einar Emanuelsson, Luleå
Har vi någon gång sett en märkligare säsong än den Einar Emanuelsson hade ifjol? Efter att ha varit löjligt stabil på tolv, 13 mål låste det sig totalt för Emanuelsson som förra säsongen bara gjorde ett mål på 40 skott på mål. Det kan jämföras med de 13 mål han gjorde på 89 skott säsongen dessförinnan, och 13 mål på 90 skott 20/21. Emanuelsson har varit en perfekt “du vet vad du får”-spelare att ha i SHL.
Men det blev alltså bara ett enda mål i SHL förra säsongen. Målet kom den 28:e december, i 8-0-segern mot Färjestad.
Emanuelsson hade sen också ett blytungt slutspel - fram till finalen. Då lossnade plötsligt precis allting. Han sköt fem mål på sju matcher och var en av finalseriens giganter. Ironiskt nog gjorde han alltså alla sina sex mål förra säsongen mot Färjestad.
Men det håller givetvis inte att bara prestera i SM-finalen. För att ens ska gå dit behöver han prestera mål i en betydligt tätare takt än vad fallet var förra säsongen. Så här långt ser det dock tufft ut, med 0+0 på fem matcher trots en speltid på ungefär 13 minuter per match.
Vilmos Galló, Linköping
Inledde förra säsongen i Luleå men tvingades lämna redan efter 16 matcher. Då hade det blivit fem poäng. Precis som alla andra som byter SHL-klubb under säsongen hamnade Gallò i och där fick han en flygande start med fyra mål de inledande tre matcherna och fem mål de inledande sex. Sen tog det stopp. Efter den där enormt starka starten efter klubbytet avslutade ungraren säsongen med 21 mållösa matcher. Han gjorde på dessa 21 matcher bara tre assistpoäng.
På tok för dåligt för en spelare som ändå fick relativt rikligt med speltid stora delar av sin tid i LHC.
Även den här säsongen har inletts blytungt, med sex raka matcher utan poäng. Måltorkan är nu alltså uppe i 27 matcher för Galló, som inte gjort ett SHL-mål på ganska precis tio månader.
I ett ganska trubbigt Linköping måste Galló studsa tillbaka omedelbart.
VECKANS LAG
Målvakt: Linus Söderström
Backar: Jonathan Pudas (2) , Rasmus Rissanen
Kedja:Fredrik Forsberg, Antti Suomela, Max Lindholm
14 LAG - 14 TANKAR
Brynäs IF: För “ovanlighetens” skull är Brynäs krislaget även den här hösten, tycks det. Att man skulle kunna få en jobbig säsong i den här högklassiga SHL-upplagan hade jag på känn - men det är sättet man fallit igenom på som överraskat mig.
Förra säsongen var Brynäs ett av ligans bästa defensiva lag, och föll på att man hade en svag effektivitet. De släppte till fjärde minst skott i egen skottsektor. 16,65 i snitt per match.
Den här säsongen släpper de till flest skott av alla i egen skottsektor: 21,66. Det låter kanske inte som en så stor skillnad, men det är det. För två säsonger sedan snittade de nämligen 21,55 skott i egen skottsektor - och var med det klart sämst av alla lag. Att de nu är ännu sämre än under Peter Anderssons tid i klubben säger en del.
Fem skott per match blir 260 skott under en säsong.
: Jag har sett alla möjliga personer gå ut och skrika på hur respektlöst det var att Leksand var högljudda under Frölundas “kaptenshyllning”. Gäsp, säger jag! Varför ska Leksands supportrar åka ned till Göteborg och hålla käften under en hyllning som inte rör dem alls?
Jag köper inte riktigt den kritiken.
Det var en helt annan sak när Luleås supportrar sjöng under den tysta minuten (!) i Gävle häromveckan, om man säger så.
:Remi Elie gjorde mål i premiären men har sedan dess bara gjort en assistpoäng. I ett Färjestad där flera andra spelare studsat tillbaka efter en, till stora delar, tung fjolårssäsong har Elies bristande produktion inte gjort så mycket för laget i stort så här långt. En person jag pratade med, med insyn i FBK, sade att Elie snarare är en Gustav Rydahl än en poängkung - och ska på så sätt inte bedömas utifrån sitt poänggörande. Men med det sagt undrar jag ändå om inte Färjestad hade hoppats på mer även i offensiven?
Spelar dock bara i snitt en minut per match i powerplay, vilket väl får ses som ett tecken på att inte heller Tomas Mitell ser Elie som den där offensiva spelaren.
: Oavsett hur det går i Leksand kommer Lucas Elvenes flytt till HV71 ses som en av ligans sämsta värvningar när vi summerar säsongen. Gör han succé i Leksand kommer vi ställa oss frågande till hur HV kunde behandla honom som de gjorde, och floppar han även i Leksand kommer vi ställa oss frågande till hur HV71 kunde plocka in honom över huvud taget.
Elvenes är en svåranalyserad spelare som var glödhet för tre säsonger sedan och länge ledde AHL:s poängliga. Sedan dess har han inte presterat riktigt samma offensiv, och med tanke på att han inte ens gjort en SHL-säsong som senior är det inte lätt att veta vad han egentligen “är". Är han en ny Tim Söderlund, som kanske inte kommer bli den där offensiva faktorn i SHL? Eller kan han helt enkelt bli en klass-spelare i rätt omgivning?
Nu hoppas jag HV71 plockar in en back för de pengar som frigjordes i och med det här. För där behövs det verkligen något nytt.
: Malmös förvandling under Tomas Kollar är anmärkningsvärd. Efter att ha varit ett gjutet bottenlag under Joakim Fagervalls ledning ifjol lyckades Kollar höja Malmös poängsnitt ganska markant. Nu har han höjt det ytterligare.
Sedan Kollar tog över Malmö den 17:e januari har Malmö tagit 41 poäng på 25 matcher. Det kanske inte låter så anmärkningsvärt - men det är faktiskt bara fyra lag som har ett bättre poängsnitt sedan dess. Bara Luleå, Örebro, Rögle och Skellefteå är före Malmö.
Inte illa, sett till vilket krisläge Malmö var i när Kollar tog över.
:Antti Suomela är en av SHL:s bästa centrar. Patrik Karlkvist fortsätter vräka in mål. Ahti Oksanen passar perfekt i den enheten. Juuso Riikola är, som väntat en klassback i SHL.
Och så kommer Blaine Byron in efter sin skadefrånvaro och gör två mål direkt. Han ser ut som ännu ett fynd av Thomas Fröberg. Hur är det egentligen möjligt att så gott som samtliga spelare som kommer till Oskarshamn får gigantiska genombrott på en gång? Hur han de ha en sådan otrolig träffprocent i allt de gör?
Den som kanske inte nått upp till förväntade höjder är ju Jiri Smejkal. Men han är i grunden en så pass bra spelare att det sannolikt bara är en tidsfråga innan han vaknar till liv också.
: Lucas Elvenes är klar för klubben - och nu kommer också Marek Hrivik. Generellt är jag lite skeptisk till “artistkontrakt” när en spelare kommer in någon månad in på säsongen och det känns som att det ganska ofta faller ganska platt.
Nu vet vi ju att Marek Hrivík är en av ligans allra bästa spelare, så det borde gå bra, men det blir ändå en hierarki som ska ruckas på efter en hel försäsong och en inledning på tävlingssäsongen. Vad händer exempelvis med en sådan spelare som Kalle Östman, som imponerat? Han lär bli den som offras när Hrivik nu kommer in.
Jag blir inte förvånad om Leksand till och med får en tillfällig dipp nu när Hrivik ansluter. Men det lär de “jobba ikapp" under säsongen.
: LHC har börjat plocka lite poäng - men frågan är om de har ett grundspel som är bra nog? LHC har faktiskt en corsi på usla 41 procent under de inledande matcherna. Ja, det har spelats få matcher vilket gör att enskilda insatser kan få en enormt negativ inverkan på statistiken och nej, sex matcher säger inte allt. Men det är ändå en aning oroande.
Faktumet att LHC inte är spelförande för fem öre gör att de få offensiva spetsarna de har blir än viktigare. Därför är det så otroligt viktigt att Ty Rattie börjat göra lite mål (två mål på sex matcher är inte lysande - men ändå viktigt i det långa loppet) och att Broc Little fick komma in och bidra på en gång.
: Det blir fokus på Brendan Shinnimin den här gången också. Visst, filmningsanklagelserna är inget nytt. Att han nu bestraffades för en filmning var också väldigt skönt att se, måste jag säga.
Men nu tycker jag heller inte att han är en speciellt bra spelare. Jag tycker inte han bidrar med egentligen någonting alls just nu. Annat än att han skapar irritation både hos Luleås supportrar och motståndarnas dito.
Luleå har en tunn forwardssida så de kan inte skeppa iväg Shinnimin - men hur länge till kan situationen fortgå som den är nu innan kanadensaren blir ett riktigt problem för klubben?
: Oliver Tärnström tog för sig under förra säsongen och man kunde se hur han växte ju längre in på säsongen vi kom. Den här säsongen är han en av de spelare som inte fått plats i Rögle - och han har snittat blygsamma 6:28 per match. När Adam Edström nu återvänder från New York Rangers väntar därför spel i HockeyAllsvenskan.
Jag tycker det är tråkigt, sett till den utveckling Tärnström hade förra säsongen, att vi inte får se honom i SHL framöver. Jag tycker helt enkelt han är “överkvalificerad” för att spela i den allsvenska nästjumbon Tingsryd.
: Skellefteå fortsätter fynda i HockeyAllsvenskan. Efter namn som Arvid Söderblom, Jonathan Johnson, Jesper Frödén, Michael Kapla, Filip Roos och Linus Karlsson tycks årets stora allsvenska värvning vara Max Lindholm. Han smällde in fyra mål förra veckan och min kollega Rasmus Kågström drog fram den här minst sagt intressanta statistiken.
Den säger egentligen allt. Skellefteå är otroligt bra på att träffa rätt i HockeyAllsvenskan - och otroligt bra på att också ge spelarna rätt roll. Inte sällan brukar det ta en tid för spelarna att komma igång (ibland en hel säsong!) men Skellefteå har inga problem att ge dem den tiden om det skulle behövas. Och när inte ens den där startsträckan behövs…då kan man inte säga annat än att värvningen är en jackpott.
: Timrås offensiv tokhyllades inför säsongen och har fortsatt hyllas under de inledande veckorna av SHL. Men statistiskt ser det faktiskt riktigt dåligt ut på sina håll.
Dels har Timrå ligans näst sämsta corsi. Det är ganska väntat. Något som däremot inte är väntat är deras totala oförmåga att ta sig in på motståndarkassen. Timrå har bara skjutit 56 skott i offensiv skottsektor på de inledande fem matcherna. Det är överlägset minst. Luleå är näst sämst med 75. Defensivt har Timrå i stället varit bra, och Jacob Johansson har inlett vasst i kassen.
Timrå har en poängskörd som är ganska rimlig om vi slår ut det över all statistik - men sättet de tagit poängen överraskar. Är glaset halvfullt kan vi säga att de kommer bli fruktansvärt bra när de får igång det offensiva spelet - och är det halvtomt kan vi säga att det aldrig kommer hålla om det fortsätter se ut som det gör.
: Inför säsongen rankade jag SHL:s alla målvaktspar. Jag hade då Växjö på sista plats. Nu har de SHL:s bästa räddningsprocent.
Det kan delvis förklaras av att Växjö släpper till väldigt få målchanser, men jag måste också säga att målvaktsspelet överträffat alla mina förväntningar.
: Sakari Manninen var en drömvärvning för många klubbar - inte minst Örebro. Den finske stjärnan valde dock att skriva NHL-kontrakt med Vegas Golden Knights. När Manninen nu skickades ned till AHL tändes sannolikt hoppet för många Örebrosupportrar - men det finns en detalj som kraftigt talar emot att Manninen kommer hamna i SHL.
30-åringen har nämligen ett envägskontrakt med Vegas, vilket innebär att han tjänar lika mycket (750 000 dollar per säsong) vid spel i AHL som i NHL. Det är helt enkelt ekonomiskt väldigt gynnsamt för honom att stanna i Nordamerika även om det blir spel i AHL.
