Timrås Christopher Liljewall på historiska kaptenshöjder

I veckans "SHL med Måns Karlsson" blir det fokus på Christopher Liljewalls historiska bedrift. Dessutom: Veckans lag Brynäs galna mardrömstrend Jättetalangens karriärsval Spelaren "Garpen" ska bygga kring SHL:s bästa kedja "Bort med skiten!" Mycket mer! {{ PAYWALL LIMIT }} Det var när jag i torsdags satt på pressläktaren och såg Brynäs - Timrå det plötsligt slog mig. " Är den första spelaren någonsin att vara lagkapten i tre olika klubbar på elitnivå i Sverige? " Liljewall var ju under en tid "Mr. Rögle" och det kom som en chock när de valde att rata sin lagkapten. Han flyttade till Brynäs, men som så många andra hade han svårt att få ut sin bästa hockey där. Kontraktet sades upp och han flyttade till Södertälje. Där blev Christopher Liljewall lagkapten under sitt andra år i klubben. Inför förra säsongen flyttade centern till Timrå - och när Jonathan Dahlén lämnade klubben och därmed gjorde kaptensplatsen vakant var valet av ny lagkapten förmodligen ganska enkelt. Det är klart att Christopher Liljewall ska vara lagkapten också i Timrå. Tillsammans med Expressens stjärnreporter , som satt intill mig, funderade jag sedan intensivt på om det fanns någon mer som hade varit lagkapten i tre klubbar på herrsidan. Vi kom ganska omgående på ett helt gäng som varit det i två: (Luleå, HV) (Luleå, Skellefteå) (Leksand, Linköping) (Brynäs, Leksand) (Brynäs, MoDo) (Skellefteå, Malmö) (Södertälje, Oskarshamn) (Timrå, Almtuna) Och några till. Till sist gick ett ljus upp för Expressen-Adam, som utbrast: "Jocke Eriksson!" Och mycket riktigt - var lagkapten för Djurgården, Södertälje och Linköping. Och ja, fram till den här säsongen var han faktiskt ensam om att ha varit lagkapten för tre olika klubbar på elitnivå i Sverige. Men nu har han alltså fått sällskap. Kapten Eriksson. Bildbyrån Jag kollade med grundare, starke man och allmänna geni om hur siffrorna såg ut - och enligt den statistik han kunde få fram är det nämligen bara Liljewall och Eriksson som varit lagkapten för tre klubbar. Han lämnade en viss reservation för att kanske inte alla kaptener på 80- och 90-talet finns registrerade - men jag har svårt att se att någon mer skulle ha varit det i tre klubbar. Speciellt på den tiden, då man ju inte direkt bytte klubb med samma intensitet som i dessa tider. efter Timrås seger mot Brynäs vad som gör honom till en så bra lagkapten, och efter en viss tvekan (han gillar inte att prata om sig själv) gav han en oerhört bra förklaring: "Jag hoppas jag bidrar med energi, ger hundra procent och ser alla. Jag försöker utveckla de yngre i rätt riktning och ge dem små tips. Jag försöker bara vara mig själv och det är kul att det uppskattas. Men framför allt är jag lojal mot mitt lag, och det märke jag har på bröstet. Sen om jag gör mål eller inte - det skiter jag i. Det jag inte skiter i är om vi vinner eller inte. Gör vi inte det blir jag förbannad. Det är alltid laget före jaget. Den inställningen vill jag smitta av mig med". Det går inte att säga något annat än att den där beskrivningen stämmer in extremt väl på spelaren Christopher Liljewall. Han är liksom själva definitionen på en spelare som "tar sin roll" och "gör precis det tränaren vill att han ska göra". I min värld är det så en kapten ska vara. Jag föredrar, ärligt talat, den typen av kapten före en kapten som får "C:et" för att han/hon råkar vara den största stjärnan. Jag fick en lista av Eliteprospects-Johan med fler exempel på spelare som varit kaptener i fler än en klubb. Där hittar vi bland annat: (Timrå/Färjestad) (Almtuna/Djurgården) (Malmö/Timrå) (Malmö/Rögle) (Södertälje/Västerås) (Hammarby/Linköping) (Västerås/Luleå) (Mora/Södertälje) (Almtuna/Mora) (Timrå/Leksand) Kapten Lindström. Bildbyrån Vad kan vi dra för slutsatser baserat på alla namn jag räknat ut? Ptja, att steget för att Christopher Liljewall antingen ska bli TV-expert (som Lindström/Renberg) eller sportchef (som Abbott, Forssell, "Masken", "Pajen", Jocke Eriksson) eller tränare (som Larsson, Åhlund, Ragnarsson, Hansson, Popovic) inte tycks vara speciellt långt. Det tycks nämligen finnas ett samband mellan att vara en stark ledare som spelare och att vara en stark ledare även som...ledare. Och framför allt verkar de som är uppskattade som lagkaptener också kunna skaffa sig en karriär som sportchef. Får vi se Liljewall som "Nubbens" ersättare? (Skoja, "Nubben" kommer vara sportchef i Timrå även år 2050). Eller är det han som ska förvalta Chris Abbotts arv när Abbott får ett NHL-jobb? Äh, det får komma sen. Här och nu är jag mest nyfiken på om Christopher Liljewall skriver historia och blir den första spelaren att bära ett C på bröstet för fyra olika klubbar. VECKANS LAG Målvakt: , Frölunda Backar: , Rögle - , Brynäs Forwards: , Växjö - , Malmö - , Frölunda Richard Gynge. Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån 14 LAG - 14 TANKAR Brynäs: Poängskörden är ungefär lika skral som vi vant oss vid att den ska vara - men spelmässigt ser det redan nu bättre ut än vad det gjorde någon gång på hela förra säsongen. Det hjälper dock föga för ett Brynäslag som har få matchvinnare och kommer behöva strida för varenda poäng. Ett tydligt bevis på det fick vi i lördagens match mot Djurgården, då man ledde med 2-0 in i slutminuterna och var 16 sekunder ifrån att vinna. Hade Brynäs vunnit matchen efter ordinarie tid hade man för första gången sedan december 2018 (!) tagit två raka trepoängare på bortaplan... Djurgården: SHL:s töntigaste regel är tvivels utan den där målvakter inte längre får spela pucken bakom eget mål. I min mening fyller den ingen som helst funktion. Jag har aldrig riktigt sett poängen med regel ens i NHL. Hur som helst såg vi ett bevis på hur tramsig regeln är när i helgen åkte på den här utvisningen i slutminuterna i den tidigare nämnda matchen mot Brynäs. Bort med skiten! Frölunda: Kolla in det här bytet av . Seriöst...det är otroligt hur bra den här killen är och framför allt hur bra han kommer bli. Storleken! Skridskoåkningen! Följsamheten! Spelintelligensen! Han har hela paketet. Jag slickar mig om munnen när jag tänker på att vi får se den här grabben i JVM i vinter... Färjestad: Det finns skönhetsfläckar hos Färjestad - så är det. Men det spel man visade upp under andra periodens andra halva i matchen mot Malmö var på något sätt beviset för vilken otrolig skicklighet det finns i det här laget. De spelade i ett kopiöst tempo och gav inte Malmöspelarna någon vila. Av de matcher jag sett i SHL i år var de minuterna från Färjestad de mest imponerande. IK Oskarshamn: s och IK Oskarshamns "On and off"-förhållande är märkligt. Jag kommer aldrig riktigt få grepp om det. När Oskarshamn gick upp i SHL var Zajac en bärande spelare som var HockeyAllsvenskans bästa offensiva back - men han fick inget nytt kontrakt. I stället dominerade han i Norge och spelade sig den vägen till ett nytt kontrakt hos Oskarshamn. Han kom tillbaka, gjorde succé - bara för att återigen . Trots att IKO har seriens klart sämsta backsida. Nu tar han i stället ett massivt ansvar i Timrå, där han spelat drygt 22 minuter per match hittills. Bara sex andra backar har spelat mer. De 22 minuterna per match hade behövts i Oskarshamn också... Leksand: Tre raka förluster, ett darrigt målvaktsspel och en tränare som redan nu gått ut och sågat sina stjärnspelare. Dessutom har man en general manager med . Helt plötsligt finns det anledning att vara lite orolig för Leksand igen. Att Björn Hellkvist går ut och kritiserar sina toppspelare och använder sig av "löneargumentet" ("Mina bäst betalda spelare är sämre än Rögles sämst betalda) är väl helt okej. Det jag kan ifrågasätta är tajmingen. Att han gör det redan efter två matcher. Vad ska han då göra efter åtta matcher? Eller tolv? Eller 32? Samtidigt gjorde Hellkvist liknande utspel förra året, tidigt på säsongen, och det gav resultat. Så vem är jag att ifrågasätta hans metoder? Och ser vi till de underliggande siffrorna har Leksand - faktiskt - inlett säsongen riktigt bra. Björn Hellkvist behöver nog inte vara orolig ändå. Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån Linköping: LHC har bara spelat två matcher och ligger näst sist med noll inspelade poäng. De underliggande siffrorna ser helt okej ut - men precis som förra säsongen släpps det in på tok för enkla mål. Jag tror nog Klas Östman och Niklas Persson redan nu börjar känna "inte i år igen" när de ser att varken eller fått en speciellt vass start på säsongen. På pappret är det ett av SHL:s vassare målvaktspar, så på sikt bör man inte behöva vara oroliga, men det var ju målvaktsspelet som i mångt och mycket svek dem förra säsongen. Luleå: Luleå lyckades förra säsongen locka till sig - bara för att sen se honom lämna klubben så fort tillfälle gavs. Nu har Boston Bruins general manager Don Sweeney sagt att Lysell troligtvis kommer spela i WHL för Vancouver Giants. Och jag känner bara: Varför? Att Lysell kände att han inte skulle ta en given plats i Luleå och därför valde att sajna med Boston och åka över har jag förståelse för på ett sätt. Han behöver speltid. Men grabben är 18 år och har redan varit dominant på J20-nivå i Sverige. Är det verkligen mer juniorhockey som behövs? Fanns det verkligen ingen klubb i exempelvis HockeyAllsvenskan som hade kunnat tänka sig att ge Lysell en roll i en första- eller andrakedja? Jag är övertygad om att han hade kunnat bli en attraktion i en bärande roll i andraligan den här säsongen. Och min känsla är att det hade gett mer än att spela i WHL. För trots hans ringa ålder tycker jag Lysell redan bevisat att han är färdig med juniorhockeyn redan. Fabian Lysell. Foto: Carl Sandin/Bildbyrån Malmö: Att skulle vara bra visste vi. Han är klass rakt igenom. Och jag måste säga att han varit precis så bra och bärande som jag hade föreställt mig. I och med att coronapandemin trots allt fortfarande är närvarande, och i och med att det ska spelas ett OS där NHL-spelarna får vara med, kan jag tänka mig att även den här säsongens VM-trupp kan bli rätt stjärnfattig. Därför tycker jag att Johan Garpenlöv redan nu ska ringa Söderberg och säga: "Hej, du är vår kapten - och dig ska jag bygga ett VM-lag kring". Söderberg är precis den typ av spelare som kan ta en "Staffan Kronwall"-roll (eller Jörgen Jönsson, för att ta ett mer historiskt exempel). Han kan spela i en tung roll i EHT-turneringarna för att sen ta en mer tillbakadragen roll i VM - men göra det precis lika bra och betyda precis lika mycket. Jag räknar med att "Garpen" kommer ringa Söderberg. Rögle: Att skulle imponera i Rögle kändes givet. I den omgivningen, med den hockeyn Rögle spelar, passar han perfekt. September är ju månaden att göra alldeles för förhastade analyser i, och dra alldeles för snabba slutsatser i, så jag gör en sådan här och nu: Tyler Kelleher gör 20 mål i SHL den här säsongen. Skellefteå: Hur blir man en publikfavorit i en ny klubb på rekordtid? Ptja, så här kanske? Kolla in det här förstabytet av . Fortsätter han på inslagen väg kommer han bli en stor profil i årets SHL. Timrå: Som jag var inne på tidigare är det ju lätt att man överanalyserar spelare och lag i början av säsongen. Men för vissa spelare och lag betyder en säsongsinledning mer än för andra. Timrå har en sådan spelare. Han heter Han är värvad för att vara lagets ledande spelare men kommer samtidigt från några tuffa år och i alla fall hos mig ringde varningsklockorna högt kring den här killen. Att han då fick gå in och smälla in tre mål på sina två första matcher var därför kopiöst viktigt. Varken Timrå eller Rattie själv skulle ha råd med en startsträcka för att successivt jobba sig in i ligan. Han var tvungen att leverera direkt - och gjorde det. Och ja, det finns en rejäl skopa klass i den här killen i avgörande lägen. Han har ett målsinne och en skridskoåkning som lär ge vassa resultat den här säsongen. Växjö: Växjö krossade i helgen Timrå med 6-2 - mycket tack vare den enorma förstakedjan med , och . Den trion har fått en extremt bra start på säsongen och har så här långt varit ligans klart bästa kedja. Växjös förstakedja har gjort åtta mål och totalt 19 (!) poäng på de tre inledande matcherna. De ligger etta, tvåa och fyra i poängligan. Och helt plötsligt känns Växjös offensiv, som inför säsongen sågs som ganska trubbig, inte speciellt problematisk längre. Är det här säsongens "Hrivik-Cehlarik-Camper" tro? Örebro: Jag var i min analys inför säsongen inne på att Örebro behövde en back. Jag hade då räknat med att de skulle plocka in något betydligt bättre än . Zamorsky är väl en gedigen SHL-back, absolut, men jag har inget fan av honom senast han vari Sverige. Att han, av alla, skulle komma tillbaka till Örebro såg jag inte komma. I Tjeckien har han varit en stjärnback men den rollen lär han inte få i Örebro. Jag tror han får vara glad om han går in på sex backar, när alla är skadefria, om jag ska vara ärlig. Jag är inte helt säker på att Örebros backsida håller för att de ska slåss om guldet. Tyvärr!

Timrås Christopher Liljewall på historiska kaptenshöjder

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan