Måns Karlsson: Det är "gubbarna" som dominerar i SHL

Men också:

• Jämförelsen mellan Furch och Haukeland
• Rögletalangens rekordjakt
• Ska Luleå och Örebro vara oroliga?
• Vad har hänt med Växjö?
• Veckans lag{{ PAYWALL LIMIT }}

Richard Gynge, Robert Rosén, Ryan Lasch. Där har vi topp-tre i SHL:s poängliga. Och lite längre ned ser vi Carl Söderberg som snittar en poäng per match samt Linus Videll och Joakim Lindström med fem poäng på sex matcher. Framför allt den sistnämnde kommer såklart slåss om de riktiga topp-placeringarna i SHL:s poängliga.

Vi ska heller inte glömma rutinerade rävar som Patrik Zackrisson och Nicklas Danielsson, som båda inlett säsongen strålande, samt Linus Omark som ju inlett lite trevande men säkert kommer komma igång. Notera att jag inte ens nämnt Joel Lundqvist, eller för den delen Oscar Alsenfelt.

Gemensamt för samtliga spelare jag nämnt är att de är födda 1987 eller tidigare. Samtliga spelare utom Robert Rosén kommer vara 35 eller äldre när säsongen är slut. Han fyller inte 35 förrän i juni och är rena rama ungdomen i jämförelse med resten, alltså. SHL anklagas ofta för att vara ganska opersonlig, färglös och för att spelare tar första, bästa chans att dra därifrån. Och ja, det ligger något i det. Men vi får inte glömma kärleken spelarna trots allt tycks känna för ligan eftersom de gång på gång kommer tillbaka.

SHL blir mer och mer en liga som handlar om oväntade genombrott, och vilka spelare som får kontrakt i SHL och NHL. Säsongen 2020/2021 kommer emellertid mer handla om gubbarna, trotjänarna, veteranerna - kalla dem vad ni vill. Det kommer vara en extremt hög medelålder på spelarna i toppen av poängligan den här säsongen. Var så säkra.

Just vid 35 år verkar det gå någon sorts magisk veterangräns. När du fyller 35 går du på något sätt från rutinerad till "gammal" som elitidrottare. Lyckades du leverera även efter 35 ses det som en jäkligt vass bedrift. Och faktum är att vi den här säsongen förmodligen kommer ha några av de bästa 35-plusarna i ligans historia. Elias Pettersson slog ju härom året alla tiders poängrekord för juniorer när han gjorde 56 poäng - men den här säsongen kan vi faktiskt få se alla tiders poängrekord för veteraner slås.

Just nu är Anders "Masken" Carlsson den spelare som varit 35 eller äldre som gjort flest poäng under en säsong. "Masken", som ju gjorde poäng i Elitserien på 70-talet, 80-talet, 90-talet och 00-talet, gjorde häpnadsväckande 57 poäng som 38-åring säsongen 1998/1999. Även Fredrik Bremberg gjorde 57 poäng som 35-plusare, säsongen 2008/2009. Därefter hittar vi Håkan Loob (skrällen...) som gjorde 49 poäng säsongen 1995/1996. Han lade sen av. Ska vi även ta med Robert Rosén i tävlingen och väga in 34-åringar har Jan Larsson, Niklas Andersson, Mikael Renberg och faktiskt Joakim Lindström nått 50 poäng i den respektabla åldern.

Ingen spelare har gjort 57 poäng i SHL sedan 2014/2015 då både Derek Ryan och Jeff Taffe gjorde det, men sett till vilken enorm start Gynge och Rosén (13 poäng på sju matcher) och Ryan Lasch (elva poäng på sju matcher) trots allt fått ser jag det inte som omöjligt att någon av dem faktiskt skulle kunna nå dit. Av dem ser jag Lasch som den mest troliga i slutändan. Jag vill heller inte räkna bort Linus Omark, som bara gjort tre poäng på fem matcher så här långt men som utan vidare skulle kunna smälla in 55 poäng på de resterande 47 matcherna och bli den bästa 35-plusaren någonsin. Luleåstjärnan fyller 35 i februari och har ju under sina år ute i Europa inte visat några som helst tecken på att sakta ned sitt poänggörande. Så sent som flrra säsongen hade han det bästa poängsnittet per match i den schweiziska ligan.

"Masken" Carlssons rekord har stått sig länge nu. Lite för länge, faktiskt. Men ska rekordet slås någon gång kanske det är nu? 

I alla tiders 35-plustabell, alltså spelarna som gjort flest poäng totalt efter att de fyllt 35, är Joakim Lindström sjua men han har "bara" 45 poäng upp till Tommy Sjödin på fjärdeplats. Han har totalt 79 poäng upp till Niklas Andersson som leder. Lindström, som fyller 38 i december, har utgående kontrakt efter säsongen men jag hoppas han spelar åtminstone ett år till.

Om inte annat för att han ska radera ut det där Niklas Andersson-rekordet.

VECKANS LAG

Målvakt:Strauss Mann, Skellefteå

Backar: Jonathan Pudas, Skellefteå - Calle Själin, Leksand

Forwards: Tomas Zohorna, Oskarshamn - Adam Mascherin, Skellefteå - Ryan Lasch, Frölunda (2)

Foto: Bildbyrån.

14 LAG - 14 TANKAR

Brynäs: Efter en succéartad start på säsongen är Brynäs tillbaka i verkligheten. De förlorade (som vanligt) borta mot Oskarshamn och föll sen på straffar i en svängig hemmamatch mot Rögle. Allt som allt ligger Brynäs alltjämt bra med - men sjukt nog är den här starten sämre än förra säsongen.

Efter sju omgångar förra året hade Brynäs tolv poäng - nu står man på elva. Då hade man dock en närmast ofattbart bra Samuel Ersson som räddade alla poäng, nu har man Veini Vehviläinen som egentligen bara gjort en riktigt bra match och det var i premiären mot Frölunda. Spelmässigt är Brynäs bättre - men poängmässigt har hyllade Mikko Manner alltså fått en sämre start än sågade Peter Andersson.

Djurgården: Djurgården fortsätter gå knackigt. De får inte alls till det rent spelmässigt utan får förlita sig på Mantas Armalis. Det påminner faktiskt litegrann om nyss nämnda Brynäs anno 2020/2021.

Hur som helst: Jag tror inte Djurgården heller får hem vare sig Alexander Holtz eller William Eklund. Den sistnämnde har imponerat stort under försäsongen och borde i alla fall få chansen i San Joses premiärlag. Jag tror han åtminstone får de där nio matcherna en junior kan spela utan att ett kontraktsår bränns.

Vad gäller Holtz är han nog en spelare som är precis på gränsen till att slå sig in i New Jersey - och därför tror jag att Devils gärna behåller honom i Nordamerika tills vidare.

Frölunda: Frölunda går bra poängmässigt och hänger med i toppen. De har gjort 18 mål på sju matcher, och det ser ju bra ut på alla sätt. Det som oroar är att laget bara gjort nio mål i lika styrka. Ser vi till mål per match är laget sämst i SHL (i lika styrka alltså). Hälften av lagets alla mål har kommit i powerplay, där ju Frölunda var katastrofalt usla förra säsongen men nu är glödheta.

Anledningen är enkel och han heter Ryan Lasch. Amerikanen har gjort åtta PP-poäng på sju matcher. Värt att komma ihåg är att Frölunda på hela förra säsongen gjorde 31 PP-mål och att de redan nu alltså gjort ungefär en tredjedel av det. Det blir intressant att se hur den offensiva dynamiken förändras i och med Jacob Nilssons extremt olyckliga skada.

Färjestad: I veckan skedde det närmast oundvikliga: Färjestad plockade in Dominik Furch. Trots att Henrik Haukeland inlett säsongen storstilat ansluter Furch, och det kan knappast ha kommit som en överraskning för någon.

Furch var stundtals strålande i Örebro för tre säsonger sedan, och ser vi till Betterthanamonkeys modell med "game score" låg han på 0,74. För att räknas som en absolut, absolut toppmålvakt ska man ligga på 0,8. Henrik Haukeland låg förra säsongen på 0,23 (klart under medel) och ligger nu på 0,79. Han har alltså tagit ett kolossalt stort steg jämfört med förra säsongen och håller han den här nivån även fortsättningsvis kommer han ge Furch en rejäl match. Men jämför vi Haueklands fjolår med Furchs säsong i Örebro är det tydligt att den sistnämnde är en betydligt mer gångbar målvakt på SHL-nivå.

Vi får helt enkelt se om Henrik Haukeland hittat en ny nivå i sitt spel eller om han bara prickat in en formtopp.

IK Oskarshamn: På tal om en spelare som prickat in en formtopp... Herregud vad bra Tomas Zohorna är! Han är en spelare av hög, hög europeisk klass och att han är i ett lag som trots allt tillhör SHL:s sämre (och som har ligans gissningsvis minsta budget) är faktiskt helt sjukt.

Karln har gjort 6+3 på fem matcher och jag kan ärligt talat inte minnas när vi senast såg en importforward som kom in och så fullständigt dominerade i SHL per omgående. Det som framför allt imponerar är att han gjort fyra mål på fem matcher i lika styrka. Det är ruskigt vassa papper.

Leksand: Leksand har efter en knackig start börjat hämta hem en del poäng nu och ligger med helt okej. Det som framför allt sticker ut med Leksand är deras förmåga att skapa målchanser.

De har skjutit 165 skott i skottsektorn under de inledande sju matcherna - vilket är 31 skott fler än Brynäs som är tvåa. De släpper förvisso till mycket skott i skottsektorn också (125 - fjärde flest) men så länge de skapar så pass mycket mer än de släpper till finns det egentligen ingen anledning till oro. Nu börjar tänkta poängproducenter som Max Veronneau och Carter Camper vakna till liv också - och då har Leksand en av ligans mest potenta offensiver. Får man bara ett vassare målvaktsspel från Kasimir Kaskisuo kommer Leksand ha alla chanser att stiga som en raket i tabellen.

Linköping: Ja, segern mot Rögle var lika delar imponerande och stark som viktig. Genomklappningen mot Skellefteå i lördags visade emellertid med all önskvärd tydlighet att LHC ännu inte hittat någon som helst stabilitet och att man just nu är ligans sämsta lag.

Det som oroar är att spelarna redan nu börjar kännas uppgivna. Det är lite: "Jaha, det blir en till sådan här säsong då" över det hela. Jag såg en intervju med Broc Little som var oförstående till hur det såg ut, och Jonas Junland sågade både sig själv (med all rätt) och laget (med all rätt):

"Idag ser vi ut som blöt spagetti där ute. Skellefteå åker åttor runt oss. Ända från mig och genom hela laget så är det genomruttet"

Klas Östman har ett gott anseende, men hur länge dröjer det innan det börjar gnissla ordentligt? 

Luleå: Luleå ligger sist i SHL, med tre insamlade poäng på fem matcher. En urusel start för en av de riktigt heta guldkandidaterna. Men ska man vara oroliga? Nja.

De släpper fortsatt till få målchanser, har bäst corsi i serien och en PDO som ligger långt under medel. Jag skulle inte bli förvånad om poletten när som helst trillar ned och vi får se Luleå vinna tre, fyra matcher i rad. Man har också SHL:s sämsta målvaktsspel sett till räddningsprocent, och det kommer definitivt inte hålla i sig hela säsongen.

C More's Petter Rönnqvist sa det bra i en intervju med min kollega Ronnie Rönnkvist:

"Förra säsongen i januari hade Luleå fyra matcher på raken som dom förlorade, åtta på raken precis innan slutspelet. Det händer. Luleå var ändå helt okej förra säsongen, men händer det i början så blir det alltid stort"

September och oktober är månaderna att dra alldeles för snabba slutsatser i, och så kommer det alltid vara, men så länge inte spelarna och ledarna börjar göra det är det lugnt.

Malmö: Marcus Sylvegårds förvandling är häpnadsväckande. För ett par säsonger sedan var han på väg ur SHL och jag trodde ärligt talat att han skulle vara i HockeyAllsvenskan vid det här laget.

Nu? Nu leder han den interna poängligan i ett potentiellt topplag i SHL. Han har gjort sju poäng på sex matcher och är mer eller mindre halvvägs till förra säsongens poängskörd redan nu. Sex av hans sju poäng har dessutom kommit till via mål eller förstaassist.

Rögle: I helgen såg jag Rögle på plats i Monitor ERP Arena, och även om man ser att laget inte riktigt är där man vill vara är alltjämt ett riktigt bra lag. När de väl trampar gasen i botten är de så sjukt tunga att möta och får de flyt i spelet spelar de i ett högre tempo de flesta andra klarar av.

En annan sak som stack ut från matchen var antalet scouter som satt intill mig på pressläktaren. Anledningen till det var naturligtvis Marco Kasper. Den 17-årige österrikaren kommer draftas till sommaren och går säkert i förstarundan.

Markus Näslund och Patrik Erickson har målrekordet för en 17-åring i Elitserien/SHL, med tio fullträffar. Rekordet för en import är på tre mål (Peter Cehlárik och Kevin Fiala). Kasper har två mål på fem matcher. Det är bara en tidsfråga innan han blir den bästa utländske 17-åringen någonsin.

Marco Kasper är någon sorts totalmotsats till det ämne jag berörde i min krönika.

Skellefteå: Det som utmärker Skellefteå den här säsongen är deras urstarka målvaktsspel och ramstarka försvar. Jag har tidigare skrivit att jag inte riktigt ser de här spelarna som kan göra saker på egen hand, med undantag för Adam Mascherin. I helgen fick vi ett nytt exempel på det. 

Den här killen börjar mer och mer framstå som en av mina absoluta favoriter i den här ligan. En riktigt, riktigt trevlig ny bekantskap.

Timrå: Den stora snackisen i veckan var Timråforwarden Robin Alvarez avstängning, och beslutet att situationen med Marcus Sörensen inte ens nådde Disciplinnämndens bord.

Jag tycker att kollega Joakim Englund satte huvudet på den berömda spiken med den här texten, och rekommenderar er alla att kika på den.

Växjö: Tråkiga Växjö, som det brukar heta, har gjort 26 mål och släppt in 19 på sju matcher. 45 mål på sju matcher ger ett snitt på 6,4 mål per match där Växjö är involverade. Bara Brynäs (49 mål - 24 vs 25) har varit inblandade i matcher med fler mål.

Värt att notera är att Växjö förra säsongen var inblandade i matcher där det gjordes i snitt fem mål. Det gjordes 265 mål i de matcher Växjö spelades. Bara Frölunda var "målsnålare" med 264.

Vad har hänt med Växjö?!?!?!?

Örebro: Likt Luleå är Örebro ett topplag som gått oväntat tufft. Precis som Luleå går dock Örebro bra rent spelmässigt, och corsisiffrorna är urstarka.

Örebro har däremot släppt in fler mål än "förväntat" om vi ser till den underliggande statistiken, och framför allt har man varit svaga i powerplay med bara två gjorda mål. Ingenting kommer lösa sig av sig självt, men det finns ännu ingen anledning till oro för Niklas Eriksson och gänget.

Det här laget kommer klättra. Grundnivån i fem mot fem är så pass hög.