- Ska Brynäs- och Rögleikonerna få förlängt?
- Är det läge för sportchefsbyte?
- Allt eller inget - ska succélaget gå all-in den här säsongen?
- “Ska man gå tillbaka till sitt ex?”{{ PAYWALL LIMIT }}
BRYNÄS: För första gången på länge är det inget snack om att sparka tränare och känslan är att Brynäs också ligger på en trygg distans från de absoluta bottenlagen. Man har precis tillsatt en ny tränare, en ny sportchef, en ny klubbdirektör och en ny ordförande och behöver inte fatta några stora beslut på så sätt.
Däremot har man ett stort beslut att fatta på spelarsidan. Ska verkligen Greg Scott få ett nytt kontrakt? Kanadensaren är en av Brynäs främsta importer genom tiderna och har drivit lagets offensiv i många år. Förra säsongens stora skadeproblem har dock börjat ta ut sin rätt på den tidigare så givne förstacentern. Ska man verkligen behålla honom i en ledande roll eller ska man gå en annan väg?
Johan Alcén, sportchefen, har sagt att man vill behålla Scott men för Brynäs del hoppas jag inte det är som en tänkt toppcenter. Just nu har man Oula Palve och Linus Ölund som givna centrar till kommande säsong - och frågan är om centersidan är bra nog om Greg Scott ska in där?
Då vill det nog till att även den fjärde centern som ska in i laget håller hög klass.
DJURGÅRDEN: Djurgården är där Brynäs var förra säsongen. Man har bytt tränare och sportchef och spelare har kommit och gått på löpande band. Man ligger sist i tabellen och kan inte utgå ifrån att det blir SHL-spel även kommande säsong.
K-G Stoppel har kommit in som en frisk fläkt och värvat ett gäng spelare till den här säsongen, samt profilstarka Daniel Brodin och Marcus Krüger till kommande säsong. Vi kan även lägga till Joakim Fagervall som skrev på till 2024. Lagbyggesmässigt ser det alltså ganska bra ut för framtiden.
Men vem ska styra laget då? K-G Stoppel har varit tydlig med att hans intåg på sportchefsklubben ska ses som högst tillfälligt och att han inte blir kvar. Frågan är dock om inte Stoppel fått blodad tand och att han tar på sig ansvaret att stabilisera klubben även på längre sikt?
Jag har tidigare lanserat Johan Garpenlöv som ett drömnamn för Djurgården att få in som en sportchef och det står jag fast vid även nu. Men samtidigt har jag svårt att se varför Djurgården skulle vilja gå skilda vägar med K-G Stoppel om han vill stanna.
Jag säger därför: Kör vidare med Kurt-Georg, Djurgården!
FRÖLUNDA: Frölunda är återigen i en knepig situation efter nyår. Det som var deras framgångsperiod 2019, då man var fullständigt outstanding hela våren, är ju en problemperiod för tredje året i rad.
Roger Rönnberg står längst fram med skölden utåt och försvarar sitt lag i ur och skur. Att han är en av SHL:s bästa tränare, kanske den bästa, betvivlar jag inte för en sekund. Men jag undrar hur mycket “röran” runt omkring honom de senaste åren påverkat?
Successivt har Frölunda nämligen fått en allt svagare ledarstab runt Rönnberg, är känslan. Jag menar, en gång i tiden stod Robert Ohlsson och Klas Östman där som assisterande tränare. Frölunda har även haft erkänt skickliga Pär Johansson. De har haft Johan Lundskog, idag tränare i mäktiga Bern. Tränare som sen blivit värvade till andra klubbar och sedermera fått tunga jobb. Nu har Frölunda relativt oprövade Kristofer Näslund och Anders Burström som assisterande tränare. Jag tar inte ifrån dem deras hockeykunnande, men jag kan inte låta bli att undra hur mycket det ständiga bytet av assisterande tränare påverkat Frölunda.
Då är ju frågan: Ska Frölunda göra “en Färjestad” och sparka båda sina assisterande tränare och behålla sin huvudtränare? Eller ska man sikta på att få den där efterlängtade kontinuiteten som man inte kunnat ha de senaste åren?
Jag undrar jag, om man inte ska ringa Pär Johansson och fråga om han kan tänka sig att lämna sitt jobb i Dallas Stars för att åter gå intill Roger Rönnberg…
FÄRJESTAD: Enligt samstämmiga uppgifter kommer Johan Pennerborn lämna Färjestad efter fem år som huvudtränare. In kommer Tomas Mitell - med meriter från NHL men utan meriter från SHL-bås. Ett intressant tränarnamn men också en liten chansning, är min känsla.
Mitell ska förstås få bygga sin tränarstab och enligt Johan Svensson i podden “Sanny & Svensson” jagar Färjestad Oskarshamns assisterande tränare Jeff Jakobs som ett av namnen. Men vem ska den tredje personen i staben bli? Jag utgår från att varken Thomas Rhodin eller Pelle Prestberg kommer stå kvar i båset i alla fall. Men är det då inte läge att låta honom återgå till den sportchefsroll han hade innan han klev in i båset? Med Rhodin, Rickard Wallin och Erik Wilderoth har FBK då en riktigt stark stab runt tränarstaben med Mitell, Jakobs och…ja, vem mer?
Ptja, varför inte en sån som Jens Gustafsson? Han är just nu head coach i Graz i Österrike men har varit intressant för hockeyallsvenska klubbar. Gustafsson var assisterande tränare i Örebro när Tomas Mitell spelade där. Kanske kan de stråla samman igen?
LEKSAND: I sina bästa stunder ser Leksand ut som ett potentiellt guldlag. Men samtidigt släpper man till väldigt mycket skott och framför allt väldigt mycket farliga målchanser. Med det spelet Leksand har tycker jag det är okej, eftersom man skapar så mycket framåt och ger ganska mycket frihet till sina bästa spelare. Det är heller inte så konstigt att Leksands “high risk - high reward”-spel gör att det ser ut som det gör.
Men då undrar jag om Kasimir Kaskisuo är bra nog? Den finske målvakten blandar och ger men jag tycker sällan han räddar Leksand i utsatta lägen. Det räcker om en målvakt i ett i övrigt väldigt bra lag är “bra nog” och jag utesluter inte att Kaskisuo är “bra nog”.
Men jag är heller inte helt säker.
Frågan är därför: Ska man behålla honom kommande säsong, eller ska man riva det där tvåårskontraktet och gå för ett ännu vassare namn? Jag tycker faktiskt inte det är ett helt enkelt beslut.
Om jag tvingas välja tycker jag dock Leksand ska behålla honom och hoppas att han gör en Janne Juvonen och är betydligt bättre år två än han var år ett…
LINKÖPING: Ett väldigt skadeskjutet Linköping har behövt använda massvis med juniorer från de egna leden under säsongen. Många av dem har dessutom gjort det bra och hjälpt LHC att till och med överraska positivt trots de många frånvarande spelarna.
Men frågan är hur sportchefen Niklas Persson ska tänka framöver? Han har ganska många…trötta…spelare på kontrakt och det lär säkert försvinna en hel del spelare till kommande säsong. Men hur ska han egentligen tänka med truppbygget? Ska han lita på att de unga spelarna tar jättekliv till kommande säsong, och egentligen bara fylla på med ordentlig spets (i Broc Little-klass) runt om? Man har faktiskt redan nu omkring tio forwards på kontrakt kommande säsong och om inte de unga tar rejäla kliv riskerar man att även nästa säsong få ett riktigt trubbigt lag.
Men å andra sidan - vill man peta undan de unga som kommit in och gjort det så bra? Är det inte ett drömläge att skörda frukten av den fina juniorverksamhet man haft de senaste åren?
Det är - faktiskt - ett dilemma utan ett givet svar.
LULEÅ: Fjärde gången gillt? 1999 till 2007, 2010 till 2014, 2019 till 2021. 2022 till…?
David Rautio kommer inte bli kvar i Linköping. Jesper Wallstedt kommer knappast bli kvar i Luleå. Vem ska backa upp Joel Lassinantti i Luleå kommande säsong? Det måste såklart bli David Rautio!
Rautio håller alltjämt helt okej SHL-klass och det är klart han ska avsluta sin karriär med ett par ytterligare säsonger i Luleå. Det här är inte ens ett dilemma - det är en självklarhet!
MALMÖ: Joakim Fagervall fick sparken, man gick bet på Tomas Mitell, och nu står Malmö i ett krisartat läge med Tomas Kollar och Pär Styf som tränarpar. Som om det är så mycket bättre än att ha Joakim Fagervall i båset…
Nåja. Malmö har ett tufft dilemma, för det enda tränarnamnet jag kan se framför mig som kliver in nu är Peter Andersson. Ska man gå tillbaka till sitt ex? Och framför allt göra det över en längre tid och inte bara för en kortvarig förbindelse?
Peter Anderssons resultat i Malmö var enormt bra, inte minst i efterhand, och kanske är det så att både Patrik Sylvegård och Andersson själv i efterhand också insett hur bra man var för varandra. Å andra sidan…är Peter Andersson en tränare Malmö tar nästa kliv med?
Jag tycker ändå att Peter Andersson ska få jobbet nu under våren. Räddar han kvar Malmö i SHL kan man diskutera framtiden. Annars avslutar man som vänner, tackar för den tid som varit, och så ringer Malmö in Johan Pennerborn till kommande säsong.
OSKARSHAMN: I Oskarshamn ser jag ett lite mer kortvarigt dilemma. Smålänningarna, man gör ju faktiskt anspråk på att vara bäst i landskapet, kommer spela i SHL säsongen 22/23 och för första gången kan klubben i lugn och ro bygga ett SHL-lag utan att behöva bekymra sig för ett allsvenskt hot in i det sista. De behöver vinna två av sina sista 15 matcher för att säkra kontraktet.
Men ett lag som ligger sexa ska inte tänka så. Ett lag som ligger sexa ska på fullaste allvar gå för guldet. Och då kommer ju frågan: Ska IK Oskarshamn till och med gå all-in för det? Jag törs nämligen närmast lova att en sådan här bra chans inte kommer dyka upp på många år, kanske decennier, för Oskarshamn.
Man har två bra målvakter, och de lär bli kvar kommande säsong. Men på backsidan tappar man den överlägsna ettan i Brian Cooper. Framåt kommer man tappa Fredrik Olofsson. Kanske också Kim Rosdahl. Bröderna Zohorna blir säkert inte kvar. Samma med assisterande tränaren Jeff Jakobs. Och hur bra kommer Patrik Karlkvist vara utan Olofsson? Och när tar Thomas Fröbergs magi slut? Han kan inte ha en lika bra träffprocent för alltid.
Nej, jag säger så här: Värva in en till toppback och en till riktigt, riktigt bra forward. Gå all-in för att faktiskt uppnå något i slutspelet redan i vår. Ett så här bra lag och en så här bra chans att faktiskt göra något kanske inte IK Oskarshamn får igen.
RÖGLE: Precis som Brynäs har Rögle en åldrande klubbikon med utgående kontrakt. Mattias Sjögren är 34 år och en breddspelare som gjort nio mål på fyra säsonger sedan hemkomsten. Men han är också lagkapten. Han är en evig hjälte som både skjutit upp klubben i Elitserien - och varit med på resan till toppen.
Men ska man verkligen erbjuda Sjögren ett nytt kontrakt? Jag är inte så säker. Å ena sidan är han en grym rollspelare och ledare. Å andra sidan tror jag det är ett perfekt läge att skiljas åt. Rögle har unga spelare, som Oliver Tärnström, som behöver matchas in allt tydligare och frågan är om Sjögren “står i vägen” för ungdomen om han blir kvar?
Jag köper helt klart om Rögle väljer att behålla 34-åringen - men jag har också svårt att tänka mig ett bättre läge att ta varandra i handen och ta farväl.
SKELLEFTEÅ: Gustaf Lindvall försvinner till KHL. Strauss Mann borde försvinna till NHL. Skellefteå riskerar att tappa SHL:s bästa målvaktspar. Strauss Mann är gissningsvis också en målvakt som inte sitter på ett svindyrt kontrakt, utan han tillhör snarare ligans mest prisvärda spelare.
Sett till att Skellefteå får hem Pär Lindholm och har ett helt gäng andra spelare på dyra kontrakt är frågan hur man ska få ihop allting. Ska man prioritera att få hem namn som Oscar Lindberg och Andreas Wingerli ich gå lite billigare på målvaktssidan och hoppas hitta ett fynd á la Strauss Mann och Arvid Söderblom? Eller ska man lägga precis allting på en riktig, riktig toppmålvakt?
Målvakter är så svårbedömda att jag faktiskt hade gått på alternativ ett: Lassa på allt ni kan på utespelarna och gå billigare på målvaktssidan. Frederik Dichow, som uppges välja Frölunda, hade varit ett klockrent namn. Claes Endre är ett annat mycket spännande namn. Han har inte varit lika vass som ifjol men i ett urstarkt Skellefteå tror jag han hade kunnat funka väldigt bra. Om han nu vill lämna Björklöven för ärkefienden…
TIMRÅ: Kent Norberg har SHL:s svåraste jobb. Varför? För att han är i något sorts mellanland där han å ena sidan känner att hans lag har goda chanser att slippa kval, men å andra sidan också ser Djurgården förstärka som dårar där nere och därför riskerar att åka ur.
Nu är ju “Nubben” rutinerad när det gäller att bygga lag i det här läget, men han är ändå i en lite halvklurig sits nu när det ska förhandlas nya avtal och så vidare. Vilka spelare vill han ha i Timrå oavsett om det blir SHL eller HockeyAllsvenskan?
I min mening är det följande:
Jacob Johansson, Per Svensson, Sebastian Hartmann, Jacob Blomqvist, Jeremy Boyce, Albin Lundin, Christopher Liljewall och Viktor Liljegren. Resten ser jag som osannolika att behålla, alternativt att jag tycker “Nubben” borde skiljas från dem.
VÄXJÖ: Janis Kalnins har varit skadad en del, och när han spelat har han inte varit bra nog. Adam Åhman har gjort det väldigt bra utifrån förutsättningarna, men faktum är att han ju trots allt skulle spela allsvensk hockey den här säsongen. Kan man under en säsong gå från en allsvensk målvakt till en guldmålvakt?
Tveksamt.
Jag tycker därför Växjö borde gå helhjärtat in för att värva en målvakt innan den här säsongen är över. Adam Åhman kan mycket väl bli en guldmålvakt, men han är inte där den här säsongen. Lakers behöver någon ännu vassare om det ska bli ett nytt guldfirande.
ÖREBRO: Niklas Johansson har blandat och gett som Örebrosportchef. Han var där när det såg som allra sämst ut och ekonomin var körd i botten, men han har också varit med och gjort Örebro till ett lag som för ett knappt år sedan var nära en SM-final.
Johanssons kontrakt går ut 2023 och jag tycker att det är dags för Örebro att se sig om efter en ny sportchef. Utan att döma ut hans jobb med klubben är det läge för något nytt. Laget han byggt ihop den här säsongen är intressant på många sätt, men också en aning felbyggt i min mening. Har han förtjänat ytterligare en kontraktsförlängning?
Johanssons bästa drag som sportchef i Örebro var att ta dit Jörgen Jönsson som assisterande tränare. Men precis som fallet var med Växjö har Örebro tappat mark sedan Jönsson försvunnit. Då har helt plötsligt både Johanssons lagbyggen och Niklas Erikssons huvudtränargärning inte sett lika imponerande ut.
Vem som ska ta över som sportchef? Stefan Bengtzén finns ju i organisationen redan, men han funkar nog bättre i den mer övergripande roll han har nu. Kanske kan man locka till sig Emil Georgsson från Västervik?
