Idag: Malmö. Alarmerande målvaktsstatistik. "Osexigast - men osexig behöver inte betyda dålig" Där var de sämst av alla: “Har de gjort vad de kan för att åtgärda det?” Statistiken som talar för Kollar. Vassa kritiken mot Sylvegård. Så kan de ställa upp Tabelltipset. Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }} Malmö i siffror Grafik: Robert Pettersson SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler: 1 = Oprövad/På gränsen till SHL 2 = Okej SHL-spelare 3 = Bra SHL-spelare 4 = Riktigt bra SHL-spelare 5 = En spelare på hög Europanivå Målvakter Snittbetyg: 2,5 Kommentar: För första gången sedan 2014/2015 heter ingen av Malmös två målvakter . Alla vet ju vad som hände runt Alsenfelt nu under sommaren. Malmö hade redan innan uppbrottet med stjärnan blivit officiellt siktat in sig på , så med facit i hans blev det ju precis som Redhawks ville. Det här är ett väldigt svårbedömt målvaktspar. Baserat på det jag sett av och Werner genom åren får jag känslan att båda två skulle hålla för att vara förstemålvakt i SHL - och en bra sådan. Samtidigt är det två målvakter som har en ganska tuff tid bakom sig. Marmenlind lyckades inte följa upp succén i HockeyAllsvenskan med en bra säsong i SHL, och Adam Werner har de senaste två säsongerna inte nått upp i den nivå han höll i Färjestad - och som sedermera gjorde att han till och med fick göra ett par matcher i NHL. Ifjol stod han bara i AHL, för Stockton Heat. Han stod 21 matcher och räddade 88,6 procent av skotten. Stockton Heats förstemålvakt stod 47 matcher och stoppade 92,4 procent av skotten. Det är en markant skillnad. Malmö hade faktiskt sämst målvaktsspel av alla lag förra året, trots att de släppte till minst skott av alla i egen skottsektor. Kan Adam Werner se till att det blir ändring på det den här säsongen? Han lär i alla fall få en hel del att göra… Eller kan Daniel Marmenlind vara lika bra hela kommande säsong, som han var lite då och då under sitt debutår i SHL? Det känns som att kampen om förstaspaden i alla fall är bidöppen. Ett svårbedömt målvaktspar. Foto: Bildbyrån. Backar Snittbetyg: 2,75 Kommentar: Kanske har vi här att göra med SHL:s osexigaste backsida. Det är nästan rakt igenom “du vet vad du får-backar” - men det är ju både på gott och ont. Jag har ju svårt att se någon i gänget ovan få ett dundergenombrott och ta jättekliv. Alla har nått sin peak (med undantag för junioren Theodor Johnsson) och tyvärr är väl flera av dem också på väg neråt i sina karriärer. Men osexig behöver inte betyda dålig. Jag skulle inte ranka Malmös backsida som sämst i serien. De var trots allt ganska svåra att skapa heta lägen mot ifjol. Backsidan har helt enkelt bara inte speciellt mycket som sticker ut. Den enda spetsbacken de har är Joakim Ryan, som ett “normalt” år hade kunnat få en femma i betyg. I årets galna SHL, med massvis av toppbackar, är han emellertid inte så mycket mer än en i mängden faktiskt. Med det sagt är ju han lagets stora nyckelspelare, och jag skulle inte bli förvånad om han är uppe på de där 30 poängen han gjorde förra säsongen. kommer in från Växjö, men är knappast mer än en breddback. Den enda nya backen som vi kan räkna med går in i laget som ordinarie är . En back jag egentligen inte vet speciellt mycket om, och därför “fegar ur” och sätter en trea i betyg. För att Malmö ska bli något annat än ett bottenlag behöver han dock gå upp ett par nivåer. Och utan att ha sett honom så har han ju egentligen en profil som vittnar om att han lika gärna kan petas efter 15 matcher, och sen kan det bli AHL-kontrakt. Typ. Här är jag också spänd på om och kan studsa upp igen, och ta ytterligare ett kliv. Min känsla kring de båda är att de stagnerat en smula, och att de inte tog några kliv under Pär Styfs styre förra säsongen. Ollas Mattsson avslutade dock säsongen väldigt bra, och kan han hitta den nivån från start kommer det betyda mycket. Jag ser honom som en back för första backpar. Pär Styf är numera i Leksand. Nu får Malmö i stället in Petri Liimatainen, och förhoppningsvis kan han få ordning på backutveckligen igen. Ryan och Ollas Mattsson får dra ett tungt lass. Foto: Bildbyrån. Forwards Snittbetyg: 2,73 Kommentar: Precis som på backsidan är det mesta sig likt även här. Här finns fortfarande två bröder Westerholm och två bröder Sylvegård. Utöver det hittar vi en , en och en . Och så då de vanliga spelarna lite längre ned i hierarkin, som , , och . Malmö har nästan inte gjort någonting med sin forwardssida. De har bara tagit in två spelare: Den allsvenska spetsforwarden - och NHL-meriterade . Det är framför allt den sistnämnde som intresserar mig. Vesalainen gjorde 53 matcher i NHL ifjol, och om jag inte är helt snett på det var det bara av alla nuvarande SHL-spelare som gjorde fler. Kvalité finnes, med andra ord. Däremot är jag lite osäker på om Vesalainen är skicklig nog att bära upp en toppkedja. Han är en offensiv spelare i grunden, och gjorde gott om poäng i Finland men också i AHL till en början. I NHL har han dock fått en mer tillbakadragen roll och inte alls fått offensiven att lossna. Malmö kan känna sig oerhört säkra i att de fått in en klassforward - men är det en offensiv sådan? Vesalainen får symbolsera hela Malmö på ett ganska bra sätt. Medan de flesta andra klubbarna lassat på med minst en supervärvning som håller toppklass, för att komplettera redan befintliga stjärnor, har Malmö värvat från hyllan under. Och kompletterar då spelare som redan var på hyllan under. Den enda som får en femma i betyg av mig är Carl Söderberg, som trots allt gjorde en väldigt fin comebacksäsong i Malmö och som står sig som en toppspelare i ligan även efter sommarens värvningsfest. Vesalainen får också symbolisera Malmö utifrån att han med största säkerhet är en väldigt gedigen spelare - men att den sista lilla offensiva spetsen nog saknas. I den kategorin har Malmö Redhawks väldigt många spelare. Jag tycker på så sätt att forwardssidan och backsidan påminner ganska mycket om varandra. Jag skulle inte ranka någon av lagdelarna som sämst i SHL, men det går att argumentera för att även forwardssidan är den osexigaste. Slår man ihop PP-procenten och BP-procenten vill man ligga på åtminstone 100 procent totalt. Malmö nådde förra säsongen inte ens upp i 96, och var tredje sämst av alla. De hade också sämst skottprocent av alla lag i både powerplay och totalt. Ser jag någon av lagets forwards som kan justera den statistiken? Tveksamt. Det är väl möjligen om Lukas Wernblom skulle få ett kalasgenombrott på SHL-nivå när han kommit tillbaka från sin skada. Och det känns som ett långskott (pun intended). Jag har dock Wernblom i en andrakedja med Händemark och Vesalainen, och ser gärna att han åtminstone får chansen i en offensivt framskjuten position. Jag vill avsluta med att skriva några rader om Fredrik Händemark. Händemark rankades för ett par år sedan som en av SHL:s bästa centrar, men gjorde förra säsongen bara 18 poäng på 40 matcher. Han kommer dock från ett par röriga år med ett äventyr i Nordamerika och en tuff tid i Ryssland. Dessutom verkar det som att han inte riktigt fann sin plats i hierarkin efter återkomsten. Nu har han dock fått en säsong på sig att komma in i grejerna igen. Därför ger jag honom ändå en fyra i betyg, trots det tunga fjolåret. Totalbetyg: 7,98/15 Så kan de ställa upp Målvakter: Werner (Marmenlind) Backpar: Ryan - Ollas Mattsson Lassen - Lerby M. Lauridsen - Schemitsch (Johnsson, O. Lauridsen) Kedjor: Bouma - Söderberg - M. Sylvegård Vesalainen - Händemark - Wernblom E. Sylvegård - Westerholm - Westerholm Olofsson - Forsberg - Persson (Engstrand, von Barnekow, Wahlberg) Blir det här förstakedjan? Foto: Bildbyrån. Summering Malmö Redhawks klev in i förra säsongen med en dyrare trupp och satsade för att ta sig ifrån det mittenrike de varit fast i under en tid. I stället hade de en mardrömssäsong och var länge och väl indragna i bottenstriden. De tunga värvningarna av Lance Bouma, Fredrik Händemark, Carl-Johan Lerby, (minns ni honom?) och Magnus Pääjärvi föll inte speciellt väl ut. Dessutom var “kronprisen” Daniel Marmenlind också en besvikelse i kassen. Och där har vi egentligen hela anledningen till Malmös dåliga säsong. Och då är ju frågan: Har de gjort vad de kunnat för att rätta till fjolårets misslyckande? Där kan jag inte svara annat än nej. I alla fall inte på spelarfronten. Däremot är det en del nyheter på ledarsidan. är huvudtränare på riktigt, och båda assisterande tränarna är nya. Dessutom har den mycket uppsnackade tagit över som sportchef. Jag har hört extremt mycket gott om Liljander, och lyckas Malmö bara reda ut den här säsongen på ett någorlunda bra sätt kommer han förmodligen kunna styra in klubben på rätt kurs igen och ge dem en ljus framtid. Det finns ett par saker att ifrågasätta med s avslutande tid som sportchef i Malmö Redhawks. Den allra, allra tydligaste och märkligaste niten han gick på var förstås det nya kontraktet han skrev med Joakim Fagervall. Två månader senare hade Fagervall fått sparken. Det är den typen av misstag som Malmö inte har råd med just nu, oavsett om det är Sylvegård eller Björn Liljander som fattar den typen av beslut framöver. Ska vi se det ur ett större perspektiv har Sylvegård två år i rad känt sig tvungen att göra drastiska förändringar under säsongen. För två år sedan genom att shoppa loss som en galning - i fjol genom att sparka tränaren. Men frågan är om Björn Liljander kan se till att Malmö kan reda ut den här säsongen. Det är jag inte speciellt säker på att de gör. Jag har nämligen Malmö på sistaplats i SHL. De får sämst snittbetyg och jag tycker det speglar verkligheten ganska bra. Jag hade haft Malmö på kvalplats även om jag bara tippat rakt upp och ned. Anledningarna till det är de jag varit inne på tidigare. De har en för svag och för tunn spets. De har för få spelare som är på väg uppåt i sina karriärer, och som kan få oväntade genombrott. De har en målvaktssida där ingen av dem kommer från bra säsonger. Att målvaktsspelet ska vara lika svagt som förra säsongen tror jag inte - men det är ändå ett stort frågetecken hos mig. Ledarstaben är intressant och Tomas Kollar fick ordning på vissa delar av spelet ifjol. Jag hör mycket gott om honom. Men han är samtidigt en rookie och på pappret än av de svagare huvudtränarna här och nu. Man kan också kalla honom för något av en “plan C” eftersom det sket sig med Tomas Mitell och Peter Andersson. Ska jag djupdyka i Tomas Kollar-situationen så blev det som sagt, med tiden, ganska bra sedan han tog över. Under hans tid som huvudtränare i Malmö snittade man 1,45 poäng per match. De släppte in sjunde flest mål och gjorde åttonde flest. Det kan jämföras med Joakim Fagervalls tid. Efter 32 matcher hade snittat Malmö 1,2 poäng per match, släppt in fjärde flest mål och gjort tredje minst. Kan Kollar fortsätta utveckla spelet över tid kommer det förstås tala för att Redhawks kan ta sig ifrån en förväntad bottenstrid och i stället blicka uppåt. Men ska jag vara helt krass handlar den här säsongen först och främst om överlevnad. Tabelltipset --------------------------------------- ---------------------------------------- ----------------------------------------- Malmö - 7,98 i snittbetyg
