Färjestad: Nu kan de ju försöka spela hockey hela säsongen

Publicerad 12 september 2022 15:00 | Senast redigerad 30 september 2022 12:38

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

Måns Karlssons SHL-analyser är tillbaka. I år betygsätter han samtliga spelare - och har helt och hållet baserat sina tabelltips på det. Det blir också en tillbakablick på fjolårssäsongen, och givetvis en analys på truppen i sin helhet.

Idag: Mästarna Färjestad.

“Seriens två mest svårbedömda målvakter?”
“Blandar högt och lågt”
Skönt läge för stjärnvärvningen
“Kan inte ersättas - omöjligt uppdrag!”
“En av de spelare jag är mest nyfiken på att få se i SHL”
Nycklarna för att det ska bli ett nytt guld.
Så kan de ställa upp.
Tabelltipset. Desktop ad in article Mobile ad in article

Färjestad i siffror

SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE

Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:

1 = Oprövad/kanske inte ordinarie

2 = Okej SHL-spelare

3 = Bra SHL-spelare

4 = Riktigt bra SHL-spelare

5 = En spelare på hög Europanivå

Målvakter

Dennis Hildeby

Matt Tomkins

Snittbetyg: 3,0

Kommentar: Frågan är om inte har de två målvakter i serien som är allra svårast att bedöma - och inte minst betygsätta. Att lägga sig på en trea på båda två känns ganska säkert, för jag har svårt att se att någon av dem ska bli en etta eller en femma. De kommer ligga mellan två och fyra, känner jag mig ganska bekväm med att förutspå.

Jag har ju tjatat om Matt Tomkins statistik den gångna säsongen en triljon gånger, och lovar härmed att det här är den sista gången jag återkommer till den. . 23:e november avslöjade Sportbladet att Johansson var klar för Frölunda. Fram till det datumet hade Tomkins spelat 13 matcher, släppt in 1,68 mål per match och räddat över 94 procent av skotten. Den enda som ens var nära hans nivå fram tills dess var Gustaf Lindvall.

Från den 23:e november spelade Tomkins 20 matcher, släppte in 2,98 mål per match och räddade 88,42 procent av skotten. Med det var han en av ligans sämre målvakter. Trots det fick han ju spela både OS och VM för Kanada. Han fick hoppa in i VM-finalen. Han hade också KHL-anbud. Det är liksom svårt att säga att Tomkins hade en dålig säsong, också.

Dennis Hildeby då? Han inledde förra säsongen som en överårig målvakt i J20-serien och var knappast tänkt att få SHL-speltid. Några månader senare hade han draftats och skrivit NHL-kontrakt. Av alla som stod mer än en match i SHL hade Hildeby bäst räddningsprocent (93,1) och bäst GAA (1,93). Samtidigt har han bara gjort nio (!!!) seniormatcher i karriären och bara sju i SHL. Det är helt enkelt för tidigt att avgöra om han är på riktigt eller inte. Målvakter är av hävd svåra att bedöma, och hur fasen ska man då bedöma en målvakt som gick från bäst till sämst under säsongen, och en målvakt som bara spelat sju matcher? Det är omöjligt!

Färjestad hade SHL:s tionde bästa målvaktsspel och var ett mittenlag också i slutspelet. Blir det bättre nu? Det känns som att det mest blir en gissningslek när man ska bedöma FBK:s målvaktspar. Kommer någon av dem vara bra nog för att lotsa Färjestad till ett nytt guld?

Ingen aning.

Två svårbedömda målvakter. **Foto:** Bildbyrån.

Backar

Snittbetyg: 2,8

Kommentar: Här kan man säga att Färjestad blandar högt och lågt. De har två av ligans bästa backar i och , men också några väldigt oprövade namn i Axel Bergkvist, August Tornberg och . Dessutom drar Jens Westin och med jobbiga skadeproblem, och Max Lindroth har ännu inte riktigt fått ihop alla bitar på SHL-nivå. Nu har jag nämnt alla namn utom och , som ändå får beskrivas som “säkra” kort.

Gissningsvis hade Rickard Wallin det inte helt enkelt att få ihop hela sin backsida på ett tillfredsställande sätt. Färjestad hade stora delar av laget klart sedan en bra stund tillbaka, och den stora nyckeln var egentligen att få behålla Theodor Lennström och sen försöka hitta någon som kunde ta en del av s speltid, typ. Det blev Ville Pokka, som förvisso har en mer defensiv framtoning än Virtanen, men som rent jämförelsemässigt sannolikt till och med är en bättre spelare än sin landsman. Samtidigt ska vi komma ihåg att Virtanen spelade mest av alla i SHL förra säsongen. Även om han kanske inte gjorde sin bästa säsong i den gröna tröjan fick han ändå massivt förtroende och tog ett gigantiskt ansvar.

Med Wikstrand och Westin på skadelistan för en lång tid framöver är det resterande åtta backar FBK går in i säsongen med. På förhand känns det väldigt givet vilka sex som är tänkta att spela, och vilka två som får stå vid sidan om. Anton Berglund känns som en ganska gjuten åtta och hade nog mått bra av en säsong i ett allsvenskt lag med låg budget, och August Tornberg känns som en ganska tydlig sjundeback som ska avlasta vid behov - och där det är en bonus om han visar sig vara bättre än så. Jag tror desto mer på Axel Bergkvist. Han har så mycket skicklighet i sig att jag har svårt att se något annat scenario än att han kommer bli en riktigt bra SHL-back. I

Om Simon Edvinsson stannat i Frölunda hade jag, och de flesta med mig, garanterat gett en fyra i betyg. Joel Nyström får en trea. Men jämför vi produktionen mellan Nyström och Edvinsson skilde det bara tre poäng mellan dem. Nyström gjorde visserligen fyra PP-poäng, att jämföras med noll av Edvinsson, men ändå. Litegrann i skymundan gjorde Nyström en kanonsäsong ifjol. Det ska bli spännande att se vilka steg han kan ta nu i en, sannolikt, något större roll än han haft tidigare.

Många av Färjestads värvningar, på alla positioner, är chansvärvningar. Det behöver inte alls vara dåligt. Max Lindroth är exempelvis en spelare jag skrivit upp ganska rejält genom åren, och jag trodde ärligt talat han skulle ha nått längre nu och kanske till och med ha skrivit ett NHL-kontrakt. Nu får Färjestad hoppas att han kan få samma lyft efter att ha lämnat Linköping som exempelvis Olle Lycksell fick. Eller Adam Ginning, för den delen. Mattias Göransson var också något av en “chansvärvning” inför förra säsongen, men den föll ju väl ut får man säga. Göransson var ju väldigt nyttig i slutspelet, inte minst.

Och skiter det sig med chansningarna, då får väl Theodor Lennström och Ville Pokka spela en halvtimme vardera. Då har FBK åtminstone alltid en toppback inne på isen…

Lennström och Nyström. **Foto:** Bildbyrån.

Forwards

Snittbetyg: 3,38

Kommentar: Gustav Rydahl och Jacob de la Rose är borta. Det är även Pontus Widerström och Martin Johansson. De har i stället ersatts av Remi Elie, Marcus Westfält, Henrik Björklund och…? Eller ska vi se förra säsongens sena värvning, , som ersättare till någon av de som lämnat? Precis som jag var inne på tidigare är det inte svårare än att Färjestad hade ett dyrt lag klart sedan tidigare, och att det inte var helt lätt för Rickard Wallin att ersätta de som lämnat. Den enda riktigt etablerade värvning de gjort är Remi Elie, som givetvis kommer få en nyckelroll. Han lär knappast kunna ersätta en sådan som Gustav Rydahl, men han har på ett sätt ett ganska tacksamt läge utifrån att det finns så många andra poänggörare i laget att luta sig emot. Han kommer kunna ges tid, utan att laget står och faller med honom. Hans utmaning blir som sagt snarare att försöka ersätta Gustav Rydahls tvåvägsspel - och det säger jag redan nu är ett omöjligt uppdrag. Inget av nyförvärven kommer heller kunna ersätta det Jacob de la Rose bidrog med i slutspelet.

Bland Färjestads nya forwards finns också en av de spelare jag är mest nyfiken på att få se i SHL: Henrik Björklund. “Björka” har varit en poänggaranti i SHL men inte ansetts ha fotarbetet för att fungera i SHL. Nu får han chansen i ett bra lag och i den klubb han håller så kär. Man vill ju inget annat än att han ska funka. Och sett till hur bra han varit under så många år, vågar jag ändå ge honom en trea i betyg. Jag tror han kommer kunna göra runt 25 poäng i SHL, i alla fall. Han är väldigt vass i powerplay, och i mitt lag nedan har jag honom i en kedja med Viksten och Ejdsell. En omgivning som borde kunna leda till en hel del poäng.

och är de enda av Färjestads forwards som får femmor i betyg, men såväl Daniel Viksten som hade lika gärna kunnat få det. prisades som slutspelets MVP och han hade ett helt galet år. Utöver guldet (hans tredje!) och MVP-utmärkelsen passerade han ju också Matthias Johansson och blev tidernas meste FBK-spelare med sina 698 seriematcher för klubben. Hans betydelse går liksom inte att underskatta. Och bara fortsätter leverera. Han gjorde flest poäng av alla spelare under 2020. Säsongen 20/21 var han ligans bäste spelare i lika styrka. Och den gångna säsongen tillhörde han också toppen. Bara fyra spelare gjorde fler mål i lika styrka och ser vi till poäng var bara sju spelare bättre där. Samtidigt är det något som ligger och skaver, som gör att han inte får en femma. Att han håller hög, hög SHL-klass råder det inga tvivel om - men håller han hög Europaklass? Producerar han om han hamnar i en annan europeisk liga?

Färjestad har en forwardssida av högsta SHL-klass, inget snack om saken. Detta säger jag trots att de alltså tappar OS-spelarna Rydahl och de la Rose. De har också ett par egna breddspelare som jag verkligen tror och hoppas kommer ta kliv den här säsongen. Oscar Lawner gjorde det stundtals kanonbra redan ifjol, och Lucas Forsell gjorde verkligen starka intryck hos mig vid de inhopp han gjorde förra säsongen. Om Färjestad skulle åka på någon skada eller två behöver de inte oroa sig, om de behöver ge de båda unga forwardsspelarna mer istid och en mer framskjuten roll. De kommer klara av det, är min känsla.

Totalbetyg: 9,18/15

Så kan de ställa upp

Målvakter:
Tomkins (Hildeby)

Backpar:
Lennström - Nyström
Lindroth - Pokka
Bergkvist - Göransson
(Wikstrand, Tornberg, Berglund, Westin)

Kedjor:
Nygård - Johansson - Lindqvist
Nilsson - Elie - Åslund
Viksten - Ejdsell - Björklund
Lawner - Westfält - Lundh
(Jakobsson, Forsell)

En av tre stjärntäta kedjor i FBK. **Foto:** Bildbyrån.

Summering

Färjestad var ett mittenlag i egentligen allting om vi ser till förra säsongen. De skapade chanser som ett mittenlag, släppte till chanser som ett mittenlag, producerade mål som ett mittenlag - och slutade också på en ganska tam sjätteplats. Men det kom ändå en tydlig brytpunkt när Johan Pennerborn fick sparken i slutet av februari.

Under Johan Pennerborns ledning tog Färjestad omkring 1,5 poäng per match i SHL. Med Tomas Mitell var den siffran runt 1,9. Redan i grundserien kunde vi alltså se en ganska tydlig skillnad på poängen. 0,4 poäng per match ger närmare 20 poängs skillnad över en hel säsong. Något som skulle göra att Färjestad i allra högsta grad skulle vara med och slåss om seriesegern i stället för att kämpa i mitten av tabellen. Det snittet skulle nämligen ge 98,8 poäng över en hel säsong - och Rögle vann förra säsongen SHL på 100 poäng. Ser vi till förväntade mål bakåt var Färjestad varit bäst av alla sedan Mitell tog över - och han lyckades få till den förändringen utan att göra avkall på offensiven. Även den har faktiskt, sett till underliggande siffror, till och med blivit något bättre under hans ledning. Detta trots att Pennerborn ju spelade en, i många fall, betydligt mer framåtlutad ishockey. Imponerande, för att uttrycka det milt.

Samtidigt har vi bara sett Tomas Mitell coacha Färjestad i 2,5 månader (räknar inte med den här försäsongs-/CHL-hösten) och det är ju givetvis för tidigt att redan nu slå fast att han är rätt för FBK över tid. Han kan ju - faktiskt - ha varit en perfekt match för just det där laget att få in i just det där tillfället. Det som trots allt talar för att samarbetet ska bli framgångsrikt över tid är ju att kärnan i Färjestad i mångt och mycket är kvar i laget. Det var väldigt många byten på ledande positioner förra säsongen (sportchef, tränare och båda målvakterna byttes ut under säsongen) men nu är Färjestad på ett extremt tydligt sätt inne i en ny era i stort - även om spelartruppen nästan är densamma. Känslan är att Mitell är en annan kravställare än Pennerborn, och jag lägger ett stort ansvar på Linus Johansson som är den som kommer behöva se till att spelarna orkar leva upp till Mitells krav och Mitells hockey även över tid.

Sett till att Färjestad vann guld förra säsongen, att de var storfavoriter inför, och att de i stora drag har samma trupp som då, förstår jag att det sticker i ögonen att de bara hamnar nia i tabellen. Är det rimligt? Och tror jag att de hamnar där?

Nja, kan jag väl säga.

Färjestads snittbetyg dras egentligen ned av två skäl:

De tappar åtminstone en halv poäng på målvaktssidan, jämfört med lagen ovanför. En halv poäng skulle ta Färjestad hela vägen upp på fjärdeplats.
De har några orutinerade backar som verkligen drar ned betyget rejält där. De har tio backar på kontrakt, och det är i vissa fall en nackdel enligt mitt betygssystem.

Vad tror jag om Färjestad egentligen, då? Jag säger som jag gjort om många andra lag: De är en av sju, åtta guldkandidater. I princip alla lag som ligger före dem i min tabell, utom Brynäs, har absolut lagbyggen som om allt faller på plats kan leda till ett SM-guld. I Färjestads fall finns det ett par nycklar som inte får fallera, om de ska bli en kandidat för SHL-segern och SM-guldet:

Målvaktssidan måste fungera. Någon av Tomkins eller Hildeby måste prestera på omkring Dominik Furchs nivå om det ska gå hela vägen. Har de potential till det? Ingen aning.
Det får inte bli skador på nyckelbackar - eller så måste någon oväntad ta jättekliv. Även när/om Mikael Wikstrand kommer tillbaka så är han inte längre den toppback han en gång var, och det gör backsidan känslig för skador eftersom både Axel Bergkvist och August Tornberg trots allt är oprövade. Får de en skada på Lennström eller Pokka vid fel tillfälle är det kört. Jag upplever att FBK är en aning mer känsliga för skador på backsidan än de flesta övriga toppkandidaterna.

Men får de bara ett målvaktsspel som håller dem flytande, och Lennström/Pokka kan spela 26 minuter var i slutspelet så kan det bli firande på torget i Karlstad i vår igen.

Och en sak till:

Nu kan de ju försöka spela hockey hela säsongen, och inte börja i slutet av februari. Att de från en sjätteplats ska lyckas slå ut trean, tvåan och ettan i slutspelet en gång till får ses som osannolikt.