Ser inte ens någon ljusning - hur långt tålamod har de?

Måns Karlsson tittar närmare på HV71 - och kikar på siffrorna bakom den svaga säsongen. Så brukar det låta från Jönköping. Storklubben HV71 har, trots att man definitivt gått igenom sin beskärda del av kaosartade säsonger de senaste tio åren, gått in med en hög svansföring och hela tiden byggt för guld. 2017 kom den stora fullträffen, då allt stämde. I övrigt har HV71, sedan guldet 2010, åkt ut i kvartsfinal eller åttondelsfinal varje år förutom just 2017. Man hade absolut chansen att gå längre än så i 2020 års inställda slutspel, ska dock sägas. Men om vi håller oss till nuet kan vi konstatera att det knappast lär bli något långt slutspel för HV. De får vara extremt glada om de ens går dit. Faktum är att läget snart är så prekärt att de till och med får vara glada om de undviker kval. Risken finns att HV71 spelar i HockeyAllsvenskan nästa säsong. Sett till spelarmaterialet borde det vara omöjligt. HV har en bra målvaktssida, en bra backsida och en bra forwardssida men kuggar inte i för fem öre någonstans. Jag har tidigare varit inne på att de i mitt tycke dessutom matchar sitt lag extremt konstigt, med alldeles för få minuter på Johannes Kinnvall och Fredrik Forsberg exempelvis. Men det är bara ett av många, många problem med storsatsande HV71 som förmodligen har en av seriens dyraste trupper dessutom. Så här är det: Om allting klaffar är HV en skräckmotståndare för alla lag i den här serien. Skulle det börja lossna kan det komma att lossna rejält. Konstigare saker än så har hänt, att uttrycka det milt. Man har så pass bra spelare att jag inte tänker räkna ut dem helt. Men just nu ser jag inte hur de ska kunna nå några högre höjder. Jag ser ärligt talat inte ens någon ljusning för det Nicklas Rahm-ledda laget. Man är ett bottenlag, inte bara i tabellen utan även spelmässigt. Det behöver vi inte ens dyka speciellt långt ned i det statistiska träsket för att lyckas läsa ut. * I spel i lika styrka gör HV71 minst mål av alla per 60 spelade minuter: 1,78. Oskarshamn är näst sämst på 1,83. * Ser vi till insläppta mål är Brynäs, Oskarshamn och Linköping sämre än HV71:s 2,45. * I HV71:s matcher gör de bara 42 procent av målen som görs i lika styrka. Bara Brynäs och Oskarshamn är sämre. Går vi in och bara kikar på fem mot fem är siffran 40 procent. Där är HV71 sämst. * I corsin, som en gång i tiden sågs som "avancerad statistik" men som nu är ett verktyg även lekmän som jag förstår, är HV71 däremot bara sjätte sämst med 47 procent. * De är sämst av alla lag i hela serien på att skapa skott i skottsektorn. De har fått till färre skott i sektorn än Brynäs - som till och med spelat sex matcher färre än HV71. Överlag skjuter HV71 mindre än genomsnittet. Något "positivt" är att HV "bara" släppt till sjätte mest skott i sin egen skottsektor. * De har SHL:s sjunde bästa skotteffektivitet - och även det borde oroa. Det finns inte speciellt mycket mer att hämta där heller, alltså. De kan inte räkna med ett plötsligt skutt i effektiviteten. Ser vi till PDO:n (räddningsprocent plus skotteffektivitet) ligger de på omkring 98,5 - vilket är en "hållbar" siffra. Lagen brukar landa runt 100 där. Det är alltså långt ifrån säkert att den siffran ens kommer bli bättre innan säsongen är slut. Kan Hugo Alnefelt komma hem och lyfta HV? Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån * De är bäst av alla i powerplay - men ligger ändå så skrynkligt till som de gör. Med sina 28 procent har HV71 inga övermän i PP-statistiken. Vad händer om det skulle börja gå troll där? Eller om boxplayet, där de är fjärde bäst, rasar ihop? * Ser vi till inspelade poäng snittar de en per match - vilket är delat sämst tillsammans med Oskarshamn. De ligger alltså på en "virtuell kvalplats". Det finns såklart ännu fler siffror, där en del av dem förmodligen talar emot HV71 och en del av dem talar för dem. Jag menar, även när Brynäs var som allra, allra sämst under hösten talade Peter Andersson om att "siffrorna ändå såg ganska bra ut på vissa håll". De siffrorna var det i alla fall ingen annan som såg. Men utöver att det, rent siffermässigt, ser blytungt ut finns det en del andra orosmoln också. I de matcher jag sett med Jönköpingslaget har jag slagits av hur låg energinivå det ofta är, och hur uppenbart det är att det rör sig om en spelartrupp som inte mår bra. Det brukar heta att spelarna kramar klubban lite extra hårt, och att man snarare slår ifrån sig pucken och lämnar över ansvaret till andra, än försöker göra något själv. Det finns definitivt sådana tendenser i HV71. Backsidan är bra, men något felbyggd. Det finns lite för få riktigt puckskickliga backar. Men att forwardssidan skulle vara så fruktansvärt blek och statisk...det kunde jag aldrig se framför mig. Visst, nu när Lias Andersson och Linus Sandin försvunnit (och man dessutom tappade en trio till JVM) är det lite tunt. Men även när de spelarna fanns i HV71 såg det fruktansvärt blekt och oinspirerat ut. Även i matcher där HV71 jagat i underlägen har man haft svårt att ens skapa riktigt farliga målchanser. Nu har de tagit in Stephan Lundh som en hjälpreda till Nicklas Rahm. Men frågan är hur länge Rahm är den som har huvudansvaret. Jag tror fortfarande att han är en duktig hockeytränare, och ingen kan ifrågasätta hur mycket han brinner för sitt HV71. Men någonstans längs vägen har det blivit jäkligt fel. Han har misslyckats med att sätta en offensiv spelidé - och att få in energin och ett lugn i spelartruppen. När allt kommer omkring är det väl just de sakerna en huvudtränare måste lyckas med? Kanske är det helt enkelt så att Nicklas Rahm är en grymt bra assisterande tränare - men inte håller som huvudtränare? Kanske är det helt enkelt så att Johan Hult och Johan Davidsson måste entlediga, eller åtminstone "peta" som kompis från huvudtränarposten? Jag börjar på allvar undra hur mycket tålamod de har med Rahm. Vågar HV chansa, och hoppas på att de löser sig? Och skulle de våga gå in med den orutinerade huvudtränaren i ett möjligt kval? Ett kval är nämligen en reell risk för storklubben nu. Över halva serien är spelad, och det finns just nu ingen ljusning i sikte. HV71 är ett bottenlag - med rätta. Stephan "Lillis" Lundh. Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån 14 lag - 14 tankar Brynäs: Jag har på nära håll fått se Brynäs nyförvärv Shane Harper och Chad Billins under veckan och kan konstatera att det är två spelare som kommer hjälpa dem. I segermatchen mot Färjestad var kedjan med Shane Harper, Patrik Berglund och Linus Ölund lysande - och Chad Billins gjorde två passningspoäng. I förlusten mot Leksand var Gävlelaget i egen zon mer eller mindre hela matchen, men jag tycker att i alla fall Harper stundtals var farlig offensivt. Med Greg Scott på väg tillbaka från skada, och Noel Gunler samt Oskar Kvist på väg tillbaka från JVM, har Brynäs helt plötsligt en forwardssida att räkna med på allvar. Djurgården: På tal om lyckade nyförvärv.... Bobby Nardella måste vara ett av säsongens allra bästa sådana. Backen blir bara bättre och bättre för varje vecka som går, och det känns som att han är den som driver glödheta Djurgården från sin backplats. Den senaste månaden snittar han en poäng per match och har bara varit inne på två mål bakåt på de åtta matcherna. Snacka om att Djurgården gjorde ett fynd när man tog in Nardella. Speciellt där och då, då man snarare såg dem som ett bottenlag än ett topplag. Nu är man dock sexa, med klart häng på en topp tre-placering. Frölunda: I Bob McKenzies stora draftranking, där han tar hjälp av scouter, rankades Simon Edvinsson tvåa (!!) inför nästa års NHL-draft. De enda som gått så högt i svensk ishockeyhistoria är Mats Sundin, Rasmus Dahlin, Daniel Sedin, Victor Hedman och Gabriel Landeskog. Det vittnar om vilken talang Edvinsson är (även om draftkullen överlag beskrivs som ganska svag). Edvinsson lämnades som väntat hemma när JVM-laget åkte över till Edmonton, men sett till vilka backar som faktiskt tog plats är jag förvånad att inte Edvinsson åtminstone fick åka med som en joker. I stället fick 17-åringen speltid i Frölunda - och gjorde det riktigt bra. I matchen mot Rögle för en vecka sedan gjorde han dessutom sin första poäng i SHL-karriären. Simon Edvinsson kommer få en kämpig vår där det kommer vara osäkert kring hur mycket han kommer få spela, och var. Jag hoppas bara inte att det hämmar supertalangens utveckling. Färjestad: Jacob Peterson är fortsatt glödhet. Jag var en av många som verkligen trodde att han skulle kunna bli säsongens stora genombrottsman när han lämnade Frölunda för Färjestad - och det ser han sannerligen ut att bli. Han har gjort fyra mål på de fem senaste matcherna och har fått se sin istid gå upp, till slut. Värt att notera är att han, av alla spelare som gjort 15 matcher eller fler i SHL, är femte mest effektiva spelare i relation till spelad minut. Han gör omkring 2,6 poäng per 60 spelade minuter och är faktiskt på i princip samma nivå som dundersuccén Jonatan Berggren. Peterson är faktiskt ännu effektivare än han var ifjol i Frölunda. Då hade han 2,2 poäng per 60 minuter. Var ska detta sluta? Jacob Peterson.. Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån HV71: HV71 har berörts en hel del redan. Men det finns mer att ta av. Sportchefen Johan Hult sade i veckan att man tittar på nyförvärv från Nordamerika och att de tycks gå på spelare som inte slår sig in i NHL. Det är såklart en rimlig lösning. Men kan man ens vänta så länge? Träningslägren är inte slut förrän om någon vecka, och sen ska man då på studs försöka lösa något nyförvärv, den ska lyckas ta sig till Sverige, bli spelklar, och allt sådant. HV skulle i värsta fall kunna spela åtminstone fem matcher innan det ens är troligt att man har en ny spelare på plats. Hinner man vänta så länge? IK Oskarshamn: 16 raka förluster. Sämst genom tiderna. Att det var den här upplagan av IK Oskarshamn som skulle sätta det rekordet såg jag inte framför mig. Nu har de dessutom fått in nye Max Verroneu i spel - och man längtar nog efter att Lance Bouma ska komma. Av det jag sett av Bouma tidigare i karriären har jag dock svårt att se att han ska komma in som någon sorts offensiv frälsare. Jag ser snarare den värvningen som ett nyförvärv som bidrar med en extra kropp, ett extra namn i laguppställningen, än en offensiv dynamo. Men i det här läget är alla som kan spela ishockey potentiella förstärkningar för krisgänget. Leksand: Veckans stora snackis var August Berg. Han snodde rubrikerna i rivalmötet med Brynäs i helgen, efter att han försökt tacklat Tomi Sallinen på ett ganska osnyggt vis, och sen till synes skallat finländaren. Men det var Sallinen som fick 2+2 i situationen, och Berg klarade sig undan med en tvåa. Sen gjorde Leksand dessutom mål i powerplayet som följde. Att Berg fick med sig ett powerplay i situationen var såklart fel, men domarna såg uppenbarligen inte hans bryska tackling som var det som upprörde Sallinen. Och när jag var i arenan chockades jag av att han inte fick någon utvisning för skallingen heller. När jag sedan såg reprisen kunde jag dock konstatera att det var Sallinen som slet tag i Berg, vilket gjorde att Leksandsspelaren gjorde en ofrivillig huvudrörelse...som han visserligen inte direkt gjorde allt för att få stopp på. Summa summarum: "Skallingen" tror jag främst var en reaktion på Sallinens tröjryck - och det var nog rätt att den inte anmäldes till Disciplinnämnden. Linköping: Det går inte att klättra i en tabell och vara bra över tid om man har ett målvaktsspel som det Linköping har. Jag vet inte hur många poäng man tappat i jämna matcher, på grund av svaga målvakter. Det är sällan stora grejer, men det är små, små tabbar i var och varannan match. Det måste vara hopplöst att vara utespelare, eller coach för den delen, i ett lag där målvakterna sällan ger dig chansen att vinna. Niklas Lundström har inte varit en katastrof på något sätt. Men risken finns att LHC kommer behöva kvala - och då skulle jag inte direkt känna mig säker om jag var LHC-supporter och visste att det var Lundström och Rynnäs som skulle rädda SHL-kontraktet. Det kan ärligt talat vara läge för Niklas Persson att ge sig ut på målvaktsmarknaden. Igen. Niklas Persson. Foto: Pelle Börjesson / Bildbyrån Luleå: När kritikstormen är som värst, då är David Rautio oftast som bäst. Efter några tunga veckor hade Jesper Wallstedt blåst förbi Rautio i hierarkin. När supertalangen sedan lämnade för JVM-spel fanns det anledning att vara orolig för Luleå. Men, som så ofta förr, kom Rautio upp stort när han var ifrågasatt. Veteranen höll nollan mot Leksand och tystade, i alla fall tillfälligt, kritikerna. Det var samma sak när han var i Brynäs. Varje gång Rautio blev ljudligt kritiserad svarade han genom att göra en stormatch. Inte minst var det så i samband med att hyllade Tomi Karhunen försvann mitt i säsongen. Då svarade Rautio med ett par nollor - och visade att han minsann duger i SHL. Wallstedt är hetare än sin betydligt äldre kollega. Men David Rautio kommer säkert hinna motbevisa alla tvivlare några gånger till... Malmö: Malmös nya nordamerikaner, Adam Johnson och Quinton Howden, har kommit in och definitivt gjort Malmö bättre. Visst syns det att det saknas en del matchtempo, men jag tycker att de redan nu funnit fin kemi med Joe Veleno. Joakim Fagervall sa en bra sak inför en av veckans matcher. Han sa att "de gärna får vara bra redan nu - men att han har tålamod med dem". Det är en sund inställning. Han vet om att det är några matchotränade killar han har att göra med - men att de över tid kommer hjälpa laget. Rögle: Isac Skedung och Joakim Hillding har redan gjort det. Det finns också rykten om att spelare i SHL alltjämt lider av sviterna efter Covid-19, men inte gått ut med det offentligt. I veckan blev Leon Bristedt nästa spelare att sätta sin säsong på paus efter att ha haft svårt att återhämta sig från den lömska sjukdomen. Det tyder på ett mod och en mogenhet hos en spelare (och människa framför allt) att själv fatta beslutet om att pausa. Det är klart att det är lättare att göra det när man spelar i seriens bästa lag (det hade kanske varit svårare för exempelvis Broc Little eller Anton Rödin att fatta ett liknande beslut) men jag tycker ändå att Leon Bristedt ska hyllas för sitt beslut att tillfälligt lämna ishockeyn och fokusera på sin hälsa. Det här är inte en normal säsong. Jag tror inte att Leon Bristedt är den siste som kommer tillbaka i spel från en coronasläng, och sen tvingas kliva bort från hockeyn igen, den här säsongen. Skellefteå: Melkman always delivers! Melker Karlsson är tillbaka - och vilken förstavecka han haft i SHL-hockeyn. Efter sex år i Nordamerika har Karlsson kommit in som en grym injektion i Skellefteå. Två mål på tre matcher och ett ständigt hårt jobb bidrog "Melkman" med - och det är nog bara en föraning om vad som komma skall. Han kommer bli grymt nyttig för Skellefteå, och ger Skellefteå en spets och en bredd på forwardsssidan som få lag kan matcha. Jag tror faktiskt att de, i och med Melker Karlssons intåg, kan bli en riktigt obehaglig överraskning för många lag i slutspelet... Växjö: Vi håller oss kvar vid NHL-värvningarna. Dels har Växjö hämtat in Brendan Gaunce och ja... "det är väl vad det är". Det är en typisk Henrik Evertsson-värvning, men jag har ingen aning om vilken klass Gaunce kommer hålla i SHL. Jag är mer nyfiken på Christian Folin. Han har i Sverige bara gjort en seniormatch, i division 2, och har fått hela sin hockeyutbildning i Nordamerika där han varit i ett helt decennium. Men oj, vad spännande det ska bli att få se 29-årongen i SHL igen. Han ska ersätta Peter Andersson och visst...Andersson har erfarenhet av en massa år i SHL och kan ligan både utan och innan. Men Folin, med en bra bit över 200 NHL-matcher, borde rimligtvis vara en ännu bättre spelare. Det kommer säkert ta lite tid innan han hittar hem i svensk ishockey - men i Växjös fall har man råd att ha tålamod. Det är en välmående lagmaskin som inte står och faller med att nyförvärv ska komma in och rädda dem. Gaunce och Folin kommer ges tid att växa in i det - och ska vara som bäst framåt vårkanten. Christian Folin kommer inte vara SHL:s mest flashiga spelare, snarare tvärtom. Men nog fasen är det en högkvalitativ spelare Henrik Evertsson fått tag i där. Christian Folin. Foto: James Carey Lauder-USA TODAY Sports Örebro: Det har, från lite olika håll, som sagt ryktats om att både Djurgården och HV71 hört sig för kring Niklas Eriksson. Men Örebro "som har något bra på gång" lyckades knyta upp Eriksson ett par säsonger till. I veckan stod det klart att den sympatiske coachen förlängt sitt kontrakt med Örebro Hockey och ja, det är bara att gratulera. Han utgör SHL:s starkaste tränartrojka tillsammans med Christer Olsson och Jörgen Jönsson - och att de tre får fortsätta jobba ihop borgar för att Örebro kommer vara bra över tid. Det här är inte en "once in a lifetime-säsong" - utan Örebro bygger för att kunna vara en guldutmanare nästa år, och året efter det, och kanske året efter det. Örebro menar allvar. FOTNOT: Siffrorna i krönikan är hämtade från , och

Ser inte ens någon ljusning - hur långt tålamod har de?

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

"Jag vill vara i världens bästa liga"

Får chansen i AIK: "Stor utvecklingspotential"

VM-guldvinnaren väljer Brynäs: "Rätt steg"

Ikonen återvänder: "Enormt hjärta för Leksand"

SMÄLLEN: Poängdrottningen tar paus från SDHL