– Ni tog vår lirare!
Håkan Andersson skrattar gott åt minnet från NHL-draften 2000. Sent i den första rundan hade hans Detroit Red Wings valt Niklas Kronwall som 29:e spelare. Djurgårdsbacken var egentligen inte rankad att gå i topprundan, men eftersom Red Wings inte tyckte att det fanns någon bättre back tillgänglig slog man till.
Och detta till New Jersey Devils stora förtret.
– Deras chefsscout vid tidpunkten, David Conte, kom fram till mig alldeles efter första rundan var avslutad. Han var alldeles häpen: "Vi var helt säkra att han skulle gå i andra rundan och hade planerat att plocka honom där", berättar Andersson.
Nu blev det alltså Detroit för Kronwall – och detta ett år senare än planerat. Järfällasonen skulle nämligen ha varit tillgänglig i draften 1999. Men till skillnad från andra svenska spelare som blivit förbisedda under sitt ursprungliga draftår var det här ett beslut som Kronwall själv hade tagit.
– Ligan hade ett antal år där första draftåret var frivilligt. Man var själv tvungen att anmäla sig själv för att kunna bli tillgänglig i draften. Niklas valde att inte göra det. Han hade haft ett skadefyllt år i Huddinge (1998/99) och kände inte att han hade gjort sig själv rättvisa, så han avstod från draften, förklarar Håkan Andersson.
Niklas Kronwall i SHL 2001.Foto: Bildbyrån/Rickard Nilsson
1999/00 gick desto bättre. Niklas Kronwall blev ordinarie i Djurgården, vann SM-guld och gjorde succé som underårig under JVM på hemmaplan.
– Han var duktig, men lite liten. Storlek var fortfarande något som man tittade en hel del på under den här tiden. Jag kollade på honom och tänkte att han är en skitbra andrarunda. Sedan började jag och vår amatörscout Joe McDonnell kolla igenom listorna och han tyckte att Niklas var en spelare för första rundan. Så det blev honom vi satte fingret på. Alla var överens där, säger Håkan Andersson om draften som gick i Calgary det året.
"STACKAREN VAR HELT NEDTRÄNAD"
Niklas Kronwall var under hela sin karriär känd som en superseriös spelare. Vare sig det handlat om träning, kost, sömn eller offentligt uppträdande har han varit ett föredöme enligt dem som känner honom bäst. I unga dagar visade det sig dock att den där superseriösa sidan kunde bli kontraproduktiv ibland.
– Jag minns ett av de tidiga åren när han tränade på bra med Djurgården, var över på sommarläger i Detroit och sedan kom hem. En dag ringde Niklas Wikegård som tränade Djurgården då: "Vi har ett problem!", sa han. Det visade sig att Kronwall hade dåliga testresultat, vilket för mig var helt obegripligt med tanke på hur bra han hade kört.
– Vi samlades för ett möte med Niklas för att ta reda på hur det hade gått till. Då visade det sig att han hade kört båda träningsprogrammen Djurgården och Detroit hade gett honom. Alltså dubbelt så mycket som sina lagkamrater. Stackaren var ju helt nedtränad! Så vi sa åt honom: "Nu gör du ingenting på sju dagar" och efter det sköt hans testresultat i höjden. Han var bara lite för lojal för sitt eget bästa där i början, skrattar Håkan Andersson.
Niklas Kronwall valde att stanna i Sverige och Djurgården ett par säsonger extra. Han vann sitt andra SM-guld med klubben 2001 och fortsatte att utvecklas i god takt. 2003, 22 år gammal, tog han klivet över Atlanten efter att ha slagit sig in i Tre Kronors VM-trupp i VM samma år.
Under 2003/04 fick han sin första smak av NHL och såg ut att vara på väg att spela till sig en ordinarie plats i ligan när lockouten kom och ödelade hela säsongen 2004/05. Där och då ställdes Kronwall inför alternativen att antingen sticka hem och spela SHL-hockey eller stanna i Nordamerika och spela i Detroits farmarlag Grand Rapids Griffins.
– Många vänder hem i ett sådant läge, men inte Niklas. Han tog ett år i AHL för att han kände att det skulle gynna hans utveckling och göra honom ännu mer bekväm vid spelet på de mindre rinkarna, säger Håkan Andersson.
En bröstvärmare i SHL 2003.Foto: Bildbyrån/Björn Tilly
AHL:s BÄSTA BACK
Kronwall gjorde 53 poäng på 76 matcher med Grand Rapids och belönades för det med AHL:s svar på Norris Trophy, Eddie Shore Award, som ligans bästa back.
– Det blev mer och mer tydligt att han hade potential att bli en riktigt bra back för oss. Man blev glad när man såg hur hårt han körde och hur seriös han var. Det var superlativ från alla i organisationen vad han är tog sig för.
Runt 2006 var han helt ordinarie i Red Wings och gav en redan fin backsida ännu ett offensivt hot.
– Det enda jag kan känna är synd med Niklas är att han var tillräckligt bra för att vara förstaback i NHL när han var som bäst, men fick aldrig den chansen hos oss. Vi hade "Lidas" och vi hade Brian Rafalski som matchades hårdast. Jag kan inte låta bli att undra vad han hade kunnat göra i en ännu mer framträdande roll, säger Håkan Andersson.
– Samtidigt är det där alltid dilemmat: bra lag eller bra spelare? Connor McDavid lirar oavbrutet i Edmonton, men de har inte nått speciellt stora framgångar ändå. Har man flera bra spelare, och inte bara en superstjärna, ökar chanserna att vinna titlar.
– När det gäller Kronwall brukar Kris Draper alltid säga att "vi hade två första backpar". Det fanns inte en forward i ligan som inte tittade upp när Kronwall och Brad Stuart var på isen. De kunde smälla på rätt bra båda två.
Det där med att "smälla på" är självklart något som står ut från Niklas Kronwalls karriär. Trots att han inte var mer än 182 centimeter, en ganska beskedlig längd för en back under 2000-talets början, blev han känd som en av NHL:s bästa tacklare. Håkan Andersson hade fått tidiga indikationer på att det fanns en fysisk sida hos Kronwall.
– Litegrann. "Challe" Berglund och jag är bra polare. Redan i Djurgården så smällde Niklas på mycket. "Challe" brukar garva och berätta hur han i vissa SHL-matcher sänkte killar så att de knappt fattade vad som hade hänt. Sedan fick de en till överraskning när det visade sig vara "han den där lilla med galler". Det fanns ju någonting där redan då som sedan blev ännu bättre på NHL-nivå. Till och med med NHL-mått mätt var han en riktigt bra fysisk spelare.
Foto: Bildbyrån/Joel Marklund
"ROGER RINGDE OCH UNDRADE VAD FAN SOM HADE HÄNT"
Efter 953 NHL-matcher, en Stanley Cup-seger, två SM-guld och guld på både VM och OS avslutade Niklas Kronwall karriären i september 2019. Sedan dess har han jobbat som rådgivare åt Detroits general manager Steve Yzerman – och inte minst jobbat med Red Wings talanger.
Håkan Andersson tror, utifrån det lilla han hunnit uppleva senaste åren, att Kronwall kan komma att bli en stark profil även som ledare eller tränare om han skulle vilja det.
– Ett par av våra draftade svenska spelare, Gustav Berglund och Elmer Söderblom från Frölunda, var på campen fhärom året eftersom de ändå inte var aktuella för A-lagsspel. Gustav åkte över för att jobba med Kronwall och när han kom hem ringde Roger (Rönnberg, Frölundas tränare) upp mig och undrade vad fan som hade hänt, skrattar Andersson.
– Niklas är en väldigt bra pedagog och en stark ledare. Vi är glada över att han fortfarande finns i organisationen och kan sprida sin kunskap vidare. Det kommer att bli viktigt för oss framöver.
