Ronnie Rönnkvist fortsätter sin hockeyhistoriska genomgång där han tar ut tidernas All-Star Team för klassiska svenska hockeylag. I dag är det Timrås tur.
– Vi var arbetargrabbar allihop. Det fanns två föreningar här i centrum. En som hette Wifstavarv IK och en som hette Östrands IK. Wifstavarv var en sulfitfabrik som låg ute mot vattnet. Sedan hade vi sulfatfabriken och det var Östrand.
– Klubbarna drev sin verksamhet var för sig, men det höll naturligtvis inte att eftersom det var svårt att få spelare att räcka till. Timrå var inte så stort utan jag tror att vi bara var 12 000 invånare vid den här tiden.
– Sedan slog man ihop klubbarna och namnet blev Wifsta/Östrand, vilket naturligtvis var ett annorlunda namn. När vi gick upp i allsvenskan, eller rättare sagt Division 1 norra, 1956 så var vi nere och mötte Hammarby på Hovet. Det här var första gången vi var som lag nere i Stockholm och spelade. Min fru och svägerska var med och stod på läktaren. Vi hade förlorat mot Hammarby hemma, men höll på att vinna där nere (3-4). Då var det en på läktaren, som antagligen hade fått lite grann innanför västen, som sa ”Wifsta, Wifsta, Wifsta… Vart fan ligger Wifsta?”.
Det är legendaren Eje Lindström som berättar om hur det som i dag heter Timrå en gång blev Wifsta/Östrand.
