- “Levde på lånad tid i SHL”
- Hyllningen: “Inte sett någon spelare under säsongen dominera på samma sätt som han gjorde”
- Stjärnans fall – från näst bäst till 223:a i SHL.
- Punkterna som låg bakom kvalförlusten.
- “Den modellen var dömd att misslyckas någon gång”
- Spelarna som kan följa med ner: “Potentiell poängkung”
- De spelarna borde värvas till HockeyAllsvenskan.
- Oväntade tränarnamnet: “Finns något väldigt ”oskarshamnskt” över den rekryteringen”
- “Inte realistiskt att se Oskarshamn som favorit att gå direkt upp igen”
Just nu: Slutspelserbjudande på Hockeysverige Plus! Få tillgång till allt material - med 25 procent rabatt. Desktop ad in article Mobile ad in article
LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Malmö Redhawks.
LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av MoDo Hockey.
LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Timrå IK.
LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Örebro Hockey.
LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Luleå Hockey.
LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av HV71.
LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Färjestad BK. {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakterna
Under sina år i SHL har Oskarshamn haft ganska bra målvaktsspel överlag, förutom ett oerhört kaotiskt år som nykomling. Men sedan dess har man haft Joe Cannata och Tim Juel som förstamålvakter de tre senaste säsongerna som gjorde det bra och hållit IKO flytande lite. Men den här säsongen hade man inte alls ett tryggt målvaktsspel på samma sätt.
Generellt sett så var det lite rörigt då Oskarshamn hade fyra målvakter inne under säsongen. och Emil Kruse gick in som målvaktspar men hade lite ryckiga perioder över säsongens gång där de var otillgängliga. Då lånades Tomas Rydén från Tingsryd men sedan värvades även av alla på ett korttidskontrakt. Där snackar man panikdrag för Lundström hade inte varit speciellt bra i HockeyAllsvenskan varken i fjol eller den här säsongen innan han plockades upp av IKO. Rydén var dock ett klockrent lån sett till förväntningar och utfall.
Marek Langhamer var Oskarshamns kanske största profilvärvning inför säsongen då han ansågs vara en toppmålvakt i Europa innan flytten till östkusten. Men tjecken kom aldrig rätt in i Oskarshamn. Kombinerat med att Oskarshamn hade ett rent ut sagt uruselt försvar så föll Langhamer också ner i fördärvet. Han såg inte alls ut som den målvakt som hans CV visade. Även om försvaret var svagt så höjde Langhamer inte upp det heller utan var svag själv med 87,5 i räddningsprocent vilket gjorde honom till en av SHL:s sämsta målvakter statistiskt sett.
I slutet av säsongen lyfte sig dock tjecken och visade varför Oskarshamn värvade honom. Han avslutade grundserien starkt och inledde också kvalet riktigt, riktigt bra innan han plötsligt försvann och flög hem till Tjeckien av personliga skäl efter två matcher i kvalet. Det var ett dråpslag för IKO. Hade de vunnit kvalet med Langhamer i kassen? Tveksamt, eller troligtvis inte. Men jag tror nog ändå att de hade haft en liiiiten bättre chans.
Emil Kruse värvades också inför säsongen och han höll väl ungefär den nivån som man kunde förvänta av honom. Vad trodde man egentligen när man värvade Kruse? Han hade åkt ut ur HockeyAllsvenskan med Västervik (som dock klarade sig kvar ändå på grund av Vita Hästens konkurs) och det var ju inte så att han hade varit en toppmålvakt i HA säsongen innan han värvades. Förra säsongen hade han inte bäst statistik av Västerviks målvakter och sett till räddningsprocent så kom han på 20:e plats. Men Oskarshamn valde ändå att värva honom till SHL.
Nu tycker jag ändå att Kruse är en bättre målvakt än vad statistiken i Västervik visade men nog borde man väl ändå ha kunnat hitta en annan keeper från en liten högre hylla. Nu var Kruse inte klappkass för Oskarshamn utan hade 88,9 i räddningsprocent vilket ändå nästan får ses som okej med tanke på hur dåligt försvaret var samt förväntningarna som fanns på Kruse inför.
Men Tomas Rydén lånades in från Tingsryd för att vara tredjemålvakt och när Langhamer försvann i kvalet så var det ändå Rydén som fick chansen före Kruse. Det säger en del. Men med facit i hand, kan man egentligen klandra IKO för det? Rydén visade verkligen att han var rätt man för det förtroendet. Han spelade riktigt bra och gav Oskarshamn chansen. Nu räckte det inte hela vägen men som Rydén spelade så visade han upp sig på den stora scenen.
Hans fina spel bör leda till att Rydén nu får förtroendet som Oskarshamns förstamålvakt i HockeyAllsvenskan. Han är värd att satsa på framöver.
Poängkungen
Hur skulle Oskarshamn möjligtvis kunna ersätta s alla mål och poäng? Well, svaret var att de inte kunde det. Suomela gjorde hela 37 mål och 66 poäng i fjol och lagets bästa spelare den här säsongen var inte ens i närheten av att ens vara nära. Lukáš Jašek var främste målskytt med 14 fullträffar – hela 23 färre än Suomela. Poängkung blev Viktor Lodin med 31 poäng vilket var 35 poäng sämre än Suomela. Det är galet stor skillnad.
Däremot måste sägas att Viktor Lodin var riktigt, riktigt bra. Han var bra redan i Timrå säsongen 2021/22 innan flytten till Nordamerika då han gjorde tolv mål och 27 poäng på 44 matcher. Men den här säsongen var Lodin ändå på en helt annan nivå. I grundserien blev det elva mål och 31 poäng på 40 matcher och han blev då alltså poängbäst i Oskarshamn trots att han missade tolv matcher på grund av skada.
24-åringen hade då 15:e bäst poängsnitt av spelarna i SHL och om han hade producerat i samma takt över 52 matcher så hade han gjort 40 poäng och kommit topp tio i poängligan – trots att han spelade i ligans sämsta lag. Det är riktigt starka siffror. Han höll då samma mål- och poängtakt som stjärnor som Linus Omark och Malte Strömwall – vem hade trott det inför säsongen?
I kvalet var det dock en helt annan best som vaknade till liv. Lodin tog tag i saker och ting helt på egen hand, ledde vägen och var helt ärligt dominant. Han var den spelaren som gav Oskarshamn chansen att vara kvar i SHL. Han gjorde totalt 5+5 på de sju kvalmatcherna, vilket är galet bra.
Samtidigt så var Lodin dock ändå ganska osynlig i vissa matcher. HV71 gick väldigt hårt på stjärnan och lyckades neutralisera honom i ett antal matcher vilket också kom att bli avgörande då det blottade Oskarshamn. Utan en dominerande Lodin så fanns inte den där edgen eller spetsen inom laget. Han blev poänglös i tre matcher – alla tre vinster för HV. I de fyra matcherna som HV vann så gjorde Lodin bara 0+1.
Men i Oskarshamns tre vinstmatcher gjorde Lodin fem mål och nio poäng. Alltså NIO poäng, på T R E matcher. Jag tror knappt att jag sett någon spelare i SHL den här säsongen dominera på samma sätt som Lodin gjorde i de tre matcherna. Att han dessutom spelade skadad och gick på sprutor hela kvalet gör det än mer imponerande.
Han bjöd också upp på show genom att inte bara vara idiotbra på isen utan även reta upp hela Jönköping. Han levde ”rent free” i huvudet på hela staden med sitt hånflin och garvet varje gång det hettade till. Hans kommentarer i media hjälpte ju också att spä på det. Man kan lugnt säga att Lodin är en sådan spelare som man älskar att ha i sitt eget lag men också hatar att möta, och det är väl nästan det högsta betyget man kan få.
Här är det bara att gratulera Färjestad som verkligen får in en kanonspelare till nästa säsong.
Utropstecknet
Med tanke på den otroligt dåliga säsongen som Oskarshamn hade så är det inte enkelt att hitta något utropstecken. Visserligen gjorde någon som Lukáš Jašek det bra och han lär nu vara jagad bland andra SHL-lag, men han värvades ändå in som toppcentern som skulle ersätta Suomela. Även om det var ett omöjligt uppdrag så var han ju liksom inte i närheten av att hålla en nivå som den stora stjärncentern.
Men om man jämför förväntningarna inför säsongen med utfallet så finns det ändå en spelare som förtjänar att lyftas fram och det är .
20-åringen kom upp i Oskarshamn i fjol men blev sedan också utlånad till Västervik i HockeyAllsvenskan. När årets säsong började i höstas så kändes det som en kantboll ifall Jonasson ens skulle ta plats i laget men ju längre säsongen led – desto bättre blev han. I slutändan var han en självklar del av Oskarshamns backsida och gjorde det omöjligt att peta honom med tanke på hur han spelade.
Jonasson är en spelare som inte lägger några fingrar emellan. Han är rejäl och ger sig in i varje situation till hundra procent vilket ledde till att han blev en publikfavorit. I slutet av grundserien fick han då också ta emot utmärkelsen som ”årets slitvarg” i Oskarshamn, utsedd av supportrarna. Det visar på hur uppskattad han blev för sitt spel.
Även om han bara snittade 13 minuters istid – 17:e mest i laget – så var Jonasson i topp sett till det defensiva spelet. Bland annat delade han ut tredje mest tacklingar (46) och blockerade delat fjärde mest skott (29) bland Oskarshamns spelare.
Hugo Jonasson tog stora kliv under säsongen och har därmed visat att han är värd att få fortsätta i SHL trots Oskarshamns uttåg ur högsta ligan.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Besvikelsen
För ett lag som bara vann tolv av 52 matcher och tog 37 poäng på hela säsongen så finns det flera besvikelser. Framför allt det icke existerande försvarsspelet som gjorde att laget släppte in nästan 200 mål.
Spelarmässigt så var såklart en besvikelse, även Oscar Engsund var det i inledningen av säsongen men blev bättre när laget ändrade spelsystem. Men den spelaren som var den största besvikelsen var såklart Patrik Karlkvist.
22 poäng på 35 matcher ser såklart inte så dåligt ut på förhand. Han gjorde dock blott sju mål och hans mål- och poängsnitt skulle ha gett tio mål och 32 poäng på 52 matcher. Jämfört med hans två tidigare säsonger med 26 och 23 mål samt 52 och 61 poäng så är det dock en klar försämring. Men just själva produktionen var liksom ändå inte det stora problemet.
Karlkvist gjorde nämligen 15 av sina 22 poäng i powerplay men i spel fem-mot-fem hade han då nästan ingen impact alls. Han kom inte alls upp i nivå sett till spelet i lika styrka och var nästan en ickefaktor där. Jämfört med hans tidigare två säsonger i Oskarshamn så är skillnaden påtaglig.
- 21/22: 19 mål och 33 poäng i lika styrka (tredje bäst i SHL).
- 22/23: 14 mål och 35 poäng (delat näst bäst i SHL).
- 23/24: Tre mål och sju poäng (på 223:e plats i SHL).
Självklart hade Karlkvist inte samma omgivning som tidigare säsonger heller men samtidigt så var han inte lika drivande i spelet. Det är då även värt att nämna att stjärnan hade hela –35 i plus/minus på 35 matcher vilket var sämst i hela SHL.
Inför säsongen rankades Patrik Karlkvist som den näst bästa forwarden i SHL av oss på Hockeysverige.se men den Karlkvist syntes inte till under säsongen.
Om man ska ta ut en mer lagmässig besvikelse så måste man också nämna värvningarna som laget gjorde inför och under säsongen. Innan säsongsstarten så hade Oskarshamn värvat 13 nya spelare och under säsongens gång dök även sex ytterligare nyförvärv upp. Hur många av dem blev egentligen fullträffar utifrån förväntningarna? Egentligen bara Viktor Lodin. Såklart var både Lukáš Jašek och Oscar Engsund bra medan Nick Olesen, Austin Wagner och Anton Mylläri väl var okej utifrån förutästtningarna. Men i princip alla andra värvningar misslyckades och föll inte ut som planerat.
För att vara framgångsrik går det inte att ha en sådan dålig träffprocent.
Coacherna
Årets tränare både 2022 och 2023.
Martin Filander hade gjort underverk med Oskarshamn och gång på gång fått ett relativt mediokert lag på pappret att höja sig och slåss över sin viktklass. Spelare kom till Oskarshamn för att få spela under Filander och utvecklas till bättre spelare under hans ledarskap.
Men ingenting varar för evigt.
Trots att man nästan för första gången gick in med lite optimism kring Oskarshamn så föll de som en sten och landade rakt på ansiktet. Det blev fel egentligen direkt från start och laget fick inte ordning på strukturen i spelet. Det var inte samma självklarhet i hur laget uppträdde och spelade utan i stället så fanns det ett rörigt och virrigt intryck. Även om jag är en stor beundrare av Martin Filander så går det inte att komma ifrån att han får ta en del av skulden.
Visserligen tror jag inte att någon annan tränare hade kunnat få det här Oskarshamnslaget att spela bättre men samtidigt så fick Filander inte ut maximalt av materialet på samma sätt som tidigare. Oavsett hur man ser på laget spelare för spelare nu när säsongen är slut så är det viktigt att komma ihåg snacket inför säsongen. Då pratades det om att Oskarshamn var ett lag som ändå skulle blicka uppåt snarare än neråt. Men det slutade trots allt så här.
Oskarshamn gjorde färst mål samt släppte in flest, sköt minst antal skott framåt och släppte till flest skott bakåt. De var sämst, det går inte att komma ifrån. Defensiven som laget visade upp är den sämsta som vi har sett i SHL på många, många år. Försvarsspelet och strukturen i egen zon var under all kritik och det var något som laget nästan aldrig löste.
Men IKO rustade under slutet av säsongen och slipade på detaljer i spelet för att vara så redo för kvalet som möjligt. Då hittade laget också något som inte funnits där tidigare. Efter cirka 45 bedrövliga omgångar så fick Oskarshamn ändå ett litet lyft precis i slutet av grundserien. När kvalspelet började så var de sedan inte samma lag som tidigare.
De kämpade stenhårt för varandra och visade upp ett jävlaranamma som inte funnits där förut. Man offrade sig för varandra och gav verkligen allting. Sett till prestationer, förväntningar och lagen på pappret så skulle ju HV71 bara promenera hem kvalspelet. Men Oskarshamn gjorde det oerhört tufft för dem och om studsarna gått lite annorlunda i match sju så hade de kanske stått här nu och fortfarande varit ett SHL-lag.
Där krämade Filander ut allting han kunde av det som fanns inom gruppen och han gjorde ett riktigt bra jobb där. Det går liksom inte att förneka att Filander vann coachkampen mot Johan Lindbom i kvalet. Oskarshamn var mer samlade och hade bättre struktur i spelet. Men HV:s individuella spets, bredd i laget och hemmaplansfördel blev ändå avgörande.
Oskarshamn gick väldigt hårt på några få spelare under kvalspelet som nästan var inne och spelade hela tiden. Men till slut tog det ut sin rätt. Laget orkade inte riktigt se ut slutet av matcher ju längre serien gick och den där pushen fanns inte riktigt där. Oskarshamn var väldigt beroende av att några få spelare klev fram och visade vägen men om de hade dåliga dagar eller blev neutraliserade så blev laget som stort väldigt blekt. De hade inte djupet i truppen för att utmana i det långa loppet. Så trots att Filander lyckades trolla fram ett helt annat spel under kvalet så var det inte tillräckligt.
En sak står dock säkert. Martin Filander kommer inte ha svårt att hitta ett nytt tränarjobb trots nedflyttningen.
Sportcheferna
Här hittar vi Oskarshamns stora problem under säsongen och anledningen till kräftgången.
Thomas Fröberg har gjort ett jättejobb sedan han klev in i organisationen och har varit väldigt hyllad för sitt jobb. Under sina år som sportchef har Fröberg egentligen prickat rätt varje gång och knappt misslyckats med något nyförvärv. Succévärvningar har rullat in i Oskarshamn på band och när de försvann så ersattes de med nya succévärvningar. Fröberg hade en otrolig pricksäkerhet på rekryteringarna men i slutändan så var det inte hållbart.
Med tanke på de medel som Fröberg har jobbat med under sina år i Oskarshamn så har han inte haft råd att missa heller. Han har i princip varit tvungen att vara felfri. Det har varit en tajt budget och IKO har fått fynda och få ut maximalt av nyförvärven år efter år. Vad händer då när fynden slutar och värvningarna inte slår väl ut?
Den här säsongen händer.
Oskarshamn har fått tänka annorlunda jämfört med andra lag och delvis plocka från en lägre hylla. Så var det även nu men skillnaden den här gången var att de inte fick samma utväxling av dessa spelare. Listan på misslyckade värvningar går att göras lång.
- Dalibor Dvorsky var en riktig prestigerekrytering – men försvann redan efter tio matcher.
- Oskar Asplund valde Oskarshamn före andra SHL-lag – men platsade sedan inte och försvann.
- Alexander Anderberg gick från succéback i HockeyAllsvenskan till flopp i Oskarshamn och lämnade efter 21 matcher.
- var en toppmålvakt i Europa men blev en av SHL:s statistiskt sämsta målvakter.
- kom aldrig rätt in i SHL och skickades iväg tidigt.
- fick harva i botten av hierarkin nästan hela säsongen.
- kom från Division 1 till SHL men det blev ett för stort steg.
Bara för att nämna några.
Tidigare har spelare blivit bättre efter att de kom till Oskarshamn och det var också anledningen till att klubben lyckades locka till sig spelare som Dvorsky och Asplund före SHL-konkurrenterna. Men när föreningen nu inte alls fick samma leverans på värvningarna som tidigare så kom det att kosta stort. När fynden inte slår väl ut så hamnar man med ett lag som till hälften bestod av halvdana spelare på SHL-nivå. Och det höll inte i det långa loppet.
Av olika anledningar kunde Thomas Fröberg och Oskarshamn inte komma överens om ett nytt avtal och klubben gav sig då ut och rekryterade Oscar Alsenfelt som ny sportchef. Det var ett ganska oväntat val men det går ändå att se logiken i det. Det blir en fräsch nystart men samtidigt känns det lite som en chansning. Alsenfelt har ingen tidigare erfarenhet som ledare i ett klubblag och ska nu ansvara för att bygga ett helt nytt lag inför kommande säsong i HockeyAllsvenskan. Det blir en utmaning och ett svårt första uppdrag.
Men samtidigt så kan jag inte komma ifrån att Alsenfelt känns spännande med tanke att han alltid gett ett klokt intryck. Det finns absolut potential för honom att bli en bra sportchef och vi har ju tidigare också sett folk som kan gå direkt från spelare till att bli en framgångsrik sportchef (Fredrik Sjöström, Erik Forssell och Tony Mårtensson för att nämna några).
Möjligheten finns absolut även om Alsenfelt här och nu såklart är ett litet osäkert kort.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Snackisen
Efter fem år i SHL tog det nu stopp för IK Oskarshamn.
Den katastrofala säsongen fick inget lyckligt slut. Trots att de fick chansen att rädda sig själva och sitt anseende så var det inte möjligt i slutändan. Oskarshamn kroknade i den sjunde och avgörande kvalmatchen mot HV71. De orkade inte stå emot längre utan föll ihop och därmed väntar nu spel i HockeyAllsvenskan återigen.
På många sätt är det ändå ganska logiskt.
Vi vrider tillbaka klockan till 2019 då Oskarshamn lite från ingenstans tog hela hockey-Sverige med storm. De blev ett allsvenskt topplag och mötte först AIK i finalen. AIK skulle bara vinna – men Oskarshamn chockade genom att vinna och ta sig till kvalet mot Timrå. Där skulle IKO inte ha en chans men de fortsatte överträffa oddsen och vann med 3-0 i den sjunde matchen för att säkra ett sensationellt avancemang till SHL. Lilla Oskarshamn var nu uppe och skulle bråka med de stora klubbarna.
I SHL skulle Oskarshamn såklart bli en slagpåse och det blev också ett kaotiskt första år och helt ärligt så går det inte att förneka att IKO troligtvis hade åkt ut om det inte var för pandemin. Men därifrån hittade Oskarshamn något speciellt och började bygga något. Oskarshamn blev bara bättre ju mindre folk trodde på dem och de lyfte då för varje säsong. 44 poäng blev 63 under andra året och till den tredje säsongen tog sig Oskarshamn till slutspel med 72 poäng. De skrällde och slog ut Leksand i play in och var sedan oerhört nära att ta sig till semifinal men seriesegrande Rögle vann kvartsfinalen med 4-3 i matcher. Förra säsongen stod de sedan för sin bästa grundserie med 78 poäng och en sjundeplats.
Även om Oskarshamn hela tiden haft en måltavla på sig och folk har velat ha ut dem ur toppligan så har de stått emot och charmat SHL. Den evige underdogen som har kämpat mot oddsen år efter år och personligen har det varit svårt att inte älska Oskarshamn och resan som organisationen har gjort. En liten, familjär förening som slåss mot och utmanar stormakterna. Oskarshamn dansade över sina förmågor flera säsonger i rad och har gjort ett beundransvärt jobb.
Men det går inte att komma ifrån att Oskarshamn har levt på lånad tid i toppligan. Med tanke på lagets lilla arena, ekonomiska möjligheter och status så har de inte haft någon felmarginal. Oskarshamn har behövt pricka rätt på rekryteringarna och överträffa förväntningarna varje säsong för att överleva. Det gick ett tag men den modellen var dömd att misslyckas någon gång. Nu gjorde det också det och då kunde inte föreningen stå emot längre.
Sagan kunde inte vara för evigt.
Till slut fick Oskarshamn också komma tillbaka ner till verkligheten.
Det statistiska
- Förra säsongen gjorde Oskarshamn flest mål i SHL med 165 fullträffar men nu tappade laget hela 55 mål och landade på bara 110 kassar vilket var sämst i ligan. På en säsong gick alltså IKO från flest mål till färst mål i SHL.
- 110 mål framåt är den sämsta noteringen i SHL sedan säsongen 2017/18 då Karlskrona bara gjorde 101 mål och Mora gjorde 104 mål.
- Värre var det dock defensivt. 197 mål bakåt på 52 matcher är den sämsta noteringen i Elitserien/SHL på 24 år då Linköping släppte in ofantliga 205 mål på 50 matcher säsongen 1999/2000.
- Något som Oskarshamn dock inte hade problem med var powerplay. Deras 24,55 procent i PP var femte bäst i ligan och sett till kombinerad special teams-statistik var de åtta i SHL. Men i fem-mot-fem var IKO bedrövliga vilket sänkte laget.
- Tittar man på spelarstatistik i powerplay så gjorde både Viktor Lodin och Patrik Karlkvist 15 PP-poäng vilket gör att duon var topp tio i ligan sett till poäng i powerplay.
- Plus/minus-statistiken är inte smickrande för IKO. Av de tio spelarna med sämst plus/minus var sju av dem Oskarshamnsspelare och laget innehar faktiskt alla de sex sämsta plus/minus-noteringarna med Karlkvist som sämst i hela ligan med –35.
- Disciplinen var inte lagets starkaste sida då de var SHL:s fulaste lag sett till antal utvisningsminuter. 571 utvisningsminuter och 198 tvåminutare var mest av alla lag.
- Austin Wagner var då också värst bland spelarna. Han må bara ha spelat 34 matcher men drog på sig hela 118 utvisningsminuter på de matcherna vilket gjorde att han ”vann” utvisningsligan.
- Oscar Engsund offrade kroppen en hel del under säsongen. I grundserien och kvalet delade han ut 88 tacklingar samt blockerade 76 skott på sammanlagt 58 matcher.
- Lukáš Jašek fick ett stort förtroende i Oskarshamn. Han snittade nämligen 21:26 minuters istid per match i grundserien vilket var överlägset mest bland forwards i SHL, han snittade över en minuts istid mer än Linus Omark som spelade näst mest.
Blicka framåt
Nästa säsong spelar alltså IK Oskarshamn i HockeyAllsvenskan.
Det blir en helt annan utmaning än vad klubben har blivit van vid de senaste åren och det kommer att bli ett rejält ombygge. Just nu står IKO utan en enda spelare på kontrakt samt ingen tränare. Egentligen är det bara sportchef Oscar Alsenfelt som är kontrakterad och övriga roller kommer att få fyllas med tiden.
Alla kontrakt med spelarna i årets trupp har rivits och de är nu alla tillgängliga på marknaden. Oskarshamn kommer då att tappa ett stort antal spelare som troligtvis blir kvar i SHL. och ryktas till Malmö, Viktor Lodin är på väg till Färjestad, går till Timrå, Patrik Karlkvist ska vara klar för Örebro och Oscar Engsund samt Lukáš Jašek lär troligtvis också få möjligheten i en annan SHL-klubb. Sedan ska Ahti Oksanen, och alla lämna Sverige för spel utomlands. Utöver det uppges Oskar Asplund också vara på till Mora medan spelare som , , Olli Palola och Austin Wagner också lämnar.
Vilka spelare kan då tänkas bli kvar och följa med ner till HockeyAllsvenskan?
Laget behöver ändå kunna behålla en stomme för att ha en grund att stå på. På målvaktssidan ser jag Tomas Rydén som självklar att bli kvar i Oskarshamn efter lånet under slutet av säsongen och han borde bli förstamålvakt. Emil Kruse är väl en kantboll. Rydén och Kruse skulle vara ett väldigt bra målvaktspar på allsvensk nivå men frågan är om Oskarshamn siktar på att behålla Kruse eller om man försöker plocka upp en billigare lösning, kanske från Hockeyettan, för att bli andramålvakt bakom Rydén.
På backsidan skulle , och Anton Mylläri kunna vara potentiella spelare att behålla. Bengtsson har varit en toppback på allsvensk nivå tidigare medan Burström och Mylläri skulle vara nyttiga som rutinerade pjäser för att bidra till en stabilitet i lagbygget.
Framåt finns det också ett antal spelare som man bör försöka säkra upp. och är viktiga kulturbärare som kan bli ledare för gruppen, om de själva känner för att fortsätta spela. och Nick Olesen är lite på gränsen mellan SHL och HockeyAllsvenskan kvalitetsmässigt där Johnsson hade varit en klockren andracenter och Olesen en potentiell poängkung på HA-nivå. och hamnade lite i kläm i SHL men skulle nog passa in mycket bättre i HockeyAllsvenskan där de skulle kunna få större roller och en bättre möjlighet att göra skillnad.
Oskarshamn skulle alltså möjligtvis kunna ha runt tio spelare som följer med ner vilket vore en bra start. Tittar man sedan på möjliga nyförvärv så borde Alsenfelt blicka på lagen i HockeyAllsvenskan och Hockeyettan för att kunna både spetsa och bredda laget. Skulle IKO kunna vara och hugga på toppspelare från ”mindre klubbar” i HA och roffa åt sig dem genom att erbjuda mer lön än deras nuvarande lag? Spelare som exempelvis och i Kalmar, i Nybro, och i Tingsryd och i Västervik för att nämna några. Sedan kryllar det av bra spelare i Hockeyettan och här skulle Oskarshamn säkerligen kunna hitta billigare spelare som kan bli fynd.
På ledarsidan så försvinner såklart Martin Filander och hans tränarteam. Enligt Aftonbladet ska ny huvudtränare för Oskarshamn då bli… ?! Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men det var inte det i vilket fall. Men på många sätt finns det något väldigt ”oskarshamnskt” över den rekryteringen.
Till att börja med så har Björn Karlsson och Oscar Alsenfelt spelat tillsammans i Växjö så de känner ju varandra bra, sedan har Karlsson också spelat i Oskarshamn. Under åren i HockeyAllsvenskan hade IKO också en period då man satsade på unga coacher som Fredrik Söderström och Björn Hellkvist. Björn Karlsson är bara 35 år och är precis i starten av sin tränarkarriär. Han tog över Alvesta i Division 2 för två år sedan och tog direkt upp klubben till Hockeyettan. Som nykomling har Alvesta sedan med små medel överpresterat och tog sig till slutspelet där de åkte ut i play in. Det är en imponerade notering.
Så Björn Karlsson har ändå fått en stark start på sin tränarkarriär och det finns paralleller att dra som kan tala för att han passar in bra i Oskarshamn också. Bakom honom uppges också ta plats som assisterande tränare vilket också är ett piggt val. Oskarshamn bygger nytt och börjar om på en ny kula så det är logiskt att ändå satsa på unga coacher som kan växa med uppdraget.
Vad ska man ha för förväntningar på IK Oskarshamn i HockeyAllsvenskan då? Tja, rent krasst så kan man ju konstatera att de inte direkt är i samma sits som HV71, Djurgården eller Brynäs när de åkte ner. Oskarshamn har inte samma ekonomiska möjligheter som gör att de ska kunna kasta pengar på allting för att gå tillbaka upp direkt. Det är inte realistiskt att se Oskarshamn som samma storfavorit likt tidigare degraderade lag.
Men de kommer att få en fallskärm som hjälper laget på traven och det är inte så att de har ekonomiska problem utan möjligheten finns ändå för att få ihop ett bra allsvenskt lag. Även om Oskarshamn inte kan sätta ett lag på samma nivå som HV71, Djurgården och Brynäs gjorde så kommer de ändå kunna ha en budget som möjliggör en satsning.
Nog ska IKO ändå kunna vara ett topplag i HockeyAllsvenskan och vara med i fajten om SHL-platsen även om de inte kan ses som en favorit.
Samtidigt så trivs ju Oskarshamn också bäst när ingen tror på dem. Desktop ad in article Mobile ad in article
