Robin Olausson om Almtuna: Överträffade alla förväntningar

• Han blir svår att ersätta.
• “Kommer vara jagad av SHL-klubbarna”
• Årets tränare – där lyckades Kimby.
• “I slutändan blev det bara pyspunka”
• Succévärvningarna av Mårtensson: “Fingertoppskänsla”
• Talangens otroliga succé.
• “För första gången på flera år ser framtiden ljus ut”
• Så ska laget värva – kan bröderna återförenas? Desktop ad in article Mobile ad in article

Den hockeyallsvenska säsongen börjar lida mot sitt slut och för ett antal lag har redan säsongen tagit slut. Därför tittar Robin Olausson nu tillbaka på de 14 lagens säsong och analyserar detaljerna bakom säsongen och hur laget behöver göra i framtiden. 

I dag blir det fokus på säsongens stora överraskningslag Almtuna som överträffade alla förväntningar ledda av årets tränare – men kroknade ändå i slutspelet. 

Läs analysen av Östersunds säsong här.

Läs analysen av Kristianstads säsong här. 

Läs analysen av Vita Hästens säsong här. {{ PAYWALL LIMIT }}

MÅLVAKTERNA

Almtuna har haft ett tryggt och säkert målvaktsspel under säsongen med Viktor Andrén och Oliver Håkanson som delat på ansvaret. Andrén har varit en toppmålvakt i ligan som gör anspråk på att vara de bland de fem bästa burväktarna i HockeyAllsvenskan medan Håkanson är en ung och spännande målvakt som har visat sig ha potential att bli en bra målvakt. 

Sedan Viktor Andrén kom in till Almtuna från Brynäs så har han varit en av lagets viktigaste spelare och det går nog att argumentera för att han är Almtunas viktigaste spelare. Förra säsongen spelade han på toppnivå för att se till att klubben undvek kvalspel och den här säsongen har han höjt sig ännu mer för att hjälpa klubben högre upp i tabellen. 

Tittar man på Andréns statistik så är det tydligt att han är en av de bästa målvakterna i HockeyAllsvenskan. Han hade 92,14 i räddningsprocent (femte bäst i ligan), 2,04 insläppta mål per match (fjärde bäst) samt 19 vinster (femte bäst) på 35 matcher. Det går knappast att hitta en mer stabil och säker sista post än vad Viktor Andrén har varit under säsongen. Det är tydligt att han egentligen är lite för bra för att spela i Allsvenskan och nästa säsong ryktas han vara klar för spel i Djurgården oavsett de går upp eller ej. 

Bakom Andrén har Almtuna haft 20-årige Oliver Håkanson som har varit ett bra alternativ som andremålvakt. Han spelade ungefär hälften så mycket (sett till antal minuter) som Andrén och fick vakta kassen i 18 matcher. Han noterades då för en räddningsprocent på 91,00 samt 2,57 insläppta mål per match. Håkanson vann dock bara sju av 18 matcher vilket inte är en stark vinstprocent. Han fick även chansen att göra två SHL-matcher med Brynäs under säsongen. 

Detta var hans första säsong som senior och med det i åtanke får man verkligen säga att Håkanson gjorde ett bra jobb och han har potential att växa och bli ännu bättre till nästa säsong då han fortsatt har kontrakt med Almtuna. 

Att hitta en målvakt lika bra som Andrén att ha bredvid Håkanson kommer dock bli en stor utmaning för Almtuna. Han blir svår att ersätta.

POÄNGKUNGEN

För andra året i rad är det Hampus Harlestam som var Almtunas poängbästa spelare. 29-åringen från Lidingö är en spelare som varit lite underskattad under ett par år men som nu kanske äntligen börjar få det erkännandet han förtjänar. Under säsongen var det även snack om att andra klubbar var intresserade av att värva Harlestam vilket tyder på att hans aktier stärkts en hel del. 

Forwarden har gjort fyra raka säsonger i Almtuna och bara blivit bättre och bättre för varje säsong där han nu har blivit en väldigt drivande spelare för Almtunas offensiv. Han har tidigare gjort 11, 11 och 16 mål men den här säsongen gjorde han 17 mål. Poängmässigt har han gjort 19, 24 och 33 poäng tidigare år men den här säsongen stod han för 35 poäng. Det är en liten förbättring varje säsong och då känns det ändå som att det finns mer att hämta hos Harlestam. 

Har kontrakt även över nästa säsong och då skulle han absolut kunna vara uppe och sniffa på 20 mål och 40 poäng.

Desktop ad in article Mobile ad in article

UTROPSTECKNET

Det finns flera utropstecken som man skulle kunna lyfta i Almtuna, framför allt nyförvärven Valdemar Johansson och William Eriksson. 

Den som har stuckit ut mest över hela säsongen är dock ändå Oskar Asplund. Redan förra säsongen visade han framfötterna som 18-åring och jag förutspådde då att han skulle ta ytterligare kliv till den här säsongen – men han har ändå varit bättre än jag trodde. Faktum är att Asplund är en av de bästa juniorbackarna någonsin i HockeyAllsvenskan. 

Totalt landade han in på 30 poäng på 49 matcher vilket är den tredje bästa noteringen av en U20-back i ligans historia. Bara Lukas Bengtsson och Emil Andrae har varit bättre som juniorbackar med 33 poäng. Ett tag såg det nästan givet ut att Oskar Asplund skulle knäcka rekordet då han inledde säsongen med smått osannolika 22 poäng på 24 matcher (ett snitt som gett 45 poäng på 49 matcher). Asplund svalnade dock av och produktionen blev lidande under säsongens andra halva. På de sista 25 matcherna gjorde Asplund nämligen bara åtta poäng. Den otroliga produktionen var väl omöjlig att hålla uppe men att göra 30 poäng som juniorback är ändå väldigt, väldigt bra. 

Tyvärr för Almtunas del innebär det dock att Asplund troligtvis är förlorad inför nästa säsong då han lär vara jagad av SHL-klubbarna.

BESVIKELSEN

Almtuna gjorde i år sin bästa grundserie sedan 2017/18 då de kom på fjärdeplats med 82 poäng under Marcus Ragnarsson. Sedan dess har Almtuna kommit på 13:e, 12:e, 10:e och 12:e plats. Den här säsongen klättrade de upp som sjua – men roligare än så blev det inte.

När de gick in i slutspelet tyckte jag att Almtuna kunde vara lite av en outsider och en jobbig motståndare att få möta. Så blev det dock inte alls utan Uppsalalaget kroknade fullständigt i åttondelsfinalen mot AIK. Almtuna gick in som favoriter i åttondelen mot AIK eftersom att de vunnit tre av fyra inbördes möten under grundserien samt att AIK avslutade seriespelet med sex förluster på de sju sista matcherna. Det kändes som att nästan allting pekade mot att Almtuna – med en stabil defensiv – skulle göra resan kort med AIK.

Resan blev också kort – fast inte som Almtuna hade tänkt sig.

Almtuna gick inte alls att känna igen under de båda matcherna mot AIK och förlorade 2-5 båda gångerna. De såg platta och ihåliga ut och verkade helt enkelt inte vara redo för slutspelet. Det kändes som att laget, med flera unga spelare, saknade rutin för att spela slutspelshockey och de kunde inte matcha AIK i exempelvis fysik. Den starka defensiven som laget lutat sig på var som bortblåst och AIK fick skölja över dem och avgjorde serien nästan redan i första perioden av den första matchen då AIK ledde med 4-0.

Jag hade ändå lite förväntningar på Almtuna i slutspelet men i slutändan blev det bara pyspunka.

COACHERNA

Inför årets säsong plockade Almtuna tillbaka Robert Kimby som huvudtränare och det kan vara det bästa beslutet som fattats av något allsvenskt lag på hela året. Jag tippade faktiskt Almtuna sist av alla inför säsongen baserat på vad de hade för lag på pappret. Spelare för spelare är Almtuna inte alls ett lag som borde vara på övre halvan i tabellen. Men jag underskattade vilket impact Kimby skulle ha.

Jag visste självklart att Robert Kimby är en väldigt bra tränare för det visade han senaste gången han ledde Almtuna. Men han överträffade ändå alla förväntningar och lyckades bättre vad jag ens hade kunnat tro. Det gjorde Almtuna till säsongens största överraskning i HockeyAllsvenskan.

Kimby kom direkt in i Almtuna och fick bukt på lagets största problem vilket var defensiven. I fjol släppte de in 177 mål men den här säsongen tog han ner den siffran till endast 125 insläppta, en minskning med 52 mål (!), alltså i snitt ett mål per match. Det är en enorm förändring och faktum är att Almtuna bara var fyra mål sämre än Djurgården som var det laget som släppte in färst mål i HockeyAllsvenskan.

Almtuna prickade in ett väldigt solitt grundspel och var ett väldigt jobbigt lag att möta, speciellt mot topplagen. AIS vann faktiskt mot alla av de sex topplagen minst en gång och tog tio av 24 vinster mot lagen som hamnade topp sex. Det är nästan hälften vinster och då ska det även nämnas att de flesta av förlusterna var jämna förluster, ett antal av dem med uddamålet.

Robert Kimby, tillsammans med assisterande Jimmy Anderström och målvaktstränare Fredrik Pettersson-Wentzel har fått ihop något riktigt bra i Almtuna trots att de agerar med små medel. Kimby är en mästare på att få ihop gruppen och få ut det där lilla extra av varje spelare. Han får spelare att lyfta helt enkelt. Om de kan fortsätta bygga på framgången så finns det skäl för att tro att Almtuna ska kunna utmana ännu lite mer nästa säsong.

För mig råder det inga tvivel om att Robert Kimby har varit Årets tränare i HockeyAllsvenskan 2022/23.

Desktop ad in article Mobile ad in article

SPORTCHEFEN

I år gjorde Tony Mårtensson sin första riktiga säsong som sportchef för Almtuna efter att tidigare ha delat den rollen med Björn Danielsson. Jag var lite tveksam i början, speciellt med tanke på värvningarna som kom in inför säsongen, men Mårtensson har verkligen växt in i kostymen som sportchef och gjort ett bra jobb får sägas.

Jag var orolig för Almtuna innan säsongen började med tanke på att de värvade från en ganska låg hylla. Endast Victor Aronsson plockades in från en allsvensk konkurrent och han var det enda nyförvärvet, tillsammans med Jacob Spångberg, att ens ha rutin från spel i HockeyAllsvenskan. Det var tydligt att Mårtensson agerade inom en smal budget då resten av värvningarna kom från Hockeyettan eller college. Spelare för spelare såg inte Almtuna ut att vara så skräckinjagande men de fick ut max av spelarna de hade. Mårtensson ska även ha beröm för ett par av värvningarna som verkligen gjorde skillnad. Hugo Blixt kom in som en stor och stabil back och spelade till sig ett nytt kontrakt. Även Oliver Kandergård tycker jag gjorde det bra med rivigt och hårt spel och han förtjänade också en kontraktsförlängning.

Det var dock med värvningarna under säsongen som Tony Mårtensson verkligen lyckades. Först kom Valdemar Johansson och det måste nog nästan vara säsongens mest underskattade värvning. Visst pratas det alldeles för lite om 19-åringen? Han inledde årets säsong i AIK men ansågs inte platsa i HockeyAllsvenskan utan hade bara fått spela i AIK:s juniorlag. Han värvades då tillbaka till moderklubben Almtuna och där blev det succé. På 42 matcher gjorde han 14 mål och 20 poäng och blev därmed Almtunas näst bästa målskytt. Tolv av hans mål kom i spel med lika styrka vilket var klart bäst av alla spelare i Almtuna, tre mål före de som låg närmast bakom. Då missade 19-åringen även tio matcher och om han hade spelat även i de tio matcherna och gjort två-tre mål fler så hade han haft chansen att kvala in bland de tio målbästa säsongerna av en junior i HockeyAllsvenskans historia.

Efter det plockade Almtuna in Magnus Eisenmenger som var okej. Han hade nog kunnat bidra lite mer men skulle säkert förbättras om han fick en hel säsong i Allsvenskan. Sedan tog Almtuna in William Eriksson från AIK och oj, vilken succé det blev. Efter att ha gjort 3+1 på 33 matcher i AIK så exploderade Eriksson direkt efter klubbytet till Almtuna och gjorde 13 poäng på grundseriens tolv sista matcher. Han var alltså över en poäng per match. Nu är det väl en orimlig produktion över en hel säsong men William Eriksson kan absolut vara en spelare som gör 30+ poäng nästa säsong.

Tony Mårtensson visade sig ha fingertoppskänsla i värvningarna som han gjorde under säsongen och spetsade laget på ett mycket fint sätt. Det ska bli spännande att se vilka namn han kan plocka in till nästa säsong.

SNACKISEN

Han gjorde bara en match i HockeyAllsvenskan under säsongen men Filip Ekberg fick nog ändå mest rubriker för sin prestation i en match den här säsongen. Ekberg var inne på isen i 10:48 minuter, sköt fyra skott på mål och gjorde ett hattrick i sin debut. Glömde jag nämna att han är 15 år gammal? Japp, en 15-åring klev in och sköt ett hattrick i sin första match mot seniorer. Det låter fortfarande overkligt. Han blev redan HockeyAllsvenskans yngsta målskytt genom tiderna med sitt första mål och att han sedan gjorde två till är smått osannolikt. Det är en unik debut och något som jag är osäker på om vi någonsin kommer få se igen i ligan.

Med det sagt så ska man ändå tona ner förväntningarna lite. Ekberg fyller 16 år i april och det gäller att hålla fötterna på jorden här och inte skena iväg. Ekberg ska fortsätta utvecklas i den takt han gör och inte stressas in i A-laget (om han nu inte förtjänar det såklart). Almtuna ska hålla hårt i den här talangen för det lär finnas andra intressenter redan.

Filip Ekbergs enorma säsong i siffror:

• 38 poäng (16+22) på 21 matcher i J18-laget.
• 15 poäng (9+6) på 20 matcher i J20-laget.
• Åtta poäng (3+5) på fem matcher i U16-landslaget.
• Tre mål på en match i HockeyAllsvenskan.

BLICKA FRAMÅT

För första gången på ett antal år känns det faktiskt som att framtiden ser ganska ljus ut för Almtuna. I nuläget har de sju spelare (en målvakt, tre backar och tre forwards) på kontrakt inför nästa säsong där framför allt Jakob Ragnarsson, William Eriksson och Hampus Harlestam är viktiga spelare att fortsätta bygga laget kring.

Bland spelarna som har utgående kontrakt så kommer ett antal lämna. Almtuna kan dessvärre inte riktigt utmana lönemässigt och blir sårbara om SHL-lag eller övriga allsvenska lag rycker i deras spelare. Det är därför att förvänta att toppspelare som Viktor Andrén, Oskar Asplund och Jesper Norbäck är förlorade. Spelare som laget dock ska satsa på att behålla är kaptenen Marcus Karlström, Olle Norberg, Valdemar Johansson, Viktor Hertzberg, Anton Klint, William Proos och Jacob Svensson. Får Almtuna behålla ett antal av dessa har de en stomme att stå på. Om Almtuna ska fortsätta sin framgångsresa så behöver de ha kontinuitet inom laget. Det ska också nämnas att Almtuna har en väldigt fin juniorverksamhet och ofta får fram bra spelare till A-laget, om de kan fortsätta på samma sätt kommer det såklart bli väldigt värdefullt.

Robert Kimby är helt klart rätt man att leda laget och Almtuna ska försöka hålla hårt i honom för att få bygga något över tid. Det är Almtunas främsta nyckel till framgång, och största utmaning, att kunna behålla spelare och ledare som gör det bra. Känslan är att det finns mer potential att hämta i klubben under Kimbys ledarskap. Om Tony Mårtensson får lite extra utrymme i budgeten och kan värva från en högre hylla, alltså plocka in allsvenskt rutinerade spelare i stället för att enbart värva från Ettan, så finns möjligheterna för Almtuna att vara med och utmana högre upp.

Vad skulle då kunna vara realistiska värvningar för Almtuna? Till att börja med så ryktas redan målvakten Jørgen Hanneborg vara på väg in från Kristianstad och Oscar Birgersson kan ansluta från Brynäs. Sedan tycker jag att klubben också bör blicka mot att få in Jesper Kandergård. Han har lämnat Leksand och med brorsan Oliver i laget så kan det finnas goda möjligheter att lösa en övergång. Tony Mårtensson har tidigare uttalat sig att Almtuna kan blicka efter att plocka in spelare som ”blivit stukade i sina nuvarande lag” likt hur de gjorde när de plockade in William Eriksson från AIK. Här är då några exempel på spelare som Mårtensson skulle kunna titta på: Maksims Semjonovs i AIK, Emil Berglund och Fredrik Forsberg i Djurgården (båda har tidigare spelat i Almtuna) eller Emil Aronsson i Västerås.

Almtuna har en väldigt duktig tränare och en bra sportchef. Om de kan träffa rätt med nyförvärven och få ihop laget på ett bra sätt även nästa säsong finns möjligheter att till och med blanda sig in i topp sex-striden. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Är Leksand fortfarande inne på rätt spår?