Svensk ishockey har nog aldrig varit i en liknande situation som den var i idag när Frölunda presenterade sitt nya klubbmärke.
Där så många sitter som på nålar för att få se vad som presenteras. Och då snackar vi inte bara om Frölunda-supportrar. Här fanns det ett ganska stort intresse från övriga supportrar och hockeyälskare också.
Och ja, det klart att det blev någon form av ett antiklimax. Det fanns väl i ärlighetens namn inga andra alternativ. Oavsett vad som presenterats, så hade det tagits emot ganska illa. Det enda scenariot där det inte hade hänt, hade varit om man presenterade någon delvis omgjord version av klubbmärket man hade 1984 till 1995. Inte för att det är så jäkla snyggt eller för att det gör sig speciellt bra stilistiskt heller. Men för att det har en historia.
Till att börja med ska vi ha klart för oss att det 2022, så klart, är väldigt svårt att skapa ett klubbmärke som helst inte ska påminna om något annat. ”Allt” är gjort redan.
Personligen tycker jag inte att loggan är speciellt snygg eller tilltalande. Däremot vill jag ge pluspoäng för att de inte valde att gå på något djur- eller pryl-tema. Men jag hade definitivt önskat mig lite mer plottrighet. Lite mer detaljer. Lite mer kopplingar.
Loggan är väldigt mycket Schweiz, Tjeckien och Ryssland. Jag vet inte om det är där man bottnat av faktumet att man varit så ledande i den europeiska (men icke-svenska) delen av sin verksamhet de senaste åren.
Annars vill jag egentligen ägna de här raderna till att hylla svenska klubbar för deras förmåga att inte förändra sig mer än nödvändigt.
För det får man ju säga att vi varit ganska bra på historiskt sett. Om vi bortser från när större delen av den svenska hockeyeliten ballade ur på 90-talets mitt och skulle ha NHL-stuk på sina loggor. Antingen byta helt, eller ha en sorts alternativ logga i merch-syfte.
De flesta klubbar, åtminstone på högsta nivå, har haft en tendens att ligga kvar med det man haft de senaste åtminstone 40 åren där i princip ingen har fått för sig att radikalt ändra sitt klubbmärke utan i den mån det skett så har det varit lite smådetaljer som uppdaterats.
Undantag som ändå landat rätt:
Luleå som gick till sin björn, för att sedan försöka göra ett nytt byte som väl slutligen bara blev en alternativ logga innan man återgick till grunden och tog tillbaka Stålmannen och ställa allt i ordning igen.
Växjö, som jag känner får dispens för sitt arbete. Dels för att man är relativt ny som klubb och behövt hitta någon sorts identitet och med tanke på hur deras inledande klubbmärke såg ut är det förståeligt att man behövde hitta lösningar. Det man har idag är ett av SHL:s snyggaste.
Undantag som inte landat rätt än:
Malmö. MoDo.
Men generellt. Vi är jäkligt bra på att hålla oss till det vi en gång valde att skapa från början.
Ser vi på Schweiz och KHL så är det väldigt annorlunda. Framförallt i KHL är det väldigt få lag som har kvar samma klubbmärke som man gick in i ligan med. Och då har ligan inte ens 15 år på nacken ännu.
Vi kan sitta här och tycka vad vi vill om Frölundas nya klubbmärke. Och det borde vi också göra. Men samtidigt ska vi inte glömma bort hur bra vi generellt är på att hålla på traditionerna i det här landet.
Det är något vi ska vara stolta över. Det är viktigare att ta med sig än att Frölunda möjligen har skapat ett själlöst klubbmärke som om det inte stod ”Frölunda Hockey Club” i det, skulle vara svårt att koppla till klubben. Eller ens till att vara en sportloggo.
