- “Vågar inte placera dem högre på listan”
- “Jag räknar med ett rejält revanschsug”
- De rankas etta: “Ett lyxproblem”
{{ PAYWALL LIMIT }}
7. Färjestad (Carl Lindbom, Max Lagacé)
Här har vi ett av målvaktsparen jag är allra mest spänd på att se den kommande säsongen. Eller jag ska vara ärlig, jag är mest spänd på att se Carl Lindbom i SHL.
Visst, han gjorde förvisso SHL-debut med Djurgården under säsongen 2021/22, men den kommande säsongen hans första, “riktiga” säsong i högstaligan. Han går in till säsongen med en urstark allsvensk säsong i ryggen, där han inte bara var ligans främsta junior utan även hela ligans bästa målvakt.
Max Lagacé blev något av en nödlösning när Färjestad hastigt och mindre lustigt tappade nyförvärvet Jonas Johansson till Tampa Bay Lightning i somras. Den 30-årige kanadensaren har spelat närmare 250 matcher i AHL och har även 20 matcher i NHL på meritlistan, varav merparten av dessa som nödlösningsreserv i Vegas under klubbens debutsäsong 2017/18. Transatlantiska målvakter har emellertid visat sig klara steget från Nordamerika till SHL tämligen bra de senaste åren (Strauss Mann och Matt Tomkins är goda exempel på det), så jag är försiktigt optimistisk till Lagacés chanser.
Det som gör att jag inte vågar placera Färjestad högre på listan här och nu är att varken Lindbom eller Lagacé inte har någon (större) erfarenhet från SHL-spel. Jag är dock tämligen övertygad om att jag kommer ha Färjestad högre på den här rankingen om jag skulle göra en liknande ranking under säsongens gång, men här och nu fegar jag ur.
6. Örebro (Jhonas Enroth, Jonas Arntzen)
Likt Linköpings situation så känns det som att Örebro har en given förste- och andremålvakt till sitt förfogande. Jhonas Enroth har varit en toppmålvakt i SHL sedan den dagen han bestämde sig för att vända hem till Sverige igen och är alltjämt en av de största målvaktsstjärnorna i ligan, men han skördade inte i närheten av lika stora framgångar den gångna säsongen som han gjorde säsongen dessförinnan. I slutspelet växlade Enroth dock upp rejält och var en stor anledning till att Örebro tog sig hela vägen till en semifinal.
Jonas Arntzen har varit den evige reservmålvakten sedan han kom till klubben 2019. Under sina fyra säsonger i klubben har det bara blivit spel i 56 av 208 grundseriematcher, men norrmannen verkar ha accepterat sitt öde då han i januari 2021 skrev ett nytt kontrakt över säsongen 2023/24.
Anledningen till att jag håller Örebro så pass högt ändå stavas Jhonas Enroth, som har kanske den högsta högstanivån i hela SHL. Arntzen är inte heller oäven på SHL-nivå, även om fjolårssäsongen kanske inte blev det steg framåt som han hade hoppats.
5. Luleå (Joel Lassinantti, Matteus Ward)
Nu börjar det bli riktigt tajt.
En målvaktssida med Joel Lassinantti borde nästan automatiskt vara topp tre i ligan, kan man tycka, men fjolårets besvikelse gör att Luleåparet ändå glider ned några hack i rangordningen. Lassinantti var långt ifrån sitt fornstora jag under fjolårssäsongen och även fast han slog personligt rekord i antal hållna nollor i grundserien (sex) så noterades han för sin överlägset sämsta räddningsprocent i SHL-sammanhang (89,6 procent).
Efter säsongen stod det klart att “Lassi” hade spelat med körtelfeber under delar av säsongen. Det kan så klart vara en stor del i förklaringen till Luleåmålvaktens svacka under fjolåret och han är säkerligen väldigt revanschsugen inför säsongen som kommer.
Vid sid sida har Lassinantti återigen , som knappt fick spela några SHL-matcher alls under sina inledande månader i Luleå. Han fick sedan åtnjuta ett stort förtroende från tränarteamet under ett par månader efter årsskiftet, innan han mot slutet av säsongen blev fast på bänken igen. Ward gjorde en helt okej debutsäsong i SHL, inte mer, och har säkerligen både en och två nivåer till i sig.
4. Frölunda (Lars Johansson, Frederik Dichow)
Inför den gångna säsongen var Lars Johansson en av hemvändarna som jag var mest spänd att se. Den svenske veteranmålvakten hade varit en av Europas absolut bästa målvakter under sina år i KHL, där han under samtliga fem säsonger i ligan registrerade en räddningsprocent på över 93 procent.
Riktigt så överlägsen var han inte i SHL. Han inledde säsongen något skakigt, men spelade upp sig ju längre säsongen gick även om han aldrig riktigt nådde mina högt ställda förväntningar. Han visade emellertid under VM att han alltjämt är en målvakt av hög, hög europeisk klass och jag är tämligen övertygad om att han kommer att kunna hålla en högre, eller framförallt lite jämnare, nivå den kommande säsongen.
Frederik Dichows debutsäsong blev, liksom för många andra målvaktsdebutanter ifjol, inte något som direkt stack ut. Den danske VM-målvakten lyckades inte kravla sig över 90 procent i räddningsprocent.
Jag tror att både Dichow och Johansson kommer att kunna lyfta sitt spel den kommande säsongen och motivera den topp fyra-placering jag ändå gett dem i den här rankingen.
3. Växjö (Emil Larmi, Adam Åhman)
När vi på redaktionen ombads ranka SHL:s 25 bästa spelare i början av mars rankade jag Emil Larmi som den bästa målvakten i hela ligan. Mitt val med Larmi som bästa målvakt föll väl ut under månaderna som gick därefter, då finländaren växte ut till till ett monster mellan stolparna för sitt Växjö. På 18 matcher i SM-slutspelet loggade han en räddningsprocent på 93,8 procent, släppte in 1,30 mål per match och höll fyra nollor när Lakers gick hela vägen och vann SM-guld.
Att ge honom priset som slutspelets mest värdefulle spelare var så klart en no-brainer.
Där Växjö faller ett hack på den här rankingen är målvaktsparet som helhet. Man har en av SHL:s bästa målvakter, om inte den bästa, men 24-årige övertygade emellertid inte överdrivet mycket på mig under fjolårssäsongen. Som helhet håller jag de två nästkommande målvaktsparen högre än Växjös, trots Larmis briljans.
.jpg)
2. Skellefteå (Gustaf Lindvall, Linus Söderström)
Linus Söderströms framfart mellan Skellefteåstolparna var förmodligen en av de starkaste framgångssagorna under förra säsongen. Han hämtades in till klubben som något av ett komplement till Gustaf Lindvall efter två säsonger i finska Ässät, men var i slutändan den målvakt som ledde västerbottningarna genom stora delar av säsongen med ett enastående målvaktsspel.
Söderström prisades både som SHL:s bästa målvakt samt med Honken Trophy. NHL-klubbar följde Söderströms framfart under vintern, men i slutändan valde 26-åringen tryggheten att stanna i Skellefteå och skrev i mitten av mars på ett nytt ettårskontrakt med klubben.
Liksom förra säsongen kommer Söderström bilda målvaktspar med Gustaf Lindvall. Efter tre hyperstarka säsonger mellan de svartgula stolparna stötte Lindvall på motgångar den gångna säsongen, där han dels inte riktigt fick spelet att stämma fullt ut och dels ådrog sig en skada som gjorde att han spelade sin sista match i slutet av oktober.
Jag räknar med ett rejält revanschsug från Lindvall den här säsongen som initialt är den som får slå lite underifrån när det gäller speltiden i Skellefteåmålet. 32-åringen har visat tidigare vilken hög SHL-nivå han kan hålla, hans utmärkelse som SHL:s bästa målvakt 2020 skvallrar om inte annat om det, och jag är rätt övertygad om att han hittar tillbaka till sitt fornstora jag den kommande säsongen.
Under försäsongen har Skellefteå förstärkts med David Rautio som utfyllnad bakom Lindvall och Söderström för att möjliggöra att Lindvall får återhämta sig i lugn och ro från sin skada. Sannolikheten att veteranmålvakten blir kvar i klubben efter försäsongen får emellertid ses som liten.
1. Timrå (Jacob Johansson, Tim Juel)
Inför förra säsongen skulle jag nog ha haft Timrås målvaktspar i den nedre regionen av den här rankingen, men s storspel den gångna säsongen och förstärkningen av Tim Juel gör att Timrå nu skjuter hela vägen upp i topp av denna ranking.
Det finns inte många lag, förlåt – inga lag, som kan stoltsera med två målvakter i laget som båda var finalister till årets målvakt i SHL den gångna säsongen. Johansson levererade storartat mellan Timrås stolpar under grundserien och var den målvakt, tillsammans med Mantas Armalis, som vann flest matcher i grundserien (24). Johansson fick även kröna säsongen med att ta en plats i den svenska VM-truppen – vem hade kunnat tro det inför förra säsongen?
Timrå gjorde tidigt klart med Tim Juel från Oskarshamn, där han kopplade ett grepp om förstaspaden och var tillsammans med de offensiva stjärnorna en bidragande orsak till att IKO:s säsong blev så bra som den blev.
Det som blir mest spännande att följa den kommande säsongen är hur Timrå väljer att matcha sin målvaktssida. Johansson var otvivelaktig förstemålvakt ifjol (47 matcher i grundserien), men kommer så klart att matchas mer sparsamt nu med en hårdare konkurrens i Juel. Delar man matchandet lika, eller kommer någon av Johansson och Juel springa iväg med förstaspaden?
Det är ett lyxproblem de har, Timrå.
.jpg)
