- Sämre målvaktsspel än förväntat: "Ett klart underbetyg"
- Hemvändarens stora lyft: "Visat att han håller absolut toppklass i SHL"
- Genombrott för unge backen: “En av spelarna som klev fram”
- "Hur man än vrider och vänder på det…"
- "Det säger ändå något om hans gärning för den här klubben"
- Spetsforwardens facit: Näst sämst utdelning av alla forwards i SHL
- “Skadefri är han en toppspelare i den här ligan”
- Förstärker med sportchefens son?
{{ PAYWALL LIMIT }}
Läs analysen av Malmös säsong här.
Läs analysen av MoDos säsong här.
Målvakterna
Timrås målvaktssida var den på förhand som jag höll som ligans starkaste på papperet.
hade haft en storartad säsong mellan Timrås stolpar, där han på riktigt tagit klivet mot SHL-toppen vilket också syntes i hans finaliststatus i årets målvakt-priset på SHL Awards samt det faktum att han tog en plats i den svenska VM-truppen. Till sin hjälp skulle han den här säsongen få Tim Juel, som efter fyra säsonger i de södra delarna av landet var tillbaka i den norra landsdelen som ett välbehövligt, och högklassigt, komplement till Johansson. Juel kom från en succéartad säsong i Oskarshamn, där han under andra halvan av säsongen snodde åt sig förstaspaden från Joe Cannata och efter årsskiftet var en av ligans absolut bästa målvakter.
Den nivån var han aldrig nära att nå under årets säsong i Timrå.
Även om han möjliggjorde en vettigare matchning för Johansson (som förra säsongen spelade hela 47 matcher) så kunde han inte bygga vidare på framgångarna han skördat med Oskarshamn under våren. 29-åringen släppte inte in värst många mål, hans snitt på 2,37 insläppta mål per match var bättre än exempelvis Marcus Högberg och Mantas Armalis, men när det kommer till räddningsprocent var det 20 målvakter som var bättre än Juel. Hans Game Score (med data från Puckad Data) föll från förra säsongens toppnotering 1,03 (bäst i ligan) till 0,54. Inte på något sätt dåligt, men som sagt inte nära samma nivå som under hans avslutande säsong i Oskarshamn.
Jacob Johanssons tapp var än mer märkbart. Hans räddningsprocent på 89,9 procent är inte i paritet med den målvakt han har förmåga att vara och tittar man lite mer på de underliggande siffrorna ser man att han gick från att rädda 87,2 procent av skotten i skottsektorn förra säsongen till att den här säsongen vara nere på 83,7 procent. Det är ett anmärkningsvärt tapp.
Att det blev uttåg redan i åttondelsfinalen för Timrå går så klart inte att lasta enbart på målvaktsspelet. Målvakternas siffror går ofta symbios med hur lagets försvarsspel mår, men med ett vassare målvaktsspel sett över hela säsongen hade Timrå gott och väl kunnat slippa spela åttondelsfinalen mot Rögle överhuvudtaget. Med en kollektiv räddningsprocent på 89,0 procent (jämfört med 90,4 förra säsongen) var bara länsrivalen MoDo samt kvallagen Oskarshamn och HV71 sämre än Timrå – ett klart underbetyg med tanke på hur stark målvaktssidan såg ut att vara inför säsongen.
Poängkungen
Få spelare i ligan hade en starkare andra halva av säsongen än Filip Hållander. Efter att ha varit en av lagets stora besvikelser under inledningen av säsongen, där han bara stod för en poäng på de tolv inledande matcherna, lyfte hemvändaren sitt spel ett par, tre nivåer i samband med SHL:s halvtidsvila.
På de 26 avslutande matcherna stod 23-åringen för 26 poäng, en notering som bara poängkungen Oscar Lindberg kunde slå. Bryter man ned det ännu mer, till de 13 sista matcherna, var Hållander faktiskt bäst i hela ligan med 18 poäng.
I slutändan stod Hållander för 36 poäng på 51 matcher och vad som verkligen sticker ut där är hur många av dessa poäng som kom i lika styrka. Hållander var nämligen näst mest produktiv i SHL i spelformen, då hela 34 av 36 poäng kom i lika styrka och endast två av hans poäng producerades i powerplay. Med ett mer välfungerande powerplay är det ingen orimlig tanke att han hade kunnat vara med och utmana i den absoluta toppen av poängligan den här säsongen, trots den blytunga inledningen av säsongen rent poängmässigt.
Hållanders succé har som på ett brev på posten resulterat i Schweiz-intresse, men för Expressen berättade 23-åringen förra veckan att han ämnar nobba locktonerna från alplandet för att stanna i Timrå. Pittsburgh äger alltjämt rättigheterna till forwarden och med tanke på att Penguins förmodligen är på väg in i en rebuild inom kort är den ingen utopisk tanke att han kan få/ta en ny chans i Nordamerika, men den flytten lär inte komma redan nu. I stället får Timrå möjligheten att nyttja en spelare som visat att han håller absolut toppklass i SHL – och som nästa säsong kan vara med och utmana i poängligatoppen.
Utropstecknet
Lite i skymundan för den breda massan har 20-årige levererat en riktigt stark säsong på Timrås blålinje. Backen valde att lämna Örebro för Timrå i slutskedet av förra året efter att inte riktigt hittat SHL-fotfästet i Närke och flytten till Timrå har blivit precis så bra som han själv hade kunnat hoppats på.
När säsongen nu ska summeras så kan Forsmark blicka tillbaka på en genombrottssäsong som resulterat i 19 poäng på 52 matcher, en notering som är näst bäst bland U21-backarna i ligan där han bara var tre poäng bakom betydligt mer uppburna Rögle-backen .
Forsmark har gått från ett valpigt fjolår i Örebro till att den här säsongen vara en spelare som med lätthet kunnat matcha i över 20 minuter per match och som matchats i alla spelformer. När säsongen ställdes på sin spets var Forsmark en av spelarna som klev fram och jag räknar med att den unge backen kommer att ha en framskjuten roll i Timrås lag även nästa säsong, speciellt med tanke på att viktiga backar som Joonas Lyytinen och Axel Rindell försvinner.
Jag skulle bli förvånad om hans genomsnittliga istid på strax under 19 minuter inte stiger nästa säsong.
Besvikelsen
Jag kan inte dra mig till minnes senast Timrå hade ett så här spännande lag. Trots ett utsatt ekonomiskt läge hade klubben lyckats förstärka ett redan hemvändarstarkt lag med en succémålvakt i form av Tim Juel och en glimrande hemvändare i form av Filip Hållander. Alla klubbens “förlorade söner” var samlade i samma lag med offensiv spets som många topplag i ligan bara kunde blicka avundsjuk på.
Det var uppbullat för fest, show och en härlig vår. Man skulle ta nästa kliv, var känslan. I stället snubblade man ett steg bakåt och levererade en både prestations- och resultatmässig sämre säsong än fjolåret.
Timrås form svajade under säsongen, men man avslutade grundserien som ett av ligans formsvagaste lag. Den trenden lyckades man inte heller vända i åttondelsfinalen. Emil Pettersson, Anton Lander och s namn lyste med sin frånvaro i poängprotokollet och det går inte att komma undan känslan av att Timrå och många av lagets ledande spelare var sämst när det gällde som mest. Ett lag med denna offensiva kaliber ska helt enkelt inte missa en kvartsfinal, i mitt tycke. Visst, man drogs med en slags förbannelse med skador på backsidan under hela säsongen och visst, man ställdes mot ett formstarkt Rögle som sett till förväntningar och spelarmaterial inte heller borde hamnat i åttondelsfinal. Hur man än vrider och vänder på det tvingas Timrå till semester redan i mitten av mars och det går inte att komma runt det på något annat sätt än att det är en besvikelse.
sade i TV4-intervjun efter uttåget mot Rögle att målsättningen för det här Timrålaget den här säsongen var att gå till slutspel och att det minsann var en målsättning man hade lyckats med. Är ambitionen inte högre än så här? Med tanke på spelarmaterialet man förfogade fanns det så mycket mer potential att kräma ut av det här laget.
Coachen
Säsongen 2023/24 blev den sista för , åtminstone för den här gången. Redan i mitten av december stod det klart att Karlsson skulle lämna klubben vid efter att hans kontrakt löpte ut och visst känns det ändå som att det är rätt tid för honom att lämna över facklan till någon annan (läs: )?
Den här säsongen blev kanske inte vad varken Karlsson, Kimmo Kapanen eller klubben hade hoppats på. Det fanns som sagt mer än så här att få ut av detta spelarmaterial som Karlsson hade till sitt förfogande, vilket Kapanen också uttryckte i en intervju med Sundsvalls-Tidning efter uttåget mot Rögle. Timrå hade nått vägs ände med Karlsson vid rodret och jag tycker att klubben gör helt rätt som nu väljer att gå i en annan riktning.
Med det sagt är arbetet som Karlsson utfört i Timrå anmärkningsvärt. Kent “Nubben” Norberg lockade hem honom till Timrå från Färjestad på ett femårskontrakt våren 2019. 2021 lyckades klubben ta klivet upp till SHL med Karlsson på tränarbänken och efter att han tagit över som ensamt huvudansvarig från inför ödeskvalet 2022 lyckades han först hålla Timrå kvar i högstaserien via kvalseger mot Djurgården innan han säsongen därpå tog klubben till sin första kvartsfinal i SHL-sammanhang sedan 2010.
Karlsson har varit den som fått chansen att skörda frukterna av alla de hemvändare (varav några som han själv tränade i juniorlagen) som valt att återvända till Timrå de senaste åren och visst hade han hoppats på att lagen och klubben skulle ha kommit längre än vad man gjort, men i det stora hela kan Karlsson sannerligen lämna sitt värv i Timrå rak i ryggen. Det är under hans ledning som Timrå gått från att vara ett lindansarlag i SHL till att bli ett lag där det numera ses som ett misslyckande om man inte går till en kvartsfinal. Det säger ändå något om hans gärning för den här klubben, tycker jag.
Vad som väntar härnäst för Karlsson, om det blir kanotuthyrning på Cypern eller ett nytt tränarjobb, återstår att se. Klart är att hans tid som huvudansvarig i Timrå i det hela stora blev ett lyckat kapitel.
Sportchefen
Till följd av Timrås ekonomiska situation, där klubben måste göra ekonomiska plusresultat med flera miljoner den här samt nästa säsong för att klara SHL:s licenskrav, har sportchefen haft tämligen bakbundna händer när det kommit till förstärkningar av spelartruppen under säsongens gång. Timrå behöll mer eller mindre samma trupp som avslutade fjolårssäsongen, där de enda förstärkningarna i laget var hemvändaren Filip Hållander samt målvakten Tim Juel.
Laget var under hösten i skriande behov av att förstärka backsidan. Skadorna avlöste varandra och i stunder kändes det som att det vilade någon slags förbannelse över Timrå, men till slut lyckades skakade klubben loss tillräckligt med pengar för att kunna lösa på ett korttidskontrakt.
Finländaren gjorde det bra under sina nio matcher i klubben och även fast han ville vara kvar i Timrå hade klubben helt enkelt inte de ekonomiska resurserna för att behålla Juolevi. “Vi kan inte riskera vår framtid för en spelares skull”, som Kapanen krasst konstaterade i början på november. Det hade definitivt inte skadat Timrås chanser den här säsongen med en spelare av Juolevis kaliber i laget framåt vårkanten…
Detta var emellertid den verkligheten som Kapanen och Timrå levde i den här säsongen, så med tanke på hur bakbunden han varit rent ekonomiskt får man säga att den finske sportchefen har gjort ett bra jobb. Värvningen av Hållander blev en riktig fullträff och även om Juel-värvningen inte blev någon dundersuccé så breddade jämten upp målvaktssidan på ett sätt som var sannerligen välbehövligt för Timrå. Med tanke på vilka namn det var som cirkulerade på SHL-marknaden under vintern så gjorde nog Kapanen och Timrå också rätt i att vila på hanen och lita på det lag man hade till sitt förfogande, snarare än att “riskera klubbens framtid” på en chansartad värvning vid deadline, exempelvis.
Snackisen
Jag har varit inne under några rubriker tidigare, men det går inte att undgå hur pass skadeförföljda Timrå i allmänhet och lagets backar i synnerhet har varit den här säsongen. missade totalt 22 grundseriematcher den här säsongen. Den sedan tidigare så skadeförföljde backen drabbades av en överkroppsfraktur i samband med ett olyckligt fall på träning ett par dagar efter SHL-premiären och när han väl var tillbaka från den skadan dröjde det bara tio matcher innan hamnade på skadelistan i drygt en och en halv månad till följd av en underkroppsskada.
ådrog sig en överkroppsfraktur under andra veckan av grundserien och blev borta i ett dussin matcher. Han missade även en match mot Örebro borta i slutet av januari och brottades med skadebekymmer under sluttampen under säsongen, men kunde ändå delta i matchspel. Joonas Lyytinen ådrog sig underkroppsskada på träning i december och missade därefter 16 raka matcher. Även under våren brottades han med skadebekymmer, där han tvingades utgå från en match mot Malmö och därefter missade ytterligare ett par matcher.
träffades av ett slagskott på foten under en match mot Växjö i början av november och drabbades av en fraktur. Skadan höll honom borta från spel i nio matcher, innan han kunde göra comeback och spela fram till mitten av februari innan en överkroppsskada stoppade honom från spel under den resterande delen av grundserien. Lägg därtill att ådrog sig en fraktur efter att ha träffats av ett skott och missade åtta matcher i oktober och drabbades av en hjärnskakning.
Skadehelvetet förde emellertid med sig något gott, då backtalangen , som var den enda av lagets backar som spelade samtliga 54 matcher den här säsongen, fick ett stort förtroende och tackade för det genom att få sitt genombrott denna säsong.
Det statistiska
- Timrå tog ett stort kliv tillbaka i sitt powerplay-spel den här säsongen. Efter att förra säsongen ha haft ligans näst bästa powerplay sett till effektivitet (25,4 procent) sjönk powerplayeffektiviteten till blott 16,5 procent den här säsongen. På tok för dåligt, med tanke på den offensiva kapacitet som finns i laget.
- Även boxplay-spelet var sämre den här säsongen. Där backade man från fjolårsnoteringen på 78,4 procent till 74,2 procent.
- missade 17 matcher den här säsongen, men slutade trots det på en femteplats i den interna poängligan. Totalt skrapade han ihop 26 poäng på 35 matcher och hans poängsnitt på 0,74 poäng per match var bäst i Timrå. En skadefri Wedin är en toppspelare i den här ligan.
- Timrå var det lag som hade minst antal felaktiga tekningar i SHL den här säsongen. Vid bara 24 tillfällen blåstes Timrå av för en felaktig tekning, vilket är att jämföra med “vinnaren” Färjestad som hade 121 felaktiga tekningar.
- När det kommer till närkampsspelet var det bara ett lag som tacklade mer flitigt än Timrå. Totalt delade Timrå ut 543 tacklingar, vilket är sex mindre än Malmö delade ut under den här säsongen. var den spelare som delade ut flest tacklingar av Timråspelarna med sina 70 tacklingar.
- Bara (177 skott) var mer skottvillig än Jonathan Dahlén denna säsong. Timrås stjärnforward avlossade totalt 163 skott på mål, varav 17 av dessa gick i mål. Noterbart är att Dahléns skottnotering är exakt samma antal skott som han sköt förra säsongen, dock med tre mål färre som resultat.
- Anton Lander vann flest tekningar av samtliga spelare i SHL den här säsongen. Timråkaptenen vann 526 tekningar, vilket var åtta tekningar fler än tvåan Fredrik Händemark. Lander slutade på en sjundeplats när det kommer till tekningsprocent, där han vann 55,7 procent av alla tekningar i grundserien.
- var inne på 44 offensiva mål i lika styrka under grundserien, vilket var näst bäst av samtliga backar i ligan. Bara Färjestads landslagsback (47) var inne på fler mål.
- Filip Hållander var den spelare i ligan som hade näst flest poäng i lika styrka med sina 34 poäng. Bara Ty Rattie (35) var bättre än Timrås offensive stjärna.
- Med en skottprocent på 8,5 procent var Emil Pettersson den forward i ligan som hade näst sämst utdelning på sina skott. Forwarden gjorde förvisso elva mål, men sköt 128 skott för att nå den noteringen. Sämst effektivitet bland SHL:s forwards? Oskarshamns storstjärna Patrik Karlkvist (8,2 procent).
Blicka framåt
Det verkar av allt att döma inte bli en speciell hektisk vår och sommar för Kimmo Kapanen, som erkände i intervjun med Sundsvalls Tidning efter uttåget mot Rögle att han redan nu har mer eller mindre hela truppen klar inför nästa säsong.
Under kontrakt har Timrå i dagsläget två målvakter, sex backar och tio forwards. Inga stora förändringar lär alltså ske till nästa säsong.
På värvningsfronten uppges Kapanen redan ha gjort klart med tre namn. Enligt Sportbladet har klubben gjort klart med den tidigare Luleå- och Växjö-backen , som de senaste tre säsongerna spelat under nya tränaren Olli Jokinen i Liiga-klubben Jukurit. Nässén hade en ytterst tillbakadragen roll i Växjö, men i Finland har hans offensiva sida blommat ut och under sina tre år i Jukurit har han skrapat ihop totalt 82 poäng på 172 matcher, varav 35 av dessa kom på 57 matcher denna säsong. Med den noteringen delade Nässén på poängligasegern bland de svenska backarna i Liiga tillsammans med Timråbekantingen Jakob Stenqvist.
Utöver Nässén uppges Timrå även vara överens med Oskarshamns back . Enligt Sportbladet är parterna överens oavsett om smålänningarna blir kvar i SHL eller inte. 24-åringen har haft en stor roll i Oskarshamns boxplay den här säsongen, där han loggade näst mest istid av alla i laget (2:21/match) i grundserien samtidigt som han snittade totalt 18 minuter och 21 sekunders istid per match. Hans elva poäng i lika styrka den här säsongen är en notering som bara två spelare i Timrå slår, Axel Rindell med 18 och med 14, så visst kan det finnas en offensiv uppsida i den högerskjutande backen. Tillsammans med är han, i skrivande stund, också den enda högerfattade backen i laget, så visst tusan finns en chans att han ska kunna få möjligheten i powerplay i Timrå?
På forwardssidan rapporterade Smålandsposten i slutet av januari att Tingsryds forward Anton Lundmark ska vara klar för Timrå till nästa säsong. Det går inte att kategorisera honom som något annat än en breddvärvning i dagsläget, speciellt med tanke på den spets som laget alltjämt besitter på forwardspositionen, men med tanke på sin storlek (192 centimeter) så kan han nog bli en nyttig spelare för Timrå längre ned i hierarkin. Samtidigt gjorde han ändå 23 poäng den här säsongen i ett svagt Tingsryd, så det finns säkerligen en offensiv sida av hans spel som kan dra nytta av. Personligen är jag lite svag för storvuxna, högerfattade forwards så nog tusan ska det där kunna bli bra?
Under veckan kom även uppgifter från Sundsvalls Tidning som gjorde gällande att , sportchefen Kimmo Kapanens son, ska vara högaktuell för spel i Timrå nästa säsong. 20-åringen har tidigare varit kapten i det finska JVM-laget och har den här säsongen fått debutera i det finska A-landslaget, så det är inte direkt någon fråga om någon "räkmacka" här – sonen kan gott och väl stå på egna ben.
Den här säsongen producerade Kapanen 34 poäng på 51 grundseriematcher för KalPa, vilket är på samma nivå som svenskarna , och levererade den här säsongen. På förhand känns det som ett mycket spännande namn, att han är högerfattad skadar ju inte då Timrå endast hade en högerfattad forward den här säsongen i Sebastian Hartmann, men det riskerar ju alltid att kunna bli en spännande dynamik när man har sin egen pappa som sportchef…
På utfronten stod det under måndagen klart att finska trion Axel Rindell, Joonas Lyytinen och gjort sitt i klubben. Rindell var lagets poängbäste back den här säsongen och loggade mest istid av alla spelare i laget, så där kommer det att finnas ett hål att fylla i lagbygget. Även Lyytinen åtnjöt ett stort förtroende från Ante Karlsson med över 19 minuters istid per match i snitt. Både Rindell och Lyytinen uppges vara klara för spel i Leksand nästa säsong.
Utöver dessa sitter unge backen samt forwardsspelarna Albin Lundin, och på utgående kontrakt med klubben. Den sistnämnde var en av SHL:s hetaste spelare under hösten, men hamnade, liksom laget, i en formsvacka mot slutet av grundserien och avslutade säsongen med två mål på de 20 sista matcherna. Mycket tyder på att Hanzl gjort sin sista match i Timrå, som för Sundsvalls Tidning i helgen berättade att han inte fått något förslag att ta ställning till från Timrå-håll. Enligt Sydsvenskan ska SHL-konkurrenten Malmö ha visat intresse för Hanzl nästa säsong.
Nya tränaren kommer att få till stor del samma trupp att jobba med nästa säsong, där toppkedjorna alltjämt kommer att vara sprängfyllda av skicklighet och offensiv talang. För Timrås del gäller det att bygga vidare på det stabila försvarsspel som lyckats sätta i det här Timrå-laget, samtidigt som Jokinens utmaning blir att få ut än mer av lagets offensiva stjärnor. Kapaciteten och kunskapen finns där – för Timrå gäller det bara att frigöra all den latenta potential som finns i den här gruppen.
