- “Kan komma att toppa sin poängbästa SHL-notering”
- “Unga målvakter kan inspireras av hans resa”
- “En sämre kärna kan man definitivt ha”
{{ PAYWALL LIMIT }}
Förra säsongen fick vi se spelare som Brian Cooper, Ty Rattie och Matt Tomkins byta SHL-miljö och inför den här säsongen har, som brukligt, många toppnamn valt att byta klubb inom SHL.
Medan förra säsongens övergångar präglades mycket av nordamerikaner som bytte SHL-klubb har den här "sillyn", än så länge, präglats mer av vilka svenska spelare som valt att byta klubb inom SHL. HV71 har gjort ett par starka förstärkningar i form av Isac Brännström och Oskar Stål Lyrenäs, samtidigt som både Örebro och Frölunda fått in ett par starka namn vardera i form av Ludvig Larsson och Samuel Johannesson (Örebro) samt Linus Högberg och Linus Fröberg (Frölunda).
Det finns några bubblare som inte tar plats på listan i form av Eric Martinsson, Remi Elie, Marcus Hardegård, Marcus Sylvegård och Hannes Björninen, bland andra, i denna topp tio-lista med stenhård konkurrens. Listan är dels baserad på hur bra jag anser spelaren i fråga är samt vilken roll och betydelse spelaren kan få i sin nya klubb.
Så, vilka är de tio bästa värvningarna inom SHL inför den kommande säsongen?
Fotnot: Gamescore-betyget för den gångna säsongen är hämtat från betterhanamonkey.com. Betyget, som är en matematisk formel utifrån officiell statistik från SHL för att sätta poäng på en spelares insats, gäller för spelarnas insatser i SHL:s grundserie.
Listan gäller endast spelare som bytt klubb inom SHL och inte spelare som värvats till SHL, så som Henrik Tömmernes och Linus Omark, exempelvis.
10. Linus Högberg
Efter en tung säsong i AHL, där Linus Högberg för det mesta hade en tillbakadragen roll på Leigh Valley Phantoms blålinje, kom den 24-årige backen hem till Sverige i februari för att avsluta säsongen i Skellefteå AIK. Högberg klarade omställningen från liten till stor rink på ett effektivt sätt, hittade snabbt rätt i Skellefteå och kuggade i det svartgula spelsystemet tämligen smärtfritt.
Väl i SM-slutspelet klev Högberg fram som en av SM-finalistens genomgående mest stabila spelare, där han loggade över 20 minuters istid per match och producerade fyra poäng (2+2) på de 17 matcher han spelade.
Skellefteå hade nog gärna behållit Högberg i laget ytterligare en säsong, men med åtta backar under SHL-kontrakt inför nästa säsong, där klubben vill ge talanger som Elias Salomonsson och Axel Sandin Pellikka plats och möjlighet att ta ytterligare kliv, så fanns ingen plats att erbjuda 24-åringen. MoDo, Rögle och Frölunda är klubbarna som uppgetts ha varit med i kampen om backens signatur, där Frölunda i slutändan blev den klubb som lyckades locka Högberg till klubben.
Frölunda har varit på jakt efter Högberg tidigare och lyckades den här gången landa den stabile tvåvägsbacken på ett tvåårskontrakt. 24-åringen förstärker en redan intressant backsida och i Göteborg har Högberg chansen att ta ytterligare kliv i sin utveckling. Högberg är inte på något vis en flashig back som kommer att dundra in poäng, men där har Frölunda andra backar som kan kliva fram. I Högberg får Frölunda en solid, stabil och jämn back som säkerligen kommer att bli uppskattad i Scandinavium i vinter.
9. Ludvig Larsson
Redan i början av mars kunde SportExpressen avslöja att Ludvig Larsson skulle lämna Rögle för spel i Örebro till den kommande säsongen. 27-åringen kommer till Närkeklubben efter två fina SHL-säsonger i Ängelholm, där han den gångna säsongen producerade 15 mål och totalt 26 poäng på 50 grundseriematcher för Rögle. Med den målnoteringen var det bara skarpskytten Adam Tambellini (23 mål) som satte fler mål i grundserien för Rögle än Larsson.
För en dryg månad sedan offentliggjorde Örebro värvningen av Larsson, som skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben. I Örebro återförenas Larsson med Johan Hedberg, då centern spelade under SHL-klubbens nya huvudtränare under sin enda säsong i Mora.
Larsson är en klok center som säkerligen kommer att passa bra in i Örebros sätt att spela och efter två år i SHL är känslan att Larsson mycket väl kan komma att ta nästa, stora kliv i Örebro och blomma ut till en landslagscenter på allvar, även fast han fick chansen att debutera i Tre Kronor redan denna säsong.
8. Linus Öberg
Linus Öberg är en spelare jag varit lite svag för ända sedan han började göra sig ett namn i Örebro under hösten 2019 och skrällde sig hela vägen in i JVM-truppen den säsongen. Jag har uppskattat hans rivighet, direkthet och skicklighet kombinerat med hans näsa för målet.
Även om han tog ett steg tillbaka i både mål- och poängproduktionen den här säsongen så kommer han inte från någon direkt dålig säsong med Örebro. Han stod trots allt för 13 mål och totalt 23 poäng på 51 matcher innan han lyfte sitt spel rejält och var en pådrivare i succéartade ”Milennium-kedjan” med Milton Oscarson och Leo Carlsson i SM-slutspelet. I slutspelet stod Öberg för elva poäng (5+6) på 13 matcher, där han framför allt glänste i kvartsfinalserien mot Timrå, där 22-åringen stod för sju poäng på sex matcher.
Nu vänder Vänersborg-bördige Öberg mot hemtrakterna för att ta nästa kliv i Frölunda. Kontraktet med Göteborgsklubben sträcker sig över säsongen 2025/26 så det finns gott om tid för honom att växa in i en stor roll i laget, men jag misstänker att Öberg kan vara förlorad för Frölunda långt innan det där avtalets slutdatum då NHL-klubbar redan nu noga följer högerskyttens framfart.
7. Oskar Stål Lyrenäs
Oskar Stål Lyrenäs kommer från sin poängmässigt bästa säsong i SHL-karriären, där han under sitt andra år i Rögle producerade totalt 33 poäng (15+18) på 46 grundseriematcher. Med den poängnoteringen slutade 25-åringen på en andraplats i lagets interna poängliga den här säsongen.
Vad som är ännu mer imponerande med poängnoteringen är att 32 av dessa 33 poäng är så kallade ”primary points”, det vill säga mål och förstaassist. Med sina 32 primary points så gjorde Stål Lyrenäs fler primary points än bland andra Adam Tambellini (31), Jonathan Pudas (31), Mathias Bromé (30) och Robert Rosén (30). Hans 17 förstaassist var femte bäst i hela SHL den här säsongen.
Den 25-årige västerbottningen skrev så sent som i slutet av januari på ett nytt kontrakt med Rögle över säsongen 2025/26, men omständigheter gjorde att parterna valde att avsluta samarbetet med varandra redan tre månader senare. I HV 71 får Stål Lyrenäs chansen till en ännu större roll än vad han förmodligen skulle ha fått i Rögle, som laddat på rejält inför den kommande säsongen. Forwarden är ännu i en bra ålder och har ytterligare några växlar att lägga i framledes.
Liksom i fallet med Linus Öberg i Frölunda så finns chansen/risken att Stål Lyrenäs försvinner långt innan kontraktet löper ut (2026), då det redan den här säsongen funnits NHL-intresse för forwarden.
6. Isac Brännström
En av hockey-Sveriges kanske sämst bevarade hemligheter blev i början av april bekräftad, då HV71 meddelade att Isac Brännström var klar för en återkomst till Jönköpingsklubben. Redan i oktober kunde Sportbladet avslöja att Brännström skulle lämna Luleå HF för spel i SHL-konkurrenten inför nästa säsong, men det hindrade inte 25-åringen från att ha sin poängmässigt bästa säsong i SHL-karriären.
Brännström producerade totalt 29 poäng (13+16) på 47 matcher för Luleå och var under säsongens gång ett frekvent inslag i Sam Hallams Tre Kronor-trupper, då han spelade flest landslagsmatcher under Hallams ledning innan han gallrades bort från truppen när VM-laget skulle presenteras.
Tillsammans med Brendan Shinnimin och Jack Connolly var Brännström, enligt mig, Luleås främsta forwardsspelare i grundserien. I slutspelet föll han bort en aning, men allt som allt stod 25-åringen för en genomgående stark säsong i Luleå som under hösten präglades av mycket turbulens kring hans flytt tillbaka till HV71.
Liksom några av de övriga på den här listan har Brännström omgärdats av en del NHL-rykten under säsongen och han själv har varit öppen med att han, så klart, skulle vilja testa på att spela borta i Nordamerika. Frågan är om han ens hinner göra comeback i HV71 innan han är förlorad för klubben (igen)? Blir han kvar i HV71 har laget en förmodad förstakedjespelare som mycket väl kan komma att toppa sin poängbästa SHL-notering den kommande säsongen i en kedja med, säg, André Petersson och en ny toppcenter (Henrik Borgström?).
5. Samuel Johannesson
Snacka om att flytten till Gävle blev en succé på det individuella planet för Samuel Johannesson. För laget blev säsongen 2022/23 en säsong som Brynäs helst av allt bara vill glömma, men för Johannesson blev säsongens hans stora genombrott på SHL-nivå.
Hans 32 poäng (8+24) på 52 matcher resulterade i en sjätteplats i backarnas poängliga, före stjärnspelare som Lukas Bengtsson, Linus Hultström och Julius Honka, bland andra. Hans framfart på Brynäs blålinje gav honom även en chans att debutera i Tre Kronor under våren. Inte illa för en spelare som snittade blott tolv minuters istid per match i Rögle säsongen 2021/22.
Efter degraderingen till Hockeyallsvenskan valde Johannesson att lämna Brynäs för en fortsättning i SHL, där Örebro blev laget som vann dragkampen om den poängstarke backens signatur. SM-semifinalisten hade bara en högerfattad back (Filip Berglund) under kontrakt den här säsongen och i Örebro kommer Johannesson att få möjligheten att visa upp sin offensiva arsenal i både fem-mot-fem-spelet och i powerplay.
Johannesson draftades av Columbus Blue Jackets som överårig 2020, men klubben tappade rättigheterna till 22-åringen i somras vilket gör honom till en free agent på NHL-marknaden. Expressen rapporterade emellertid i januari att Johannesson kommer att skriva ett NHL-kontrakt med just Blue Jackets.
I och med att Johannesson är 22 år måste han, enligt NHL:s kollektivavtal, i sådana fall skriva på ett tvåårskontrakt med Blue Jackets, men i och med att Johannesson är under 24 år, inte är något förstarundeval och är under SHL-kontrakt med Örebro så ska han i enlighet med det nya NHL-avtalet skickas tillbaka till Närkeklubben om han inte tar plats i NHL. Mycket talar alltså för att det blir SHL-spel med Örebro nästa säsong, även om han skriver NHL-kontrakt i sommar.
4. Marcus Sylvegård
Det är svårt att inte gilla Marcus Sylvegård.
Han kanske inte är riktigt lika profilstark som sin storebror Emil, även om han är rätt profilstark själv också. Den här säsongen profilerade han sig även som en stark poängmakare på SHL-nivå, då han blev Malmös överlägset poängbästa spelare med sina 41 poäng (17+24) på 52 grundseriematcher. Den poängnoteringen var nästan dubbelt så hög än tvåorna Carl Söderberg och Carl Perssons (26 poäng) noteringar denna säsong.
24-åringens succé i Malmö Redhawks har inför den kommande säsongen landat honom ett kontrakt i Sveriges bästa hockeylag, Växjö Lakers. Under Jörgen Jönssons ledning är det inte säkert att poängen kommer att produceras i strida ström (Växjö hade en forward som producerade över 30 poäng i grundserien den här säsongen), men han kommer säkerligen ha en framträdande roll hos den regerande mästaren den kommande säsongen.
Sylvegård fick under säsongens gång debutera i Tre Kronor och lär få chansen i någon Euro Hockey Tour-turnering även den kommande säsongen.
3. Rodrigo Abols
Även denna var en illa dold hemlighet, om ens det, då det redan vid årsskiftet stod klart att Rodrigo Abols skulle lämna Örebro för spel i Rögle. Abols gjorde till och med något så ovanligt som att själv bekräfta övergången.
Tillsammans med Marcus Sylvegård är Rodrigo Abols den poängstarkaste spelaren bland de spelare som bytt SHL-klubbar inför den kommande säsongen. I Örebro öste Abols den här säsongen in 41 poäng, fördelat på 19 mål och 22 assist, vilket innebär att han kommer till Rögle med sin poängbästa säsong i SHL-karriären bakom sig.
Abols kommer till ett Rögle-bygge som har potential att bli ett guldlag nästa säsong. Förutom honom har Chris Abbott även förstärkt laget med bland andra Simon Ryfors, som vann SHL:s skytteliga under sin senaste sejour i ligan, samtidigt som förre Oskarshamnsforwarden Fredrik Olofsson är på ingång till laget från Nordamerika.
Efter årets svagare säsong kommer Rögle att bli en reell utmanare till SM-guldet säsongen 2023/24 och där kommer Rodrigo Abols att kunna spela en stor roll. I rätt omgivning kan han säkerligen tangera årets rekordnotering och står alla stjärnor rätt så kan han säkerligen bli ett namn som figurerar i toppskiktet av SHL:s poängliga.
2. Tim Juel
Här har vi en kille jag haft en liten soft spot för de senaste åren. Tim Juel, som fyller 29 år i sommar, har gjort en inspirerande resa från att inte komma in på något stort hockeygymnasium, kämpa på i Hockeyettan med Östersund, invänta sin allsvenska chans, ta den när den väl dök upp och göra succé i SHL när IK Oskarshamn gav honom möjligheten.
Precis som han själv hämtade inspiration från målvakter som Viktor Fasth, Niklas Rubin och Gustaf Lindvalls karriärsresor så kommer unga målvakter framöver att kunna inspireras av den resa som Juel själv nu har gjort.
Den här säsongen var han en av SHL:s absolut främsta målvakter, där han noterades för en räddningsprocent på 92,1 procent, släppte in 2,60 mål per match samt vann 18 av sina 32 matcher och således var en stor anledning till Oskarshamns stora framgångar. Juels framfart i Oskarshamn resulterade även i att han var en av finalisterna till priset som årets målvakt i SHL, ett pris som sedermera Linus Söderström lade beslag på.
Till nästa säsong väntar spel i Timrå IK, där kommer han att bilda ett av SHL:s absolut bästa målvaktspar den kommande säsongen tillsammans med VM-aktuelle Jacob Johansson. Det kommer att bli en rejält tuff kamp om speltiden i Timrå, där den tuffa konkurrensen kan innebära att både Juel och Johansson pushar varandra till att bli än bättre och lyfta sitt spel till än högre höjder.
Juel hade en Gamescore på 0,91 i grundserien denna säsong, vilket bara Linus Söderström (0,97) och Emil Larmi (0,93) kunde bräcka. Ska man hitta en jämförbar utespelare med samma höga Gamescore landar man på en sådan som Julius Honka (0,91) eller Robert Rosén (0,90). Det säger lite om vilken nivå Juel höll mellan Oskarshamns stolpar säsongen 2022/23.
1. Oscar Engsund
Oscar Engsund har varken poängproduktion eller Gamescore spå samma nivå som många andra på den här listan, men Oscar Engsunds betydelse mäts inte heller bäst i mål, poäng och Gamescore.
29-åringen har varit en nyckelpjäs i Luleås lagbygge mer eller mindre från den dagen han anslöt till klubben efter en mindre lyckad sejour i Frölunda. Hade det inte varit för Rysslands inavsion av Ukraina hade han förmodligen spelat i KHL sedan förra hösten, men i stället har Engsund blivit kvar i SHL och Luleå fram till att han nu flyttar hem.
Hem till Småland, hem till Oskarshamn. Hem till moderklubben.
Den gångna säsongen stod Engsund för 15 poäng (2+13) och loggade över 21 minuters istid per match. Han delade ut näst flest tacklingar (90), blockerade fjärde flest skott (73) bland samtliga backar i SHL och var generellt en defensiv gigant i ”Bulans” lag.
Detta är inte bara en sportsligt gigantisk värvning för Oskarshamn. Symboliken, att få hem den förlorade sonen, en av bygdens stora affischnamn, väger nog till och med tyngre än de 96 kilona han smäller på motståndarna i sarghörnen med. Han kommer hem i en ålder där han alltjämt står på toppen av sin karriär och kommer att bli en optimal spelare att bygga nutiden, och framtidens, Oskarshamns-lag kring.
Självklart finns det en viss risk med att skriva ett sexårskontrakt med Engsund, det gör det med alla spelare, men det var kanske trots allt vad som krävdes för att få den här värvningen i hamn. Luleå ville så klart behålla Engsund och Smålandsgrannarna HV71 och Växjö fanns med i jakten på backens signatur. Tillsammans med Patrik Karlkvist (kontrakt till 2028) kommer Oscar Engsund nu att utgöra kärnan i Oskarshamn de kommande fem, sex åren.
En sämre kärna kan man definitivt ha.
