- De är etta: “Ser löjligt bra ut”
- “Det kan mycket väl vara början på en storsatsning”
- “Den viktigaste rekryteringen finns på tränarbänken”
- “Vore dumt att förvänta sig något annat än att klubben fortsätter på inslagen väg”
Just nu: Testa Hockeysverige Plus hela sommaren - för en krona.
Många lag har kommit tillräckligt långt i lagbygget för att det fullt ut ska gå att bedöma slagstyrkan vi kan förvänta oss när grundserien drar igång i höst. Andra har betydligt mycket mer att presentera även om det som finns på plats förefaller ganska spetsigt.
Men hur står sig lagen mot varandra så här i juli med bara några månader kvar till seriepremiären i månadsskiftet september/oktober?
Under juli ger sig Mikael Mjörnberg i en power ranking på att bedöma Hockeyettan-truppernas slagstyrka gentemot de motståndare de kommer att stöta på i höstens grundserie.
Idag är spotlighten riktad mot Hockeyettan östra.
Notera: Rankingen är baserad på spelare och tränare som presenteras officiellt senast onsdag 12 juli, rykten och andra spekulationer tas således inte med i beräkningen. {{ PAYWALL LIMIT }}
10. SEGELTORP
Numerärt ser det inte alls tokigt ut, den lilla Stockholmsklubben har en i stort sett fulltalig trupp med sig in i sommaren efter en gedigen värvningsvår. När det kommer till kvalitet och slagkraft är det dock betydligt sämre ställt.
För Segeltorp må sitta med bara en eller max ett par positioner till att fylla, men den trupp man värvat ihop är i väldigt stor avsaknad av rutin och beprövad erfarenhet från Hockeyettan. Truppens äldsta spelare (backen Victor Erixon som hämtas från Nacka i division 2) är endast 23 år fyllda och majoriteten av alla nyförvärv hämtas från J20-gäng runt om i huvudstadsregionen och division 2. Till och med nye tränaren, Daniel Pettersson, kommer från tvåan där han alternerat mellan olika roller i Trångsunds organisation.
För att vara krass, det är inte en Hockeyettan-trupp Segeltorp ställer på benen, det är på sin höjd en division 2-mässig samling spelare. Något annat är kanske inte att förvänta med tanke på de tighta ekonomiska förutsättningar klubben opererar under, men det är svårt att se var de unga spelarna ska få utveckling ifrån när de inte har någon rutinerad pjäs i laget att luta sig emot.
9. ENKÖPING
Det är en attitydförändring som ska ta Enköping tillbaka mot toppen i Hockeyettan snarare än skickligheten i truppen på isen. De senaste säsongerna har ju laget mer och mer förvandlats till ett gäng bekväma spelare som på sin höjd utgjort en grå massa med grava målskytteproblem. Nu har Christian Nordenberg återvänt till rollen som sportchef och lovat en tydligare kravbild för att försöka få ordning på prestationerna.
Det vill till att den högre ambitionsnivån ger utslag för rent truppmässigt ser inte Enköping ut att bli särskilt mycket starkare än de senaste säsongerna som gått. Spelarna som förväntas gör det blir desamma (Wilmer Lindblad, Daniel Andersson och så vidare) när Enköping valt att hålla fast vid ganska mycket av en stomme. Så som brukar vara en vettig strategi för klubbar utan de stora dollarhögarna.
Bland nyförvärven återfinns spelare som Mattias Eklund, Victor Söderholm och Tim Friberg. Duktiga killar, men långt ifrån några frälsare. Trots deras intåg ser truppläget fortsatt ganska grått ut. Det vill till att kollektivet lyfter sig om Enköping ska nå någon framgång.
8. ESKILSTUNA LINDEN
Positivt: Fjolårets succéduo Adam Helldén och Lucas Ekholm har kontrakt även över kommande säsong och nye huvudtränaren Pär Hellenberg är en man med positivt rykte kring sig i hockeydammen. Negativt: allt annat.
Kan Eskilstuna Linden förklaras så enkelt? Nja, det är förstås en aning generaliserande. Men klubben som gärna vill vara mer än den lyckas vara i Hockeyettan har kvar ganska stora delar av den trupp som inte skrämde någon i ligan ifjol och de riktigt starka nyförvärven lyser helt och hållet med sin frånvaro. Samtidigt har laget gjort några kännbara spelarförluster. Man fick förstås inte ut så mycket som man hade önskat av de finska bröderna Miro Mäkinen och Atte Mäkinen, men det är ändå beprövade pjäser som har försvunnit för att ta några exempel.
På papperet befinner sig inte Eskilstuna Linden där de kan betraktas som särskilt konkurrenskraftiga ens i Hockeyettan östra inför hösten. Men ett par positioner i truppen återstår fortfarande att fylla och kanske kan man hoppas på ordentlig utveckling likt den firma Helldén/Ekholm hade ifjol på några av de anonyma nyförvärven.
7. WINGS
Unga spelare fortsätter att utvecklas positivt under tränaren David Lundmark (som fortsätter i rollen), men med baksidan att klubben ofta tappar mycket spets och tvingas börja om på ruta ett. Kommande säsong blir inget undantag. Bortser man från spelare som lämnade redan under sluttampen av fjolårssäsongen (Jesper Andersson, Pontus Karlsson, Adam Harrysson Karlsson och så vidare) har Wings även tappat nyttige backen Doglas Dahling Barger (till Huddinge) under silly season.
Men man ska inte stirra sig blind på spelarna som lämnat. På det positiva kontot noteras att bröderna Mateusz Szurowski och Damian Szurowski stannar. Samma sak gäller backarna Gustav Kapborg och Leo Råtts samt anfallarna Gustav Eurenius och Mikael Hedlund. Samtliga har förlängt sina kontrakt. Dessutom får klubben fortsätta jobba med en spännande talang som Didrik Lif.
In i truppen kommer killar som Tim Dackell och Oliver Pentler från Almtunas J20-lag. Skadat gods som har en stor potential som än så länge inte riktigt förlösts på Hockeyettan-nivå. Med andra ord, Märsta-gänget sitter med en brokig samling spelare som om pusselbitarna faller rätt mycket väl kan utvecklas till något riktigt spännande i vinter. Men på det berömda papperet är det ändå en bit kvar till bländande potential.
6. VALLENTUNA
Vallentuna drog en vinstlott när Väsby ville bygga lite modernare inför att Brödernas hamburgarmiljoner skulle börja välla in i klubben och därför valde att bryta med tränaren Jussi Salo trots att han hade ett år kvar på kontraktet. Nu blir den rutinerade finländaren istället huvudtränare och sportansvarig hos seriekonkurrenten och han har med sina kontakter redan börjat göra ett gediget avtryck i Vallentuna.
Målvakten August Hedlund (som kommer från ett ganska tufft år i Karlskrona) är en ypperlig värvning och från Väsby plockar coach Salo med sig så väl unge lovande forwarden Linus Hedlund som den tilltänkta backgeneralen Fredrik Stridlund. Tillsammans med gedigna trotjänare som till exempel Marcus Andersson och Oskar Söderberg utgör det en väldigt god grundplåt för ett lag som ska försöka ta kliv i Hockeyettan östra.
Sen är det förstås så att merparten av truppen utgörs av spelare som är unga och ganska oerfarna på nivån och att förlusterna av målvakten Hugo Haas (till Boden) och poängkungen Gustav Jansson (till GKS Tychy i den polska ligan) är mer än kännbara. Man ska inte måla upp alldeles för stora förväntningar på vad Vallentuna kan tänkas åstadkomma redan till hösten, men Jussi Salo har på kort tid hunnit göra ett positivt avtryck i sin nya förening.
5. NYKÖPING
Dunderdansken Søren Dietz-Larsen har nappat på en tryout i allsvenska Mora, Elias Jacobs trappar ner med Tumba i division 2 och Isak Dahlin väljer spel med seriekonkurrenten Hanviken. Det är fjolårssäsongens tre bästa målskyttar som försvinner på ett bräde. Tungt förstås, men då ska samtidigt föras till protokollet att den gångna säsongens Nyköping var ett lag som hade förtvivlat svårt att göra mål och att det bara var två herrar (de två förstnämnda) som nådde upp i tvåsiffrigt.
Tappen av spetsen till trots ser NH ut att kunna ställa ett lag ganska likvärdigt det som tog sig till Allettan ifjol på isen. Forwarden Hampus Engman som värvas efter ett mållavemang i division 2 kan mycket väl visa sig bli ett fynd på samma sätt som nämnde dunderdansk och Pontus Karlsson (som i vintras snurrade mellan Väsby, Wings och Nybro) är en beprövad kraft på Hockeyettan-nivån.
Dessutom kommer spetskeepern Daniel Fahlström tillbaka efter ett gästspel i allsvenska Kristianstad och många av de viktigaste spelarna ur befintlig stomme stannar kvar. Då tänker jag på kuggar som Albin Ivarsson Hamberg, Christian Axelsson och inte minst nyckelbacken Lucas Byhlin. Än så länge är truppen förstås lite för tunn för Nyköpings bästa (ett faktum som plågade dem även ifjol), men det kommer den sportsliga ledningen högst troligt råda bot på innan seriestart. Än är det inte färdigbyggt.
4. HANVIKEN
Paradoxalt nog är det backsidan som framstår som Tyresö-gängets främsta lagdel trots att både Edvin Hammarlund (till Djurgården redan under fjolårssäsongen) och Ludvig Georgsson (till storsatsande Brödernas Väsby) lämnat. Men duktiga backar som Ivar Sjölund och Pelle Carlsson blir kvar och in kommer Erik Palm (från Visby/Roma), Alexander Andersson (från norska Grüner), Filip Pilö (från Huddinge) och Daniel Ohlsson (från Segeltorp). En brokig skara som för en varierad arsenal av färdigheter till bordet och som gör att Hanviken kommer kunna vara väldigt mångsidiga till hösten. Inte minst då genombrottsmålvakten Carl Lidö kör en säsong till (innan det garanterat är dags för Hockeyallsvenskan).
Offensivt kan det bli lite tuffare att ersätta tappen av poängsprutan Joel Thulin och Djurgårdsflyktade Fredrik Schlyter, men Isak Dahlin och Tim Kämpeberg är stabila pjäser och Eric Eljas kan visa sig vara ett fynd nu när han lämnar bottengänget Köping. Hanviken har behövt bygga om lite, men det vore dumt att förvänta sig något annat än att klubben fortsätter på inslagen väg. Man har nåt Allettan de senaste säsongerna genom att få ut mycket av ganska lite och nu har man faktiskt mer material än vanligt att jobba med. Det ser lovande ut.
3. HUDDINGE
Den viktigaste rekryteringen finns på tränarbänken. Fredrik Mälberg tycks bara lyckas i Huddinge och Huddinge tycks bara lyckas med Mälberg. Den heliga alliansen är nu återigen fullbordad (för tredje gången!) och det talar naturligtvis för att det kommer bli bra i Björkängshallen. Efter en riktig katastrofsäsong kommer den bestämde tränaren att öka kravbilden igen och se till att Huddinge-gänget sliter för färgerna och logotypen på bröstet.
Men även om tränaren är en toppenrekrytering ser spelarmaterialet också riktigt intressant ut. In kommer mångsidiga Alex Ek, Johannes Nilsson som sina bra dagar är en av ligans mer underhållande anfallare och målvakten Oscar Fröberg som säkerligen är revanschsugen efter en skadepräglad säsong i Karlskrona. Bland de unga backarna framstår dessutom August Skiöld och Doglas Dahling Barger som kandidater till att bli genombrottsjokrar.
Utöver nytillskotten väljer dessutom större delen av det som varit lagets stomme de senaste säsongerna att gnugga vidare. Duracellåldringen Björn Jonason, målspottaren Joakim Hälleström och centern Anton Kalte är namn som borgar för att det ska finnas ryggrad i laget. Det ser väldigt gediget ut nu när laget dessutom kommer jobba matcherna igenom.
2. VISBY/ROMA
Ögänget hade kunnat sörja att kaptenen Erik Palm valt en flytt tillbaka till fastlandet och spel med Hanviken och att fjolårets i särklass bästa forward Emil Öhrvall av allt att döma är förlorad till Hockeyallsvenskan. Men istället kan man glädjas över att det ser ut som att sportchefen André Lundholm kommer att ställa ett av sina bästa lag på bra många år på isen till hösten. Nyrekryteringarna ser nämligen oerhört intressanta ut.
Stjärnorna som kommer in är Troja-centern Anton Johansson som var rysligt bra i vårens kvalserie mot Hockeyallsvenskan och Melker Iversen som gjort några väldigt starka säsonger i Halmstad Hammers-stomme. Därtill är Wille Bärehag och Nils Bolin offensiva talanger som bara väntar på att få det slutgiltiga genombrottet vilket de mycket väl kan uppnå i Visbys miljö. I Karl Påhlsson och Lucas Jidenius får de dessutom in två anfallare med skyhög potential och som törstar efter revansch efter säsonger som av olika anledningar inte alls blev som det var tänkt. Emil Grimlund och Robin Liljekvist som förstärker backsidan är inte heller kattpiss.
Lägg till det att Filip Lindblad som varit en av Hockeyettans allra främsta målvakter de senaste säsongerna väljer att stanna trots lockrop från allsvenskan och att rutinerade Hans Särkijärvi fortsätter att vakta tränarbänken och det ser väldigt, väldigt spännande ut. Det kan mycket väl vara början på en storsatsning som finns i planerna för kommande år.
1. BRÖDERNAS VÄSBY
Seriekonkurrenterna göre sig icke besvär. De kan lägga ner ambitionerna och konstatera att det blir en omöjlig nöt att knäcka att hålla hårdsatsande Brödernas Väsby bakom sig i tabellen. I alla fall på papperet.
För med nya hamburgarmiljoner i ryggen har erkänt skicklige sportchefen Tom Tärnström byggt ett lag som med Hockeyettan östra-mått mätt ser löjligt bra ut. Han har lyckats behålla det mesta av det bästa från det lag som var en seger ifrån att nå Hockeyallsvenskan i vårens kvalserie (kontinuitet är bara förnamnet) och kryddat det med nyförvärv som skulle varit toppspelare i alla andra Hockeyettan-lag. In kommer spelare som Gilbert Gabor, Joni Nikko och Fredrik Forsberg. Det är klart att Väsby-fansen slickar sig lystet om munnen.
Faran med den här typen av stjärnbyggen är att det lätt kan bli ett ”ju fler kockar desto sämre soppa”-scenario där för många vill ha de framskjutna rollerna och där det blir dålig stämning i omklädningsrummet. Någon kommer så att säga alltid vara missnöjd. Men det fina med Tärnströms bygge är att truppen trots sin stjärnglans är en gedigen mix av spelare som kan göra poäng, spela fysiskt, bidra med energi och spela smart. Han har så att säga så väl ost, dressing och sallad till sin burgare om man vill hålla på och löka sig med hamburgar-referenser.
Och då ska den största stjärnan av dem alla, Dick Axelsson, inte kliva in i leken förrän efter jul...
