Så, hur står sig lagen gentemot varandra så här i juli med några månader kvar till seriepremiären under andra halvan av september?
I fyra delar under juli månad analyserar Mikael Mjörnberg Hockeyettan-truppernas slagstyrka i en power ranking och resonerar kring de sportsliga möjligheterna utifrån de grundserier de delats in i.
I dagens fjärde och avslutande del är det fullt fokus på Hockeyettan västra.
Notera: Rankingen är baserad på nuläge. Det vill säga spelare och tränare som presenteras officiellt fram till och med onsdag 24e juli. Rykten och andra spekulationer tas således inte med i analysen.
(BÄCKEN)
Efter många försök och misslyckade kval lyckades Bäcken slutligen kvala sig upp i Hockeyettan i våras och skulle ha placerats i den västra serien inför kommande säsong. Men något gick snett och klubben nekades elitlicens under vårens prövning. Med andra ord slutade äventyret redan innan det hade börjat. Snopet.
10. BORLÄNGE
Bröderna Emil Hälldahl (back) och Felix Hälldahl (forward) är två riktigt spännande värvningar som anslutit under sommarens gång, men som helhet befinner sig Borlänge i en process där ekonomin står i första rummet och där man tvingas satsa väldigt budgetmässigt. Det är ungt och lovande, men utan särskilt mycket rutin eller spelare som kan förväntas ta tydliga ledarroller.
Den här säsongen får man nog helt enkelt betrakta Borlänge som ett work in progress där nye fräsche tränaren Liam Wallström ska ta sina första stapplande steg som huvudansvarig och hitta sig själv som tränare tillsammans med en spelartrupp som ska utvecklas. Att det är många som tar kliv är viktigare än att det omedelbart kommer starka resultat. Men på sikt kan det säkerligen komma något väldigt bra ur masarnas nysatsning. Wallström är en yngling som absolut kan bli något på tränarbänken och flera av de unga spelarna som har rekryterats har mycket hockey i sig.
Det går dock inte att komma ifrån att spelarförlusterna väger betydligt tyngre än de spelare som kommit in. Backarna Elias Lustig och Adam Bäckehag samt anfallarna Mikael Taylan och Marcus Kivelä Carlzon spelade viktiga roller ifjol. Till hösten är samtliga borta, rekryterade till större klubbar. Det svider för Borlänge.
9. MJÖLBY
Konceptet i Mjölby är väldigt enkelt. Man vill helst ha så många östgötska spelare det bara går och har ett obändigt förtroende för den trupp man har. Trots att laget som nykomling var ett bottenlag i stort sett hela säsongen ifjol väljer man att förlänga med stora delar av befintlig trupp. Kort och gott i tron att det finns mycket utveckling att utvinna nu när klubben har en säsong i ryggsäcken och har gjort lärdomarna om vad det innebär att vara i Hockeyettan.
På nyförvärvssidan är det likadant. Flera av spelarna som man valt att kontraktera inför kommande säsong var inne på lån redan under fjolåret och andra är unga aspirerande killar med stor potential, men som ännu inte har bevisat sig på seniornivå. På papperet kan det se väldigt blekt ut och det är nog inte orättvist att säga att det faktiskt är det också, men lyckas man få några polletter att trilla ner kan det bli riktigt intressant. Det är inte under hösten Mjölby ska vara bra, det är då de ska bygga upp något som kan bli betydligt mycket mer skarpt till våren.
Bland nyförvärven är det några namn som står ut. David Lindholm har verktygen för att bli en riktig poängstark spelare, Christopher Lynch som värvas från Karlskrona har potentialen att bli en backgeneral och målvakten Mike Sjöberg är en målvakt på uppgång. Det är spelare att hålla ögonen på. Går Mjölbys plan i lås kan de bli en joker som är mycket bättre än alla tror, uteblir den där eftertraktade utvecklingen blir de ett bottenlag säsongen 24/25 igen.
8. GRÄSTORP
Nå väl, den lilla föreningen fick frågan och tackade ja till platsen i Hockeyettan väldigt sent och har rent formellt ännu inte fått någon officiell serietilldelning, men allt annat än att de placeras i den västra serien och på så sätt ersätter degraderade Bäcken rakt av vore väldigt, väldigt konstigt. Så väl geografiskt som rivalitetsmässigt är Grästorp ett lag som hör hemma i väst.
Så som situationen är blir det naturligtvis så att man får ta med sig det lag som man har byggt upp i ettan och det är rent krasst ett lag för division 2. Dock ett lag som skulle tillhöra toppen i division 2 och vara med och utmana om att ta steget upp på sportslig väg, så det är inte ett helt oävet gäng som kommer ställas på isen i september. Klubben har dessutom en hel del erfarenhet från nivån och vet vad som kommer krävas så väl inom sporten som i organisationen. Det borgar för att Grästorps övergång ska kunna gå ganska friktionsfritt och rutinerade tränaren Andreas Appelgren kommer också spela en viktig roll.
Något annat än en höst där det handlar om att etablera sig är inte att förvänta, men truppen innehåller ändå några riktigt spännande guldkorn. Grästorp har som lillebror i Skaraborg varit duktiga på att suga upp spelare som hamnat på marginalen i Skövde och Mariestad, men som i grunden har stor potential. Därtill är backen Lucas Frank och succéforwarden Victor Lindman som man värvat från Alvesta riktigt intressanta pjäser som kan blomstra.
7. FALU IF
Efter tio raka förluster som start på Hockeyettan-sejouren hittade Falu IF rätt och kunde under andra halvan av säsongen vrida runt allt till något som kom att landa i betyget med beröm godkänt. Nu vet man vad Hockeyettan handlar om och behåller en ganska stor del av den trupp som gjorde det så bra under andra halvan ifjol. Det är en intressant mix av rutinerat (där Patrik Elfsberg och bröderna Haglund går i bräschen) och ungt och lovande.
På nyförvärvssidan har man dessutom gjort några riktigt starka rekryteringar som lyckats knyta till sig målvakten Marcus Nygren med en bakgrund hos Modo och forwarden Gustav Karlsson som var med och spelade upp Vimmerby i Hockeyallsvenskan under våren. Det är precis sådana där värvningar som kan få en hel bygd att tro och blåsa in energi i ett lagbygge. De kommer spela stora roller för Falu IF till vintern.
Det som står emellan klubben och de mer framskjutna positionerna är bredden. Falu IF har några riktigt skickliga pjäser, men de kommer behöva slita ganska ont på dessa för att bli framgångsrika. Med slitna härförare kan prestationerna bli ojämna. I alla fall i en grundserie innan lagets hierarki helt och hållet satt sig. Det är inte långsökt att tro att Falu IF just likt ifjol står för en lite trevande höst för att sedan växla upp när våren kommer.
6. FORSHAGA
Det bör föras till protokollet att Forshaga förmodligen är ett betydligt bättre lag än vad de får credit för. Det finns en stomme av värmländska spelare som klarar av Hockeyettan på ett väldigt bra sätt utan att glänsa och som förmodligen underskattas. Men man saknar kanske den där riktiga bredden på spetsen för att på allvar kunna utmana om de riktigt framskjutna placeringarna.
Pelle Hedlund som återvänder till Hockeyettan efter några säsonger i Hockeyallsvenskan med Almtuna och nu senast en sväng i den norska ligan med Comet Halden är den som står ut. Han är den riktigt stora stjärnan i lagbygget och den som kommer förväntas göra poängen. Men även Joel Nyman är en väldigt intressant värvning och Lukas Smith och Lukas Enqvist sådana där spelare som kommer göra ett oerhört gediget jobb utan att få de riktigt stora rubrikerna. På backsidan har man dessutom förlängt så väl med rutinerade Tobias Björklund som med framtidsmannen Hugo Hell vilket ser spännande ut på papperet.
Men som sagt, några riktiga spetsar till trots blir Forshaga mer av ett värmländskt kollektiv och tränaren Thomas Engman som nu går in på sin andra säsong i föreningen har inte riktigt en verktygslåda som gör att han kan mixa och trixa för att vända matcher och överraska. Gör inte spetsarna jobbet så kommer ingen annan göra det heller. I alla fall inte om man ställer upp Forshaga i en rak jämförelse med de klubbar som hamnar ovanför i tabellen.
----------------
5. HC DALEN
Den lilla klubben från Norrahammar precis utanför Jönköping har säsong för säsong lyckats knyta sig tätare och tätare till ortens stora flaggskepp HV71 och på så sätt blivit det självklara alternativet för juniorer som ska ut i seniorhockeyn och inte nödvändigtvis är redo för att ta klivet till representationslaget i SHL. Det gör att HC Dalen vid det här laget lyckats bygga en väldigt solid stomme av riktigt skickliga Jönköpingskillar som tränar sommarträning tillsammans och har blivit ett kollektiv som är svårt att slå.
Så kommer det bli till hösten igen. Laget har skaffat sig ett rykte om att vara jobbigt att möta och kommer fortsätta på den vägen. Det är ett gäng där många varit med förr och vet precis vad som krävs och vad som gäller. Man kommer kämpa för varandra. Men vilka ska bryta mönstret? Sportchefen Oscar Josefsson och tränaren Daniel Josefsson hoppas nog att det ska vara tidigare IK Oskarshamn-junioren Liam Svensson eller William Romfors som vänder tillbaka från Troja-Ljungby. Kanske är den sena rekryteringen Nils Juntorp den som ska göra poängen?
Det skulle kunna ske i samtliga fall, men det är många om och kanske inblandade. HC Dalen har ett av den västra seriens främsta kollektiv, men kanske inte den där spetsen som gör att de känns som en riktigt stark utmanare. Det är upp till gänget att motbevisa tvivlarna.
4. TRANÅS
Tranås måste göra om exakt samma resa en gång till efter att merparten av de spelare som slog igenom och gjorde det riktigt bra ifjol nu har lämnat laget. Listan över spelarförluster gör fysiskt ont att läsa då fem av de sex bästa poängplockarna från fjolåret plus ytterligare några stjärnor valt andra klubbadresser inför hösten. Det blir en rejäl utmaning att överbrygga den typen av förluster.
Men det var ju faktiskt så att Tranås som från ingenstans gjorde poängsprutande stjärnor av gråa arbetare ifjol och sportchefen Stefan Fransson har plockat in ett koppel av spelare som i alla fall på papperet har potentialen att göra liknande resor. Därför vore det dumt att räkna bort gänget på förhand. Det må se spretigt ut på papperet, men kan visa sig vara ett riktigt bra lagbygge. Mest intressanta är värvningarna av backen Alfred Hjälm och ständigt skadeförföljde anfallaren Jesper Hultberg som de gånger han är frisk och kry är en väldigt bra Hockeyettan-spelare.
Tränaren Phil Horsky är en krävande man och alla kommer inte trivas i hans miljö. Spelare faller säkert ifrån under seriespelets gång, men de som blir kvar och antar utmaningen kan räkna med utveckling. Just därför är Tranås ett sådant där gäng som det ska bli väldigt spännande att följa till hösten.
3. LINDLÖVEN
För första gången på väldigt länge har Lindlöven något att leva upp till efter den succésäsong som tog klubben hela vägen till ett semifinalspel mot Brödernas/Väsby. Motståndarna är varnade och kollektivet har visat att de är på riktigt. Nu kommer man behöva ta sig an säsongen utan spetsar som Tobias Sjökvist (till BIK Karlskoga) och Filip Halvordsson (till Västervik), men faktum är att större delen av laget har valt att stanna kvar och det blir extra intressant i och med att flera av spelarna tog fina kliv i utvecklingen under fjolåret.
Målvaktsparet, där Jonatan Frykholm hade en supersäsong ifjol och William Kias kommer in revanschsugen efter skadeproblem, förblir intakt och i spelare som Filip Forsmark, Gustav Lindström och inte minst Sebastian Falk finns ett spännande sparkapital. Känslan är att det är många spelare i den här truppen som står på tröskeln till att kunna växla upp och skulle de göra det finns potentialen att vara mer än bara det där laget som tar sig till Allettan lite nu och då. Då kan Lindlöven faktiskt bli ett lag som utmanar på riktigt.
Ett ganska stort frågetecken finns dock. Efter fem raka säsonger väljer trygge tränaren Jonas Dufåker att kliva av för att satsa på ett civilt jobb. In kommer istället Lennart Hermansson som mest jobbat med unga spelare i Örnsköldsvik genom karriären. Ett tränarbyte kan gå lite hur som helst, det beror på personkemi och yttre omständigheter. Det blir intressant att se hur sömlöst skifte det kan bli i Lindesberg.
2. BORÅS
Borås hajpades med rätta inför fjolårssäsongen. Sportchefen Christoffer Holst gjorde riktigt spännande värvningar och tycktes ha en röd tråd, men Borås fick inte ihop det alls. Hela säsongen blev ett pinsamt fiasko vars prick över i blev en sanslös värvningsbonanza vid transferdeadline som gjorde om laget till någon form av identitetskrisande främlingslegion. Det var bara att stryka ett streck över alltihop och börja om.
Men nu står vi där igen. Med ett Borås som på papperet ser oerhört spännande ut. Målvakten Viggo Andrén är en ung aspirant som känns helt rätt för att flåsa åldrande Konstantin Barulin i nacken (och förmodligen stjäla hans förstaspade) under säsongens gång och offensivt har man plockat på sig irrationella spelare som tvillingarna Martin Fridén och Tom Fridén samt Jesper Andersson. I Vincent Reimer hoppas man förmodligen dessutom ha hittat en snajper som kan ösa in de där målen man kanske inte riktigt hittade ifjol.
På pluskontot finns dessutom tränaren Christer Nylund som kom in under säsongens gång och nu blir kvar. Han känner klubben och flera av spelarna från start den här gången och har därmed möjligheten att sätta en trygghet och ett spel redan från början. Han fick goda vitsord för det jobb han hann göra på kort tid ifjol. På minussidan kan konstateras att man släppt ifrån sig lite väl många av den lägre hierarkins kulturbärare, men det är möjligt att det vägs upp av att både William Svensson och Philip Svensson ändå valt att stanna kvar.
1. MARIESTAD
När rivalen Skövde gått i konkurs och storsatsande Västervik hamnade i den södra serien (så länge inte de senaste dagarnas turbulens gör att serierna kastas om) finns det väl inget lag som ska kunna utmana Mariestad om seriesegern i västra Hockeyettan? Laget har så väl den främsta bredden som den vassaste spetsen av lagen som kommer ställa sig på isen till hösten.
Stommen av spelare som är för bra för ligan förblir i stort sett intakt då målvakten Tobias Sandberg, backen Tobias Aronsson och anfallaren Jesper Lindén samtliga stannar och Mariestad har en lägre hierarki av hemvävda vattenbärare som alltid gör ett gediget jobb. Ovanpå det är värvningar som Linus Lööf och hemvändande Max Wennlund oerhört starka och att man lyckats knycka klassbacken Viktor Nilsson Westlund från Tranås är en fjäder i hatten.
Mariestad har ett så pass starkt lag som helhet att man kan kosta på sig några floppar. Emil Smedberg (som ansluter från rivalen Skövde), Surahammars målspruta Adam Karlsson och speedkulan Kevin Engvall är samtliga väldigt intressanta värvningar på papperet, men det finns inga garantier för att det ska bli bra. Framförallt när det gäller de två sistnämnda kan man ställa sig frågan hur de ska passa in i den hockey tränaren Ronny Helander vill praktisera. Någon av dem kommer säkert misslyckas, men lyckas bara två är Mariestad ändå att gratulera. Då har de ändå adderat till sin redan väldigt starka kärna. Mariestad är det på papperet i särklass starkaste laget i den västra serien.
