- “Nykomlingen är bättre än jag trodde de skulle vara”
- “Det är laget som kan göra en Kristianstad och skrälla”
- Djurgården petade från förstaplatsen: “Backsidan är för svag”
Det är de tiderna där de hockeyallsvenska lagen på något mirakulöst sätt lyckas sajna massvis med spelare om dagen. Slutet av juli och början av augusti markerar den tid på året då de mindre klubbarna kan sajna sina spelare utan att behöva skriva tolvmånaderskontrakt. Därför blir det alltid en rejäl spelarboom runt de här veckorna.
Det syns också på min power rank. Det har skrivits kopiöst många kontrakt sedan den senaste rankingen, som gjordes den 29:e juni. Men hur bra står de sig, både kvantitativt och kvalitativt, jämfört med varandra? Det ska jag försöka ta reda på i den här ytterst rörliga lagrankingen inför säsongen.
FOTNOT 1: Notera att rankingen i första hand är baserad på spelare som officiellt presenterats av klubbarna.
FOTNOT 2: Den tidigare rankingen gjordes den 29:e juni. Inom parentes står platsen laget hade då.{{ PAYWALL LIMIT }}
FOTNOT 3: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.
14. Östersunds IK (13)
Östersund är en av de klubbar som plockat ihop i princip hela sin spelartrupp den senaste månaden. Sedan min senaste power rank har de tagit in två backar och fyra forwards - och det är faktiskt ganska bra kvalité på flera av dem. Jag måste säga att nykomlingen fått ihop ett bättre lag än jag trodde de skulle få.
Karl Johansson är naturligtvis värvningen som sticker ut mest, utifrån att han i sina bästa stunder varit en av allsvenskans bästa backar. Den nivån hade han dock svårt att nå i Björklöven. Den andra nya backen, Alexander Anderberg, är gedigen.
På forwardssidan är Kimi Koivisto, Sebastian Fakt ochGuillaume Leclerc spännande allesammans. Men jag fastnar framför allt för Emil Forslund. En spelare som jag trodde skulle lyfta än mer än vad han gjorde i SHL. På allsvensk nivå borde han vara en klasspelare.
De har också förlängt kontrakten med en målvakt (Isak Mantler), en back (David Westlund) och tre forwards.
Det jag saknar är dock den där riktiga poängforwarden. Det känns som att Leclerc är den enda sådana de har just nu. Det ryktas dock om att Sam Miletic är på väg in - och om Expressens uppgifter stämmer och han ansluter ser det genast väldigt mycket bättre ut.
Uppdatering: Några timmar efter att texten publicerats presenterades Miletic av Östersund.
13. Almtuna IS (12)
Almtuna har presenterat en eller flera spelare om dagen på sistone. Sedan senast har de offentliggjort sju forwards, fyra backar och en målvakt om vi räknar både förlängningar och nyförvärv. Det är dock främst spelare som snarare håller hög HockeyEttan-klass och är oprövade i allsvenskan, snarare än något annat. Åkte på en jobbig skada på en av dem, Rasmus Hedin, och kommer behöva ersätta honom tids nog.
Det finns ett tydligt undantag och det är målvakten Viktor Andrén, som kommer få ta ett jätteansvar. Det var den viktigaste signaturen Almtuna kunde få på plats, från förra säsongens lag. I övrigt gjordes grovjobbet tidigt under Silly Season, då de flesta av förra säsongens bästa poänggörare sajnade nya avtal.
Andrén är en klassmålvakt, backsidan är spännande och forwardssidan är helt okej. Men det behövs något mer för att Almtuna ska kunna bli ett slutspelslag.
12. Tingsryds AIF (9)
Har sedan senast tagit in en målvakt, tre backar och fem forwards. Bland namnen som sticker ut hittar vi bland annat Simon Åkerström som blir kvar på backplats och Jonatan Harju som återvänder till SSK. Nu är både Felix Olsson och Harju tillbaka efter en tung utflykt till Södertälje. Harju gick från 23 mål i TAIF till ett (!) mål i Södertälje i fjol. Hur bra är han egentligen? Är han en 20-målsskytt “på riktigt” blir den värvningen förstås en jackpot för TAIF:s del.
I dagarna blev också Daniel Sylwander klar. Han är en bra tvåvägsforward som nosat på 30 poäng i HockeyAllsvenskan - och om han får en framträdande roll i TAIF kanske han kan nå den nivån igen. Känner också till den nye tränaren Fredrik Glader sedan duons tid i MoDo.
Överlag har TAIf ett ganska trubbigt lag där någon av målvakterna Tomas Rydén eller Daniel Rosengren behöver hålla toppklass för att det ska bli slutspel.
11. Västerviks IK (14)
Sin vana trogen har Västervik presenterat i princip samtliga sina spelare i en klump. Därför klättrar de från sin tidigare jumboplats på rankingen. Jag har dock svårt att se att man ska kunna upprepa de succéer de stått för på senare år.
I år heter de nordamerikanska fynden de hoppas få ut maximalt från Daniel Brickley, Marcus Vela och Grayson Pawlenchuk. Av dem känns backen Brickley och forwarden Vela väldigt spännande, medan Pawlenchuk är mer svårbedömd då han kommer från USports-ligan och de övriga har spelat professionellt i AHL/ECHL.
Vid min senaste ranking bestod Västervik av tre backar och två forwards. Nu har de två målvakter, åtta backar och elva forwards. Utöver nordamerikanerna är målvakten Emil Kruse den mest intressanta värvningen. Om han är lika bra som senast han var i Västervik kan det bli en kul säsong i Småland igen.
10. HC Vita Hästen (11)
Utespelarsidan i Vita Hästen är mer spännande än på flera år. Eric Hjorth, Alex Brännstam, Anton Björkman, Andreas Söderberg, Tanner MacMaster, Sebastian Benker med flera är spännande nytillskott som jag tror kommer kunna göra otroligt bra ifrån sig i Norrköping.
Problemet är, som jag varit inne på tidigare också, målvaktssidan. Tobias Sandberg och Adam Ohre utgör ett målvaktspar som på pappret är HockeyAllsvenskans ganska klart svagaste i mitt tycke. Det paret spikades dock tidigt. Sedan min senaste ranking har de dock gjort klart med halva sin spelartrupp och plockat in en mängd intressanta namn. Flera av dem nämndes ovan.
Ska något lag skrälla och göra en “Kristianstad” skulle jag kunna sätta en femma på att det laget är Vita Hästen. Om Sandberg eller Ohre håller. För när utespelarsidan nu är spikad kan vi konstatera att det finns många bra allsvenska spelare i laget.
9. Kristianstads IK (10)
Här har det hänt grejer den senaste månaden. De har “bara” förlängt med två spelare - men värvat inte mindre än åtta! Nu ser Kristianstad ganska gediget ut på flera håll, även om man förstås kommer ha enorma problem att upprepa fjolårets succé. Det finns dock en hel del spännande namn bland nyförvärven.
Filip Larsson har kommit in på målvaktssidan och även om han inte kommer kunna ersätta Frederik Dichow kompletterar han Jørgen Hanneborg på ett spännande sätt. Jag gillar också värvningen av Jakob Bondesson på backplats.
Men det är på forwardssidan KIK verkligen lastat in spelare på slutet. Och där är det spelare som onekligen har intressant potential. Patrick Bajkov har öst in poäng i ECHL, Jack Kopacka är en okej AHL-spelare och nog kan det här bli säsongen Filip Karlsson verkligen slår igenom? Pontus Netterberg känns också som en okej spelare med potential att göra åtminstone 15 mål.
Jag gillar det bygge Kristianstad har fått ihop.
8. Södertälje SK (8)
Södertälje har tagit in fem spelare den senaste månaden och samtliga har kommit utifrån. Det rör sig om backen Viktor Lang samt forwards Anthony Luciani, Filiph Engsund, Cole Cassels och Christopher Liljewall. Engsund och Liljewall är gedigna allsvenska spelare med rutin från SHL och känns som två väldigt säkra kort.
Luciani och Cassels är spelarna som ska bidra med spets. Och nog finns det potential för att det är två absoluta toppspelare Emil Georgsson tagit in där. Luciani har fullständigt vräkt in poäng i den Österrike-baserade ligan IceHL (Tidigare EBEL) och står där på 189 poäng på 155 matcher. Ett ruskigt bra facit som talar för att han kommer kunna vara en mycket vass poängspelare även i Sverige. Och Cassels har varit en pålitlig spelare i AHL där han förra säsongen spelade 70 matcher. I min förra ranking skrev jag: “Jag är lite skeptisk till om spetsen är bra nog, där. De enda riktiga spetsspelarna i min mening är Linus Videll och Viktor Liljegren. Det vill till att Nikola Pasic och Albert Sjöberg tar stora kliv för att offensiven ska hålla”. Nu kan vi addera två ytterligare namn där.
Och då ser det helt plötsligt ganska bra ut för Södertälje.
.jpg)
7. AIK (7)
Har den senaste månaden gjort klart med en målvakt (Niklas Lundström), två backar (Filip Windlert och Alfred Barklund) och fyra forwards (William Nilsson Ignberg, Oskar Magnusson, Maksims Semjonovs och Oscar Nord). Samtliga spelare är spelare som var där även förra säsongen - med två undantag. Nilsson Ignberg ansluter från Hudiksvall där han förra säsongen nosade på en poäng per match, och Barklund återvänder till sin moderklubb efter fyra, fem säsonger i andra klubbar.
är ett bra komplement till Claes Endre, men den viktigaste förlängningen är i mitt tycke den av . Han var otroligt bra för AIK förra säsongen och snittade nästan exakt en poäng per match under den halva säsong han spelade för “Gnaget”. Kan han upprepa den succén har AIK en toppspelare i ligan där. Och man blir genast lite mindre beroende av Richard Gynge.
Jag gillar AIK:s målvaktssida. Backsidan ser också riktigt spännande ut, men där har man bara sex spelare offentliggjorda. Forwardssidan är bra men en bit från de vassaste i ligan. Det ska dock in ett par ytterligare namn där.
6. Mora IK (5)
Satte stora delar av sin trupp väldigt tidigt. Fick ett rejält bakslag när Lukas Wernblom plötsligt lämnade, och honom har man ännu inte ersatt riktigt. Den enda spelaren Mora tagit in sedan Wernblom försvann är Axel Sundberg, som förvisso kommer från en fin säsong i Norge med 16 mål på 36 matcher - men som knappast är redo att ersätta Wernblom. Därför tappar Mora en plats på rankingen.
Det vill till att Patrick Harper och/eller Kevin Hancock blir fullträffar för att Mora ska hota toppen. Just nu håller jag dem som ett kvartsfinallag, men de får svårt att hänga på de absolut bästa lagen. Det är min känsla.
5. BIK Karlskoga (6)
Logan Cockerill och Gustav Willman Borvik har anslutit till BIK Karlskoga under den senaste månaden. Två forwards som nog lär få plats relativt högt upp i laget. BIK har många bra forwards - men hur många kan egentligen räknas som någon av HockeyAllsvenskans bästa? Markus Modigs, i den bästa av världar, och kanske David Lilja om han lyckas ta ett steg till. Där är känslan att potentialen finns.
Vad vill jag ha sagt med det? Jo, att det är viktigt att Cockerill blir en succé. Borvik vet man kommer vara en habil “middle-six”-forward - men Cockerill behöver hålla hög allsvensk klass för att BIK ska orka hänga med topplagen. Set till hans ålder, 23, och meriter med JVM-spel med USA borde potentialen finnas för det.
Men känslan är snarare att BIK ska nöta ned sina motståndare, än spela ut dem.
4. Västerås IK (4)
Tappade Kalle Östman, men ersatte honom med en spelare där det känns som att taket kanske är ännu högre. Blake Speers blev spelare som fick den otacksamma uppgiften att ta Östmans roll. Sett till hur marknaden såg ut känns det som en, på förhand, riktigt vass värvning av Patrik Zetterberg. Men den stabilitet som Östman garanterat hade kommit med, den kommer inte Speers med. Här måste vi helt enkelt avvakta och se en bit in på säsongen vilken klass han håller. Men meriterna talar för sig själv. Han har spelat JVM för Kanada och gjorde ett par NHL-matcher så sent som förra säsongen. Tycks dock inte vara en poängspelare i första hand.
Sedan min senaste ranking har också två finska spelare kommit in: Backen Patrik Parkkonen och forward Sakari Salminen. Parkkonen vet jag egentligen ingenting om annat än att han gjort en allsvensk sväng tidigare, men Salminen har jag förstås bra koll på sedan hans tid i SHL. Han har hunnit bli 34 år, men gjorde över 30 poäng i finska ligan förra säsongen och borde vara god för åtminstone mellan 30 och 40 poäng även i HockeyAllsvenskan. Han är dock en bra bit ifrån den klass han höll då han nosade på en poäng per match i KHL.
Västerås har gjort vad de kan för att haka på de “givna” topplagen.
3. MoDo Hockey (2)
MoDo tappar en placering på rankingen. Sedan senast har de gjort sig av med lagkaptenen Daniel Sylwander men inte tagit in någon ny spelare. Det är tydligt att sportchef Henrik Gradin jagar en spelare som ska hålla absolut högsta allsvensk plats och han har visat intresse för både Johan Sundström och Gabriel Fontaine. Sundström vet vi ju alla vilken nivå han har hållit tidigare i karriären, och Fontaine är en spelare som väl kan placeras in i Logan Cockerill/Blake Speers-facket. Meriterna är fina, och på pappret är det en bra värvning, men det kommer finnas en osäkerhet kring hur han passar in i HockeyAllsvenskan. Det finns dock en stor fördel för MoDo i det här fallet och det är att Fontaine spelat i Colorados organisation - där Henrik Gradin jobbar som scout. Skulle Fontaine komma till MoDo skulle det kännas som en väldigt trovärdig värvning.
MoDo känns som ett givet topp sex-lag redan nu, men får de in en fullträff på den sista centerplatsen kan de bli ett hot för topplagen.
2. Djurgårdens IF (1)
För första gången är Djurgården inte etta i min ranking. De har varit en given etta under en lång tid, men den senaste tidens passivitet på spelarmarknaden gör att jag petar ned dem nu. Och det är ju det som är tjusningen med en power rank. Jag bedömer bara hur laget är här och nu - och då spelar det ingen roll att Djurgården sannolikt kommer plocka in ett par riktigt bra spelare att fylla truppen med och att jag då med största sannolikhet kommer ha dem som etta.
Har den senaste månaden hittat sin nye förstemålvakt i Matthew Galajda. En spelare jag hört mycket bra om och som visat upp liknande siffror i collegeligan som Strauss Mann. Mann var ju en av SHL:s bästa målvakter förra säsongen, så om Galajda hittar den nivån kommer Djurgården vara mer eller mindre omöjliga att slå.
Backsidan är dock svag, Där håller jag faktiskt en del andra allsvenska lag före. Det gör att Djurgården just nu är tvåa. Men som sagt: Backsidan är heller inte klar. När den är det utgår jag från att mesta mästarna är etta igen.
1. IF Björklöven (3)
Björklöven rusar upp från en tredjeplats till en förstaplats efter att ha radat upp spännande kontraktssigneringar på sistone. Under juli plockade Per Kenttä in fyra nya forwards till en redan ganska bra forwardssida. Samtliga kommer dessutom från spel i högstaligor i Europa. Scott Pooley har visat upp -siffror i Finland, Nick Schilkey har varit en okej poängspelare i Tyskland, Maxime Fortier gjorde fina elva mål på 29 matcher i Schweiz, och Joel Mustonen känner vi ju väl till från alla hans år i SHL.
Det är helt enkelt fyra spelare som borde hålla bra allsvensk klass.
Sett till att “Löven” redan hade namn som Alex Hutchings, Gerry Fitzgerald, Alexander Wiklund, Gustav Possler, Fredric Weigel, Christopher Bengtsson och Jacob Olofsson kan man helt enkelt konstatera att forwardssidan är ruggigt bred - och spetsig. Jag gillar också backsidan skarpt.
Joona Voutilainen är fortsatt den enda seniormålvakten de har att tillgå. Han är absolut bra - men är han bra nog för att vara given etta en hel säsong? Där har de övriga toppkandidaterna det bättre ställt i nuläget.
Per Kenttä har byggt ett ruggigt intressant lag på pappret, igen, och här och nu känns “Löven” som den stora utmanaren till Djurgården.
