• “Ytterst få som bevisat att de håller i SHL”
• “Värvningarna håller absolut toppklass”
• “Är något som skaver”
• “Laget som kommer förbättra sig mest jämfört med ifjol”
• Oron för nya tränarstaben.
• Hyllningen till mästarna: “Laget att slå även framöver”

Några lag sitter fortfarande lugnt i båten. Andra lag är klara. Något tredje lag håller fortfarande på att försöka skaffa sig en överblick över vilka som blir kvar, och vilka som lämnar för spel i större ligor. Kort sagt är SHL-lagen i relativt olika faser i sina lagbyggen.

Men hur bra står de sig, både kvantitativt och kvalitativt, jämfört med varandra?

Det ska jag försöka ta reda på i den här ytterst rörliga lagrankingen.

FOTNOT: Notera att rankingen i första hand är baserad på spelare som officiellt presenterats av klubbarna, senast fredag 19:e maj, och att rykten inte tas med i beräkningarna. {{ PAYWALL LIMIT }}

14. MoDo

Det är väldigt enkelt att sätta en nykomling sist bara för att de är en nykomling, men i MoDos fall handlar det helt enkelt om att man har klart sämst lag, som läget är nu.

Det finns spännande element i laget, och flera intressanta frågor att fundera kring: Vad kan David Bernhardt och David Rundblad uträtta i SHL? Kan Mikkel Aagaard, Josh Dickinson och Riley Woods leverera även på högsta nivå? Kan Mattias Karlin ta revansch för misslyckandet i Mora?

Men. Trots att laget innehåller två målvakter, tio backar och tolv forwards är det ytterst få som bevisat att man håller i SHL. Det lär också brytas en del kontrakt inför seriestart. MoDo behöver en ny förstemålvakt, minst en till klassback på SHL-nivå samt en helt ny förstakedja. Annars kommer man bli ett bottenlag.  

Henrik Gradin ligger på efterkälken, eftersom MoDo blev klara för SHL väldigt mycket senare än alla andra lag. Han måste göra ett superjobb om MoDo ska tippas som annat än jumbo hos de flesta tyckare inför säsongsstarten.

13. Malmö

Malmö var SHL:s klart sämsta lag förra säsongen, men hittade en superform mot slutet av säsongen och det räckte för att klara sig kvar i högstaligan. Frågan är dock om nästa säsong blir så mycket roligare för skåningarna.

Sportchefen Björn Liljander har verkligen satt sin prägel på laget nu. Han behöver inte bygga laget runt Malmöikoner som Oscar Alsenfelt, Carl Söderberg eller bröderna Sylvegård. Oliver Lauridsen är en annan profil som lämnat laget nu. Jag tycker han gör helt rätt som försöker bygga “sitt” Malmö. Och värvningarna utifrån är spännande. Janne Kuokkanen borde kunna vara en toppcenter i SHL, och backen Jakub Galvas kan bli en sensation.

Men. 

Trots att Malmö har två målvakter, sju backar och elva forwards på avtal finns det väldigt många luckor i lagbygget. Precis som ifjol har Malmö en alldeles för tunn spets, och i den mycket stark SHL-upplaga kommer man få svårt att hävda sig.

12. Linköping

Linköping hade runt 20 spelare på kontrakt inför den här säsongen redan när förra säsongen tog slut. Sedan dess har vi fått veta att Jonas Junlands hockeyframtid är högst osäker, och att man lyckats gå skilda vägar med superfloppen Petrus Palmu. 

Två saker som gynnar LHC.

Backsidan är bra. Oscar Fantenberg och Linus Hultström är klassbackar. William Worge Kreü får återförenas med Jeff Jakobs och borde kunna höja sig ytterligare. Mattias Hävelid kan bli en attraktion i SHL när han nu får vara med från start.

Målvaktssidan är också bra, med Marcus Högberg som gjuten etta.

Men i vanlig ordning är jag allt annat än såld på Linköpings forwardssida. Det finns många gedigna SHL-spelare, men alldeles för få som håller toppklass. Det vill till att en sån som  Filip Bystedt verkligen slår igenom (vilket mycket väl kan ske), för prestigevärvningen Remi Elie är inte mycket mer än en hårt jobbande tredjecenter, i mitt tycke. Det finns, just nu, helt enkelt för få offensivt skickliga spelare i Linköping, för att man ska ta sig ifrån bottenträsket.

Sparkningen av Palmu frigör ju pengar, och om Peter Jakobsson träffar rätt på Palmus ersättare kommer LHC i alla fall ha goda möjligheter att vara bättre än man var ifjol. Och då var man trots allt ganska nära slutspel. För inte nöjer man sig med Taylor Leier?

11. HV71

HV71, på elfteplats?! Nej, jag tror inte att det är där man kommer landa i mitt tips inför säsongen. Men just nu hamnar man där, och det beror främst på att man bara har en målvakt på kontrakt. Det är bara HV71 och ett lag till som inte gjort klart med minst två målvakter till kommande säsong. Därför har jag HV utanför slutspel just nu, även om Joni Ortio i sina bästa stunder var fenomenal och bar HV på sina axlar förra säsongen.

Det finns mycket att gilla med HV71. Framför allt forwardssidan. Åke Stakkestad, Tommi Tikka och Oskar Stål Lyrenäs är vassa värvningar. Och Isac Brännström kommer utgöra ett fruktat radarpar med André Petersson. HV har en starkare forwardssida kommande säsong, än man hade den senaste säsongen.

Backsidan är fortsatt lite suspekt. Mikael Seppälä är såklart en bra värvning, Oliwer Kaski borde kunna vara ännu bättre än ifjol och Victor Sjöholm lär ha en nivå till i sig. Det ska också bli spännande att se vad Olle Strandell kan göra i SHL. Överlag tycker jag dock backsidan är en  bit ifrån att tillhöra SHL:s vassaste.

Jag är också skeptisk till HV71:s tränarlösning. Tomas Montén, Johan Davidsson och Pelle Gustafsson känns som en av SHL:s svagare tränartrojkor. Det är också en faktor som gör att jag har HV så här långt ned.

10. Färjestad

Färjestad är också ett lag som egentligen borde vara högre upp, men som bara är tia eftersom man just nu bara har en målvakt på kontrakt. I deras fall rör det sig om Jonas Johansson, som efter många år i Nordamerika nu vänder hem igen. Han är svårbedömd. Johansson var en stor talang som junior men hade problem med skador och sjukdomar och fastnade i sin utveckling. Hans till synes givna roll i Brynäs snoddes av Felix Sandström, och Johansson fick gå via Almtuna för att få en karriär i Nordamerika.

Hur bra är han nu? Ingen aning. Potentialen finns dock, onekligen.

Här räknar jag med att Carl Lindbom blir hans parhäst, men i dessa power ranks är det nuvarande trupper som betygsätts.

På backsidan har Theodor Lennström bytts ut mot Magnus Nygren. Man kan ha sämre ersättare, men Nygren bör vara en försvagning gentemot Lennström som i sina bästa stunder var SHL:s bästa spelare. Backsidan är okej, men en bit ifrån de bästa.

På forwardssidan har Färjestad gått bet på både Gustav Rydahl och Remi Elie, och därför ser centersidan inte jättestark ut just nu. Men här kommer det värvas, och det finns ju spännande rykten om spelare som är på väg in.

Färjestad har just nu elva forwards under avtal. När de spikat sin forwardssida lär de vara högre upp på min ranking.

9. Oskarshamn

Tim Juel, Juuso Riikola, Antti Suomela och Jiri Smejkal har flyttat från Småland. Men Thomas Fröberg fortsätter värva intressant. Marek Langhamer, Oscar Engsund, Oskar Asplund, Logan Hutsko, Viktor Lodin, Nick Olesen och framför allt Lukas Jasek känns som riktigt spännande nyförvärv som gör att Oskarshamn nog har goda möjligheter att hålla sig borta från bottenstriden även kommande säsong.

Målvaktssidan och forwardssidan är jag inte alls orolig för. Backsidan håller jag ändå ett litet frågetecken vid. Potentialen är superhög, men vad händer exempelvis om Oskar Asplund och/eller Alexander Anderberg inte håller i SHL? Och är Oscar Engsund verkligen en spelare som kan styra en backsida och vara given förstaback? Eller passar han bättre som “en i gänget” i ett otroligt disiciplinerat spelsystem som situationen var i Luleå?

Spelare för spelare går det faktiskt att argumentera för att det här är den starkaste upplagan av Oskarshamn, i alla fall inför en säsong. Men jag törs lova att ingen spelare kommer göra 37+29, likt Suomela, den här säsongen. Han kommer bli svår att ersätta.

Håll förresten ögonen på Joe Cannata. IKO har tre målvakter på kontrakt (Emil Kruse är den tredje) och Cannata lär försvinna innan säsongen drar igång. Men Langhamer är en toppmålvakt som borde kunna ersätta Cannata och Juel.

8. Frölunda

Henrik Tömmernes, Carl Klingberg och Gustav Rydahl är tre supervärvningar. Tre av de allra bästa inför kommande säsong.  Linus Högberg och Linus Öberg är två superbra värvningar från SHL-konkurrenter. Lars Johansson är också en av ligans bästa målvakter. Frölunda har en grym stomme. Det går inte att säga något annat.

Ändå är det något som skaver med Frölunda. Avskeden av Joel Lundqvist, Ryan Lasch och Loui Eriksson känns inte helt 100. Frölunda stod förra säsongen inte och föll med de tre åldrande stjärnorna, men att alla försvinner samtidigt kommer märkas. Jag har varit kritisk mot Fredrik Sjöströms beslut att hålla fast vid Frölundas trotjänare för länge, men jag är inte så säker på att det är rätt personer och spelare som har försvunnit.

Han spelar ett högt spel nu, Sjöström. Men någon gång var ju dessa förändringar tvungna att ske. Det är möjligt att man på lång sikt tjänar på det, även om jag just nu kommer ha Frölunda en bit ned på listan.

Med det sagt: Målvaktssidan och backsidan är mycket bra. Forwardssidan är okej, men behöver spetsas till lite. Frölunda är ett lag som mycket väl kan komma att vara högre upp på min ranking när vi närmar oss säsongsstart.

7. Rögle

Värvningarna av Simon Ryfors och Rodrigo Abols håller absolut topp-klass. Om tanken är att båda de ska lira center kommer Rögle ha SHL:s kanske vassaste centersida, eftersom både Brady Ferguson och Anton Bengtsson är kvar, samtidigt som Albin Sundsvik värvats in. För att nämna några.

Målvaktssidan innehåller som vanligt Christoffer Rifalk, och han kommer matchas med nye Petr Kvaca. Där bör man inte behöva vara orolig, även om målvaktsspelet var svagt förra säsongen. Både målvaktssidan och forwardssidan ser alltså stark ut. Det jag är lite orolig för är faktiskt backsidan.

Den är för all del bra, men precis som ifjol är den en bit från de främsta i serien. Det vill till att Thomas Grégoire är bra, för att Rögle ska ta sig upp på övre halvan igen.

6. Skellefteå

Svårbedömt lag. Det har talats om en hel del potentiella stjärnvärvningar, men här och nu är Anton Heikkinen klubbens enda nytillskott. 

Trots det står man sig starkt. Med ett superstarkt målvaktspar, en klart gångbar backsida som ser ut att bli så gott som identisk som förra säsongens, och en fin forwardsstomme är Skellefteå i toppen för att stanna. Men man har ännu inte riktigt ersatt Andreas Wingerli, man har inte fått/tagit besked om Joakim Lindström och såväl Tom Kühnhackl och Linus Högberg har ju också lämnat en del hål i laguppställningen.

Som läget är nu kommer Skellefteå gå in i nästa säsong som en outsider snarare än en favorit. Men det kan ändras om Oscar Lindberg och Jesper Frödén ansluter, exempelvis.

5. Örebro

Örebro är klara med sitt lag, och precis som förra säsongen är känslan att de kommer vara bra men kanske en liten bit bakom den absoluta supertoppen. Johan Hedberg kommer in och får ett starkt lag, men han lär behöva göra som han gjorde i Mora: Förmå laget att överprestera litegrann.

Målvaktssidan är densamma igen, backsidan är både bred och spetsig och Samuel Johannesson var precis den spelartyp de saknade ifjol. Om Hedberg/Stefan Nyman förmår honom att ta kliv också i defensiven kommer hans sejour i Örebro bara bli ettårig. Sen kommer han försvinna till en större liga. Starka namn som Philip Holm och Filip Berglund är också kvar.

Framåt är ju Rodrigo Abols borta. Ludvig Larsson har ersatt, och det är en försämring. Å andra sidan känns Hannes Björninen som en förstärkning, jämfört med Jani Lajunen. Glenn Gustafsson känns som en försvagning av Linus Öberg - men jag blir inte förvånad om det snarare blir Jonathan Lekkerimäki eller Axel Sundberg som gör de målen Öberg gjort de senaste åren.

Örebro är en spännande outsider även nästa år.

4. Luleå

Luleå känns som det lag som kommer förbättra sig mest från förra säsongen. Man kanske till och med kommer vara en guldkandidat framåt vårkanten.

Visst svider väl avskeden av Oscar Engsund och Julius Honka, men Marcus Hardegård, Frédéric Allard och Ludvig Jansson är intressanta tillskott på backsidan. Jag utgår också från att Jesper Sellgren inte kommer vara lika svag som förra säsongen.

Men det är ju framåt den stora skillnaden finns. Förra säsongen spelade Luleå i vanlig ordning ett bra spel, som hade gett utslag om man helt enkelt hade haft skickligare spelare. Det hade man inte då, Luleå var ligans kanske trubbigaste lag förra säsongen, men det kommer man inte ha till hösten.

Linus Omark och Pontus Andreasson kommer helt klart göra en hel del poäng. David Lilja tror jag också stenhårt på. Det finns också potential i Nikola Pasic, men där är jag ändå lite mer osäker. Oscar Eklind är också han en bra SHL-spelare (men allt annat än spetsig) och om Mario Kempe kan hålla sig skadefri kommer han också kunna bli en X-faktor.

Det finns mycket att gilla med detta Luleå, som just nu har två målvakter, sex backar och 14 forwards på avtal.

3. Timrå

Det blev en femteplats förra säsongen, och känslan är att Timrå kommer slåss om topp-sex även den här säsongen. Nu har jag dem som fyra, men riktigt så högt upp kommer jag nog inte ha dem när säsongen börjar. Dels ska vi inte utesluta att exempelvis Jonathan Dahlén försvinner, och dels kommer konkurrenterna förstärka sina lag.

Kimmo Kapanen byggde på ett skickligt sätt om Timrås lag mitt under förra säsongen. Backsidan renoverades och blev vassare, och på forwardssidan fick man också in en del spelare som verkligen gjorde laget bättre. Därför har man inte behövt göra så stora förändringar till kommande säsong. Stommen sattes under fjolåret.

Målvaktsparet med Jacob Johansson och Tim Juel kan vara seriens bästa, backsidan håller bra klass med Axel Rindell och Joonas Lyytinen med från start, och frågan är om något lag har en bättre topp-sexa på forwardssidan än Timrå har efter deras värvning av Filip Hållander?

Timrå är så gott som klara med sitt lagbygge (de har 2+7+14 spelare på kontrakt) och det är ett lag som kommer kunna hävda sig i SHL nästa säsong också.

2. Leksand

Som vanligt kommer Leksand ställa upp med ett av ligans namnkunnigaste lag. Frågan är om det här också blir säsongen man verkligen lever upp till hajpen, efter två raka åttondeplatser. Det är verkligen upp till bevis för Björn Hellkvist nu.

Målvaktssidan är ju kanon, med förra säsongens succé Mantas Armalis som gjuten etta. Backsidan har just nu sex spelare under kontrakt. Matt Caito, Anton Lindholm och Olle Alsing sticker dock ut och håller hög SHL-klass. Men det är tydligt att det behöver komma in en till bra back för att Leksands backsida ska bli vass nog.

Framåt finns stjärnor i massor. Peter Cehlárik, Marek Hrivík, Max Véronneau, Oskar Lang, Patrik Zackrisson, Kalle Östman… Leksand har en sprakande offensiv. Problemet för dem var att det egentligen bara var Lang  och Östman som var tillräckligt bra förra säsongen. Nu måste slovakerna prestera. Och Max Veronneau måste vara uppe och i alla fall nosa på 25-30 mål.

Får Leksand alla bitar på plats kommer man vara ett lag för toppen. 

1. Växjö

Mästare ifjol - och Växjö ser ut att bli laget att slå även framöver. Jag vet att både Lukas Bengtsson och Hardy Häman Aktell försvunnit, precis som Miika Koivisto, och att backsidan per automatik kommer bli sämre. Framför allt har ju Eric Martinsson en del att bevisa efter en svag säsong i HV71.

Men den urstarka målvaktssidan ser ut att förbli densamma som förra säsongen, och  forwardssidan kommer av allt att döma bli starkare än den gångna säsongen. Bröderna Sylvegård tillför något som man saknade ifjol. De kommer, med råga, ersätta Dan Sexton och Jayden Halbgewachs som kommer lämna.

Växjö har två målvakter, sex backar och 14 forwards på avtal. Jag tror säkert att Henrik Evertsson tänker värva en till topp fyra-back, och säkerställa att även nästa säsongs backsida kommer vara av högsta SHL-klass.

FOTNOT: Bilderna kommer från Bildbyrån och IMAGO.

TV: Summering av Växjös säsong