Vanligtvis brukade de ringa varandra ett par gånger varje vecka. Inte bara för att snacka hockey, utan även för att uppdatera varandra om vad som hände i livet i stort.
I april 1988 var det slut med det.
Under ett par veckors tid förvandlades tvillingarna Patrik och Peter Sundström till motståndare – och på sätt och vis även fiender – när deras respektive lag, New Jersey Devils och Washington Capitals, drabbade samman i den andra rundan av Stanley Cup-slutspelet.
Det här var första gången i NHL:s historia som ett par tvillingbröder möttes i en slutspelsserie. Men det var långt ifrån det mest anmärkningsvärda med den här serien.
Det var att Patrik Sundström lyckades överträffa ett av Wayne Gretzkys alla NHL-rekord. Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}
*****
Patrik Sundström hade lämnat Sverige och moderklubben Björklöven 1982. Efter en imponerande säsong i elitserien, där han hjälpte Björklöven till SM-final mot AIK, och en stark VM-turnering med Tre Kronor fick han anbud från Vancouver Canucks, klubben som hade draftat honom i nionde rundan 1980. Efter betänketid kände han att det var rätt tidpunkt att flytta.
– Jag hade spelat två VM och ett Canada Cup så jag visste att jag antagligen skulle klara av att spela där borta. Jag hade också spelat i Elitserien några säsonger och jag kände att det var dags att ta nästa steg som hockeyspelare, har Sundström sagt i Old School Hockey.
Efter 46 poäng under sin första säsong på den kanadensiska västkusten etablerar Patrik Sundström sig som en stjärna i ligan 1983/84 då han svarade för 91 poäng och blev med det poängbäst i Canucks. Det blev fem produktiva säsonger i Vancouver innan han sommaren 1987 fick flytta på sig.
Ny klubbadress blev New Jersey Devils.
Devils kom till New Jersey från Denver 1982, där man tidigare var kända som Colorado Rockies. Under de första säsongerna i ligan var man en slagpåse som sällan ens kom i närheten av slutspel. Men när man inför säsongen 1987/88 anställde en man vid Lou Lamoriello som ny president, vd och general manager började det ske förändringar.
Lamoriello kom från Providence College i den amerikanska collegehockeyn där han med små medel hade uppnått fina resultat. Hans fingertoppskänsla kom snabbt att ge resultat för New Jersey Devils. Desktop ad in article Mobile ad in article
Den första stora trejden Lamoriello genomförde när han hade tagit över klubben var att ringa upp en annan ny general manager i form av Pat Quinn i Vancouver. Den 15 september 1987 kom de överens om en trejd där Devils gav upp målvakten Kirk McLean och forwarden Greg Adams för Patrik Sundström.
– Det gick ganska fort. För att trejden skulle gå igenom var jag tvungen att skriva nytt kontrakt och vi kom överens ganska snabbt, minns Patrik Sundström.
– Det kändes spännande att flytta. New Jersey var fortfarande ett ganska nytt lag då, ett ungt lag på uppgång. I Vancouver hade de gått till final året jag kom dit, men sedan hade det gått lite si och så och de hamnade i ett uppbyggnadsskede. Det var bra tajming.
Lou Lamoriello är aktiv i NHL än i dag. 77 år gammal är han general manager för New York Islanders efter att ha gjort ett stopp i Toronto Maple Leafs sedan han lämnade New Jersey 2015. Då hade han varit i Devils organisation under 28 år och vunnit Stanley Cup tre gånger om. Han har rykte om sig att vara hård och kall och har skämtsamt liknats vid en Gudfader-figur, men Patrik Sundström håller honom som en av sina favoritpersoner i hockeybranschen. Desktop ad in article Mobile ad in article
— Lou var relativt ny när han gjorde trejden, så han hade inte någon klar bild av hur NHL fungerade då. Men jag har alltid kommit jättebra överens med honom och är väldigt glad över att ha fått jobba med honom. Han var alltid tydlig och rak och det ser jag som en styrka. Många ser honom som en tuffing, men det är en man med stort med stort hjärta. Det lyser igenom när man hör människor prata om honom. Du kommer inte att hitta så många som talar elakt om honom, säger Sundström.
Många ser honom som en tuffing, men det är en man med stort med stort hjärta. Det lyser igenom när man hör människor prata om honom.
Säsongen 1987/88 var länge en oviss historia för New Jersey Devils. Laget hade börjat fantastiskt bra och överraskat alla under säsongens första månader. Men när svackan kom var den så djup att Lou Lamoriello valde att sparka coachen Doug Carpenter och ersätta honom med Jim Schoenfeld.
Patrik Sundström gick som laget. Han inledde starkt, men samlade under grundserien ihop 51 poäng, vilket inte alls var på samma statistiska höjder som under de föregående säsongerna med Vancouver Canucks. Sundström kritiserades emellanåt och Lou Lamoriello ifrågasattes av både fans och media för trejden som hade tagit svensken till New Jersey.
Kritiken tystnade dock när Devils genom en intensiv spurt lyckades kvalificera sig för sitt första Stanley Cup-slutspel i klubbens historia 1988. Detta efter rejäl dramatik. Först i sista matchen av grundserien avgjordes deras öde.
– Vi mötte Chicago och var piskade att vinna den matchen för att sno den sista slutspelsplatsen från New York Rangers, minns Patrik Sundström.
– Matchen går till förlängning där vi alltså måste göra mål för att inte säsongen ska ta slut. Min kedjekompis John MacLean tryckte in en retur som tog oss till slutspel. Jag hade andra andraassist på det målet som åtminstone fram till dess var det viktigaste målet i klubbens historia. Det var ett otroligt mäktigt ögonblick.
Men det fanns faktiskt ett ännu mäktigare ögonblick som väntade runt hörnet... Desktop ad in article Mobile ad in article
.embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width: 100%; } .embed-container iframe, .embed-container object, .embed-container embed { position: absolute; top: 0; left: 0; width: 100%; height: 100%; }
*****
Ironiskt nog hade de sju grundseriematcherna mellan New Jersey Devils och Washington Capitals inte innehållit ett enda slagsmål. I stället hade rivalerna från det som på den tiden kallades Patrick Division sparat alla våldsamheter till vad som skulle bli den mest utvisningsfyllda slutspelsserien i NHL:s historia.
De sju matcher som det krävdes för Devils att vinna serien och ta sig vidare till konferensfinal mot Boston Bruins innehöll mastiga 654 utvisningsminuter. De flesta av dem hamnade på Devils konto då laget satte nytt NHL-rekord med 349 utvisningsminuter i en och samma slutspelsserie. Desktop ad in article Mobile ad in article
Spelarna försökte verkligen skada varandra på isen
Allt kulminerade i den tredje konferenssemifinalen i Brendan Byrne Arena i East Rutherford, 20 minuter norr om Prudential Center i Newark där New Jersey Devils håller till i dag. Den här fredagskvällen bjöds publiken på 62 utvisningar (!) och totalt 231 utvisningsminuter (!!) i en match som på grund av alla slagsmål pågick i tre timmar och 25 minuter (!!!).
– Spelarna försökte verkligen skada varandra på isen och matchen spårade ur ganska snabbt, minns Anders "Masken" Carlsson som spelade för Devils på den här tiden.
– Vi hade båda väldigt tuffa lag, men skillnaden var att Washingtons tuffa spelare även var deras bästa spelare. Så när killar som Scott Stevens och Dale Hunter fick matchstraff blev det en ganska enkel väg till seger för oss. Och Patrik var den som utnyttjade det till max.
Det gjorde han sannerligen. Desktop ad in article Mobile ad in article
Mellan alla slagsmål, överfall och all tuppfäktning plockade han poäng som andra samlar på frimärken. Efter att Sundström spelat fram radarpartnern Mark Johnson till hans fjärde mål i matchen lät speakern i arenan meddela att den då 26-årige svensken just hade tangerat Wayne Gretzkys NHL-rekord för flest poäng i en slutspelsmatch.
Med en period kvar att spela av matchen hade Sundström redan hunnit stå för två mål, fem assist och sju poäng. Då hade han fortfarande 20 minuter på sig att passera "The Great One".
– Killarna skrek på mig från båset att jag var tvungen att göra en poäng till. Vi hade redan avgjort matchen, så jag tror att de var oroliga för att jag skulle skita i det och spara energin till matchen därpå. De såg till att jag inte gjorde det, skrattar Patrik Sundström åt minnet. Desktop ad in article Mobile ad in article
Länge såg det ut som om Sundström skulle få nöja sig med att dela rekordet med Gretzky. Men med knappa sex minuter kvar av tredje perioden bröt Umeåsonen in från högerkanten och skyfflade in en backhand mellan benskydden på målvakten Clint Malarchuk.
Publiken blev vild och lagkamraterna hakade på. De hade just fått bevittna en historisk händelse.
– Som svensk spelare var jag omedveten om rekordet innan de gjorde mig uppmärksam på det i arenan, säger Patrik Sundström vars Devils vann matchen med 10–4.
– Det blev rätt mycket uppståndelse i arenan efteråt och killarna i laget var väldigt glada för min skull, men samtidigt var vi mitt uppe i en jämn slutspelsserie så jag var helt enkelt tvungen att lägga det bakom mig rätt snabbt. Det var inte förrän efter den säsongen som det verkligen sjönk in och jag fattade vad det var jag hade ställt till med. I dag är jag väldigt stolt över det här.
Peter vs. Patrik.
För tvillingbrorsan Peter Sundström var det en udda upplevelse. Han kunde bara skaka på huvudet åt uppvisningen.
– Det var nästan löjligt, minns Peter som ett år senare hamnade i New Jersey – tillsammans med Patrik.
– Det kändes som de gjorde mål varje gång han klev in på isen. I början av matchen gjorde det mig förbannad, men när matchen var avgjord började jag faktiskt heja lite på honom. Jag blev glad när jag hörde att han hade tagit rekordet, men jag kunde naturligtvis inte sitta och le i båset när vi fick storstryk (skratt). Jag log inombords i stället. Desktop ad in article Mobile ad in article
Patrik Sundström gladdes åt att stå på den vinnande sidan av brödraduellen.
– Det var alltid kul att spela mot brorsan, men att göra det i ett slutspelet kändes väldigt speciellt, särskilt som det blev en sjumatchersbatalj av det, säger han och konstaterar att kommunikationen bröderna emellan var minimal under själva serien.
– Det är möjligt att man bytte några ord i korridoren på rinken, men vi hade inga mobiltelefoner eller sådant på den tiden. Under slutspel var man mest på hotellet och rinken. De flesta lägger bort det där under slutspelet så man får snackas vid efteråt när allt är sagt och gjort. Som tvillingar behöver man inte slänga gliringar åt varandra, för är det nån man kan glädjas åt när det går bra är det ens bror.
New Jersey Devils askungesaga till slutspel tog dem till en sjunde och avgörande konferensfinal mot Boston Bruins. Där förlorade man och gick miste om en Stanley Cup-final mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers – Gretzky som hade hånat Devils för att vara en "Musse Pigg-organisation" bara några år tidigare.
För Devils var det här bara början på vad som skulle utmynna i en storhetstid med den första Stanley Cup-vinsten under Lou Lamoriellos ledning 1995. Då fanns Patrik Sundström inte längre kvar i organisationen. Svåra ryggbesvär hämmade honom i slutet av karriären, men han var i högsta grad delaktig i att föra upp Björklöven till Elitserien efter att ha återvänt hem till Umeå 1992. Han avslutade karriären 1994, 32 år gammal, med att åka ur Elitserien med moderklubben.
I början av matchen gjorde det mig förbannad, men när matchen var avgjord började jag faktiskt heja lite på honom.
Mario Lemieux tangerade slutspelsrekordet för antal poäng 1989 när han stod för fem mål och tre assist för Pittsburgh Penguins 10–7-seger över Philadelphia Flyers. Likväl finns Patrik Sundströms namn kvar i NHL:s rekordbok än i dag.
– Mario Lemieux, Wayne Gretzky och jag... Det är ingen tokig skara, skrockar han.
– När jag gjorde de där åtta poängen kom jag ihåg att jag tänkte att det inte var en så stor grej eftersom jag hade gjort sju poäng när jag spelade i Vancouver ett par år tidigare. Men när man ser tillbaka på det nu är det ju rätt häftigt. Desktop ad in article Mobile ad in article
I dag kan man hävda att Patrik Sundström är en av de mest underskattade, eller i alla fall undervärderade svenskarna vi har haft i NHL. Även om han fick ihop fina 588 poäng på 679 NHL-matcher med Vancouver och New Jersey nämns han sällan som en av de största spelarna ur sin generation. Antagligen för att han hade sin bästa tid som spelare när NHL fortfarande befann sig i radioskugga i Sverige.
– Människor här hemma fattade aldrig hur bra han var, eller hur respekterad han var i ligan. Jag skulle gå så långt som att säga att han var en av de bästa tvåvägsspelare du kunde hitta i NHL på den tiden. Och antagligen den allra bästa svensken, hävdar Anders "Masken" Carlsson.
– Jag är otroligt glad över att han lyckades få till det där rekordet så att han kunde lägga det till sitt CV. Åtta poäng i en och samma slutspelsmatch, det är ett rekord som aldrig kommer att slås. Det är Guiness rekordbok på den.
Foton på Patrik Sundström: Bildbyrån
Foto på Lou Lamoriello: Icon Sportswire
Fotnot: Delar av texten bygger på artikelförfattarens kapitel om Patrik Sundström ur boken "The Greatest Game I Ever Played", utgiven av The Hockey News 2016.
Desktop ad in article Mobile ad in article
.embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width: 100%; } .embed-container iframe, .embed-container object, .embed-container embed { position: absolute; top: 0; left: 0; width: 100%; height: 100%; }
