DOKUMENT: Övergångarna som aldrig blev av

Ibland får laget som egentligen värvade spelaren inte ens någon ekonomisk vinning av det. Pengarna går i stället till den klubb spelaren i fråga tillhörde förra säsongen.{{ PAYWALL LIMIT }}

Under 2021 års Silly Season sticker framför allt två sådana exempel ut: Erik Källgren och Alexander Molldén. Erik Källgren lämnade Växjö efter att ha tagit klubben till SM-guld. Han skrev på för Frölunda - men bara två dagar efter att han presenterats som nyförvärv för Frölunda presenterades succékeepern för Toronto Maple Leafs. Frölunda fick ge sig ut på ny målvaktsjakt.

Molldén värvades till Västerås från Kristianstad - men debuterade alltså inte ens för laget innan han lämnade för spel i Malmö Redhawks i SHL.

Ett liknande scenario inträffade i Finland, där Felix Sandström förra måndagen presenterades för TPS Åbo - men dagen därpå skrev på för Philadelphia Flyers igen.

Den här typen av övergångar börjar nästan bli vardagsmat. Vi har de senaste åren sett Dan Pettersson skriva på för Södertälje, men lämna omgående för Linköping. Josef Ingman lämnade Karlskrona för Västerås, för att där ersätta Alexander Lindelöf som skrivit på för Brynäs. Sen fick Gävleklubben höra att Victor Söderström tänkte dra över Atlanten - och värvade in Ingman som ersättare för honom. Sen kom Söderström tillbaka, och helt plötsligt hade Brynäs såväl Lindelöf som Ingman och Söderström i laget.

Men tro inte för en sekund att det är ett nytt exempel. Det finns exempel på spelare som redan under 1980-talet skrev på för en klubb men aldrig representerade klubben i fråga. Jag har framför allt två historier som verkligen är närmast häpnadsväckande - och som så här i efterhand framstår som närmast osannolika.

DJURGÅRDSIKONENS "ÅNGERKLAUSUL"

Vi backar bandet till maj 1988. Håkan Södergren var en av svensk hockeys allra största stjärnor. Han gjorde 41 poäng på 32 Elitseriematcher, slutade nia i poängligan, och hade under den säsongen både spelat Canada Cup och OS för Tre Kronor. Så sent som året innan hade han vunnit Guldpucken. Han var redan då en ikon i Djurgården och ett verkligt affischnamn för hela Elitserien.

Då kom chockbeskedet: Håkan Södergren hade skrivit på för hårdsatsande Örebro, som då låg i andraligan. Örebro hade, tillsammans med Frölunda och Malmö, flyttat fram positionerna rejält och började förändra svensk hockey. Trots att de låg i andraligan kunde de locka med (på den tiden) enorma löner, och lyckades vi flera tillfällen få napp. En av de som nappade var alltså Håkan Södergren. Högerskytten bestämde sig för att flytta till Närke.

Eller?

Nej, faktum är att Södergren när han skrev på för Örebro hade en "ångerklausul". Han hade en vecka på sig att ångra övergången till division 1-klubben. Han visste också att om han valde att fullfölja övergången skulle han inte få spela VM i nybyggda Globen - belägen intill Södergrens hem. Förbundskaptenen Tommy Sandlin vägrade nämligen ta ut spelare som hörde hemma i andradivisionen. Och kanske var det det som gjorde att "Håk Eye" till slut nobbade Örebro under ångerveckans sista dygn och stannade i Djurgården. Det Djurgården han sen spelade i under ytterligare tre säsonger innan han avslutade karriären med en säsong i Huddinge. Då hade han gjort 14 säsonger i Djurgårdens A-lag. I Örebro blev det aldrig någon match.

FAR OCH SON NYLANDER

Vi spolar fram tre år, till april 1991. Då utspelade sig en annan, minst sagt, rörig värvningshistoria. Michael Nylander var då 18 år. Han hade vräkt in poäng i Huddinge i andradivisionen och skulle nu äntligen ta steget upp till Elitserien. Nylander sågs som Sveriges kanske största talang vid tillfället, och det rådde en vild dragkamp för att få pucktrollarens signatur.

Det stod till sist mellan Djurgården och AIK. "Nyllet" valde Djurgården och skrev på ett treårskontrakt. Och ja, vi minns ju alla hundratals matcher han gjorde i Djurgårdströjan, och hur sonen Alexander sen tog vid och spelade i samma klubb.

Eller...kanske inte.

Nylander ångrade sitt klubbval. Han ville helt plötsligt till ärkerivalen AIK i stället för Djurgården. Anledningen var att supertalangen kände sig lurad av Djurgården. Flera av de saker man kommit överens om muntligt fanns inte med i kontraktet, menade Nylander enligt en artikel i Dagens Nyheter. Djurgården kände sig säkra på att få behålla honom. De hade köpt honom från Huddinge (för över en miljon kronor!!!) och "Nyllet" hade ju redan skrivit på kontraktet.

Till sist lyckades Nylander ta sig ur kontraktet. AIK betalade hutlösa 2,2 miljoner kronor till Huddinge - och 500 000 till spelaren själv, och vann till sist den infekterade dragkampen mellan tvillingklubbarn. Om det var värt det? Ja, det kanske är tveksamt. Micke Nylander gjorde bara en säsong  i AIK innan han åkte över Atlanten. Men kanske var det på något sätt värt det också i slutändan, eftersom han avslutade karriären i klubben och då också fick spela med sonen Alexander under tre matcher.

Faktum är ju att Alexander, efter att ha spelat med pappa i AIK, skrev på för Rögle inför säsongen 15/16. Detta trots att det var klart att han den kommande säsongen skulle spela för Missisauga Steelheads. Alexander, som likt sin far var sin årgångs största stjärna vid tillfället, haussades upp rejält av Rögles sportchef "Masken" Carlsson.

– Alexander Nylander var bäste svenske spelare i det svenska U18-landslaget som spelade Ivan Hlinka-turneringen i Tjeckien i augusti. Han kommer att gå högt i nästa sommars NHL-draft. Det är ett riktigt framtidsnamn vi säkrat upp.

Nylander skrev på ett tvåårskontrakt med Rögle - men spelade aldrig för klubben. Efter sitt år med Missisauga i OHL skrev han nämligen på för Buffalo Sabres. Precis som pappa skrev han på för en klubb som han aldrig kom att representera.

JÄTTEBRÅKET

Vi går tillbaka till juni 2012. Djurgården har stått för det som då klassades som tidernas fiasko i svensk klubblagshockey (en titel som nu kanske tagits över av HV71 anno 2021). Djurgården var i SM-final 2010 och var en av de största guldfavoriterna inför säsongen. I stället åkte man ur SHL efter en usel säsong som följdes upp av en lika dålig kvalserie.

En som inte tänkte följa med till HockeyAllsvenskan var lagkaptenen Marcus Nilson. Han skrev i stället på för Modo.

– Efter att jag träffade Markus Näslund och besökte klubben så kändes det här som ett mycket bra alternativ för mig. Det fanns intresse från flera klubbar, men jag har hela tiden haft målsättningen att vi skulle komma överens. MODO Hockey känns oerhört proffsigt i alla avseenden. Laget ser ut att bli riktigt bra och målsättningen är självklart att försöka lägga handskarna på SM-bucklan, sade han då.

Nilson riktade också en känga mot Djurgården och menade att de ljög när de sa att han inte var beredd att gå ned i lön.

– Jag har fått sparken från Djurgården. Jag fick inte dyka upp på träningarna. Jag träffade "Challe" (Berglund, sportchef och tränare) ett par gånger och snackade rent sportsligt men jag har inte fått ett enda samtal av någon i styrelsen, eller ett mejl eller vad som helst, sade han till Expressen.

Men bara en vecka efter att veteranen presenterades för sin nya klubb kom ett nytt, sensationellt besked. Marcus Nilson skulle inte alls spela i Modo.

– Vi var överens om basen i övergången, och bestämde att vid själva kontraktsskrivandet så skulle vi lösa de rutinmässiga detaljerna. Senare visade det sig dock att det var komplikationer kring en del detaljer som parterna skulle enas om vilket har inneburit att vi i samförstånd bestämt att ej genomföra övergången, sade sportchefen Markus Näslund.

Och helt plötsligt skrev Marcus Nilson på för HV71 i stället.

Sjukt nog hamnade ju Nilson, trots det infekterade bråket, i Djurgården igen några år därpå. Övergången var så känslig att Djurgården arrangerade en legendarisk (eller ökänd?) presskonferens där de bjöd in supportrarna som fick ställa frågor till den då allt annat än populära Djurgårdsprofilen. Supportrarna var ilskna. Anledningen till det var att de menade att Nilson sugit ut pengar ur en klubb i kris, då Djurgården dömdes till att betala mellanskillnaden mellan hans lön i DIF och den lön han fick i HV71. Det hela var helt enkelt en riktigt infekterad soppa utan egentliga vinnare.

Nilson gjorde tre poäng på sju matcher i återkomsten till Djurgården. I HV71 blev det 56 poäng på 129 matcher. I Modo, som han presenterades av från första början, blev det inte en enda match.

NHL-ÖVERGÅNGARNA

Erik Källgren är som sagt långt ifrån först att byta klubb, för att sen lämna omgående för NHL-spel. Likt Frölunda hamnade även Brynäs rejält i skiten vid en liknande situation för några år sedan.

Inför säsongen 10/11 hade Brynäs tänkt satsa på Eddie Läck och Mattias Modig som målvaktspar. Läck hade stått på tillväxt intill Jacob Markström och skulle nu ta över förstaspaden. Men så skrev han, oväntat nog, på ett kontrakt med Vancouver Canucks. Brynäs hämtade då i stället in den relativt oprövade Niklas Svedberg som komplement till Mattias Modig. Då kom nästa smäll:

Mattias Modig erbjöds ett kontrakt av Pittsburgh Penguins - och lämnade Brynäs innan bläcket på Brynäskontraktet ens hade torkat. Läck/Modig blev Modig/Svedberg och helt plötsligt stod Brynäs bara med Niklas Svedberg som målvakt. De panikvärvade in veteranen Björn Bjurling, men han ersattes kort därefter av Thomas Greiss. Så man gick från Läck/Modig till Modig/Svedberg, till Svedberg/Bjurling och Svedberg/Greiss på ungefär ett halvår.

Nu vet vi ju att slutresultatet för Brynäs blev ganska bra ändå, eftersom Niklas Svedberg säsongen där på spikade igen fullständigt i SM-slutspelet och tog klubben till deras första SM-guld på 13 år.

När Ekman Larsson (nästan) blev Frölundait

Några andra klassiska "What if"-övergångar finns också att nämna. Inför säsongen 2010/2011 beslutade sig supertalangen Oliver Ekman-Larsson för att lämna Leksand och i stället välja spel i Frölunda. Han tränade med klubben under sommaren och registrerades också för spel i försäsongsturneringen "European Trophy". Men kort innan nedsläpp meddelade Phoenix Coyotes att "OEL" inte skulle få spela med Göteborgsklubben.

- De har gett besked om att han inte ska spela någon match, sade den dåvarande sportchefen Kent "Nubben" Norberg.

Ekman Larsson åkte i stället över Atlanten och slog sig i princip in som ordinarie i Coyotes direkt. Hade han inte gjort det - då hade spel i Frölunda väntat. Tyvärr fick vi aldrig se backeleganten i Elitserien. Han är en av få som gått rakt från HockeyAllsvenskan till NHL-spel. Dessutom spelade han VM 2010 som junior - trots att han alltså inte ens spelade i högstaserien.

Luleås dubbla otur

Ett annat exempel på en spelare som "hoppade över" spel i högstaligan var Dennis Everberg. Inför säsongen 14/15 var tanken att han skulle lämna Rögle för SHL-spel med Luleå. Men som ni alla vet blev det ingen match med norrbottningarna.

Everberg skrev i stället på ett ytterst oväntat NHL-kontrakt med Colorado Avalanche. Där gjorde han 55 matcher under rookiesäsongen. Det blev totalt två år i Nordamerika för forwarden, som nu är storstjärna i just Rögle igen.

Luleå blev faktiskt också blåsta på en sådan övergång redan 2007. Då snodde de Niklas Hjalmarsson från HV71. Men nej, du är inte ensam om att ha svårt att föreställa dig Hjalmarsson i en Luleåtröja. Han gjorde nämligen ingen match för dem.

Kort efter övergången skrev han på för Chicago. Tanken var sedan att han skulle lånas ut kommande säsong, men under sommaren meddelade Hjalmarsson att han tänkte åka över till Nordamerika.

–  Att tappa Nicklas till NHL är tråkigt för Luleå Hockey som nu går miste om en spelskicklig och fysiskt spelande back, sade klubbens sportchef Hans Huczkowski  till hemsidan.

Backklippan kom sedan att vinna tre Stanley Cup-titlar med Chicago. Bara fyra svenskar i historien har vunnit den tyngsta hockeypokalen som finns fler gånger.

Franzéns klipp

Frågan är dock om inte HV71 gick på den största niten. De gjorde nämligen klart med Johan Franzén från Linköping år 2005. Franzén valde HV71 då de gav honom en ordentligt tilltagen lön från första maj - samtidigt som han själv kunde lämna för Detroit ända fram till januari, om han ville.

Och mycket riktigt. När NHL-säsongen kom igång lämnade Franzén HV71 för Detroit. Då hade han fått en rejäl lön av HV under flera månaders tid - men spelade aldrig för klubben.

LHC blev den enda klubben han spelade för i Elitserien.

IMPORTERNA

Vi spolar fram till 2011. Brynäs och Djurgården hade en vild dragkamp om Victor Bartley, en 23-årig kanadensare som gjort stor succé i Rögle i HockeyAllsvenskan. Brynäs hade mer eller mindre gjort klart med backen, när Djurgården höjde budet i sista stund och säkrade signaturen.

Den elfte april presenterades han för Stockholmsklubben. Den 20 maj lämnade han Djurgården för spel i Nashvilles organisation. Det blev ingen match i Djurgårdströjan.

Djurgården tog i stället in den tidigare publikfavoriten Kyle Klubertanz som ersättare. Klubertanz hade gjort succé två säsonger tidigare, men sen lämnat för AHL-spel. Det var dock inte alls samma Kyle Klubertanz som kom tillbaka. Han nådde inte alls upp till den nivå han haft tidigare i Djurgårdströjan.

Brynäs? Samma dag som Djurgården presenterade Victor Bartley, som alltså aldrig gjorde en match för klubben, presenterade Gävlelaget Ryan Gunderson. Han är den back i klubbens historia som gjort tredje flest poäng. Bara Tommy Sjödin och Pär Djoos har gjort mer än amerikanens 205.

De sörjer nog inte direkt att Victor Bartley valde Djurgården.

Ett mer sentida exempel är Martin Bakos, som presenterades för Mora inför säsongen 18/19. En riktig tungviktsvärvning för deras del. Men det blev aldrig något spel i Dalarna. Under sommaren skrev slovaken i stället på för Boston Bruins. Mora hade då sedan tidigare tappat såväl David Kase som Jacob Nilsson till NHL.

Det blev bara 16 AHL-matcher i Bostons organisation för Bakos, som nu spelar i KHL.

NÄR FEL LAG GICK UPP - ELLER ÅKTE UR

Vi får ofta se spelare skriva på kontrakt med en klubb som sen visar sig åka ur. Då rivs som bekant avtalet. Det sägs exempelvis att både Johan Fransson och Jesper Frödén var så gott som klara för Timrå till säsongen 19/20. Timrå åkte dock ur SHL efter en kvalrysare mot Oskarshamn, och det blev inga avtal med någon av dem.

Fransson gick till Leksand. Frödén? Han gick till Skellefteå och skrev i veckan på för Boston Bruins efter att ha imponerat stort både i SHL och VM.

Vi minns ju också när Henrik Zetterberg var överens med Modo om en flytt - om inte Timrå hade gått upp till Elitserien. Men det såg han ju själv till att det blev verklighet. "Zäta" blev inte Örnsköldsviksbo, utan behöll sin status som Timrålegend.

– Det var nära. I princip helt klart. Bäckman ringde ofta när han tränade Modo. Både till mig och min pappa. Och hade inte Timrå gått upp hade det blivit Modo, har Zetterberg berättat för Örnsköldsviks Allehanda.

FLOPPARNA

Sen har vi ju de här spelarna som sajnat avtal - men som aldrig kom till spel för att de helt enkelt var för dåliga. Vi behöver inte gå längre bak i tiden än till sensommaren 2019 för att hitta ett sådant exempel. Örebro hade inför säsongen plockat in det tidigare storlöftet Kerby Rychel som tilltänkt spets. Rychel hade så sent som säsongen dessförinnan gjort en hel del mål och poäng och det kändes som en kanonvärvning av Niklas Johansson. 

Men det blev totalfiasko.

Rychel sägs ha dykt upp kraftigt överviktig (med hockeyspelarmått mätt) och uppges ha haft dåligt engagemang när det gäller att göra sig av med de där överskottskilona. Efter ett par veckors försäsongsträning valde Örebro att göra sig av med forwarden. I stället gjorde han några strömatcher i KHL och AHL den säsongen. Den gångna säsongen spelade 26-åringen inte hockey alls.

Vi har ju även några klassiker från samma sommar/höst, när Oskarshamn sparkade Jake Newton och David Goodwin innan säsongen ens börjat. Fyra träningsmatcher var allt de fick. Även Tobias Lindberg tvingades bort från klubben innan hade tävlingsmatchdebuterat.

Tobias LindbergBildbyrån

Men frågan är om inte Linköping ändå stått för den allra största felrekryteringen i den här kategorin. Inför säsongen 2002/2003 värvade de slovaken Richard Kapus som tänkt stjärna. Han hade spelat OS för ett, på den tiden, urstarkt Slovakien och skulle bli en toppcenter i laget.

Men den tredje september sparkades centern. Anledningen? Ja, så här skrev Linköping själva på sin hemsida, med citat från Mike Helber:

"Anledningen till detta är att Richard inte är den typ av center som vi letat efter".

Frågan är om det ens är möjligt att scouta en spelare som spelat både OS och VM så dåligt. Han var alltså inte den spelartyp som de hade trott. Och helt plötsligt stod LHC utan förstacenter.

Kapus vann under karriären sex mästerskapsguld med Slovan Bratislava, och knep två VM-medaljer. Den säsongen han egentligen skulle ha spelat för Linköping gjorde han i stället 38 poäng på 42 matcher i den slovakiska högstaligan, och vann sen skytteligan, assistligan och således också poängligan i slutspelet.