Halvtid i NHL – här är spelarna som varit bäst

Lite drygt halva NHL-säsongen är nu spelad. Vilka spelare har stuckit ut ur mängden? Rasmus Kågström har här tagit ut sina pristagare till en rad individuella priser om dessa utmärkelser skulle delats ut i dag. Med Big Boss Uffe Bodin på en välförtjänt semester har jag fått äran att vikariera för honom med Hockeysverige Plus NHL-krönikor under några fredagar här framöver. Med lite drygt halva säsongen spelad tänkte jag därför passa på att ta ut mina pristagare för första halvan av NHL-säsongen. Jag har valt att bara ta med de lite mer subjektiva prisen, det vill säga de priser som inte är drivna av siffror, såsom Art Ross Trophy (poängligavinnare), Maurice Richard Trophy (bästa målskytt) och så vidare. De priser jag valt att ta ut är i tur och ordning Hart Memorial Trophy (ligans mest värdefulle spelare), Vezina Trophy (ligans bästa målvakt), James Norris Memorial Trophy (ligans bästa back), Calder Trophy (ligans bästa rookie), Frank J. Selke Trophy (ligans bästa defensiva forward), Lady Byng Trophy (största gentlemannen) och Jack Adams Award (ligans bästa tränare). Utöver det delar jag även, likt Uffe brukar göra, med mig av tio NHL-tankar från veckan som gått. Hart Memorial Trophy Vinnare: (Colorado) Det går så klart att argumentera för att det här priset ska vara att förlora och så är kanske fallet också. Men på samma sätt som McDavid – tillsammans med – bär hela Edmonton på sina axlar gör Nathan MacKinnon i princip detsamma i Colorado. Faktum är att MacKinnon (65 poäng) gjort mer än dubbelt så många poäng mer än tvåan i den interna poängligan Cale Makar (32 poäng). Detta bottnar så klart helt och hållet i att stjärnduon och varit skadade under hösten och således missat en stor portion matcher, men det understryker bara MacKinnons MVP-status än mer. För trots att Avs tvingats klara sig utan både Rantanen och Landeskog under delar första halvan av säsongen har MacKinnons poängproduktion varit oklanderlig. Bubblare: , . Nathan MacKinnon. Foto: Jeff Curry-USA TODAY Sports Vezina Trophy Vinnare: (St. Louis) Jag hade en hel del farhågor att Jordan Binnington skulle drabbas av en klassisk "sophomore slump" den här säsongen, men OJ, vad jag oroade mig i onödan. Binnington har fortsatt dominera mellan St. Louis stolpar den här säsongen och är till dags datum den målvakt, delat med och , som vunnit flest matcher den här säsongen (21). Visst, han är inte i toppen de traditionella statistikspalterna (SVS% och GAA), men han är i toppen av det absolut viktigaste – vinster. I slutändan handlar allting om att vinna hockeymatcher som målvakt och det är någonting Binnington gjort i stort sett oavbrutet sedan han sladdade in på NHL-scenen för ett år sedan. Bubblare: , Jordan Binnington. Foto: Aaron Doster-USA TODAY Sports James Norris Memorial Trophy Vinnare: (Washington) Här fanns det många goda kandidater till priset, så som , och , som haft en fantastisk säsong i Carolina, men i slutändan gick det ändå inte blunda åt den fantastiska poängproduktion som John Carlson stått för under den första halvan av säsongen. Med sina 54 poäng (13+41) toppar Carlson backarnas poängliga i överlägsen stil, åtta poäng före tvåan Josi. Det är alltid en diskussion huruvida den poängbästa backen inte nödvändigtvis måste vara den bästa backen i NHL och det är ett argument jag köper till hundra procent. Men de senaste åren har poängproduktion premierats enormt mycket i Norris-utmärkelsen, vilket gör att Carlson ändå får "edgen" här. Bubblare: , John Carlson. Foto: Kim Klement-USA TODAY Sports Calder Memorial Trophy Vinnare: (Colorado) En personlig favorit. Jag älskar att se spela hockey och när jag ser honom spela går det inte förstå att detta är hans första, hela, säsong i ligan. Coloradobacken har noterats för 32 poäng den här säsongen och ligger således på en andraplats i poängligan för rookies. , som leder den poängligan med 35 poäng, skulle så klart haft en stor chans på den här utmärkelsen. Tyvärr, sett ur svenska glasögon, har dock hans långtidsskada förmodligen grusat de chanser han hade. Andra goda kandidater är (Vancouver) och (Pittsburgh), men Makar är i mina ögon den givna Calder-vinnaren efter halva säsongen spelad. Bubblare: , Cale Makar. Foto: Amber Searls-USA TODAY Sports Frank J. Selke Trophy Vinnare: (Philadelphia) Förmodligen det pris jag hade svårast att dela ut just nu. Couturier har länge varit ansedd som en av ligans bästa defensiva (stjärn)forwards, men har aldrig tidigare fått Selke Trophy. Efter halva den här säsongen har han seglat upp som knapp favorit till 2020 års utmärkelse, i alla fall i mina ögon. Couturier har många fina underliggande siffror, så som räddningsprocent när han är inne på isen (93,06%) och insläppta mål/60 minuter (1,94). Men det är inte utan tufft, tufft mostånd. har vunnit priset fyra gånger tidigare och är så klart inte dåligt alternativ i år heller. Han är fortsatt en av ligans absolut bästa defensiva forwards och skulle lika gärna kunna få priset. Även och är fullgoda alternativ. Bubblare: , Sean Couturier. Lady Byng Memorial Trophy Vinnare: (Toronto) Lady Byng-trofén delas ut till den spelare som visat största sportsliga och gentlemannamässiga uppträdande, samtidigt som spelaren i fråga har en framskjuten roll i sitt lag. Vem som uppträder mest gentelmannaamässigt på isen är så klart otroligt svårt för en hockeyjournalist sittandes i Umeå att avgöra. Jag kan inte varken se eller höra allt, oavsett vad jag själv vill tro. Jag får helt enkelt gå på siffror i denna kategori och då är det ett namn som sticker ut – Auston Matthews. Torontostjärnan är en av ligans absolut vassaste målskyttar och har redan hunnit pricka in 31 mål den här säsongen – samtidigt som han bara tagit sex utvisningsminuter. Detta på 45 spelade matcher. Det tyder i alla fall på att Matthews inte tar till fulknep i onödan, utan spelar på ett schysst vis. Det, i kombination med hans fina poängproduktion (54 poäng) gör att han får priset. Det som kanske talar emot Matthews är . Det hade dock ingenting med hans spel på isen att göra, så där väljer jag att se mellan fingrarna. Sån är jag! Bubblare: , Auston Matthews. Foto: Jeff Chevrier/Icon Sportswire Jack Adams Award Vinnare: (St. Louis) Stanley Cup-baksmälla? Craig Berube och St. Louis Blues har ingen aning vad du pratar om. Craig Berube kom in i St. Louis bås i november 2018 och har sedan dess förvandlat laget till en vinstmaskin i NHL. Sommarens Stanley Cup-titel har följts upp av fortsatta topprestationer och trots att man saknat lagets superstjärna under i stort sett hela säsongen fortsätter man att vara ett av NHL:s absolut bästa lag. Tränarna är ofta de som får ta smällarna när det går tungt, då tycker jag också att just tränaren ska få ta den stora kredden när det går bra. Berube var finalist till utmärkelsen redan förra året, i år är det hans tur att stå där som slutsegrare. Här förtjänar i Pittsburgh ett hedersomnämnande. Sullivan har lyckats hålla Penguins i toppen av Atlantic Division trots ENORMA skadeproblem under hela säsongen, med skador på spelare som , och . Hatten av. Bubblare: , Craig Berube. Foto: Greg M. Cooper-USA TODAY Sports Tio tankar från NHL-veckan: * Målvaktsmål! Åh, vad jag är svag för målvaktsmål. Det spelar ingen roll om det är i en träningsturnering som Channel One Cup eller skarpt läge i NHL – jag älskar det. Under natten till fredag fick vi äntligen se ett målvaktsmål i NHL igen, då Nashvilles finske målvakt (visst är det alltid finländare som gör mål när det väl händer?) skickade en puck över hela banan och in i det öppna Chicago-målet. Målet var det första målvaktsmålet sedan mål under hösten 2013. * Elias Pettersons bollsinne Okej, det är knappast någon hemlighet vid det här laget att har ett bollsinne som får oss andra att framstå som... ja, jag vet inte vad. Men videon från Elias Pettersson under uppvärmningen inför matchen mot Tampa Bay häromnatten var något alldeles extra. * Rasmus got paid! Min namne i Calgary har vuxit ut till en stabil pjäs på Calgarys blålinje den här säsongen. Nu belönas svenskbacken – och det rejält. Under natten till torsdag skrev 23-åringen på ett sexårskontrakt värt drygt 260 miljoner kronor – alltså mer än en kvarts miljard kronor. Jag ska vara ärlig och säga att jag kanske inte såg det komma, men jag förstår ändå Calgary. Andersson har bevisat att han är en NHL-back att räkna med och hans lönetaksträff (4,55 miljoner dollar) kan visa sig bli ett riktigt kap om ett par säsonger om Anderssons utvecklingskurva fortsätter i den takt den gjort de senaste säsongerna. * DeAngelos dominans har varit ett stort utropstecken på New York Rangers blålinje den här säsongen och har kanske fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Den 24-årige backen har redan slagit sitt personliga poängrekord och under natten till fredag stod förstarundevalet från 2014 för fem poäng, varav tre av dessa var mål. Minst sagt imponerande. * Dumbas fina gest Bränderna som härjar i Australien har knappast undgått någon och de bilder som kablas ut från de katastrofdrabbade områdena gör ont att se. Nu gör Minnesotas stjärnback vad han kan för att stötta de brandmän och övrig räddningspersonal som jobbar med att tämja bränderna. I samband med NBA-laget Minnesota Timberwolves match mot Memphis Grizzlies under natten till onsdag meddelade Dumba att han skulle donera 100 dollar per poäng som Timberwolves gjorde i matchen, vilket i slutändan resulterade i att 11 200 dollar donerades till New South Wales brandkår. * Montgomerys kamp mot alkoholen Han fick lämna Dallas under hastiga former tidigare under säsongen. Förra veckan gick ut och dödade all slags spekulationer kring varför han fick lämna jobbet, då han öppet berättade om sina alkoholproblem som i slutändan kostade honom jobbet som huvudtränare för Stars. " Att förlora jobbet som huvudtränare för Dallas Stars var en väckarklocka. Det var också rätt beslut av klubben. Jag svek klubbledningen och spelarna. Ännu värre är att jag svek min fru och min familj. Lagets beslut att ge mig sparken tvingade mig att ta en lång titt i spegeln och besluta mig för om jag ville fortsätta ha en destruktiv livstil eller skaffa hjälp. Jag beslutade mig för att skaffa hjälp", skrev Montgomery i ett pressmeddelande. Det är så klart glädjande att Montgomery själv väljer att skaffa hjälp för sitt problem. Det är bara att hoppas att han kan få bukt med det hela och att han en dag kan återvända till en tränarbänk i NHL. * "Vasy" på väg storformen? Under den senaste veckan, det vill säga från förra fredagen fram till idag, spelade tre matcher för Tampa Bay, vann samtliga tre och räddade samtidigt 96,1 procent av skotten han ställdes inför. Den ryske stjärnmålvakten har haft en skakig säsong till stora delar, men den senaste veckan har han varit mer eller mindre klanderfri. * Veteranens återkomst Natten till onsdag, svensk tid, kom beskedet som hängt i luften ett tag. Den tidigare lagkaptenen Justin Williams gör comeback i Carolina Hurricanes efter att ha tagit timeout från ishockeyn i höstas. Motivationen har återvänt för den förre Luleåspelaren under hösten och de senaste veckorna har Williams legat i hårdträning för en comeback, en comeback som nu kommer ske i en Hurricanes-tröja. Carolina förstärker således en redan stark forwardsuppsättning. Det ska bli spännande att se vilket lyft det blir för övriga Canesspelare med en ledargestalt som Williams tillbaka i omklädningsrummet. Justin Williams Foto: Bildbyrån/Dennis Schneidler * En era är över i Nashville Nej, säsongen har inte alls gått enligt plan för Nashville Predators. Svensklaget ligger för tillfället fem poäng utanför en slutspelsplats i den västra konferensen, långt under de högt ställda förväntningarna som fanns på Preds inför säsongen. Den svaga resultatraden fick till slut Nashvilles GM att fatta det tuffa beslutet att sparka huvudtränaren . Laviolette var med och förde klubben till en Stanley Cup-final (2017), en Presidents Trophy (2018) samt två divisionstitlar. Den från New Jersey sparkade tränaren utsågs kort därefter till ny huvudtränare för Predators. Hynes fick en bra start på sin sejour i svensklaget, då han fick vinna sin första match med sitt nya lag i nattens bortamatch mot Chicago (5–2). * Lias beundransvärda mod Till sist vill jag bara passa på att hylla för hans mod att pausa sin NHL-dröm för att sätta sin fysiska och psykiska hälsa i första hand. Människan måste alltid komma i första hand och att han tar ett så här pass moget beslut är ändå beundransvärt, måste jag säga. Det är lätt att "bita ihop" och bara blint köra vidare, trots att man mår piss. Det vinner ingen på. Nu hoppas jag bara att han tar den tid han behöver för att hitta tillbaka till sporten och att han gör det på sina egna premisser. Det är på inget sätt ett svaghetstecken det som Lias valt att göra, snarare tvärtom. Jag hejar på dig, Lias. Tack för att ni tog er tiden att läsa. Har ni några tankar eller andra funderingar, tveka inte att höra av er! /

Halvtid i NHL – här är spelarna som varit bäst

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan