MJÖRNBERG: Varför skulle det inte räcka till kvalserien?
Krönikor

MJÖRNBERG: Varför skulle det inte räcka till kvalserien?

Publicerad 03 februari 2024 18:23 | Senast redigerad 03 februari 2024 22:00
Halvvägs in i Allettan ligger Halmstad Hammers i topp i Allettan södra och efter ännu en imponerande insats mot Karlskrona kan inte konstateras annat än att laget verkligen gör skäl för positionen.
Vad säger att det inte skulle kunna räcka till en kvalserie?

Det brukar sägas att den samlade expertisen alltid underskattar Halmstad Hammers. Det ligger förstås en viss sanning i det, för så har det varit. Men inför den här Allettan fick laget ändå en hel del cred. Vi som tycker hade (efter hur många succésäsonger?) accepterat att laget förmodligen inte kommer att krokna och de hamnade ganska högt upp i ganska många tabelltips.

Men ändå. Halmstad Hammers får inte det erkännande de förtjänar.

De får klappar på axlarna för sitt fina kollektiv med härlig gruppdynamik, de får hyllningar för sitt uppoffrande försvarsspel och för sin utomordentligt skicklige burväktare Jacob Crespin. De får pluspoäng för sin intensitet och kämparanda.

Men för bövelen, det är ju våldsamt underhållande att se Halmstad Hammers spela hockey också. De har så mycket mer lir i sig än de får erkännande för.

Dagens hemmamatch mot Karlskrona (seger med 4-1) inför 3941 åskådare var en uppvisning från start till mål där laget i en förhållandevis jämn förstaperiod såg till att pucken gjorde jobbet och spelade sig igenom mittzonen på ett sätt som fick motståndarna att se tröga ut. Där de i den andra perioden släppte loss ett offensivt lavemang som var en kombination av finess, gnugg och viljan att hela tiden ta sig till bra lägen och in på mål. Inte ens när Karlskrona fick en slumpmässig reducering i tredjeperioden som hade kunnat ge dem energi darrade Hammers minsta lilla på manschetten.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det brukar heta att Halmstad Hammers jobbar sig till segrar, men mot Karlskrona spelade de sig till viktorian. Det var det flyhänta passningsspelet (ovanpå det hårda jobbet) som skiljde lagen från varandra på ett ganska markant sätt.

Det är klart att den väldiga förstakedjan med kaptenen Robin Dahse och sevärt trixande Victor Gagic och Viktor Bernhardtz leder laget, men det roliga med Halmstad Hammers är att varenda gubbe chippar in där bakom och den där backsidan som på papperet ser ganska modest ut spelar med en väldig pondus.

Förlåt om det här blir någon form av jinx, men det är dags att ta Halmstad Hammers på fullaste allvar nu. Med elva matcher spelade i Allettan ligger de i topp i tabellen och det är fullt naturligt. De har spelat en hockey som backar upp det.

Man måste kasta in en brasklapp att truppen är tunn och således skadekänslig. Skulle man åka på ett gäng skador (och ännu värre, skador på fel spelare) kan det bli kämpigt att nå långt, men får laget vara intakt finns det ingenting som hindrar att Halmstad Hammers skulle kunna nå en ny kvalserie.

Och väl där, well, vad säger att de inte skulle kunna konkurrera? Så här långt är det ju faktiskt inget annat lag i Hockeyettan som visat upp något så imponerande att Halmstad inte skulle kunna rå på det.

Till skillnad från dagens motståndare Karlskrona uppträder man så självklart match efter match. Det är ingen slump längre. 

Halmstad Hammers är på fullaste allvar.

 

Betsense in article

 

TV: Elias Lindholm om sitt nya lag