Men egentligen är det väl kanske inte så konstigt om spelet inte riktigt stämmer. Helgens matcher var ju de första för laget sedan premiär-segern mot Piteå i mellandagarna. Form är en färskvara och ser man det hela ur den aspekten är helgen naturligtvis väldigt positiv för Boden. Det blev sex av sex poäng, två fina vändningar och ett spel som man förmodligen förväntar sig ska bli bättre med tiden och mer konsekvent matchande.
Surahammar å sin sida får vända hemåt efter den här helgen med två uddamålsförluster i bagaget. Under lördagen blev det 1-2 mot Piteå och det var förstås surt att tappa 3-1 till 3-4 i Boden den här söndagen. Speciellt som matchen gestaltade sig som den gjorde. Men det är ingen slump att det blev knappa förluster i Norrland eller att det blev noll poäng trots en fin insats hemma mot Hudiksvall tidigare i veckan.
Laget kämpar väl, men saknar förmågan till att ha ett eget spel på den här nivån. I alla fall mot de tilltänkta topplagen. Man får förlita sig på andras misstag och då räcker det inte längre än till situationerna där man är med i matcherna, men i slutändan tvingas se sig besegrade. Det är helt i sin ordning om man ser till den trupp man förfogar över och den klass många av motståndarna i Allettan håller. Då räcker det inte med att kämpa väl, speciellt inte om man dessutom får ”tveksamma” mål emot sig.
Men Sura ska ändå inte deppa för mycket. Laget kan kliva ur matcherna mot topplagen med rak rygg. Man har gjort vad man har kunnat och framöver väntar inom kort matcher mot Forshaga och Lindlöven. Motståndare som man sett till tabellen i alla fall bör ha en ganska rimlig chans att kunna lugga några viktiga poäng av.
* * *
Om lördagens möte med Surahammar (seger 2-1) var ett famlande efter var man egentligen stod någonstans efter en lång, lång, lång vila var Piteås söndagsmatch mot Vallentuna snarare att betrakta som en överkörning. Siffrorna 6-2 var i underkant.
Gästerna fick förvisso göra ett tidigt ledningsmål, men det var mest för protokollet, annars var det Piteå för hela slanten. Laget höll i taktpinnen från minut ett till minut 60 och spelade ut sitt offensiva register. Det var riktigt kul att se på och firma Viggo Nordström/Oskar Lundkvist hade sådan där lekstuga som de bitvis hade i grundserien.
Hur mycket som var briljans av Piteå och hur mycket som berodde på att Vallentuna gjorde ännu en ganska beige insats på bortaplan är svårt att säga, men signalen att det är ett inspirerat Piteå som slutligen fått komma i spel igen är härmed sänd.
