Ytterligare en helg fullmatad med matcher har gått i mål. Tillåt mig delge några samlade intryck från Hockeyettan-helgen.
Efter lite drygt åtta spelade perioder utan fullträff framåt lyckades Nyköping tillslut spräcka säsongens målnolla när William Hildebertszon distinkt tog några rappa skär fram från sin backposition i powerplay och precisionssköt högt bakom utmärkte Wings-målvakten Oscar Fröberg.
Förlösande för ett hårt prövat Nyköping skulle man kunna tänka sig, men poängnollan är fortsatt intakt efter förlust 2-3 i Pinbackshallen och det hade kunnat bli på ett helt annat sätt.
I slutet av den första perioden, vid ställningen 0-0 och en matchbild som inget av laget riktigt lyckats ta kommandot över gjorde Nyköpings Oskar Cederqvist nämligen en riktigt fin aktion där han bröt in framför mål och tråcklade in pucken i kassen. Tyvärr hamnade han i knäet på Wings-keepern Fröberg som ett efterspel till det uppoffrande avslutet och domare Thomas Mccarthy valde att döma bort målet och istället skicka Cederqvist till utvisningsbåset för målvaktsinterference.
Det här är inte ett forum för domarkritik. Cederqvist avslutade och fick som jag ser det pucken i nät innan han kolliderade med målvakten, men det går samtidigt inte att snacka bort att han som efterspel till situationen rammade Fröberg. Enligt de riktlinjer domarna har att förhålla sig till var det säkert ett korrekt beslut att döma bort målet.
Däremot kan man diskutera om riktlinjerna som leder till den typen av domslut verkligen är något som vi vill ha. Målvakterna ska skyddas, men en hockey där man inte får bryta in på mål tappar ännu mer av sin charm och relevans, som om sporten inte sakta men säkert håller på att förtvina med tanke på allt annat dränerande som pågår på beslutsfattarnas bord.
Just där och då framstod det som att precis allt grinade emot Nyköping. Som om det inte räckte med två raka nollor och kölhalningar från vassare motstånd (Brödernas/Väsby och Hanviken), när de väl gjorde något bra och äntligen fick pucken i mål fick inte ens det stå kvar på tavlan. Vem vet, med en 1-0-puck där hade kanske matchen tagit en annan utveckling än den Wings-seger det tillslut landade i.
Men förlusten och det bortdömda målet till trots, Nyköping kom nog ändå ifrån matchen i Märsta med lite tillförsikt. Man fick ändå in två mål (Jonas Risbergs sena reducering var det också klass på) och spelade ganska jämnt med Wings. Dessutom spelade unge Linus Hjerp väldigt inspirerat i kassen. Det är något man kan bygga på inför fortsättningen av serien. Den här hösten är ju något av en process för det unga laget.
Samma sak gäller Wings. Spelmässigt gjorde väl gänget som också inlett seriespelet med två raka förluster ingen större match, men man hittade nätet vid symptomatiska tillfällen i matchen och gjorde det på ett snyggt sätt dessutom. Det finns embryon till något som kan bli ganska bra, men jag efterlyser en större tydlighet. Det är inte helt tydligt vad stockholmarna vill med sitt spel, de fladdrar lite här och var på isen. Ibland riktigt framgångsrikt, ibland så att det mest framstår som tanklöst.
Men 3-2 mot Nyköping sätts upp på det positiva kontot. Det är just den typen av matcher laget ska vinna och det blir garanterat en boost för självförtroendet.
* * *
Sundsvall vann programenligt söndagens toppmöte hemma mot Boden, men det satt långt inne. När gästerna lite slumpmässigt fick in en 2-3-reducering i slutet av den tredje perioden blev det stirrigt i hemmaförsvaret och ett passivt Sundsvall började släppa till chanser som de inte varit i närheten av tidigare i matchen.
Det finns mycket positivt att säga om årets upplaga av Sundsvall så här långt den här unga säsongen, men där skymtade möjligtvis ovanan av att vara ett uttalat topplag. Förmodligen en bra lärdom för framtiden och seger med 3-2 blev det ju trots allt tillslut ändå.
* * *
På förhand snackades det väldigt mycket om att Mjölby saknade den spetsiga trion William Strand, Christopher Lynch (skadade) och Christoffer Rapp (avstängd) till derbyt mot Tranås. Skrattmatch för hemmalaget?
Nej, jag kan tycka att det i största allmänhet fokuseras alldeles för mycket på de spelare som inte är med än de som faktiskt är med när vi snackar om hockey och i avsaknad av sina stjärnor gick Mjölby ut och gjorde en riktigt stark laginsats. Man jobbade för varandra och var väl värda den poäng man lyckades få med sig hem efter att Tranås vunnit med 3-2 efter straffar. Det hade faktiskt kunnat bli fler än så. Med hårt jobb kan man komma långt.
Trist dock för Tranås-keepern Philip Aldenrud som tvingades kapitulera redan efter 57 sekunder och i den sidledsförflyttning han gjorde för att försöka rädda skadade sig. Det såg inte alls bra ut när han hjälptes av isen. Förhoppningsvis blir han inte borta länge.
* * *
Troja-Ljungby har en ganska bra bit kvar till sin högstanivå och vad som kan kallas för ett riktigt bra spel, men när Alvesta besegrades med 4-2 i fredags tycker jag ändå att det fanns ganska positiva tendenser. Laget spelar mer oömt än vad som var fallet ifjol och flera av målen kom efter att spelare var på plats där puckarna dök upp framför kassen.
Det är klart att det är en sak man har pratat ganska mycket om inför den här säsongen och något det förmodligen är lätt för spelarna att leverera på i inledningen. Vi får väl se hur Troja lyckas hålla i det över tid, men det är så klart glädjande att det redan nu syns en uppryckning i den typen av aktioner.
Det mest glädjande i Ljungby Arena på fredagskvällen var dock förstås ståplatspubliken. Med flaggor, banderoller och väloljade strupar skapade fansen riktigt bra tryck för att hjälpa sitt Troja. Verkligen kul när det kan bli sådan inramning även på Hockeyettan-matcher.
* * *
Mariestad har efter sin nesliga premiärförlust mot Borås lyckats vända runt skutan och vinna två raka matcher (4-0 borta mot Falu IF och 6-3 mot Forshaga) i veckan. Allt frid och fröjd således…?
Nja, jag tycker mig se ganska oroväckande tendenser. Ingen kan snacka bort att laget spelar en attraktiv anfallshockey och det var välförtjänt som man lyckades besegra Forshaga, men det finns också stora skönhetsfläckar.
Alldeles för många spelare var alldeles för oförsiktiga med puck i och kring den egna zonen. Man chansade, tog för stora risker och tappade puck på ett sätt som en bättre motståndare hade straffat dem hårdare på. Lite som ifjol, när man hade en stark offensiv, men en släpphänt defensiv.
Det där måste man jobba bort. För rent krasst, om man i Mariestad nöjer sig med att vinna matcher och bara tycker att allt är allmänt gött utan att fokusera på den typen av brister kommer man bli brutalt straffade när det vankas Allettan.
Resultaten är bra, men laget får på intet sätt bli nöjda.
Loading ..
