MJÖRNBERG: Tresäsongscykeln fullbordad igen – bästa laget vann tillslut

Det bästa laget tog allt. Troja-Ljungby är klara för Hockeyallsvenskan efter 5-1 i den femte och direkt avgörande finalmatchen borta mot Hudiksvall och konsekvent arbete över tre säsonger bar slutligen frukt i ett avancemang. Just det, tresäsongscykeln blev en sannsaga igen.

När jag har fört den tydliga tresäsongscykeln på tal har Troja-bossen Jens Gustafsson smått roat viftat bort den och kallat det en festlig slump. Men när han nu blir den tredje tränaren att föra Troja-Ljungby till Hockeyallsvenskan under sin tredje säsong i klubben skulle jag envist vilja framhärda att det är mycket mer än så.

Lika mycket som den pratglade göteborgaren finner svar i sin fascination för underliggande statistik (där han med en dåres envishet hävdat att det sett bra ut för hans lag hela säsongen, även under de ineffektiva dagarna i Allettan), lika mycket finns det faktiskt att hämta i just tresäsongscykeln.

För att förklara begreppet för er som inte hängt med: När Troja-Ljungby åkt ur Hockeyallsvenskan de tio senaste åren har det tagit tre säsonger i Hockeyettan för en ny tränare att ta klubben tillbaka till finrummet. Pelle Svensson gjorde det mellan 2014 och 2017, Roger Forsberg gjorde det mellan 2018 och 2021 och nu har Jens Gustafsson gjort det mellan 2022 och 2025.

På tredje försöket firar Troja-Ljungby ett allsvenskt avancemang. Tresäsongscykeln förblir intakt.

Det är så klart ett visst mått av stolpe in i att det ser ut som det gör, men den aspekten finns inbyggd även i den underliggande statistiken som tränaren så glatt vurmar. En a-chans är ju en a-chans även om den landar på bladet hos en spelare med stelopererade handleder så att säga.

Så vad är evidensen i tresäsongscykeln nu när Troja-Ljungby upprepat den för en tredje gång i rad?

Jag skulle säga att det är tidsperspektivet. Troja-Ljungby är en storklubb på Hockeyettan-nivå som alltid kommer vilja vara med och stöka i toppen. Men det tar tid att bygga ett framgångsrikt lag. När en ny tränare kommer in ska en ny spelidé sättas. När ett lag ramlar ur Hockeyallsvenskan måste en helt ny trupp byggas och blir några spelare kvar kan det ofta vara så att föreningen får plikta för gamla synder. Att man blir sittande med tunga kontrakt som gör att man inte kan värva lika mycket nytt spetsigt som man kanske vill. Nybyggen tar tid. Tre år närmare bestämt.

För det är just det här som har hänt sedan Troja-Ljungby åkte ur Hockeyallsvenskan senast. Jens Gustafsson kom in i Hockeyettan som en gröngöling. Det var inte bara spelarna som skulle lära sig hans sätt att spela hockey, han själv skulle samtidigt lära sig vad fan Hockeyettan är för någonting.

Under de tre säsonger som passerat har vi sett tunga kontrakt löpa ut och försvinna och ett nytt Troja ta form där den kombinerade coachen och sportchefen med hjälp av sina nyvunna erfarenheter byggt ett väldigt mycket bättre lag till den här säsongen. Med helt rätt spelartyper, karaktärer och roller. För första gången på tre år har Troja haft material till att spela den effektivt tunga variant av ishockey som man eftersträvat.

Således, tresäsongscykeln är ingen slump, den är frukten av ett enträget arbete över en längre tidsperiod.

För efter att Troja-Ljungby haft lite tydligare spets och vunnit med 5-1 i den femte och direkt avgörande finalmatchen över Hudiksvall och kastat sig huvudstupa in i ett våldsamt firande kan konstateras att det är säsongens bästa Hockeyettan-lag som tar klivet upp.

Hanviken och Sundsvall har överraskat på ett väldigt positivt sätt. Boden och Visby/Roma har tagit kraftiga kliv framåt och det är möjligt att Hudiksvall hade kunnat nå Trojas nivå om de haft förmånen att bli lite mer testade och pressade under säsongens gång än vad som blev fallet i en svag norrserie. Men det är Troja som har varit bäst.

Vi kunde se redan i höstas att det var något bra på gång. Laget visade plötsligt upp en sida som saknats de två senaste säsongerna, med ett spel som inte bara innebar gedigen puckkontroll, utan där man dessutom tog sig in till ytorna där det gör ont och där målen görs. Med en bulldozer-mentalitet där hela femmorna satt ihop som en enhet i så väl anfalls- som försvarsspel och där mer än bara någon enstaka kedja visade sig vara god för att producera poäng på regelbunden basis.

Det var väl någonstans där i december när Filip Forsmark kommit in som en urkraft till joker som känslan började bli väldigt påtaglig att Troja hade verktygen för att kunna gå hela vägen. Att man sedan lyckades pricka in säsongens formsvacka till en räcka ineffektiva matcher i mitten av Allettan bäddade ännu mer för framgången. Även om det så klart blev lite skakigt när den där slutspelsplatsen var i fara i en rekordjämn Allettan-tabell. Men kraften och spetsen har hela tiden funnits där i laget. Det har funnits ett lugn som tidigare Troja-upplagor inte haft och i slutspelet har laget växt till en best. Ett ostoppbart monster som tagit sig fram utan någon hemmaplansfördel och i slutändan kunde lösa en femte avgörande final.

Det är så klart så att enskilda spelare har stuckit ut. Man har haft lite tur med att Oscar Nordin ville vara lika klok som Christoffer Jansson och stannade en säsong extra trots att han mycket väl skulle ha kunnat fly till Hockeyallsvenskan förra sommaren, att Kristianstad bommade elitlicensen och man sent omsider därmed kunde värva slutspelets ostoppbare målkung Filip Lennström, att nämnde Filip Forsmark visade sig vara ett sanslöst fynd eller att rostige backup-keepern Vilgot Holm klev fram som en mäktig matchvinnare när ingen annan finalmålvakt vågade vara det.

Men bra lag har tur och det är helheten Troja som visat framfötterna. Det är så det går när man tror på sin idé och konsekvent arbetat utefter den. Ur det perspektivet var kanske fjolårets floppsäsong där man missade Allettan och skickades på semester tidigt efter 0-3 i matcher mot ett frustande komplett Vimmerby rent av något man mådde ganska bra av och hade nytta av i det långa loppet.

Det är många faktorer som spelar in i att Troja blev så bra och att det ikväll mynnade ut i ett hett eftertraktat avancemang. Låt oss kalla det tresäsongscykeln.

Här skulle jag kunna göra en rolig poäng av att välkomna gänget tillbaka till Hockeyettan om ett år. För det är ju den berömda baksidan av tresäsongs-cykeln, att Troja åker direkt ur och måste börja om på ny kula i tredjeligan igen.

Men ikväll är inte tid för putslustigheter. Ikväll är det bara på sin plats att lyfta på eliteprospects-kepsen och gratulera.

Grattis Hockeyettans bästa lag Troja-Ljungby till en välförtjänt plats i Hockeyallsvenskan.