MJÖRNBERG: Trendbrott och andefattigt anfallsspel

Publicerad 21 januari 2024 18:50 | Senast redigerad 22 januari 2024 09:11

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

När flertalet tilltänkta topplag haft det lite kämpigt lyckades Karlskrona ändå åstadkomma ett trendbrott och ta sin första trepoängare i Allettan under helgen.
Men 3-0 hemma mot Visby/Roma höjer kanske framförallt frågetecken kring gästernas andefattiga anfallsspel.

Det är ganska påtagligt att många av de utpekade storfavoriterna inte riktigt levererar enligt plan i Allettan-seriernas inledning. Mariestad har haft sina ups and downs, Brödernas/Väsby kämpar med småsvaga resultat och Boden hade en riktigt jobbig helg söderut (noll poäng och 6-12 i baken över två matcher mot Hudiksvall och Lindlöven). Trots att det bitvis var en ganska ordentlig mangling lyckades Hudiksvall dessutom inte få med sig mer än en poäng (förlust 2-3 efter straffar) hemma mot heroiskt kämpande Kiruna IF.

Men ”krislaget” Karlskrona lyckades i alla fall plocka sin första trepoängare i Allettan och klättra över slutspelsstrecket när Visby/Roma besegrades med 3-0 hemma i NKT Arena. Men det satt ändå rätt långt inne.

Karlskrona har ägnat en hel del tid åt att prata om och träna på att vara hetare och smutsigare in på kasse den senaste tiden, men det är en sak att snacka och en helt annan att utföra. Speciellt när det där som kallas psykologi kommer in i leken.

Ett välmående Karlskrona hade gått ut och dikterat villkoren hemma mot trubbiga Visby/Roma i NKT Arena. Istället blev det en försiktig första period med skvättande av puckar från utsida och fler situationer utan heta forwards på kasse än med.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det blev aningen bättre ju längre matchen led (när Alexander Heiver definitivt stängde matchen med 3-0-pucken var det ett sånt där mål där pucken bara skulle in och han manglade dit den) och defensivt såg Karlskrona i mångt och mycket ut som sitt gamla grundseriejag idag. Det finns betydlig mer att hämta ur laget, men 3-0 var ett steg i rätt riktning och förmodligen ett förlösande resultat efter att ha varit ganska ifrågasatta.

Kanske finns det då än större anledning till oro i Visby/Roma.

För ögänget har exakt samma offensiva problem som Karlskrona. Visby har över två matcher på fastlandet den här helgen (mot Vimmerby och KHK) gjort noll mål. Det är frukten av att laget inte har något fungerande offensivt spel över huvud taget.

Så här långt in i Allettan kan man knappast säga så mycket annat än att Visby/Roma spelar en ganska andefattig anfallshockey. Vilket i sig är lite märkligt med tanke på att man har en hel del kreativa spelare i truppen.

De gånger laget lyckades komma till avslut i NKT Arena var det väldig mycket från utsida och med fri sikt för duktige Karlskrona-keepern Carl Malmqvist. Visby hotade helt enkelt inte och många av passningarna gick på chans snarare än på instinkt. Känslan är att det ska studsa med för att Visby ska göra mål snarare än att man har ett spel för att skapa av egen kraft. Anfallsspelet ser energilöst ut när ingen går ordentligt på kassen.

Samtidigt är det så att laget bitvis spelar ganska tryggt i egen zon, men att man saknar den kvalitet på backsidan som gör att man kan hålla uppe spelet över en hel match. Visby hemfaller åt slarviga chanspass och onödiga pucktapp och sätter sig därmed i ganska jobbiga situationer innanför egen blå lite för ofta för att det ska gå att försvara sig till poäng mot lite bättre lag. Ett mer självförtroendestint lag än Karlskrona hade slagit mynt av det och pryglat fler puckar i nät.

Nu ramlade Visby/Roma ner under slutspelsstrecket i och med söndagens förlust och där lär man bli kvar om inget remarkabelt görs åt anfallsspelet. Så dåligt lag har inte Visby, men det är ingen slump att laget inte mäktat med fler än elva mål framåt på sina sju spelade matcher (ett snitt på 1,57 per match).