MJÖRNBERG: Stockholmsderbyt i skuggan av Stockholmsderbyt

Publicerad 02 november 2022 22:02 | Senast redigerad 18 november 2022 09:44

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

I skuggan av uppgörelsen mellan de två allsvenska gängen AIK och Djurgården spelades även ett annat ”Stockholmsderby” den här aftonen. En match mellan ett tungt topplag och ett endimensionellt krislag. Väsby mot Huddinge (4-2).

Medan Globen kokade och AIK och Djurgården gjorde upp om att vara Stockholms förnämsta hockeyallsvenskar inför fullsatt salong spelades även ett annat ”derby” den här aftonen.

Ni vet den där matchen mellan Väsby och Huddinge som skulle ha spelats för några veckor sedan, men fick skjutas upp när någon borrade sönder ett kylrör med en vattenfylld is som följd.

Olyckligt nog blev det Stockholmsderbyt i skuggan av Stockholmsderbyt när matchen nu väl avgjordes inför 376 närmast sörjande i Renew Arena.

Kanske åkte Väsby-spelarna och drömde om det där Globen-derbyt ändå, för maken till oinspirerat lag än den figur man visade upp i första perioden var det länge sedan någon skådade i Renew Arena. Väsby var inte där och lät Huddinge trycka in en väldigt billig ledningspuck som de sedan kunde segla vidare på som ett ystert gäng gäster hela första perioden.

Men i slutändan var det ändå inte mycket till snack. Väsby spelade upp sig betänkligt, men gjorde ändå en synnerligen blek figur. Ändå hade man inga större problem att vinna tillställningen med 4-2.

Det skiljer dimensioner på lagen och Huddinges kräftgång fortsätter. Laget ligger sist i Hockeyettan östra med sju inspelade poäng på nio omgångar. Det är naturligtvis alldeles för dåligt och långt under de förväntningar man kan ha på laget.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det skulle vara enkelt att försöka peka ut enskilda faktorer som att man har oflyt med studsarna och är ineffektiva. Eller att försvarsspelet är för mjukt till exempel. Men i grund och botten är det nog helt enkelt så att Huddinge anno säsongen 22/23 är ett väldigt endimensionellt lag.

Man är ett gäng små speediga spelare som kör med goda intentioner och en hel del skön teknik, men har noll andra dimensioner. När det nätta Huddinge-liret inte funkar, vilket det inte gjort i tillräckligt stor utsträckning den här hösten, finns inget annat att ta till. Där finns ingen fysiskt. Inget tungt eller hårt. Bara ystra lirare som ska flyga genom mittzon.

Att jämföra då med Väsby. De kan lira, men de kan också brunka om det skulle behövas. Paletten är bredare och verktygslådan djupare. De kan helt enkelt plocka fram vad som passar för den specifika kvällen.

När Carl Åsell mulnar till kan han på egen hand flytta på ett gäng motståndare och bröla in någon puck i nät. För att ta ett exempel. Hans motsvarighet finns inte i Huddinge. Ikväll var väl det närmsta backen Jonatan Asplund vars frustration mynnade ut i att han bröstvärmde en icke-puckförande spelare och hamnade i ett onödigt slagsmål i slutsekunderna.

Det skulle vara lätt att ropa efter Huddinge-tränaren Peter Nylanders avgång när resultaten är så usla som de är, men ärligt talat vad har han egentligen att laborera med? Jag tror att man i Huddinge har lurats lika mycket som oss vid sidan av rinken av de spännande namnen på papperet och inte riktigt reflekterat över hur likriktat det är.

Det är is i magen som gäller. Börjar puckarna ramla in lite mer frekvent har man ändå laget för att slå merparten av de gråa gängen i serien och då är Allettan inte alls omöjlig att nå. Men det börjar se jobbigt ut.