MJÖRNBERG: Spelarutveckling är på väg att bli ett skällsord

Publicerad 20 juni 2024 11:32 | Senast redigerad 21 juni 2024 13:26

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Seriemodellen där ett ynka lag kan avancera varje säsong ska ligga fast. Det är inget oväntat beslut, men ändå orimligt. Hockeyettan förväntas vara en plattform som utvecklar talang för en spottstyver samtidigt som de som bestämmer tvingar in klubbarna i en modell som kväver deras drömmar och dränerar deras plånböcker.

Lite i förbigående smög Svenska ishockeyförbundet ut ett pressmeddelande där det meddelades att allt är guld och gröna skogar och att de tre ligaorganisationerna SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan har en mysig samsyn i att rådande seriemodell ska ligga fast. Det kommer fortsatt att vara ett trångt sugrör som bara ett enda lag tar sig igenom mellan ligorna varje säsong.

Det var väl inte särskilt förvånande i sig. Ingen trodde väl på en förändring under nuvarande ledning uppe på förbundskontoret, men man blir ändå lite förundrad över ordförande Anders Larssons ord i det där pressmeddelandet.

Han säger alltså att ”vi kan konstatera att det råder en bred samsyn kring att fortsätta med nuvarande kvalmekanism” och ”de långsiktiga samarbetsavtalen mellan förbundet och ligorna skapar stabilitet i svensk elithockey”.

Detta i en tid när storklubb på storklubb i Hockeyallsvenskan visar upp bokslut med blodröda siffror, när i stort sett var tredje klubb i Hockeyettan tvingas spela på dispens för att de inte klarar av de ekonomiska kraven och där alla som förstår sporten (utanför förbunds- och SHL-kontoren) och varenda representant ute i klubbarna man pratar med skriker snudd på desperat efter en större rörlighet i seriesystemet. Att fler klubbar måste ha möjligheten att avancera för att syresätta svensk hockey.

SAMSYN! STABILITET!

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det är förstås inte så oväntat att det skulle bli så här med ett förbund som dansar efter SHL-pamparnas pipa och det är väl mer eller mindre underförstått att de som tagit sig till toppen av den typen av organisationer verkar för att gagna sin egen agenda snarare än de undersåtar vars intressen man egentligen är satta att försvara. Men det blir så klart lite parodiskt.

I sitt uttalande framstår förbundsordförande Anders Larsson som mannen på den där skämtteckningen som sitter på en liten ö mitt i ett brinnande inferno och konstaterar att allt är luuuugnt.

Det är fullkomligt verklighetsfrånvänt.

Men jag fastnar på pudelns kärna här. Anledningen till att det enligt förbundet och Larsson är så viktigt att hålla fast vid upplägget så som det är, är för att det ska leda till, citat ”sportslig utveckling”.

Min fråga är då, vem gynnar egentligen ”sportslig utveckling”? Vad är syftet? Att Tre Kronor ska vinna ett avslaget VM-brons var femte år eller att en massa talangfulla spelare ska spela på en nordamerikansk marknad där merparten av den svenska hockeypubliken inte kan se dem mer än hjälpligt?

Väldigt många klubbar i Hockeyettan pratar om att de vill ha spelare ”som inte har ettan som slutdestination”, att det är ”en fjäder i hatten när spelare lämnar dem för högre nivå” och att de vill vara en plats ”där spelare utvecklas”. Det är förstås nobelt, men samtidigt är det kvalificerat skitsnack. Det är sådant klubbar är och deras representanter säger för att de inte har råd med något annat. Man har anpassat sig till verkligheten så som den ser ut och då är det den positionen man får inta. Snacket är bara ett förskönande av verkligheten.

LÄS VIDARE MED PLUS