Desktop ad in article Mobile ad in article
Jag måste uppehålla mig lite kring Boden. I skrivande stund ligger laget utanför Allettan-plats, men det väntar ytterligare tre wo-poäng (efter Piteås fadäs) och man får ta med i beräkningen att laget själva vaskat sex poäng genom att slarvigt nog ha använt en felregistrerad Henri Tamminen i två matcher (där man fråntagits poängen).
Men just den saken borde man inte behöva bekymra sig över. Boden är tillräckligt bra för att skrapa ihop tillräckligt många poäng under andra halvan för att ta sig till Allettan.
Men det är någonting som inte riktigt stämmer och som det är lite svårt att sätta fingret på.
Boden spelar fortfarande fysiskt. Boden checkar fortfarande som tokar och har den intensiva hockey i sitt dna som alltid varit fallet under Robert Nordbergs ledning. Men ändå känns det som att de inte riktigt är där.
Det där Boden som i sina bästa (enligt motståndarna värsta) stunder utstrålar att ”nu jävlar kör vi genom sargen och till knogarna blöder om så skulle behövas”. Den desperationen och beslutsamheten har jag inte sett så här långt i år.
Det kanske skulle kunna formuleras som någon form av mättnad.
Bodens spelare följer manus till punkt och pricka, men är spelarna som varit där ett längre tag hungriga nog att orka vara norra Europas värsta rövarpack en säsong till?
Jag vet inte, det är som sagt svårt att sätta fingret på, men även om Boden definitivt ser ut som sig själva är känslan att det är något som saknas. Det där sista lilla extra.
Precis det som hade gjort att man manglade in några puckar och kanske rent av vann en match som den härliga drabbningen i Östersund idag.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Det var snudd på chockartat att efter slutsignal skifta från den sprudlande intensiva matchen mellan Östersund och Boden till tröga, krampaktiga KRIF mot Hanhals (2-4) den här eftermiddagen.
Ärligt talat, den framstod som en dödgrävartillställning i jämförelse.
Ingen skugga ska falla över Hanhals i det hänseendet. De har ett på papperet sämre lag än övriga lag i söderserien och spelar efter sina resurser. Det blir inte så jäkla underhållande, men har mynnat ut i en hel del poäng (som i slutändan kommer straffa gängen som tappat dem). De är värda en viss beundran för sitt slit.
Men i KRIF är det kramp. Laget som byggdes för att vara en offensivt sprudlande maskin ser inte ut att ha roligt. Det går trögt, lagspelet fungerar inte och offensiven uteblir. Ser det ut så är det ganska symptomatiskt att man blir ordentligt straffade på sina misstag.
Laget har bara vunnit tre av tio matcher och dalar i tabellen. Som spelet ser ut är känslan att det faktiskt är lite kris. Det måste till en ordentlig uppryckning om Allettan-tåget inte ska tuffa iväg strax.
* * *
Inför säsongen fanns vissa funderingar kring om Ludvig Levinsson var redo att ta den ledande offensiva roll som Halmstad värvade honom för att göra.
Så här långt in i säsongen får man väl verkligen säga att han har gjort det och då inte enbart för att poängutdelningen är finfina åtta poäng (6+2) på tio matcher.
Jag såg delar av lördagens segermatch (3-1) mot Tranås och sättet han spelar hockey på just nu är imponerande. Speeden och skottet är vad som står ut för ögat, men viljan att ta den obekväma vägen in på mål och vara på plats där chanserna skapas är vad som är viktigast för Halmstad. Det har blivit ett succéförvärv. Han driver på förstakedjan på ett fint sätt.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Imponerande Vimmerby nämndes ovan. Det är söderseriens i särklass största positiva överraskning. Ikväll städades succélaget Kalmar av med stabila 5-1 i nydöpta Hatstore Arena.
Förvisso en motståndare med ganska stort manfall, men sättet Vimmerby genomför säsongen så här långt imponerar. Laget kan vinna matcher på flera olika sätt och oavsett om spelet funkar eller inte. Vilket är en enorm styrka.
* * *
Det skiftades tränare i så väl Eskilstuna Linden (där Joakim Lundholm lämnade) som Enköping (där Christofer Eriksson lämnade) inför den här helgen, men det var inget som gjorde någon större skillnad resultatmässigt.
Kräftgången fortsatte för de båda gängen då Linden tappade sent hemma mot Forshaga och förlorade (2-3) och Enköping förvisso fick fart på målfabrikationen men ändå förlorade ganska klart (3-7) borta mot Visby/Roma.
Ingen omedelbar effekt där alltså.
* * *
I premiären tappade Segeltorp en 4-2-ledning hemma mot Strömsbro i matchens slutskede och förlorade med 4-5.
Sedan dess har laget radat upp förluster och stod helt utan poäng inför seriens vändpunkt den här söndagen.
Men slutligen var det dags för payback för premiären. I Gävle, mot Strömsbro var Segeltorp under med både 0-3 och 2-4, men lyckades vända på steken och vinna med samma siffror som i premiären. 5-4 och på så sätt landa säsongens första poäng.
Nästan lite poetiskt.
