Desktop ad in article Mobile ad in article
Jag måste uppehålla mig lite kring Boden. I skrivande stund ligger laget utanför Allettan-plats, men det väntar ytterligare tre wo-poäng (efter Piteås fadäs) och man får ta med i beräkningen att laget själva vaskat sex poäng genom att slarvigt nog ha använt en felregistrerad Henri Tamminen i två matcher (där man fråntagits poängen).
Men just den saken borde man inte behöva bekymra sig över. Boden är tillräckligt bra för att skrapa ihop tillräckligt många poäng under andra halvan för att ta sig till Allettan.
Men det är någonting som inte riktigt stämmer och som det är lite svårt att sätta fingret på.
Boden spelar fortfarande fysiskt. Boden checkar fortfarande som tokar och har den intensiva hockey i sitt dna som alltid varit fallet under Robert Nordbergs ledning. Men ändå känns det som att de inte riktigt är där.
Det där Boden som i sina bästa (enligt motståndarna värsta) stunder utstrålar att ”nu jävlar kör vi genom sargen och till knogarna blöder om så skulle behövas”. Den desperationen och beslutsamheten har jag inte sett så här långt i år.
Det kanske skulle kunna formuleras som någon form av mättnad.
Bodens spelare följer manus till punkt och pricka, men är spelarna som varit där ett längre tag hungriga nog att orka vara norra Europas värsta rövarpack en säsong till?
Jag vet inte, det är som sagt svårt att sätta fingret på, men även om Boden definitivt ser ut som sig själva är känslan att det är något som saknas. Det där sista lilla extra.
Precis det som hade gjort att man manglade in några puckar och kanske rent av vann en match som den härliga drabbningen i Östersund idag.
* * *
Månadsvis
- Tillgång till allt material på Hockeysverige.se
- Ingen bindningstid
- Förnyas automatiskt
- Avbryt när som helst!
Årsvis
- Tillgång till allt material på Hockeysverige.se
- Förnyas automatiskt
- Avbryt när som helst!
Vänligen logga in för att genomföra ditt köp av Plus.









