Hudiksvall dundrar fram som en ångvält i norr. Nybro förväntas vara den riktigt stora allsvenska utmanaren från söder. Men där det just nu finns en lyster kring Hudik framstår Nybro som aningen sömniga.Jag har de senaste dagarna skrivit och snackat en hel del om Hudiksvall och hur imponerande laget är just nu. Något som det är svårt att blunda för efter de 13 raka segrar som laget radat upp i Allettan norra.
Men påtagligt många gånger Hudik har kommit på tal har det också kommit en motanmärkning. ”Jo visst, de är väl bra, men de har ju inte mött söderlagen...de har inte mött Nybro”.
Så hur bra är Nybro egentligen?
Well, just i detta nu är de inte i närheten av den klass som Hudiksvall visar upp.
Hudik är konsekventa, hårt arbetande, välorganiserade och lyckas trots att defensiven är kassaskåpssäker ändå upprätthålla ett väldigt vasst anfallsspel. Det finns en lyster och en energi kring laget som de levererar match efter match.
Nybro kan checka många av de där boxarna också. Men där det lyser och slår gnistor om Hudiksvall framstår Nybro mest som ganska trötta.
Vikings besegrade Skövde med 2-1 i Billingehov under onsdagskvällen. Det var inte så mycket att snacka om, favoriterna hade fullständig kontroll på matchen rent spelmässigt och siffrorna är smickrande för hemmalaget.
Nybro hade en dimension mer i alla aspekter av spelet (well, möjligtvis att
Robin Wallin i hemmakassen kan sägas ha mätt sig med
Robin Johansson ikväll), men jag skulle inte vilja säga att de gjorde någon särskilt bra match utifrån sina förutsättningar.
Smålänningarna har återigen fastnat i den där trallen som de gör ibland där de åker omkring och bevakar sina positioner i banan. Som om de låter spelsystemet begränsa sig själva och sin kreativitet.
Det är ett bra lag och de tar sina poäng. Försvarsorganisationen och det konsekventa är vinnande i en serie som Allettan, men det ser ut som att det borde finnas så mycket mer att få ut av det som är Hockeyettans bästa manskap på papperet.
Jag ställer mig frågan, vem blir arg och skickar in energi i Nybro Vikings när det inte funkar? Vem stämmer i bäcken och kör rakt igenom sargen om så behövs för att väcka sina medspelare?
Ikväll såg det inget vidare ut, men laget lunkade på.
Lukas Macklin bröt mönster med sin frenesi och skridskoåkning, men det saknades robust närkampsspel, smutsig trafik in på mål och attityd.
Det kanske är så att Nybro befinner sig i något av en (välplanerad) formsvacka, men ärligt talat, det ser knappt ens ut som att det är särskilt kul att spela hockey i vikingadressen.
Oavsett vilket måste man höja sig lite i de omnämnda aspekterna av spelet. Vikingarna måste bli lite ilsknare. Ett bra lag måste bli riktigt på hugget. Annars kommer det bli svårt att tampas med de robustare toppgängen i ett kommande slutspel.
* * *
Det ryska storförvärvet
Alexander Torchenyuk debuterade för Nybro ikväll och kunde kliva av isen med ett godkänt betyg.
Lite trevande förstås. Likt hela Nybro handlade mycket om att hitta rätt position i banan, men han svarade för några fina aktioner, var inte alls oäven i tekningscirkeln och visade en spännande blick för spelet.
Det går förstås inte att dra några större växlar av en debut i en för honom helt okänd liga där han fick gnugga sina minuter i fjärdekedjan, men det var i alla fall en insats som lovade mer.
* * *
Spelet har kommit mer och mer, men målskyttet har varit ett problem. Vimmerby har lidit av en lika påtaglig som oväntad ineffektivitet under Allettans första halva.
Men ikväll var det verkligen proppen ur i Björkängshallen.
Vimmerby lyckades typ skicka in lika många mål på en match som under hälften av matcherna dessförinnan tillsammans.
9-2 över Huddinge måste ha varit sanslöst skönt och ett kvitto på att laget faktiskt KAN göra mål. Var det möjligtvis början på vändningen för det på förhand ganska hajpade gänget?
* * *
Jag snubblade in i avslutningen av mötet mellan Piteå och Kiruna AIF och fick se en riktigt maffig målvaktsmatch i förlängningen och straffläggningen.
Piteås andrekeeper
Johannes Sundström gjorde ett par ruggigt svettiga förlängningsräddningar och såg till att hemmalaget kunde överleva in i en straffläggning där finländaren
Aleksanteri Heiskanen i AIF-kassen istället tog över showen.
23-åringen lever verkligen upp till det där epitetet ”the biggest showman you will ever see” som han satte på sig själv när han värvades till AIF och gjorde inte bara en utan två sanslösa stötbrytningar framför fötterna på Piteås stjärnor. Oldschool så det sjunger om det.
När han väl hade räddat den sista straffen och ordnat två pinnar åt sitt Kiruna-gäng passade han dessutom på att hånjubla lite framför Piteå-bänken.
Ni vet sånt där som hade fått spelarna i Boden eller Mariestad eller Visby att riva hallen i rent raseri, men som i Piteå passerade utan att någon över huvud taget lyfte på ögonbrynet eller ens tycktes reagera.
* * *
Under förmiddagen släppte jag och maestro Skoglund ett nytt poddavsnitt (
#203 En klapprutten tränare) där vi snackar om veckans feelgood-story i de småländska skogarna, piffiga lavendel-Boden, den stora sprickan i Halmstad Hammers, det omdiskuterade domslutet som eldade på stämningen mellan Karlskrona och Mariestad, spännande värvningar, stjärnorna som bara stack och så hyllar vi Hockeyettans bästa lag. Bland en hel del annat.
