De var uträknade efter två bittra uddamålsförluster i Hudiksvall, men nu står Sundsvall där igen. På en position där de har tvingat fram en femte och avgörande match mot en haussad storfavorit.
Gårdagens pang-pang-föreställning som slutade 7-4 förbyttes idag i en betydligt mer tillknäppt historia som slutade 1-0. Men återigen med Sundsvall som segrare.
Snacka om moral och snacka om att vara som bäst med ryggen mot repen. För det är ju faktiskt det som varit melodin för Sundsvall precis hela slutspelet.
Minns åttondelsfinalen mot Forshaga där man förlorade den första hemmamatchen stort (2-6) och sen var påtagligt pressade även i match två, men när säsongen stod på spel lyckades vinna den matchen i sudden med 1-0.
Minns hur laget sedan var i underläge med 0-3 i match tre nere i Värmland innan de iscensatte i vass vändning och i slutändan kunde vinna matchserien med 3-1 i matcher.
Läget var ännu mer prekärt i kvartsfinalen mot Brödernas/Väsby. Minns underläge med 1-2 i matcher och 1-3 inför den sista perioden i match fyra mot favoriten. Där hängde säsongen på en ytterst skör tråd, men Sundsvall vände den tillställningen till seger och åkte sedan och gjorde slarvsylta av Väsby i match fem.
Och nu är man alltså på väg att göra något liknande även mot favoriternas favorit Hudiksvall. 0-2 i matcher mot en stark motståndare som tycktes ha den där rätta medstudsen man behöver ha i slutspel har hastigt och lustigt (för Sundsvalls del) blivit 2-2 och man tar matchserien tillbaka till Hudiksvall där hemmalaget plötsligt har en enorm press på axlarna att avgöra den femte avgörande inför sin publik.
Den här vårens Sundsvall har en enorm moral. De ger inte slaget förlorat även om det ser hopplöst ut och det förtjänar en ofantlig respekt för det.
Det lustiga i det hela är att jag egentligen tycker att laget gjorde två starkare matcher i Hudiksvall än vad som varit fallet under matcherna i Brandcode Center. Sundsvall har på intet sätt varit dåligt och uppenbarligen bättre än sin motståndare, men det märks, inte minst på Hudiksvall, att vi är en bra bit in i slutspelet vid det här laget och att det börjar ta ordentligt på lagen.
Hudiksvall kom ut och försökte köra idag, men när det inte genererade någon utdelning kroknade laget mer och mer och Sundsvall hade egentligen inga större problem att försvara sin ledning. Men samtidigt, man slarvade inte. Man gick inte bort sig och bjöd in Hudiksvall, utan motståndarna fick stånga sig blodiga i tröstlöst misslyckade offensiva försök. Det är också en rejäl styrka.
Samtidigt som man kan hurra för Sundsvalls moral och uppenbara potential att hämta upp även de mest hopplösa underlägen går det att sätta frågetecken för Hudiksvall.
Är det nu det kommer tillbaka och biter dem i arslet att de inte har blivit testade på hela säsongen?
Det är nästan så man får känslan att de inte kan hantera motgång när den plötsligt dyker upp. Fansen ylar panikslaget om frånvarolistan som om tre, fyra spelare borta inte är något som en storfavorit som byggt en bred trupp för att kunna gå långt ska kunna klara av och på isen har laget uppträtt påfallande gnälligt under de båda matcherna i Sundsvall.
Det har klagats på domslut, diskuterats mest hela tiden och varit allmänt stirrigt på ett sätt som vi inte sett en tillstymmelse till tidigare under säsongen. Det går inte att härleda till något annat än att nu studsar det mot istället för med. För första gången på hela säsongen sitter laget i en situation där de inte vet hur de ska reagera eller agera. Hur hanterar man en motgång om man aldrig haft någon? Det är en enorm utmaning för tränaren Filip Algeman inför den femte och avgörande drabbningen som väntar på söndag. En mental prövning av det mäktigare slaget, för vi förstår ju alla hur gott Sundsvall mår inför det som väntar.
Och vad gäller den där frånvarolista. Toppkeepern Adam Ohre saknades idag, men ynglingen Kristers Steinbergs klev in och gjorde en magisk match i hans ställe. Karl Umegård är förvisso en toppspelare men har bara skjutit ett mål på hela slutspelet och Loa Milfors är en förstaårssenior som aldrig kan ha varit påtänkt att bära ett lag genom våren. Rasmus Kahilainen som bytt om, men stått bredvid i Sundsvall är förvisso en typisk karaktärsspelare som passar i slutspel, men matchserien har ändå inte haft den karaktären att en spelare som han gör hela skillnaden. Det är inte där det brister för Hudiksvall. I matcherna i Sundsvall är det i det mentala. Den kampen har hemmalaget vunnit.
Nu väntar två dagar av grubblerier innan lagen ska upp i ringen igen. I en femte och direkt avgörande med en finalplats i potten. Jösses vilken resa det kan bli.
