Desktop ad in article Mobile ad in article
Att Väyrynen klev av var förstås den sämsta nyheten för Nybro-fansen under gårdagen, men det var inte direkt så att spelet värmde heller.
Nybro var stundtals sylvassa när de fick fäste i anfallszon, men för det mest var Vikings ganska otajmade. Det blev bitvis lite för mycket enmansattacker och den där enerverande ineffektiviteten som laget hade problem med i början av fjolårssäsongen tycks finnas där igen.
Nybro har en bit kvar till toppformen, men det är försäsong och några större växlar kan inte dras. Matcherna likt den mot Halmstad är ju till för att laget ska identifiera brister och skruva på spelet till starten i oktober när det väl börjar gälla.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Desto roligare då att kika på Halmstad. Laget är nederlagstippat av en så gott som enad expertis inför säsongen som snart startar, men har under försäsongen visat ganska goda takter. Så även mot Nybro.
Det bör föras till protokollet att den eniga synen på att Hammers kommer harva i botten inte så mycket handlar om den egna truppen som att söderserien som helhet är urstark. För Halmstad har ett riktigt intressant lag och har gjort en bra försäsong så här långt.
Inte minst har de hittat en spännande kedja där kaptenen Robin Dahse har sällskap av Melker Iversen och talangfulle Karl Påhlsson. De hade stundtals ganska trevlig kemi och kan om de får fortsatt förtroende att kampera ihop bli en leading line i Halmstad.
Sen är det väl så att det finns en viss går det så går det-känsla över Hammers. De har så klart grunder att hålla sig till, men har (i jämförelse med till exempel motståndarna Nybro Vikings) skapligt lösa tyglar utöver det. Det kan bli väldigt bra, men det kan också bli lite förvirrat.
För en utomstående är det till exempel helt obegripligt hur ett powerplay med kreativa spelare som nämnda Påhlsson, Dahse, Iversen och backveteranen Alexander Edström på isen flera gånger i följd kan söka avslut från Carl Westberg.
Absolut inget ont om honom, men i det sammanhanget ter han sig med sina egenskaper som betydligt mer lämpad att vara den som förstör för försvararna snarare än förväntas hänga pucken i nät.
En lyckad försäsong är inga garantier för att det ska bli lyckat i seriespelet, men Halmstad bygger ändå upp något positivt just nu. Vilket kommer krävas om de ska bli konkurrenskraftiga i södra Hockeyettan.
Samtidigt är väl känslan att 30-årige kanadensaren Garrett Milan som anländer veckan innan seriestart måste bli en fullträff. För oavsett hur fint Halmstad än kan lira är bredden på spetsen i laget än så länge inte i klass med många av de kommande motståndarna.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Eländet tycks aldrig ta slut för Tranås.
Hela den havererade fjolårssäsongen vill man förstås stryka ett stort streck över, men motgångarna fortsätter även under den försäsong som nu pågår.
Då syftar jag inte på de mediokra resultaten i träningsmatcherna utan skadeeländet som slagit till.
Den viktiga backtrion Jonas Fredriksson, Oskar Lindgren och Samuli Rahikainen står på skadelistan. Mot Vimmerby (0-4) igår ställde laget upp med fyra ordinarie backar (varav en är blott 17-årige Love Palm) och fredagsmatchen borta mot Kalmar ställs in för att föreningen känner att de inte kan ställa lag nog på benen. Man vill helt enkelt inte riskera att göra situationen ännu värre.
Nu finns det som det ser ut möjligheter att både Lindgren och Fredriksson bör kunna komma i spel till seriepremiären, men även om så skulle ske är situationen så klart olycklig.
Allettan södra kommer bli ett stenhårt race där åtminstone nio av tio lag aspirerar på att lägga sig i kampen om de fem Allettan-platserna. Det är dessutom en kort serie om 18 omgångar där det inte finns mycket utrymme för snedsteg. En trög start kommer förmodligen i praktiken bli lika med en missad Alletta.
Även om Tranås skulle få tillbaka de flesta av sina skadade backar till det att pucken släpps första helgen i oktober blir förberedelserna allt annat än optimala.
Nu ställer man förvisso in matchen mot Kalmar, men i största allmänhet tvingas man gå hårdare på det manskap som är tillgängligt och börja slita på dem redan under försäsongen. Är spelarna inte tillgängliga kan man inte nöta speltekniska moment och hitta kemi. Träningarna blir provisoriska om man är kort om folk. Det är väldigt mycket som ligger Tranås i fatet när situationen blir som den har blivit.
- Vi blir lidande i träning och allting. Det är ett problem att vi inte kan träna och lite orolig är jag, det kan jag inte sticka under stolen med, det vore väl konstigt om jag inte vore det, sa sportchefen Stefan Fransson (ett längre snack om situationen här) när jag snackade med honom under dagen.
Det lutar minst sagt lite uppförsbacke i Tranås även den här försäsongen.
