MJÖRNBERG: Segervapnet – den oväntade defensiven

En lika urstark som oväntad defensiv, ett resultat som var sämre på isen än på skrivbordet och en imponerande vändning. Plus en hel del annat smått och gott.
Dags för en liten söndagsblandning.

Strömsbro har redan skapat en del rubriker den här säsongen genom att vara ett lag som visar karaktär och vänder underlägen. En sida som laget inte visat under sina tidigare säsonger i Hockeyettan och det är uppenbart så att man är av ett helt annat virke i år.

Idag vann Strömsbro hemma mot Hanviken (2-1) med hjälp av sitt försvarsspel.

Det är ärligt talat ganska svårt att ta in, men Strömsbro spelade fysiskt och uppoffrande på ett sätt som jag aldrig sett sett dem göra tidigare. De klev dit i situationerna och de stred. Med tanke på hur tunn truppen är i den skade- och sjukdomssituation som råder är det inget annat än väldigt imponerande.

För det var ändå så att Hanviken ägde och drev den här matchen. De hade mest puck och satte tonen för tillställningen, men hade svårt att bända upp hemmalagets försvar. Det blev mer utsida än insida och fler skott i täck än på mål (där inspirerade keepern John Morelius ändå stoppade det mesta).

Det blev förlust ikväll, men Hanviken ser ändå ganska bra ut. Det är knappast någon slump att de befinner sig i en Allettan-strid även den här hösten.

Precis som med Strömsbro. Att de kan briljera bland de bästa i ligan när de kreativa anfallarna får brodera i anfallszon är inget nytt. Där har de alltid varit bra. Men när de adderar även ett försvarsspel till ekvationen, då blir de faktiskt farliga på riktigt.